11

Motion

1984/85:3111

av Barbro Nilsson i Visby
Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)

I proposition 1984/85:166 framlägger regeringen förslag till livsmedels- och
jordbrukspolitik. I sina huvuddrag bygger propositionen på livsmedelskommitténs
(LMK) betänkande.

Det gotländska näringslivets sammansättning uppvisar två markanta
skillnader mot riket som helhet. Gotland är det län i landet som har den
största andelen sysselsatta i jordbruket, ca 18 %. Motsvarande siffra för riket
är 5,5 %. Andelen sysselsatta inom industrin är däremot lägst i landet 15,6
%, att jämföras med rikets 26,3 %.

Den offentliga sektorn kan inte förväntas öka ytterligare.

Nära hälften av Gotlands arbetstillfällen är på ett eller annat sätt beroende
av lantbruksnäringen. På landsbygden svarar jordbruket för en avgörande
del av sysselsättningen. Den höga andelen sysselsatta i jordbruket är till stor
del beroende på att människorna trivs med sitt yrke, att de vill bo kvar i länet
men också beroende på brist på andra sysselsättningsmöjligheter.

Enligt en nyligen framtagen utredning framgår det gotländska jordbrukets
utsatta situation. Således är vall och matpotatis de enda grödor av de
vanligaste som har normskördar i nivå med normskördarna för riket. För
övriga grödor ligger normskördarna 20-25 % lägre än motsvarande rikstal.
Betydande arealer är lågavkastande som följd av nederbördsförhållanden
och tjockleken på matjordslagret. För dessa sämre åkerarealer är slåttervallen
den enda ekonomiskt rimliga produktionsinriktningen, vilket innebär ett
stort beroende av animalieproduktionen. Detta har naturligen inneburit en
anpassning av jordbruket på Gotland med följd att 75 % av intäkterna
kommer från animalieproduktionen, i första hand mjölk. Känsligheten för
förändringar i det gotländska jordbruket ökar ytterligare genom generationsskiften
på ett mycket stort antal gårdar under de närmaste åren.

Den gotländska livsmedelsindustrin är till stor del nybyggd under den
senaste tioårsperioden, delvis med statligt stöd. Den har med såväl
näringens, industrins som statens godkännande dimensionerats för att klara
en produktionsökning. Samordningsmöjligheterna med andra enheter är på
grund av Gotlands läge mycket små. En produktionssänkning får allvarliga
följder ur sysselsättnings- och lönsamhetssynpunkt.

Sockerbetsodlingen och sockerförädlingen har utomordentligt stor betydelse
för Gotland. 4 200 ha av Gotlands bättre åkerjord används för odlingen
med stor betydelse för jordbrukarnas sysselsättning och inkomst. Odlingen
är i huvudsak förlagd till heltidsföretagen. Sockerbruket sysselsätter direkt
ca 180 personer och har betydelse för transportorganisationerna och övrig

Mot. 1984/85:3111

12

servicenäring. Sockerbetsodlingen måste vara kvar som ett viktigt inslag i
jordbruksföretagen och ges en sådan stadga att långsiktig planering/
investering kan genomföras.

Ett rullande femårigt avtal skulle ge behövlig arbetsro. Någon ny
utredning som föreslås i propositionen behövs inte.

Det är förvånande att förslagen i såväl LMK som propositionen i huvudsak
endast berör jordbruket och inte hela livsmedelskedjan, förädlingsindustrin
m. m. Förvånande är också att de regional- och sysselsättningspolitiska
aspekterna endast flyktigt berörs i propositionen. Jordbruket har för
Gotland säkerligen större regionalpolitisk betydelse än för Norrlandslänen.
Jordbruket är därför en tillgång som måste bibehållas på minst nuvarande
nivå ur ren sysselsättningssynpunkt.

Försvarspolitiskt är det också ett riksintresse att hela Gotland är en
levande bygd. För detta krävs ett livskraftigt jordbruk.

Naturen och det öppna landskapet på Gotland är av riksintresse. Dessa
marker har ofta lägre produktionsförmåga men skall hållas i ordning och
skötas på ett sätt som inte är motiverat ur jordbrukssynpunkt. Jordbruket bör
avlastas det ekonomiska ansvaret såväl försvarspolitiskt som för de marker
som är av riksintresse.

För at familjejordbruket skall kunna leva vidare är det nödvändigt med
nyinvesteringar. Lantbruksnämnden i Gotlands län bör därför ges möjlighet
att driva en investeringspolitik - bevilja garantilån - som är anpassad till
gotländska förhållanden.

Bibehållande av minst nuvarande produktionsvolym är nödvändig för att
säkra sysselsättningen i livsmedelsindustrin och för att utnyttja gjorda
investeringar.

Sammanfattningsvis kan konstateras att en minskning av jordbruket på
Gotland utan kompenserande åtgärder kommer att få oreparabla negativa
följder för befolkningsantal, sysselsättning, försvar, natur m. m.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning rörande förändringar
av stödet till jordbruket i norra Sverige så att även Gotland kan
omfattas av stödet.

Stockholm den 15 april 1985

BARBRO NILSSON (m)
i Visby

minab/gotab Stockholm 1985