6

Motion

1984/85:3135

Lars Werner m. fl.

Förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m. fl. (prop. 1984/85:176)

Proposition 1984/85:176 med förslag till lag om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m. fl. syftar till att öka möjligheterna till ett så
självständigt liv som möjligt för psykiskt handikappade. Institutionsboendet
inom nuvarande vårdhem och specialsjukhus skall avvecklas och ersättas
med eget boende eller gruppboende. Att öka möjligheterna till självständigt
boende är en av de angelägnaste förändringarna i förslaget till ny omsorgslag.
Av de erfarenheter som finns hittills av eget boende och/eller gruppboende
för psykiskt utvecklingsstörda, har framkommit att det egna boendet är
utvecklande och har en oerhörd betydelse för att stärka självkänslan.

Mot den bakgrunden bör samhället på alla sätt stödja boende utanför
institutioner. Enligt nu gällande omsorgslag har landstingen huvudansvaret
för kost och logi för dem som omfattas av omsorgslagen. Detta har av
försäkringsöverdomstolen i ett fall tolkats så att en psykiskt utvecklingsstörd
som bor självständigt på inackorderingshem inte är berättigad till KBT. Om
den psykiskt handikappade skall få så lika villkor som möjligt med icke
handikappade bör bedömningen för erhållande av KBT enbart grundas på
den sökandes ekonomiska förhållanden. Även grupphemsboende bör vara
så likt eget boende som möjligt, dvs. de som bor där skall så långt
förutsättning för detta finns sköta sin egen ekonomi.

Försäkringsöverdomstolens fattade beslut kan bli prejudicerande. Detta
leder då till att målsättningen om självständighet vad gäller boende och
ekonomi för psykiskt handikappade i praktiken omöjliggörs. Enbart pension
utan rättighet till KBT innebär att de som omfattas av omsorgslagen blir
beroende av landstingen för att klara sin försörjning.

Den tidiga integreringen för psykiskt utvecklingsstörda barn framhålls i
föreliggande förslag som viktig för barnens förutsättningar att som vuxna
kunna delta i samhällslivet. Vänsterpartiet kommunisterna delar den
uppfattningen, men enligt vår mening kan integrering ske på olika sätt. Den
kan dels ske utifrån den handikappades egna villkor, dels från de villkor som
råder bland icke handikappade i samhället.

Om en integrering i undervisningen av förskolebarn skall genomföras på
den handikappades villkor skulle detta få till följd att pedagogiken och
metodiken skulle utgå från deras förutsättningar. Dvs. alla förskolelärare bör
vara speciallärarutbildade, då det finns ett eller flera psykiskt utvecklingsstörda
barn i gruppen. En integrering som utgår från den handikappades
förutsättningar kräver alltid extra resurser oavsett inom vilket område den

Mot. 1984/85:3135

7

skall ske. Med de ekonomiska förutsättningar som för närvarande råder för
kommunerna finns det skäl att misstänka att integreringen av psykiskt
utvecklingsstörda barn inte kommer att få de resurser som behövs.

Om särförskolan inordnas i den kommunala barnomsorgen, som föreslås i
propositionen, skall särförskolans speciallärare bli komplement som rådgivare
åt den kommunala förskolepersonalen. Otvivelaktigt medför denna
förändring en försämring för de psykiskt utvecklingsstörda barn som hittills
omhändertagits av specialutbildade förskolelärare. Den kommunala barnomsorgen
präglas i de flesta kommuner av överinskrivningar och därmed
otillräckligt med personal. Under dessa omständigheter kan det ifrågasättas
om ett utvecklingsstört barn får verkliga möjligheter att integreras fullt ut.
Risken är uppenbar att det bara blir en geografisk integrering. Generellt sett
gäller det för alla handikapp att först måste den handikappade få träna och
utvecklas efter sina egna förutsättningar. Därefter ökar möjligheterna att
delta på lika villkor som icke handikappade. Intill dess att den kommunala
barnomsorgen kan garantera att det finns anställda förskollärare med
speciallärarutbildning för de grupper där ett eller flera psykiskt utvecklingsstörda
barn är inskrivna bör särförskolan bibehållas inom särskolan med
landstingskommunalt huvudmannaskap.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
former av självständigt boende som kan komma i fråga för
psykiskt handikappade skall berättiga till KBT om de ekonomiska
villkoren för detta uppfylls,

2. att riksdagen avvisar förslaget om att särförskolan inordnas i
den kommunala barnomsorgen.

Stockholm den 16 april 1985

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

I

INGA LANTZ (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)
MARGO INGVARDSSON (vpk)
BJÖRN SAMUELSON (vpk)