Motion

1984/85:3104

Ulf Adelsohn m. fl.

Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)

I proposition 1984/85:166 framlägger regeringen förslag beträffande
livsmedels- och jordbrukspolitiken. I sina huvuddrag bygger propositionen
på livsmedelskommitténs (LMK) betänkande.

LMK tillsattes i början av 1983 och fick omfattande direktiv. Enligt dessa
skulle kommittén till skillnad från tidigare jordbruksutredningar behandla
hela livsmedelskedjan från jordbrukets produktionsmedel till livsmedelshallen.
Tidsramen för utredningen var snäv. Kommittén fick endast ett och ett
halvt år på sig för en mer omfattande uppgift än tidigare jordbruksutredningar.
1972 års jordbruksutredning arbetade t. ex. ca fem år.

LKM skulle med förtur behandla obalansen mellan produktion och
konsumtion liksom grundläggande frågor för jordbruksprisförhandlingarna.
Kommittén kom fram till att regleringar inte löser obalansproblemen. Den
slog också fast att användningen av produktionsmedelsindex i förhandlingarna
inte varit inflationsdrivande. Trots detta drev regeringen därefter igenom
ett förslag att inte längre tillämpa s. k. PM-index vid jordbruksprisförhandlingarna.

LMK behandlade därutöver frågor om prisregleringens utformning och
var i livsmedelskedjan prisreglering skall förläggas. Andra frågor som
behandlats är kostfrågor, handels- och industrifrågor, internationella frågor
och sårbarhetsfrågor. Gemensamt för dessa är att LMK:s förslag inte innebär
någon förändring från dagens situation. Vad gäller produktionsmålet har
LMK föreslagit att en precisering av statens ansvar för jordbruksproduktionen
skall ske. De oklarheter som råder med nuvarande jordbrukspolitiska
beslut klaras därmed upp.

Resultatet av LMK:s arbete har alltså blivit en värdefull uppdatering av
bakgrundsmaterial men endast en liten analysdel och få förslag. I stort sett
föreslogs att den tidigare jordbrukspolitiken skulle fullföljas. I och för sig är
detta tillfredsställande, eftersom enigheten om svensk jordbrukspolitik på
ett påtagligt sätt ökat.

Propositionen följer till nästan alla delar LMK:s förslag. Vad som främst
saknas är en analys av orsakerna till lönsamhetsproblemen inom jordbruket
och förslag till lösning av dem. Beträffande orsakerna nöjer sig regeringen
med att konstatera att problemet är den s. k. överproduktionen. Den
konstaterar också att konsumtionen sjunkit, vilket är sant, och att produktionen
stigit, vilket är en sanning med stor modifikation, eftersom den i stort
varit konstant eller t.o. m. något avtagande. Regeringen har inte lämnat
något förslag till lösning.

1 Riksdagen 1984185.3 sami. Nr 3104-3105

Mot. 1984/85:3104

2

Den knappa tid LMK fått till sitt förfogande märks på det stora antal frågor
som regeringen föreslår skall bli föremål för nya utredningar. Flera av
frågorna är värda att bli bättre belysta. En utredning om sockernäringen blev
dock klar så sent som 1982. Denna fråga torde därför inte ånyo behöva
utredas.

Svenskt jordbruk i världen

Mat är en strategisk vara. Därför stöder eller skyddar alla länder sin
jordbruksproduktion på ett eller annat sätt.

Världshandeln med livsmedel omfattar endast ca 10 % av produktionen.
Många gånger ligger priserna under produktionskostnaderna, eftersom det
ofta är marginalkvantiteter som bjuds ut. De flesta länder lämnar bidrag till
export av jordbruksprodukter, som undantagslöst kan hänföras till resp.
lands överskottsproduktion. Sverige måste därför stödja sitt jordbruk om
man vill upprätthålla en jordbruksproduktion inom landet. Hittills harvi valt
att med gränsskyddets hjälp höja importprisnivån till den svenska nivån.
Detta har fungerat tillfredsställande och det finns därför inget skäl att ändra
system.

Jordbruket i Sverige

Svenskt jordbruk är bland de mest effektiva i världen. Knappt 4 % av
befolkningen försörjer hela Sverige med livsmedel. Konsumtionsvärdet av
jordbruksprisreglerade livsmedel var 1982 ca 42,5 miljarder kronor. Av
dessa utgjorde knappt 4 miljarder kronor jordbrukarnas ersättning för eget
arbete och eget kapital.

Den totala livsmedelshanteringen sysselsätter ca 500 000 människor. Ett
inte oväsentligt antal personer är alltså beroende av vår livsmedelsförsörjning
för sin utkomst.

Det svenska totalförsvarets trovärdighet kräver att vi säkrar vår försörjning
av livsmedel i händelse av krig eller avspärrning. Detta kan åstadkommas
genom att vi även fortsättningsvis håller nuvarande åkerareal i bruk.

Jordbruket har utöver befolkningens livsmedelstrygghet flera viktiga
uppgifter att fylla i Sverige. Försörjningsmålet har i 1977 års jordbrukspolitiska
beslut formulerats på följande sätt: jordbruket skall trygga vår försörjning
med livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser i fred såväl som under krig
och avspärrning. Därutöver skall det främja regional balans, viss landskapsvård
samt bidra till att fylla våra åtaganden mot världssvälten.

Även fisket och trädgårdsnäringen är viktiga beståndsdelar i vår livsmedelsförsörjning.
Dessa näringsgrenar måste få arbeta under så goda betingelser
som möjligt. Vi vill här erinra om våra tidigare lagda förslag, bl. a.
rörande förbättringar av lånevillkoren för fiskefartyg.

I dag odlas i Sverige ca 2,9 miljoner ha. Detta tal har i stort sett varit
oförändrat sedan 1977. Med en produktivitetsutveckling med 6-7 % per år
som varit bland de högsta inom svenskt näringsliv har den oförändrade
arealen medfört att produktionen ökat. Så har t. ex. importbehovet av ost

Mot. 1984/85:3104

3

minskat och importöverskottet av nötkött förbytts i ett exportöverskott.
Fram till 1981 ökade konsumtion och produktion av animalier i stort sett
parallellt. Därefter har konsumtionen fallit medan produktionen i stort sett
varit konstant. Att så skett är naturligt, eftersom det under 1970-talet gjordes
stora investeringar i byggnader och anläggningar såväl inom jordbruket som i
förädlingsindustrin. Så länge de som gjort investeringarna får täckning för
sina rörliga kostnader kommer produktionsvolymen att i stort vara oförändrad.

Det som inte konsumeras inom landet måste exporteras till världsmarknadspriser,
vilka regelmässigt är lägre än de svenska. Ju större del av
produktionen som kan avsättas inom landet, desto bättre blir lönsamheten
inom jordbruket.

Jordbrukets lönsamhetsproblem kan då lösas på två sätt. Antingen måste
lönsamheten inom jordbruk och förädlingsindustri ner till en sådan nivå att
ett stort antal företag lämnar marknaden så att de som blir kvar endast
producerar för hemmamarknadens behov. Eller också måste avsättningen av
svenska livsmedel inom landet öka och bättre priser erhållas för exportkvantiteterna.
Livsmedelsexporten måste då inriktas på långsiktiga kontrakt på så
goda villkor som möjligt. Vi anser att det sistnämnda alternativet är den bästa
lösningen. Såväl beredskapsskäl som regionalpolitiska och landskapsvårdande
skäl talar för detta.

Sverige har goda klimatologiska förhållanden. Vi kan bedriva en livsmedelsproduktion
med förhållandevis liten insats av kemikalier. Vår allmänna
hygieniska standard är också god, varför livsmedelskvaliteten även i övrigt är
hög. Detta ger oss konkurrensfördelar gentemot många andra länder och bör
kunna bidra till en gynnsam exportutveckling.

Huvudansvaret för marknadsbearbetning, sortimentanpassning och prisbildning
måste i hög grad åvila producenterna av livsmedel. Staten kan skapa
förutsättningar för en ökad livsmedelskonsumtion genom att föra en sådan
politik att ekonomin vitaliseras.

Moderat politik

Det moderata alternativet innebär att skatterna sänks och att budgetunderskottet
minskas. Människorna kommer då att få mer pengar att röra sig
med. Detta gäller framför allt barnfamiljerna som är storkonsumenter av
livsmedel.

Livsmedelsindustrin borde kunna tillgodogöra sig en avsevärd del av den
därigenom ökade köpkraften, som sedan kommer jordbruket till godo
genom höjda avräkningspriser.

Moderat politik innebär också skattesänkningar, som direkt kommer
jordbrukarna till godo. Vi vill sänka skogsvårdsavgiften, ta bort skatten på
handelsgödsel och bekämpningsmedel, ta bort den nya fastighetsskatten, ta
bort skatten på arbetande kapital (arvs- och förmögenhetsskatt som hänför
sig till fastighet och inventarierörelsen) och avskaffa löntagarfonderna och

Mot. 1984/85:3104

4

därmed avgifterna till dem. Sammantaget betyder detta mycket för lönsamheten
i det enskilda jordbruksföretaget.

Jordbruket är beroende av jordbruksprisregleringen. Det är dock angeläget
att jordbruket, liksom näringslivet i övrigt, så långt som möjligt befrias
från hämmande regleringar och ingrepp i näringsutövningen. Vi anser att
nuvarande regleringar inom jordbruket skall minska.

Vi vill liberalisera jordförvärvslagen så att prisprövningsparagrafen försvinner
och så att släktingar inte skall behöva förvärvstillstånd vid överlåtelse,
förenkla skogsvårdslagstiftningen, stoppa väsentliga delar av det nya
förslaget till plan- och bygglag och ta bort de ändringar i miljöskyddslagen
som ger myndigheten rätt att föreskriva vilka inskränkningar i jordbruksdriften
som helst. Prisregleringssystemet måste förenklas så att det åter blir
överskådligt och begripligt.

Produktionsmålet - animalier

Vi delar i stort sett regeringens bedömningar av animalieproduktionen.
Denna skall i huvudsak täcka Sveriges behov. Den produktion som sker
därutöver bör jordbruket självt stå för liksom man gör i dag. De medel som
jordbruket betalar till regleringskassorna borde kunna användas mer flexibelt
än som nu sker. Hur användningen av prisregleringsmedlen lämpligast
skall ske kan tas upp vid prisöverläggningarna.

Vi har en något mer optimistisk bedömning av de långsiktiga exportmöjligheterna
än regeringen. Livsmedelsproducenterna bör kunna få dra nytta av
dessa möjligheter. För vissa produkter såsom fläsk och ost borde en
långsiktig export med tillfredsställande lönsamhet kunna ske. Detta förutsätter
att exportverksamheten får en högre prioritet än den nu har.

En livsmedelsexport från Sverige förutsätter att vi inte avskärmar våra
gränser utan att import även av utbyteskaraktär blir möjlig.

Protein och energigrödor

Vad gäller proteinfoder anser regeringen att den bör ägnas större
uppmärksamhet inom prisregleringen. Man undviker dock nogsamt att ange
hur.

Då en ökad odling av inhemskt protein är värdefull inte minst från
beredskapssynpunkt är detta inte tillfredsställande. Det ger dåligt planeringsunderlag
för en ökad proteinfoderodling i Sverige.

Det är tillfredsställande att regeringen har tillsatt en utredning om
möjligheterna till en låginblandning av motoralkoholer, t. ex. etanol, i
bensin. Väl så intressant är också att undersöka möjligheterna att ersätta
dieseldrift med ren drift av etanol. Miljöeffekterna är där odiskutabelt
positiva. Även detta alternativ bör ingå i utredningen. Försöksverksamheten
med etanolproduktion i Lidköping bör kunna ge ett värdefullt underlag när
den utvärderats.

Mot. 1984/85:3104

5

Odling av grödor för energiändamål kan vara ett värdefullt komplement
till traditionell livsmedelsproduktion. Forskning kring möjligheterna att på
kommersiella grunder odla energigrödor på svensk jordbruksmark bör ges
hög prioritet.

Åkerarealen

Produktionen av livsmedel beräknas sjunka avsevärt vid en eventuell
avspärrning. Det betyder att den åkerareal som behövs för att klara
livsmedelsförsörjning i en krissituation är större än vad som behövs i fredstid.
Detta motiverar att det allmänna tar ett ansvar för denna produktion.

För att minimera samhällskostnaderna bör överskottsproduktionen utgöras
av spannmål. Staten bör ta ansvar för spannmålsöverskottet genom att
budgetmedel tillskjutes spannmålsregleringen. LMK föreslog att statens
andel skulle vara 40 % räknat på normalskörd. En sådan avvägning är
givetvis skönsmässig. Vi kan emellertid ansluta oss till den föreslagna
fördelningen.

Det är angeläget att kostnaderna för överskottet minskar, särskilt som
spannmålskvantiteterna kan förmodas öka genom att animalieproduktionen
begränsas och produktiviteten ökar inom växtodlingen. Kostnadsansvaret
bör utvärderas efter en femårsperiod.

Ett sätt att minska kostnaderna för spannmålsöverskotten är att odla andra
grödor än spannmål. En svensk produktion av proteinfoder borde kunna
komma till stånd. En annan tänkbar väg är att använda spannmålen till annat
än livsmedel. På olika platser i Sverige pågår försök i större eller mindre skala
med att framställa bl. a. stärkelse och etanol av vete.

Jordbruksdriften kan också i många delar av vårt land med fördel
kombineras med andra verksamheter. Den dominerande företagsformen är
och bör vara kombinationen jord-skog. Statsmakterna bör inte hindra den
som vill skaffa sig ett s. k. deltidsjordbruk. Jordförvärvslagen bör ändras i
detta syfte.

Regeringen preciserar i propositionen vad den anser vara Sveriges
åtaganden mot världssvälten. Vi anser det rimligt med en måttlig ökning av
svenska livsmedel för katastrofbistånd. En viss ökning av volymen vete
liksom av andra livsmedel, t. ex. rapsolja, kan i detta sammanhang vara
intressant. Vi bedömer det möjligt att öka Sveriges katastrofbistånd av
spannmål med ca 100 000 ton och av matolja med ca 10 000 ton. Det är viktigt
att livsmedelsbistånd ges i form av katastrofbistånd, så att det inte blir en
ersättning för ett uppbyggande av en egen livsmedelsproduktion. En ökad
biståndsvolym påverkar dock inte mer än marginellt jordbrukets överskottsproblem.
Denna del av svenskt livsmedelsbistånd bör betalas med fullt
inlösenpris.

Mot. 1984/85:3104

6

Medel för livsmedelspolitiken

Som tidigare nämnts anser vi liksom regeringen att svenskt jordbruk
alltjämt behöver ett gränsskydd. Detta är det viktigaste medlet för att
bibehålla ett svenskt jordbruk i rimlig omfattning.

Prisregleringen ligger nu i olika led för olika livsmedelsprodukter. Flera
jordbruksutredningar har behandlat frågan om i vilket produktionsled
prisregleringen skall förläggas. Samtliga utredningar har kommit fram till att
dagens system ger minst negativa effekter.

Regeringen vill att en frivillig uppdelning på olika juridiska personer skall
ske hos företag, som har verksamhet både inom och utom prisregleringen.
Den bransch det rör sig om - slakteribranschen - har vid upprepade tillfällen
utretts av bl. a. SIND och SPK. Det har inte påvisats att integration mellan
slakt och vidareförädling har medfört kostnadsövervältringar. Är det möjligt
att genom en förbättrad redovisning öka kontrollmöjligheterna är detta
angeläget. En eventuell senare tvångsmässig företagsuppdelning, vilken
regeringen antyder, strider däremot mot vedertagna principer för svenskt
företagande. Vi avvisar sådana förslag.

Kompensationsmetod

Regeringen föreslår att prisförhandlingarna skall vara s. k. obundna
förhandlingar.

T. o. m. år 1983 fördes förhandlingarna på grundval av att jordbruket
garanterades kompensation för höjda produktionsmedelspriser. Dessa mättes
med hjälp av s. k. produktionsmedelsindex (PM-index). LMK utredde
denna fråga med förtur och fann i likhet med sin expertgrupp att PM-index
hade fungerat väl och inte varit kostnadsuppdrivande. Regeringen drev trots
detta därefter igenom ett förslag om att prisöverläggningarna skulle vara
obundna. Sedan dess har en jordbruksförhandling och en kompensationsförhandling
ägt rum.

Jordbruk är en långsiktig verksamhet och kan inte riskera att plötsligt stå
utan täckning ens för höjda produktionsmedelskostnader. Man måste hålla i
minnet att normal marknadsanpassning är utesluten för jordbruket på grund
av jordbruksprisregleringen. Jordbruksprisförhandlingarna bör därför ske
på grundval av PM-index.

Norrlandsstödet

I norra Sverige har jordbruket sämre produktionsförutsättningar än i
resten av landet. I det system med generella priser för jordbruksprodukter
som vi har i Sverige riskerar man att få så låg lönsamhet i Norrland att stora
delar av jordbruket där slås ut. Då det av många skäl-bl. a. beredskapsskälär
värdefullt att bibehålla en jordbruksproduktion i Norrland råder det
politisk enighet om att staten skall kompensera för de sämre produktionsbe

Mot. 1984/85:3104

7

tingelserna. Lönsamheten skall inte vara sämre än i resten av landet på grund
av klimatologiska förhållanden eller långa transportavstånd. Dessutom ger
ett stöd till jordbruket en bättre regionalpolitisk effekt än flertalet andra
stödformer. Det skapar förutsättningar för att en uthållig kommersiell och
offentlig service kan upprätthållas i sysselsättningssvaga bygder.

För ca ett år sedan föreslog regeringen att en uppräkning av Norrlandsstödet
inte skulle ske över statsbudgeten utan att frågan skulle lösas i
prisförhandlingarna. En enig riksdag avvisade förslaget och tillkännagav att
Norrlandsstödets uppräkning skulle ske över statsbudgeten. Detta bör också
fortsättningsvis gälla.

Jordbruket har oftast fått möjlighet att höja priserna två gånger per år.
Detta har motiverats av att kostnadsutvecklingen är kontinuerlig. En
kompensation varje halvår har därför ansetts rimlig. Även Norrlandsjordbruket
omfattas naturligtvis av detta. Skillnaden i produktionsförutsättningar
mellan Norrland och resten av Sverige ökar dock, eftersom uppräkningar
av Norrlandsstödet skett med ojämna mellanrum. För att minska skillnaderna
bör nivån på Norrlandsstödet årligen ses över.

I propositionen tillgodoser regeringen formellt riksdagens krav genom att
föreslå att uppräkningen skall ske med budgetmedel. Dessa skall finansieras
genom att anslaget C 3. Prisreglerande åtgärder minskas. Vilken av dessa
poster man avser att minska får riksdagen veta först när propositionen om
regleringen av priserna på vissa jordbruksprodukter läggs. Tar regeringen
någon annan anslagspost än livsmedelssubventionerna är förslaget konstruerat
på samma sätt som det av riksdagen avvisade förslaget från i fjol.

Vi har i motion 1984/85:2343 anvisat besparingar i statsbudgeten för att
finansiera såväl denna uppräkning som medlen till spannmålsregleringen.

Investeringsförbudet och andra regleringar

Regeringen föreslår i propositionen att investeringsförbudet inom animalieproduktionen
förlängs ytterligare ett år. Detta förbud har redan förlängts
ett år. Effekterna av ingreppet är mycket osäkra. Omfattande dispenser har
bidragit till osäkerheten.

Investeringsförbud är första steget på väg mot en total kontroll av
jordbruket.

Den marginella effekt som förbudet haft står inte i någon som helst
proportion till de negativa effekter det för med sig. Ett statiskt jordbruk med
små möjligheter till utveckling och flexibilitet blir följden. Investeringsförbudet
bör därför upphöra.

Andra regleringar som differentierade avgifter och pristillägg föreslås
avskaffas. De differentierade avgifterna och pristilläggen ger en snedvridning
av produktionsförutsättningarna. De differentierade pristilläggen och
avgifterna har alltsedan de infördes endast varit föremål för marginella
justeringar. Då effekten av åtminstone de differentierade pristilläggen så

Mot. 1984/85:3104

8

gott som omedelbart neutraliserades av slakteriföretagen har de inte spelat
någon roll för fläskproducenterna. Ett system med differentierade avgifter
och pristillägg skulle för att vara verksamt behöva justeras oftare. Då det är
jordbruket självt som begärt systemet och som betalar till det finner vi
emellertid inte skäl att upphäva det riksdagsbeslut som gör förfarandet
möjligt. Det får ankomma på parterna i jordbruksprisförhandlingarna att i
avvaktan på en avveckling besluta om lämpliga justeringar.

Miljöskyddslagstiftningen måste tillämpas hårdare än i dag. Varje företag
måste kunna visa att det har en tillräcklig åkerareal att sprida sin gödsel på.

Livsmedelskvalitet

Beträffande livsmedelskvaliteten anser regeringen att konsumenterna
hyser stor oro inför de kemiska medel som används vid livsmedelsframställning.
I stället för att framlägga förslag till positiva åtgärder, t. ex. information,
förstärker regeringen oron genom att okritiskt säga att användningen av
kemiska medel inom livsmedelskedjan bör minska.

Otvivelaktigt bidrar de flesta kemiska medel till att höja livsmedelskvaliteten.
Med en minskad kemikalieanvändning riskerar vi att få sämre livsmedel,
att bli utsatta för svampgifter av olika slag, att få en sämre djurhälsa m. m.
Det hindrar inte att all användning av produktionsmedel och tillsatser också
framdeles bör prövas med hänsyn till bl. a. hälsoaspekter. Nya rön kan
således ställa ämnen i helt ny dager.

Livsmedelskvalitet är också en fråga om hur maten smakar. Ett något äldre
djur som fått utvecklas i litet långsammare takt smakar ofta mer än unga
omogna djur. En större boxyta per djurenhet kan också bidra till ett godare
kött.

Sårbarhet

Sveriges livsmedelsproduktion är beroende av importerade produktionsmedel.
Visserligen är en krisimport även av strategiska varor tänkbar.
Livsmedelsproduktionens sårbarhet minskar dock avsevärt om en större
andel av produktionsmedlen kan framställas inom landet. Det från beredskapssynpunkt
allvarligaste importberoendet gäller försörjningen med kvävegödsel.
För närvarande uppgår den svenska framställningen av ammoniak
till endast ca 15 % av behovet. Vi har heller inte någon större inhemsk
produktion av bekämpningsmedel. Vår ammoniakförsörjning bör enligt
LMK vara ca 40 % av behovet för att en tillfredsställande säkerhet skall
uppnås.

Flera olika lösningar är tänkbara. Hur försörjningen lämpligast klaras bör
bli föremål för närmare överväganden.

Mot. 1984/85:3104

9

Hemställan

Med anvisning till det anförda hemställs

1.att riksdagen beslutar att budgetmedel motsvarande 40% av
exportkostnaderna för normalskörd årligen skall tillskjutas svensk
spannmålshandel ekonomisk förening u. p. a.,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om ett utökat svenskt katastrofbistånd,

3. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige
finansieras med budgetmedel som inte påverkar prisregleringen,

4. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige
årligen ses över,

5. att riksdagen beslutar att jordbruksprisförhandlingarna skall
grundas på produktionsmedelsindex,

6. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om förlängning av lagen
(1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar
för nötkreatur, svin och fjäderfä,

7. att riksdagen beslutar att ett system med differentierade avgifter
och pristillägg inom ägg- resp. slaktsvinsproduktion tills vidare
skall få tillämpas.

Stockholm den 15 april 1985

ULF ADELSOHN (m)

LARS TOBISSON (m)

CARL BILDT (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)

ROLF CLARKSON (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

INGEGERD TROEDSSON (m)
ANDERS BJÖRCK (m)

NILS CARLSHAMRE (m)
INGRID SUNDBERG (m)
PER-OLOF STRINDBERG (m)