Mot. 1984/85

3112-3115

Motion

1984/85:3112

Olle Grahn och Kjell Johansson

Rätt att driva lokal och regional kollektivtrafik på väg (prop.

1984/85:168)

Propositionens förslag innebär att länstrafikhuvudmännen enligt lag
kommer att få trafikeringsrätt inom det egna länet utan krav på tillstånd. I
samband med detta upphör tidigare tillstånd till lokal linjetrafik. I praktiken
får därmed länshuvudmännen monopol på all kollektiv trafik inom länet. Det
ankommer sedan på länshuvudmännen att avgöra huruvida trafiken skall
utövas i egen regi eller genom anlitande av utomstående entreprenör.

Målsättningen med förslaget säger föredraganden vara att uppnå en ökad
konkurrens mellan olika trafikföretag. Det nuvarande regelsystemet medför
enligt propositionen att mindre effektivt skötta företag kan leva vidare i
relativ trygghet samtidigt som välskötta företag inte kan dra tillräcklig nytta
av att de drivs effektivt. En fri upphandling kan därför ge trafikhuvudmännen
och trafikföretagen större möjligheter att se till att avtalen utformas på
ett sådant sätt att entreprenörer med effektiv och väl fungerande verksamhet
stimuleras.

Vi delar i och för sig den målsättning som föredraganden härvid har givit
till känna. Det är viktigt att försöka effektivisera kollektivtrafiken och
begränsa de kostnadsökningar som har uppstått under de senaste åren.

Vi ser det emellertid som en uppenbar risk att propositionens förslag
kommer att leda till rakt motsatt resultat mot den målsättning som
föredraganden uppger att han har. Detta uttrycks bl. a. i reservationer från
folkpartiet i Svenska kommunförbundets styrelse och i Svenska lokaltrafikföreningens
styrelse. Partiets representanter har där framhållit:

De metoder utredningen anvisar kan inte anses uppfylla grundläggande
krav på att den önskvärda rationaliseringen kommer till stånd. Tvärtom
riskeras att länsbolagens maktställning utnyttjas till att överföra trafiken i
egen regi. Därigenom kan all konkurrens upphävas varvid konkurrensfördelarna
försvinner. Åtgärder som kan leda till produktionsmonopol

riskerar dock att ge både högre priser och lägre servicegrad än om
motsvarande tjänster kan upprätthållas under fri konkurrens. Utredningen
måste därför omarbetas så att förslag kan framläggas som skapar säkerhet för
att den ovan anförda målsättningen uppnås.

Reservanternas farhågor att ett genomförande av utredningens förslag
skulle kunna leda till en monopolsituation för trafikhuvudmännen delas av
näringsfrihetsombudsmannen (NO) i dennes remissvar. NO skriver: ”1 de
fall huvudmännen själva önskar driva trafik i egen regi kommer ingen
restriktion att finnas för dessa.”

1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3112-3115

Mot. 1984/85:3112

2

Svenska busstrafikförbundet är i ett uttalande också mycket kritiskt mot
propositionen. Förbundet hyser starka tvivel om att regeringsförslaget
kommer att ge de effekter som propositionen anger. Snarare föreställer sig
bussföretagen att motsatsen kommer att bli fallet, dvs. att den redan
dominerande ställningen för trafik i huvudmännens och deras intressenters
regi ytterligare kommer att förstärkas av att huvudmännen även får monopol
på rätten att driva trafiken. Förbundet skriver vidare:

Man tror helt enkelt inte på att huvudmännens politiska styrelser kommer
att ha den förmåga och de insikter, som skulle krävas för att säkerställa
verklig marknadsmässighet i upphandlingsförfarandet. I stället blir det
ideologiska föreställningar och omsorger om den omfattande trafikverksamhet
man redan har intressegemenskap med, som kommer att prägla
upphandlingen. I många län, där trafiken hittills huvudsakligen utförts av
entreprenörer, har huvudmännen också redan uttalat sig för att den på sikt
skall övertas och bedrivas i egen regi. Administrativt har man i några län även
tydligt arbetat enligt denna målsättning. Propositionen lämnar dessutom
utrymme för delegering av avgörandet i detta avseende från huvudman till
enskilda kommuner, i vilka man alltså redan kan ha egna trafikföretag med
monopolistiska ambitioner.

De erfarenheter som finns bekräftar enligt vår uppfattning de farhågor
som Busstrafikförbundet ger uttryck åt. Länshuvudmännen i Södermanlands,
Örebro och Västmanlands län, vilka alla har socialistisk majoritet, har
målmedvetet strävat efter att monopolisera trafiken i egen regi. I några fall
har detta skett med mycket tvivelaktiga metoder gentemot de tidigare
tillståndshavarna.

Tvärtemot vad som anförs i propositionen, anser vi att möjligheten att
huvudmannen skall driva trafiken i omfattande egen regi strider mot 1978 års
proposition om kollektiv persontrafik. I denna skriver dåvarande statsrådet
(prop. 1977/78:92, s. 62):

Ett sådant ansvar (ansvaret för den lokala och regionala kollektiva
landsvägstrafiken, vår anmärkning) medför självfallet inte någon skyldighet
att överta trafikrörelser genom ett formellt ägande. Tvärtom torde det bli
vanligt -och enligt min mening önskvärt- (vår kursivering) att huvudmannen
uppdrar åt olika entreprenörer att svara för trafikens utövande. Mina förslag

till ändringar i förordningen syftar just till att underlätta ett sådant

entreprenadförfarande.

Vad vi här har anfört ger enligt vår uppfattning vid handen att den nu
föreliggande propositionen i stället för att vara en ”komplettering” till 1978
års proposition utgör en väsentlig förändring av den målsättning som där
fastslogs. Detta är något som vi inte kan medverka till.

Det finns stora faror i offentlig affärsverksamhet. Monopol leder alltid till
ineffektivitet, stelhet och ointresse för konsumenterna. Myndigheterna som
också driver affärer riskerar att bokföra utgifterna på myndighetsutövningen
och inkomsterna på affärsverksamheten, och därigenom uppnå goda
affärsresultat trots att verksamheten är mindre effektiv än den som enskilda

Mot. 1984/85:3112

3

företag bedriver i branschen. Enskilda företag riskerar att slås ut.

Ett exempel på att offentliga monopolföretag gärna utnyttjar sin ställning
till att driva verksamhet utanför monopolet finns i det nybildade bussföretaget
”KOMRES”. KOMRES består i dag av elva bussföretag, alla i offentlig
ägo. Företaget skall bedriva turisttrafik med buss. På frågan vad de offentliga
bussbolagen har för speciella förutsättningar att lyckas i denna bransch svarar
företagets vd: ”Vi har kundernas förtroende. De vet att vi är seriösa företag
med yrkeskunnig personal. Och vi har alltid möjligheten att få hjälp på
hemmaplan. Inom KOMRES får vi stor möjlighet att också hjälpa varandra
med fordon och service och vi får ett stort försäljningsnät.”

Det finns ingen anledning att förebrå de personer som är ansvariga för
resp. bussföretag att de ständigt försöker öppna nya marknader för sin
verksamhet. Men det framtida mönstret förefaller vara klart: monopol på
kollektivtrafiken och ambitioner att utnyttja företagens resurser för att
konkurrera om turisttrafiken. Detta är en klassisk socialistisk utvecklingsambition.
Självfallet ställer vi inte upp på den.

Vi är medvetna om att de förhållanden som råder för kollektivtrafiken
kräver att nuvarande organisation och regelsystem ses över. Ett led i detta
måste vara att, som folkpartiet har föreslagit i motioner, liberalisera
yrkestrafiklagen i syfte att underlätta för personer att driva verksamhet inom
trafiknäringen.

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställer vi
att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:168.

Stockholm den 15 april 1985

OLLE GRAHN (fp) KJELL JOHANSSON (fp)

1* Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3112-3115