10
Motion
1984/85:3093
Lars Werner m. fl.
Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)
”1 propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik.
Dessa grundar sig på förslag som avgetts av 1983 års livsmedelskommitté.”
Så inleds regeringsförslaget om livsmedelspolitiken. Vi har i likhet med
flera remissinstanser svårt att dra denna slutsats. Tvärtom är det mer i
överensstämmelse med verkligheten när en del remissvar hävdar att livsmedelskommitténs
förslag icke kan ligga till grund för beslut i riksdagen.
Om det nu har funnits en vilja till ett samlat grepp om livsmedelspolitiken
så har ändå resultatet blivit en fixering vid överskottet i jordbruksproduktionen
och att detta skall opereras bort genom en utslagning av bönder. Detta
sker genom att marknadskrafterna släpps loss i jordbruket och att staten på
sikt avhänder sig ansvaret för den naturresurs som jordbruket utgör. Inga
förslag läggs heller fram om hur matpriserna skall hållas nere eller hur
kvaliteten på maten kan förbättras. Därför är livsmedelskommitténs betänkande
och den nu framlagda propositionen en besvikelse för såväl näringen
som för konsumenterna.
Dagens överskott i jordbruket är främst ett resultat av världens högsta
matskatt, stora mängder insatsvaror såsom handelsgödsel, bekämpningsmedel,
importerade fodermedel etc. Det senare har sina särskilda problem.
Läckage av främst kväve och fosfor från åkermark förstör grundvatten och
vattendrag. Kemiska medel och metoder kan heller inte vara till fördel för
mark, miljö och mat.
Vi vill därför förorda en övergång till jordbruks- och livsmedelsproduktion
i ekonomisk, biologisk och regional balans, där en allt större inriktning på
förbättrad matkvalitet förverkligas. Det finns knappast något bättre tillfälle
än när man har ett tryckande överskott. Staten bör också ha huvudansvaret
för denna omläggning då den är att betrakta som en samhällsangelägenhet.
I det följande föreslår vi riktlinjer och åtgärder för en sådan omläggning
vilken efter exempelvis en femårsperiod bör utvärderas, då även framtidsbedömningar
görs av vad en ny mjuk teknologi, biologiska och ekologiska
metoder och balanserade odlingssystem kan väntas innebära för produktionen
av jordbruksråvaror och livsmedel på sikt. Det finns flera skäl för de
åtgärder vi föreslår. Bl. a. vill vi nämna att av beredskaps- och regionalpolitiska
skäl är det viktigt att produktionen av jordbruksråvaror och livsmedel
inte bedrivs geografiskt koncentrerat. Vidare är det inte heller vettigt att slå
ut sysselsatta i jordbruk och livsmedelsindustri genom en felaktig neddragning
av produktionen.
Mot. 1984/85:3093
11
Vår utgångspunkt är att dagens jordbruksareal även fortsättningsvis skall
brukas. Åtgärder måste vidtas för att så långt möjligt stoppa kväve- och
fosforläckaget, minimering av skadliga kemiska medel och tillsatser i både
jordbruks- och livsmedelsproduktionen, ökad inhemsk proteinodling och
satsning på energigrödor, t. ex. för utvinning av etanol.
Världens högsta matskatt
Sverige har världens högsta matskatt. Momsen uppgår i dag till 23,46 %.
Detta tillsammans med en reallönesänkning för de stora grupperna löntagare
har lett till att de flesta tvingats att dra in på utläggen för mat. Maten är en av
de få dagliga kostnaderna som konsumenterna direkt kan reglera. Uträkningar
i LMK:s utredning visar att livsmedelskonsumtionen sjunkit nästan
exakt lika mycket som hyrorna ökat, nämligen med drygt 4 %. Den höga
matskatten torde därför vara den avgörande orsaken till dagens animalieöverskott.
En stegvis avtrappning av den höga matskatten skulle därför vara
ett verkningsfullt medel för att eliminera överskottet och därmed rädda
sysselsättning för jordbrukare och livsmedelsarbetare m.fl.
Matmomsen slår hårdast mot konsumenter med lägre löner eftersom de
måste använda en större andel av sina inkomster till mat. Att beskatta maten
hårt och andra källor lågt är också fördelningspolitiskt mycket orättvist. Att
köpa en limpa kostar 23,46 % i moms. Att köpa en aktie kostar 1 %.
Vi föreslår att livsmedelssubventionerna trappas upp för att på sikt
innebära att maten ej beskattas. Vårt förslag är att livsmedelssubventionerna
höjs med ett i förhållande till regeringens förslag 3 000 000 000 kr. förhöjt
belopp.
Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket
I propositionen sägs att försörjningen med livsmedel även i fortsättningen i
enlighet med 1982 års försvarsbeslut bör inriktas på att ge hög säkerhet även
vid långvariga kriser. Enligt LMK bör antalet kor efter omställning uppgå till
600 000 för att den mjölkproduktion som behövs för kriskosten skall kunna
uppnås. Kommitténs expertgrupp för sårbarhetsfrågor har beräknat att
koantalet i fred på längre sikt inte bör understiga 550 000 för att det i en kris
skall vara möjligt att öka antalet till 600 000. Vi anser, i likhet med bl. a.
ÖEF, det önskvärt med ett större fredstida koantal än 550 000.
I övrigt när det gäller produktionsmålet för olika jordbruksprodukter vill
vi åter hänvisa till vad vi tidigare anfört om världens högsta matskatt. Enligt
vår mening hamnar man fel när man utgår från en sjunkande konsumtion när
man skall mäta den produktion som motsvarar konsumtionen. Om den
orättvisa matskatten tas bort kommer självfallet konsumtionen att öka. Det
motsatta kommer att ske om inget görs åt den höga matskatten, eftersom
matskatten läggs ovanpå alla andra prishöjningar.
Mot. 1984/85:3093
12
Flera remissinstanser, bl. a. ÖB, ÖEF och vissa länsstyrelser, tar också
upp behovet av regional balans i livsmedelsproduktionen. Vi delar deras
uppfattning av flera skäl. För det första är detta nödvändigt av beredskapsskäl,
men också en fråga om livsmedlens kvalitet. Vi föreslår därför att
regeringen omgående utreder frågan om en mer regional spridning av
livsmedelsproduktionen samt med det snaraste återkommer till riksdagen
med förslag. Härvid bör särskilt beaktas de norra delarna av vårt land.
Spannmålsodlingen
Vi delar propositionens förslag att produktionen på överskottsarealen
skall utgöras av spannmål och att samhället bör ta ett delansvar för
överskottsarealens kostnader. Vi anser däremot att andelen för samhället
bör vara 60 % medan näringen svarar för 40 %. Eftersom jordbruket självt
skall svara för överskotten av animalier bör statens ansvar för spannmålen
avse den beräknade normskörden vid faktiska arealer och vid anpassad
animalieproduktion.
Vi motsätter oss att finansiering av samhällets kostnader skall ske inom
jordbrukssektorns ram. Det skulle innebära ytterligare prishöjningar med
därtill påhängd matskatt. Ur fördelningspolitisk synpunkt är det bättre att
samhällets kostnader tas över budget.
Konsumentmål
Enligt propositionen innebär konsumentmålet att konsumenterna skall få
tillgång till livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser. Departementschefen
anför vidare att ”Alla möjligheter måste naturligtvis tas till vara för att på
olika sätt tillgodose konsumenternas berättigade intresse av att livsmedelspriserna
hålls på en rimlig nivå.” Efter denna deklaration letar man förgäves
efter några konkreta förslag. En sådan möjlighet, och som vi föreslår, är att
ta bort den höga matskatten. En annan, som vi också föreslår, är att
samhällets kostnader för överskottsarealen tas över budget och inte på
matpriserna. Vi kan inte ta nu citerade uttalanden på allvar, eftersom man i
propositionen inte med ett ord berör den höga matskatt som dels fördyrar
livsmedlen, dels är den avgörande orsaken till överskottsproblemet. Vi vill
åter hänvisa i detta sammanhang till vårt förslag om högre matsubventioner.
Inkomstfördelning inom jordbruket
Departementschefen aviserar en skyndsam översyn i syfte att föreslå
åtgärder för vissa nyetablerade och högt skuldsatta jordbrukare. Vi välkomnar
detta, men motsätter oss att räntestödet som infördes 1980 skall
avvecklas. Detta stöd bör vara kvar i väntan på den översyn som skall ske.
Mot. 1984/85:3093
13
Miljö- och resursmå)
I propositionen anförs att miljö- och resursmål beaktas inom ramen för
jordbruks- och livsmedelspolitiken. Jordbruket skall i möjlig utsträckning
använda miljövänliga odlingsmetoder som också bidrar till en god hushållning
med mark, vatten och växtnäring.
Vi har inget att erinra mot detta. Men om målet är att minimera
användandet av kemiska medel i jordbruket samt att minska olika läckage
från jordbruksmarken, då måste ytterligare åtgärder till. Visserligen skall en
satsning nu ske på forskning om alternativa odlingsmetoder, men resultat av
denna satsning ligger långt fram i tiden.
Vi anser därför att frågan om en minskning av användandet av kemiska
medel och konstgödsel måste studeras närmare. I en sådan studie måste alla
aspekter vägas in och så långt möjligt olika handlingsvägar preciseras för att
uppnå högt ställda miljö- och resursmål. Det bör ankomma på regeringen att
en sådan studie genomförs.
Investeringsförbudet inom animalieproduktionen
Investeringsförbudet inom animalieproduktionen föreslås förlängas ett år.
Vi vill föreslå att begränsningen i tiden utgår och att utskottet företar den
ändring i lagtexten som erfordras.
Differentierade avgifter och pristillägg
I propositionen föreslås att de differentierade avgifterna och pristilläggen
inom ägg- resp. slaktsvinsproduktionen avskaffas. Vi motsätter oss detta.
Det är möjligt att avgifterna inte haft någon effekt när det gällt att begränsa
stordrift, men dessa avgifter har stor betydelse när det gäller inkomstfördelning
och medel till regleringskassan.
Om man ser till fläskproduktionen innebär nuvarande avgifter att en
årsleverans av 1 500 svin får ett tillskott av 3 120 kr., medan en leverans av
15 000 fått en avgift på 93 800 kr. Nu har den senares kostnad i viss
utsträckning mildrats genom de rabatter som slakterierna har lämnat till de
stora jordbruksföretagen. Detta oaktat skulle ett borttagande av dessa
avgifter ha en mycket negativ effekt ur flera aspekter. De stora företagen
skulle få mycket stora inkomstförstärkningar och därmed gynnas en stordrift
på området.
Vi vill därför föreslå att nuvarande avgifter på äggproduktion bibehålls på
nuvarande nivå och att avgifterna på fläskproduktionen fördubblas.
Mot. 1984/85:3093
14
Industri- och handelsleden
I fråga om industri- och handelsleden har vi i en motion under allmänna
motionstiden i år berört denna del i livsmedelspolitiken. Vi vill därför
hänvisa till denna motion.
Konsumentinflytande
Under detta avsnitt i propositionen anför departementschefen bl. a.
följande: ”Möjlighet till konsumentinflytande i livsmedelskedjans senare
led, dvs. inom industri och handel, är naturligtvis också av stor vikt. Att finna
former för ett sådant inflytande är angeläget. Konsumentinflytandet på dessa
områden kan säkerligen förstärkas genom förbättrad konsumentinformation.”
Den slutsats som jordbruksministern drar är milt sagt häpnadsväckande,
inflytandet skall ske genom bättre information!
Hur skulle det te sig om samma grad av inflytande skulle gälla för
jordbruksledet?
Även här vill vi hänvisa till motionen från allmänna motionstiden, där vi
förordar inrättandet av konsumentdelegationer inom SPK, statens pris- och
kartellnämnd, och att använda priskontroll, övervakning och prisstopp i
högre utsträckning.
Finansieringsfrågor
Vi har föreslagit en uppräkning av matsubventionerna med 3 miljarder
kronor samt att samhällets kostnad för överskottet skall tas över budget.
Vidare kommer vi i en särskild motion om Norrlandsjordbruket att föreslå
förstärkta resurser.
Skälet till detta vårt ställningstagande grundar sig på att vi vill hålla
matpriserna nere och att detta skall ske på ett fördelningspolitiskt rättvist
sätt.
Vi anser att de av oss föreslagna utgifterna skall betalas genom skärpt skatt
på stora förmögenheter och bolagsvinster samt höjd oms på aktiehandeln.
Vidare bör en skatteskärpning ske på inkomster över 150 000 kr. för att
eliminera den inkomstförstärkning som sänkta matpriser ger i dessa inkomstlägen.
Regeringen bör därför till riksdagen lägga förslag om finansiering i
enlighet med vad vi här har anfört.
Övrigt
I LMK:s betänkande sägs bl. a. följande: ”Den samhällsekonomiska
kostnaden för den beräknade överskottsarealen är som kommittén angett
relativt begränsad. Samtidigt medför överskottsarealen icke obetydliga
Mot. 1984/85:3093
15
fördelar för samhället i form av ett öppet odlingslandskap och förbättrad
livsmedelsberedskap samt från sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt.”
Tyvärr har dessa tänkvärda ord inte satt några spår varken i de förslag som
LMK lagt eller i den nu aktuella propositionen. Nästan panikartat föreslås nu
åtgärder för att eliminera överskottet utan att närmare studera hur vi hamnat
i denna situation och hur vi på, för hela samhället, bästa sätt skall ta oss ur
den.
Vi anser att Sverige skall ha en rationell och effektiv produktion av
jordbruksråvaror och livsmedel. Livsmedlen skall vara av hög kvalitet och
inte tvinga av konsumenterna överpriser för maten. Vi tror inte att
regeringen har anvisat den rätta vägen till detta mål, därför har vi, utan att
granska varje ord i propositionen, anvisat en annan väg i denna motion.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående och med anledning av proposition
1984/85:166 föreslås
1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppräkning av matsubventionerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om livsmedelsberedskap och produktionsmål för
jordbruket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om spannmålsodlingen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inkomstfördelning inom jordbruket,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljö och resursmål,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringsförbudet inom animalieproduktionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om differentierade avgifter och pristillägg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering av de föreslagna åtgärderna.
Stockholm den 15 april 1985
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
JOHN ANDERSSON (vpk)
PAUL LESTANDER (vpk)