Motion

1984/85:3092

Jens Eriksson m. fl.

Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)

Det är förvånande att man kan göra en utredning angående livsmedel och
lägga fram en proposition om livsmedelspolitik där fisket endast i förbigående
berörs med några allmänna fraser.

Som livsmedel är fisken värdefull och svarar för en icke obetydlig del av
vårt proteinbehov. Vad som är särskilt anmärkningsvärt är att i avsnittet om
sårbarhets- och beredskapsfrågor berörs fisket inte alls.

Man har troligen slagit sig till ro med att utredningen mer eller mindre
avfärdar fisket som något utan betydelse för vår beredskap. Man säger i
avsnittet i utredningen att mobiliseringen av yngre fiskare inte är något
problem därför att marinen tar deras båtar för sina behov. Man säger vidare
att det är relativt gott om trålar och att en övergång till att äta sill och musslor i
fredstid underlättar en omställning vid ofred.

Vi finner det därför angeläget att påpeka att den svenska fiskeflottan i dag
består av ca 500 skepp, dvs. båtar som är större än 12 meters längd och 4
meters bredd. Ca 25 % av dessa är stålfartyg, vilket sannolikt gör dem
olämpliga från marinens synpunkt då materialet är magnetiskt. Större delen
av träfartygen, eller mer än 80 %, är byggda före 1950 och de allra flesta har
tjänstgjort som minsvepare eller som fiskebåtar under ett världskrig med
minor och avspärrning. Det finns dessutom ett stort antal fiskebåtar, drygt
3 000, som är mindre än 12 meter.

Fiskarkåren

Den svenska fiskarkåren har en hög genomsnittsålder, även om den på
senare år sjunkit något på grund av att ett ökat antal ungdomar ägnar sig åt
fiske. Fiskarkåren är väl utbildad för sitt yrke, väl förtrogen med moderna
nautiska instrument och besitter gott sjömanskap. Detta är en ovärderlig
tillgång då en avspärrning ställer större krav än under normala förhållanden.

Fiskets betydelse under avspärrning

Vid en avspärrning får fisket stor betydelse. Erfarenheten från det senaste
världskriget visar detta. Utredningens tro på det kustnära fisket är dock
betydligt överdriven. Det är trålfisket som svarar för de stora fångsterna och
det är därför av största vikt att detta fiske kan upprätthållas. Trålfiskarna,
som utgör ca 40 % av kåren, fångar 80-90 % av den fisk som landas.

Om fisket, genom att fartygen tas i anspråk av marinen, reduceras alltför

Mot. 1984/85:3092

9

kraftigt kommer detta att få återverkningar på folkförsörjningen. Utredningen
säger på s. 250 att ”En omställning av fisket vid kris blir lättare om det
fredstida fisket sker med mindre båtar lämpade även för kustnära fiske”. Att
dra en sådan slutsats blottar den stora okunnighet som utredningen har. Det
är inte möjligt att nämnvärt öka denna flottas infiskning, då det på många
områden är alltför trångt om utrymmet, varför det är svårt att försörja sig.
Inkallandet av yngre fiskare vållar enligt utredningen inga problem då
marinen också tar båtarna. Här måste finnas en plan, och frågan är så pass
viktig att den inte får överlämnas till slumpen med en förhoppning att det
hela reder sig på ett eller annat sätt.

Kan fisket upprätthållas under ofred?

Under förra världskriget pågick fisket såväl i Östersjön som i Kattegatt och
Skagerrak, detta trots mineringar och främmande krigsfartyg som ställde till
stora problem. Hur många fartyg som krävs för marinens behov är troligen
inte klarlagt men att en stor del av det bästa fartygsmaterialet kommer att
rekvireras för krigsmaktens räkning är klart. Antalet fartyg begränsas av
träfartygens höga ålder och fartyg byggda efter 1950 är sällsynta. Det kan
därför med fog påstås att Sverige från fiskets synpunkt och med hänsyn till
marinens behov av fartyg har en beredskap som är bristfällig. Vid ofred
måste det också föreligga ett stort behov av lämpliga fartyg och kunnigt folk
för sökning efter ubåtar. Här får fisket kanske sin viktigaste uppgift, då
fartygen är ändamålsenliga och besättningarna de mest skickliga inom landet
att sköta sökinstrumenten (asdic). Dessa behov ökar sårbarheten och
minskar försörj ningsgraden.

Hemställan

I anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att fisket skall ingå i beredskapsplaneringen
på samma sätt som jordbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande fiskens betydelse som livsmedel.

Stockholm den 15 april 1985

JENS ERIKSSON (m)

BARBRO NILSSON (m)
i Visby

GÖTHE KNUTSON (m)