5

Motion

1984/85:3109

Lennart Brunander och Kerstin Andersson
Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)

En anpassning av animalieproduktionen på det sätt som föreslås i
propositionen kan få svåra effekter för sysselsättningen vid de berörda
företagen. För många lantbrukare är en minskning av animalieproduktionen
inte möjlig om de inte samtidigt kan finna andra utkomstmöjligheter. Det är
därför angeläget att samhället genom olika åtgärder av bl. a. social-,
arbetsmarknads- och regionalpolitisk karaktär vidtas för att underlätta
lantbrukarnas omställning och därmed förbättra förutsättningarna för en
produktionsanpassning.

Den arbetskraft som helt eller delvis friställs vid en anpassning av
animalieproduktionen har i dag begränsade möjligheter att finna sysselsättning
utanför det egna företaget. Det är därför angeläget att samhället dels
förbättrar möjligheterna för äldre lantbrukare att ta ut förtids- och
delpension, dels förbättrar lantbrukarnas möjligheter att delta i arbetsmarknadsutbildning.

Det är också angeläget att samhället aktivt stöder utvecklingen av andra
verksamheter inom ramen för det kombinerade företaget så att företagens
arbetskraft kan kanaliseras till dessa verksamheter. Även ett sådant stöd
förstärker effekten av andra produktionsbegränsande åtgärder. Detta är
också en offensiv satsning för att förbättra lantbrukarnas utkomstmöjligheter
bl. a. genom att andra produktionsresurser skulle kunna tillvaratas på ett
bättre sätt än i dag.

Förbättrade möjligheter till pensionering

Förtidspension

Den som fyllt 60 år och uppburit ersättning från arbetslöshetskassa en viss
tid kan beviljas förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Förtidspensionen kan
utgå som hel, halv eller två tredjedels pension.

Lantbrukare som fyllt 60 år och som avyttrar eller reducerar sin
djurbesättning så att arbetstiden minskas med minst hälften bör ges
möjlighet till förtidspension. Lagen om allmän försäkring 7 kap. 1 § bör
kompletteras med regler så att denna möjlighet öppnas för animalieproducenter.
Möjlighet till förtidspension av arbetsmarknadsskäl bör finnas kvar
till dess balans uppnåtts inom animalieproduktionen.

Mot. 1984/85:3109

6

Delpension

Under vissa förutsättningar kan förvärvsarbetande i åldern 60-64 år få
delpension. Reglerna är olika för anställda och egenföretagare bl. a.
beträffande arbetstidsminskningen.

Lantbrukare som fyllt 60 år och som avyttrar eller minskar sin djurbesättning
skall kunna få delpension om arbetstiden minskas med minst fem
timmar i genomsnitt per vecka och den därefter uppgår till minst 17 timmar i
genomsnitt per vecka. (Dessa tidsgränser gäller i dag för löntagare.) Kravet i
7 § i lagen om delpensionsförsäkring om att egenföretagare skall minska sin
arbetstid med minst hälften bör således inte tillämpas för dem som reducerar
sin animalieproduktion.

Förbättrade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning

Reglerna för arbetsmarknadsutbildning utestänger i och för sig inte
lantbrukare, som söker arbete genom arbetsförmedling, från att få del av
sådan utbildning. Det finns dock en rad förhållanden som gör att lantbrukare
för närvarande har begränsade möjligheter att via t. ex. arbetsmarknadsutbildning
skaffa sig en sysselsättning utanför jordbruket. Samhällets insatser
är i första hand riktade mot dem som är helt arbetslösa och som söker
heltidsarbete. Vidare är utbildningens inriktning och förläggning av stor
betydelse för lantbrukarnas möjligheter att delta.

De länsvisa sysselsättningsgrupperna för jordbruk och trädgård drogs in
1982. Dessa grupper hade bl. a. till uppgift att föreslå lämpliga utbildningsinsatser
eller andra åtgärder för att motverka arbetslöshet eller undersysselsättning.

För att underlätta anpassningen av animalieproduktionen och för att
motverka de sysselsättningseffekter en sådan anpassning medför bör staten
vidta särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot dem som
berörs av en sådan anpassning. De åtgärder som i första hand bör vidtas är
följande:

- Resurser bör avsättas för speciella utbildningsinsatser för att underlätta
för lantbrukare att komplettera lantbruket med annan yrkesverksamhet eller
att utnyttja andra produktionsresurser inom ramen för det kombinerade
företaget, t. ex. småskaligt hantverk, turism, fiskodling, pälsdjursuppfödning,
odling av trädgårdsprodukter.

- Särskilda länsvisa sysselsättningsgrupper med företrädare för näringen
och berörda myndigheter inrättas. Grupperna bör ansvara för kartläggning
av behov av arbetsmarknadspolitiska insatser samt planera och genomföra
lämplig utbildning.

Mot. 1984/85:3109

7

Stöd för utveckling av andra verksamhetsgrenar

För att stödja andra verksamheter inom ramen för det kombinerade
företaget i syfte att underlätta en anpassning av animalieproduktionen bör
följande åtgärder vidtas:

- Enskilda lantbrukares möjligheter att förvärva skogsmark underlättas
genom aktiva åtgärder. Möjligheterna att överföra skogsmark från domänverket
och andra offentliga markägare bör särskilt uppmärksammas.

- Ökat stöd för utveckling av kompletterande verksamheter inom ramen
för de kombinerade lantbruksföretagen. Exempel på sådana verksamheter
som genom detta stöd bör göras tillämpbara för de enskilda företagen är
energiproduktion, hantverk, odling av trädgårdsprodukter, fiskodling,
pälsdjursuppfödning och turism. Stödet bör i första hand kanaliseras via
lantbruksuniversitetet, lantbruksstyrelsen, utvecklingsfonderna och hushållningssällskapen.

-Utvidga glesbygdsstödet så att samtliga länsstyrelser får möjlighet att
stödja lantbrukare som vill komplettera företaget med nya verksamhetsgrenar.
Eventuellt kan en minskad animalieproduktion krävas för att stöd skall
kunna erhållas i de områden där glesbygdsstöd i dag inte utgår.

- Ökad rådgivning om kompletterande verksamheter via lantbruksnämnderna.
Det är av stor vikt att s. k. lokalrådgivning kommer till stånd i så stor
utsträckning som möjligt.

- Särskild utbildning för lantbrukare inom ramen för AMU och Komvux
med inriktning på möjligheterna att komplettera jordbruket med nya
verksamhetsgrenar. Utbildningens inriktning och omfattning bör utformas
regionalt i samråd mellan myndigheterna och lantbrukets företrädare.

-Ökade insatser för lokala utvecklingsprojekt för att bättre utnyttja
naturresurser och andra produktionsförutsättningar. Regionalpolitiska
medel bör anslås härför till lantbruksnämnder, länsstyrelser och hushållningssällskap.

Trygghetspaket för renskötare

Vid behandlingen av budgetpropositionen förutsatte en riksdagsmajoritet
att ett trygghetspaket för renskötare skulle förhandlas fram mellan staten genom
jordbruksnämnderna/lantbruksstyrelsen - och samernas organisationer.
Detta ansågs kunna ske inom ramen för rennäringens del av
Norrlandsstödet. För att möjliggöra detta är det nödvändigt att uppräkningen
inte som nu omräknas i en ökning per kontrollslaktad ren utan att ett
belopp reserveras för de förhandlingar/överläggningar som nu skall tas upp.
Det ökningsbelopp som tas fram på denna väg skall då i stället kunna
användas som premie för ett trygghetspaket för renskötare.

Mot. 1984/85:3109

8

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om sociala åtgärder för
jordbrukare i syfte att underlätta en omställning av animalieproduktionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående trygghetspaket för
renskötare.

Stockholm den 15 april 1985

LENNART BRUNANDER (c)

KERSTIN ANDERSSON (c)