Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:3147

Tyra Johansson m. fl.

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/
85:181)

Världshälsoorganisationens tobakspolitiska arbete

Redan 1970 uttalade Världshälsoorganisationen, WHO, att i i-länderna
kan en minskning av tobaksrökningen betyda mer än någonting annat i den
förebyggande hälsovården när det gäller att minska sjukligheten och öka
livslängden. I konsekvens med detta uttalande har WHO etablerat ett
särskilt program för rökningsfrågorna på samma sätt som man har särskilda
program för cancer, hjärt-kärlsjukdomar, alkohol, hälsoupplysning etc.
Inom ramen för WHO:s program för tobaksfrågor har man bl. a. satt upp ett
permanent internationellt expertråd, man har upprättat samarbetscentra för
olika aspekter på tobaksfrågorna (varav det för åtgärdsprogramfrågor
förlagts till en svensk institution, Nationalföreningen för upplysning om
tobakens skadeverkningar, NTS) och man har vid tre tillfällen sammankallat
internationella expertkommittéer som utarbetat rapporter med bl. a. rekommendationer
till medlemsländerna i tobakspolitiska frågor. Som en sammanfattning
av de mera övergripande rekommendationer som stötts av samtliga
expertkommittéer kan sägas att varje land bör etablera ett tobakspolitiskt
program med klart definierad målsättning och att åtgärdsprogrammet för
uppnående av de uppställda målen bör ges hög prioritet och ha en
självständig ställning samtidigt som de olika delåtgärderna i tobaksprogrammet
bör vara väl samordnade med andra förebyggande hälsovårdsåtgärder
och i tillämpliga delar vara inlemmade i berörda samhällsfunktioners
reguljära verksamhet.

Rent praktiskt betyder de ovannämnda WHO-rekommendationerna bl. a.
att det är otillräckligt att tobaksfrågor bara kommer in som delaspekter inom
olika ämnesområden som t. ex. cancerbekämpning, hälsoupplysning eller
miljövårdsarbete för inomhusmiljöer. Först och främst måste tobaksproblematiken,
på motsvarande sätt som t. ex. alkoholproblematiken, vara
officiellt klassificerad och allmänt uppfattad som ett självständigt problemområde
med förgreningar inom många andra områden. Först därigenom kan
tobaksaspekten i varje sådant fall där den förekommer som en bland flera
delaspekter få den uppmärksamhet och resurstilldelning i relation till de
andra delaspekterna som är nödvändig för att bästa möjliga hälsoeffekt skall
kunna uppnås.

Mot. 1984/85:3147

Svenska bakgrundsförhållanden

Socialdepartementets tobakskommitté gav i sitt slutbetänkande, SOU
1981:18 uttryck för en sådan helhetssyn som här ovan skisserats. Man gav
t. ex. konkreta idéer om en organisatorisk struktur där hälso- och sjukvården,
undervisningsväsendet, organisationerna, massmedia m. fl. skulle ha
olika uppgifter i det praktiska fältarbetet inom ramen för ett samlat program.
Det centrala ledningsansvaret för programmet skulle åvila socialstyrelsen i
administrativt hänseende och NTS med avseende på funktionen som
ämnesspecifikt fackorgan. Hittills har emellertid endast ett fåtal av
tobakskommitténs förslag blivit genomförda, trots att de ovannämnda
grunddragen i kommitténs förslag stötts av en helt överväldigande majoritet
av remissinstanserna.

I Sverige har på de senare åren ett flertal vetenskapligt tunga utredningar
fäst uppmärksamheten pä den unika betydelse som just tobaksrökningen har
för folkhälsan. Ett sådant exempel är den stora, av delegationen för
långsiktsmotiverad forskning initierade, kartläggning av hälsoutvecklingen i
Sverige vilken redovisas i boken Liv och Hälsa (Carlsson, Arvidsson,
Bygren, Werkö; 1979). I ett resonemang om den förebyggande hälsovårdens
möjligheter att ge resultat påpekar man där (s. 204): ”För att få en sådan
effekt att dödlighet och total sjuklighet blir märkbart påverkade, måste ett
preventivt program på en gång slå mot flera av de stora sjukdomarna.”
Arbetet för minskad tobaksrökning är en av de få verksamhetstyper som
faktiskt kan ha en sådan effekt genom att väsentligt påverka såväl
hjärt-kärlsjukdomar som cancersjukdomar, två av våra allra största sjukdomsgrupper.
Vad speciellt cancersjukdomarna beträffar har cancerkommittén
i sitt nyligen avgivna betänkande, SOU 1984:67, åskådliggjort dessa
förhållanden synnerligen klart genom konstateranden som: "Rökarens
risker är så stora att import och försäljning av tobaksvaror inom landet inte
skulle vara tillåten om man endast såg till rent medicinska aspekter” eller
"Det borde vara orimligt att i ett modernt samhälle acceptera de hälsorisker
och skador tobaksrökningen otvetydigt för med sig. Det behövs en
genomgripande attitydförändring till rökningen som samhällsproblem och
det behövs en uttalad viljeinriktning, inte minst från politiker och beslutsfattare
på olika nivåer, mot ett slutligt mål.”

Den aktuella situationen

Regeringens proposition 1984/85:181 om Utvecklingslinjer för hälso- och
sjukvården, m. m. ägnar förvisso ett särskilt avsnitt åt Åtgärder mot
tobaksbruket. Det som där anförs räcker emellertid inte för att motsvara de
ovannämnda, av Världshälsoorganisationens rekommendationer understödda.
kraven på en kraftfull tobakspolitik. De i propositionen tecknade
framtida åtgärderna (avsnitt 3.8.2-3.8.5) täcker långt ifrån alla de delområ

Mot. 1984/85:3147

den som behöver täckas. Vidare saknas den ovan efterlysta helhetssyn som
behövs för att ge tobaksproblematiken den egna identitet som är en
förutsättning för maximal effektivitet i arbetet för minskat tobaksbruk.

Eftersom vi i Sverige har förmånen att redan nu ha en god grund att bygga
vidare på i tobaksarbetet, kan avsevärda förbättringar uppnås redan genom
ett par tämligen enkla kompletteringar i anslutning till det i propositionen
sagda. Dessa åtgärder behöver inte heller medföra några omedelbara
kostnader utan kan få effekt redan genom en effektivisering i användningen
av redan satsade resurser.

Näraliggande förstärkningsåtgärder

Den första förstärkningsåtgärden i anslutning till proposition 1984/85:181
kan bestå i att regeringen gör policyuttalanden som klart markerar att man
betraktar arbetet för minskat tobaksbruk som ett viktigt, självständigt
delområde i det förebyggande hälsovårdsarbetet. Ett exempel på sådant
policyuttalande kan anföras från USA, där hälsovårdsdirektören, dr Everett
Kööp, sagt följande:

Cigarettrökning är den viktigaste, enskilda dödsorsak som kan undvikas i
vårt samhälle och vår tids viktigaste folkhälsofråga. Mitt främsta mål för
hälsoarbetet är ett rökfritt samhälle år 2000.

Redan genom ett kort uttalande som det nyss citerade uppnås att
tobaksproblematiken får en sådan egen identitet som underlättar och
effektiviserar tobaksarbetet både i stort och inom varje enskilt delområde.
Om dessutom några mera kortsiktiga och därmed mera näraliggande mål
också formuleras, kan en ytterligare stimulans för den närmaste tidens arbete
uppnås. På längre sikt kan en ytterligare markering av tobaksproblematikens
självständiga identitet ske t. ex. genom att man samlar de statliga anslagen
till arbetet mot tobaksbruket under en egen rubrik i bl. a. budgetsammanhang.

Den andra förstärkningsåtgärden i anslutning till proposition 1984/85:181
kan knyta ännu närmare an till propositionen själv. I dennas avsnitt 3.5
behandlas Hälsopolitiska aspekter i samhällsplaneringen. En central aspekt
är därvidlag de s. k. sektorsprogrammen. En konsekvens av ett sådant
grundläggande policyuttalande som föreslagits i föregående stycke borde
vara att tobaksområdet gjordes till ett av de områden för vilka särskilt
sektorsprogram upprättas. Även här torde det vara angeläget att tillämpa det
synsätt som i propositionen tämligen allmänt förordas i hälsopolitiskt
programarbete, nämligen en nära samverkan med bl. a. berörda organisationer.
Med hänvisning till det som ovan anförts om NTS (som WHO-organ
för tobaksfrågor och som ett av tobakskommittén föreslaget ledningsorgan)
torde en sådan samverkan vara speciellt aktuell just på tobaksområdet.

Mot. 1984/85:3147

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda får vi hemställa

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen genom policyuttalanden
och på andra sätt fastställer en officiell, aktiv tobakspolitik
så att arbetet för minskat tobaksbruk får en klart markerad,
egen identitet som ett i det förebyggande hälsovårdsarbetet
ingående delområde för vilket man angett väl definierade kortoch
långsiktiga mål,

2. att riksdagen uttalar sig för att ämnesområdet ”Minskat
tobaksbruk” får bli ett av de områden för vilka man utarbetar
ett särskilt hälsopolitiskt sektorsprogram.

Stockholm den 16 april 1985

TYRA JOHANSSON (s)
LARS HJERTÉN (m)
OLLE GRAHN (fp)

GUNHILD BOLANDER (c)
TORE CLAESON (vpk)

minab/gotab Stockholm 1985