3

Motion
1984/85:3126
Per-Olof Strindberg m. fl.

Domstolarna och eko-brotten m. m. (prop. 1984/85:178)

Enligt propositionen skall komplicerade mål gällande ekonomisk brottslighet
handläggas av 13 särskilt utsedda tingsrätter. Vid behov får tingsrätterna
låta ekonomiska och skatterättsliga experter ingå i rätten som särskilda
ledamöter. Hovrätterna får motsvarande möjlighet att knyta experter till
sig.

I princip bör ny lag inte stiftas innan konsekvenserna noggrant övervägts.
Av särskild betydelse är att en ny lag passar väl in i befintligt regelverk.
Annars får vi lagar av låg kvalitet. Detta innebär ökad risk för rättsförluster
för medborgarna. Genom en sådan utveckling kan de förlora förtroendet för
såväl ansvariga politiker som berörda myndigheter.

Det har funnits särskild anledning för oss att erinra om dessa grundsatser
då det gällt lagstiftning baserad på förslag från den s. k. eko-kommissionen.
Förslagen har nämligen påfallande ofta stått i strid med fast etablerade
rättsliga principer. Därjämte har kommissionens diskussion kring rättssäkerhetsbegreppet
varit ägnad att inge stor oro. Trots kritik från remissinstanserna
och motstånd från den politiska oppositionen i riksdagen har
socialdemokraterna börjat genomföra kommissionens förslag.

Det har således införts en lag som på ett unikt sätt förvandlar
företagsrevisorer till något av skattekontrollanter. Preskriptionstiden för
skattebrott har - på ett sätt som är främmande för den svenska straffrätten förlängts
kraftigt.

Vi kan konstatera att förevarande proposition tyvärr inte uppfyller de krav
som kan ställas på ett lagförslag. Förslaget innehåller principiella avsteg från
gällande rättsordning och har utsatts för stark kritik från remissinstanserna.
Lagrådet har vidare förklarat sig inte kunna tillstyrka förslaget i centrala
avseenden. Inte desto mindre har regeringen dagen efter det att lagrådet
avgav sitt yttrande beslutat föreslå riksdagen att stifta lag i enlighet med
förslaget. Regeringen kan inte på ett tydligare sätt visa sitt bristande intresse
för att lagar skall vara av hög kvalitet.

Propositionens förslag att endast 13 tingsrätter skulle kunna förstärkas
med ekonomisk och skatterättslig expertis har avstyrkts av en stor majoritet
av remissinstanserna. Kritiken har bl. a. gått ut på att förslaget skulle leda till
"A-domstolar” och "B-domstolar”.

Lagrådet, vilket avstyrker förslaget i denna del, uttalar:

Förslaget att uppdelningen av mål mellan tingsrätterna skall vara beroende
av hur omfattande eller svårt målet är innebär ett ingrepp i vår rättsordning
av betydande principiell räckvidd. En klyvning av målen efter sådana

Mot. 1984/85:3126

4

kriterier kan lätt leda till uppfattningen att somliga tingsrätter är av högre
kvalitet än andra (det har i lagstiftningsärendet talats om A-domstolar och
B-domstolar). Detta gäller så mycket mera som de speciellt utsedda
tingsrätterna enligt förslaget ingalunda alltid behöver utnyttja möjligheten
att låta experter ingå i rätten vid handläggningen av de berörda målen.

Vi delar denna uppfattning. Det är utan tvekan så att på sikt vissa
tingsrätter skulle anses mer kvalificerade än andra. Detta finner vi vara en
oacceptabel utveckling.

I detta sammanhang vill vi erinra om att enligt 2 kap. 11 § regeringsformen
får domstol inte inrättas för redan begången gärning och inte heller för viss
tvist eller i övrigt för visst mål.

Förslaget innebär att efter brottet skall åklagaren avgöra om åtal skall
väckas i en specialiserad tingsrätt. Denna tingsrätt kan sedan bestämma att
den skall ha en särskild sammansättning för just ifrågavarande mål. Enligt
vår mening är det inte klarlagt att en sådan ordning står i full överensstämmelse
med regeringsformen. Det är anmärkningsvärt att denna fråga inte
berörs i propositionen.

Andra nackdelar som framhållits av remissinstanserna är att domare vid
"B-domstolar” skulle berövas möjligheten att döma i vissa typer av mål.
Därmed skulle dessa domares kunskaper på sikt minskas, vilket ytterst
drabbar allmänheten.

Om förslaget genomförs kommer de särskilda eko-domstolarna att få ökad
tillströmning av komplicerade mål. Enligt propositionen kan den ökade
arbetsinsats som blir aktuell klaras med befintliga resurser eller omfördelningar
inom domstolsväsendets ram. Detta finner vi mindre sannolikt.
Genom att övriga tingsrätter slipper handlägga något eller några mål per år
frigörs inte arbetskraft vid ifrågavarande tingsrätter. Ökat personalbehov vid
eko-domstolarna kommer därför att leda till ökade kostnader för domstolsväsendet.

Det anförda visar att propositionen i viktiga hänseenden innebär
principiella avvikelser från nuvarande rättsordning och att förslaget kommer
att medföra ett flertal negativa effekter om det genomförs.

Rättegångsutredningen arbetar för närvarande med en allmän översyn av
frågor om sammansättningen av tingsrätterna och hovrätterna. I detta
sammanhang kommer även expertmedverkan i domstolar att övervägas.

Vi menar att det hade varit i och för sig önskvärt att avvakta med
lagstiftning till dess att rättegångsutredningen presenterat sina mer generella
överväganden rörande expertmedverkan. Det är emellertid uppenbart att
det finns ett aktuellt behov av att stärka domstolarnas kompetens i mål om
eko-brott. Såväl rättegångsutredningen som flertalet remissinstanser delar
uppfattningen att medverkan av experter i de allmänna domstolarna kan ha
goda effekter. I likhet med lagrådet finner vi därför goda skäl föreligga för en
sådan lösning.

Vi menar dock att expertmedverkan i komplicerade mål om ekonomisk

Mot. 1984/85:3126

5

brottslighet måste bli möjlig vid alla tingsrätter. Därmed uppstår inte de
nackdelar som propositionens förslag om särskilda eko-domstolar skulle
medföra. En förstärkning av domstolarnas kompetens bör således ske i
enlighet med rättegångsutredningens förslag.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen - med avslag på regeringens förslag om särskilda
domstolar för eko-brott - hos regeringen anhåller om förslag till
ändring av rättegångsbalken i syfte att samtliga tingsrätter och
hovrätter skall få möjlighet att låta experter på ekonomiska och
skatterättsliga frågor ingå i rätten.

Stockholm den 15 april 1985

PER-OLOF STRINDBERG (m)

LENNART BLOM (m)

ANITA BRÅKENHIELM (m)

GÖRAN ERICSSON (m)

NIC GRÖNVALL (m)

GUNNEL LILJEGREN (m)

MONA SAINT CYR (m)

STEN ANDERSSON (m)
i Malmö

INGER WICKZÉN (m)
ALLAN EKSTRÖM (m)
MARGIT GENNSER (m)
BJÖRN KÖRLOF (m)
SVEN MUNKE (m)
ARNE SVENSSON (m)