4

Motion
1984/85:3113
Rune Torwald m. fl.

Rätt att driva lokal och regional kollektivtrafik på väg (prop.
1984/85:168)

Socialistiska motiv

Regeringens proposition grundar sig inte på några sakliga utredningar eller
beräkningar. De reella skälen för propositionens förslag tycks snarast vara
ideologiska/socialistiska. Förslagen innebär det största hot som för närvarande
finns mot en enskild småföretagargrupp. 70 % av landets bussägare är
enbussägare. Näringsfrihetsombudsmannen har i sitt remissvar allvarligt
påpekat riskerna med att förslaget kan leda till att länshuvudmännen i allt
större utsträckning tar över trafiken i egen regi.

Dåligt sakunderlag

Departementsstencilen Busslinjetrafiken (Ds K 1984:3) vilken propositionen
utgår från saknar analyser över de konsekvenser utredningens förslag får
för enskilda bussägare, för länsbolagen och för servicen i glesbygden. Hela
propositionen baseras på ett antagande att om busskoncessionerna slopas
skulle det kunna ge kostnadsbesparande samordningar och effektiviseringar
av trafiken. Bakgrunden är studien Samordning av länens kollektivtrafikresurser
- LÄNSAM (K 1979:7). Den har emellertid av flera remissinstanser
underkänts som underlag för en reform. Av LÄNSAM fick t. ex. ett
utomstående konsultföretag uppdraget att ”räkna på Faluområdet”. Man
gick ut ifrån vad en trafik enligt förslaget skulle innebära och kom fram till en
besparing på tio procent. En kontroll inom LÄNSAM, med både projektledning
och branschföreträdare inkopplade, visar däremot att ingen som
helst besparing blir möjlig. I Sävsjö-Vetlanda-området kom konsultföretaget
fram till att trafikhuvudmännen skulle kunna spara tre bussar. Kontroll
har visat att det är omöjligt, eftersom bussarna används i dubbla uppgifter,
både linjetrafik och skolskjutsverksamhet. Besparing plus minus noll.

Departementsstencilen är också mycket vag i denna helt avgörande fråga.
Där sägs: ”De genomförda studierna klargör att väsentliga rationaliseringsmöjligheter
kan förekomma. ” "Besparingen genom en fri resursanvändning
kan i modellområdena beräknas uppgå till ca 10 procent av den
totala trafikkostnaden.”

Många remissinstanser har därför krävt en noggrannare utredning innan
beslut tas i frågan. Departementschefen har emellertid avvisat detta och

Mot. 1984/85:3113

5

menat att det inte är möjligt att ange hur stora effektivitetsvinsterna är av den
föreslagna reformen utan en landsomfattande studie, vilken skulle ta i
anspråk avsevärda resurser. Departementschefen har därför avvisat att den
nu föreslagna genomgripande reformen baseras på en noggrann utredning av
vilka effektivitetsvinster som går att göra och vilka effekterna kan bli för
berörda bussägare, för länstrafikbolag och för servicen i glesbygd. Vi finner
detta ytterst anmärkningsvärt.

Samordningsmöjligheter finns redan

De samordningsvinster som eftersträvas i propositionen kan nås utan att
samtliga busskoncessioner förs över till länshuvudmännen. Inom den större
delen av bussbranschen finns en klar vilja att tillmötesgå länshuvudmännens
önskemål. Bl. a. har man inom den privata delen av branschen tillsatt
busskonsulter som biträder företag och som kan medverka till ömsesidigt
tillfredsställande lösningar. Det kan tilläggas att i många län är det vanligt att
entreprenörerna tillåter andra företag att gå in på sina koncessioner. Denna
vilja att vidareutveckla nuvarande system bör tas till vara. Som bl. a. Svenska
busstrafikförbundet och SJ framhållit i sina remissvar kan syftet med
förslaget i propositionen uppnås inom ramen för gällande lagstiftning genom
att linjetrafikutövare samverkar. Redan i dag har enligt vår mening
länshuvudmännen tillräckliga möjligheter att samordna trafiken på ett
effektivt sätt.

Om något bussbolag skulle obstruera uppenbart rationella lösningar finns
som sista utväg en regel (3 kap. 5 § yrkestrafiklagen) med vars stöd
länshuvudmännen kan förhindra otillbörligt utnyttjande av koncessionsrätten.
För att länshuvudmännen skall få ta över trafikeringsrätten krävs att det
kan göras sannolikt att trafikförsörjningen därigenom kommer att främjas.

Länsstyrelserna har, anser många huvudmän, varit alltför restriktiva med
att godta övertaganden. I sina beslut har länsstyrelserna i stort sett endast
tagit hänsyn till förväntade förändringar i trafikservicen och enligt länshuvudmännen
för litet beaktat kostnadsmässiga aspekter. Genom en ändring
av 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen, så att såväl trafikservice som starka och klart
dokumenterade ekonomiska vinster skall beaktas vid länsstyrelsens prövning,
skulle utrymme skapas för ökad konkurrens och därmed effektivare
busstrafik. Med en sådan precisering bör de problem utredningen pekar på
kunna lösas utan att hela koncessionssystemet slopas.

Nya motsättningar skapas

Lagändringsförslaget kommer för övrigt vid en tidpunkt då länshuvudmannalagens
första, mera kontroversiella svårigheter börjat kunna överbryggas
till förmån för samförståndslösningar byggda på överenskommelser

Mot. 1984/85:3113

6

och avtal. Tillståndsfrågorna entreprenadföretagen sinsemellan utgör inte
längre något hinder för att trafik som beslutats i länens trafikförsörjningsplaner
också blir utförd. Lagändringsförslaget med dess vittgående konsekvenser
för de sedan länge etablerade linjetrafikföretagen raserar de senaste
årens mödosamma uppbyggnadsarbete, och förslaget kan leda tili att starkt
splittra intressena och skapa nya motsättningar till men för den resande
allmänheten.

Offerter måste ge småföretag en chans

Näringsfrihetsombudsmannen har i sitt remissyttrande också tagit upp
nödvändigheten av att länshuvudmännens offerter utformas så att de mindre
företagen får en reell chans att lämna anbud. Utformas offerterna som
klumpofferter på ett antal olika linjesträckor så är det självklart endast större
bussbolag som har någon möjlighet att lämna anbud.

Inlösensreglerna kan leda till rättsförluster

Lagrådet har för sin del pekat på risken med propositionens inlösensregler.
Lagrådet påpekar att en koncessionsinnehavare för att undvika risk för
rättsförluster måste göra ansökan om inlösen före den 1 juli 1988 så snart han
inte har fullgoda garantier för att han i egenskap av entreprenör åt
trafikhuvudmännen får full användning för sina rörelsetillgångar. Även om
entreprenören har goda skäl att tro att han skall få till stånd ett avtal med
huvudmannen måste han göra ansökan om inlösen, om sådana garantier inte
föreligger. Om en enskild trafikföretagare skulle ha missbedömt sina utsikter
att få till stånd ett entreprenadavtal med huvudmannen och till följd härav
underlåter att i tid göra ansökan om inlösen kan han drabbas av allvarliga
rättsförluster. Dessa farhågor som lagrådet framfört har helt nonchalerats av
departementschefen i propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:168.

Stockholm den 15 april 1985
RUNE TORWALD (c)

GÖSTA ANDERSSON (c) BERTIL JONASSON (c)

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) ANDERS SVÄRD (c)

BENGT KINDBOM (c)