3

Motion

1984/85:3088

Birgitta Hambraeus

Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)

Det är en vanlig missuppfattning att en höjning av livsmedelspriserna
beror på att bönderna får höjd lön. Resultaten av jordbruksförhandlingarna
presenteras som om böndernas ersättning var avgörande för priset på maten.
I själva verket får bonden bara en bråkdel av vad maten kostar konsumenten.
Resten går till transporter, livsmedelsindustri, handel, skatt etc. Systemet att
låta bondens löneförhöjning slå igenom med samma procentuella höjning i
alla led i livsmedelshanteringen är enligt min mening omotiverat och
olyckligt. Prispressen drabbar enbart bönderna och driver fram ett industriellt
stordriftstänkande som är främmande och skadligt för en näring som
vårdar och brukar naturen. Eftersom bondens del i livsmedelskronan är så
liten, skulle maten knappast behöva bli dyrare om bonden fick ordentligt
betalt, vore det inte för ovan redovisade procentuella påslag i alla övriga led.
Detta betyder att det finns goda möjligheter att minska prispressen på
jordbrukaren om jordbruksförhandlingarna enbart skulle röra råvaruproduktionsledet.
Därmed kunde det bli möjligt för bönderna att driva
jordbruket med alternativa metoder utan handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel men med en mer arbetsintensiv teknik. Det skulle också
främja mindre enheter och familjejordbruket.

Med anledning av det framförda hemställs

att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
jordbruksförhandlingarna enbart bör röra råvaruproduktionen för
att minska prispressen och underlätta övergången till alternativ
odling.

Stockholm den 12 april 1985
BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

1* Riksdagen 1984/85.3 sami. Nr3087-3089