Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:3063

Arne Andersson i Ljung m. fl.

Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)

I proposition 1984/85:118 föreslår regeringen en ny lag om kemiska
produkter och att en ny myndighet för kemikaliekontroll inrättas. Den nya
lagen skall ersätta lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Det är naturligtvis
värdefullt att en kontroll av varor och produkter, som kan misstänkas vara
skadliga för människor och miljö, sker. Den nuvarande lagen om hälso- och
miljöfarliga varor ger redan den goda möjligheter till en tillfredsställande
myndighetskontroll och fyller de krav som människor rimligen kan ställa.
Den nu föreslagna lagen om kemiska produkter är emellertid till skillnad från
lagen om hälso- och miljöfarliga varor tänkt att omfatta alla kemiska
produkter.

Att samla alla kemiska produkter och beredningar i en lagstiftning som
syftar till att minimera riskerna vid användning av dem visar på en brist på
naturvetenskaplig kännedom eftersom allting är kemikalier, naturliga eller
syntetiserade. En lagstiftning som inbegriper allting är meningslös, eftersom
den blir omöjlig att följa. De produkter som en lagstiftning bör behandla är
de som är eller misstänks vara skadliga för människor och miljö. Övriga
produkter behöver inte bli föremål för myndighetskontroll.

Responsum

Regeringen föreslår att responsuminstitutet avskaffas. Det är naturligt
eftersom alla varor över huvud taget kommer att omfattas av lagen. Som skäl
anger dock regeringen inte detta utan att responsuminstitutet saknat praktisk
betydelse. Kemikontoret har påpekat att det är de långa handläggningstiderna,
som i extremfall uppgått till mer än sju år, som gjort responsumförfarandet
praktiskt ointressant.

Responsum är, rätt hanterat, ett viktigt hjälpmedel för såväl företag som
för samhället. Hur produkterna skall behandlas avgörs ju till stor del av om
de är att betrakta som hälso- och miljöfarliga eller inte.

Förhandsgranskning

Regeringen föreslår att en förhandsgranskning för hantering och import av
kemikalier skall bli en skyldighet för företagen.

Ett land som är så beroende av ett fritt handelsutbyte som Sverige borde
sträva efter att anpassa sig till de normer som gäller i omvärlden. För vår del
är det närmast vad som sker i EG som är intressant. EG har redan byggt upp
ett produktregister.

Mot. 1984/85:3063

Det vore en fördel om Sverige kunde få använda sig av EG:s regelsystem.
EG:s register borde rent av kunna användas i Sverige. Företag som hänvisas
till EG:s register skall inte behöva lämna ny dokumentation. Detta skulle i
inte oväsentlig grad förenkla och förbilliga den svenska kontrollen.
Myndigheterna bör arbeta med utgångspunkt i att en svensk samordning med
EG kan komma till stånd.

Den internationella utvecklingen på området sker mycket snabbt. Med en
anknytning till EG:s register får Sverige snabbt del av nya internationella
kunskaper och erfarenheter.

Vad gäller bekämpningsmedel förekommer det redan en förhandsgranskning
i form av en registrering. Denna registrering kommer att föreslås
tidsbegränsad till fem år. Detta är inte tillfredsställande. Motivet sägs vara att
en regelbunden omprövning av bekämpningsmedel skall ske. De mest
använda bekämpningsmedlen har regelmässigt använts sedan 1950-talet.
Eventuella negativa verkningar borde vid det här laget vara väl kända. Det
finns ingen anledning att opåkallat ta ny ställning till dess berättigande vart
femte år. För många medel framkommer med säkerhet inte något nytt under
detta sekel. I normalfallet bör ingen tidsbegränsning av ett bekämpningsmedels
registrering ske. Undantag bör kunna göras om speciella skäl talar för
detta.

Vid registrering är det tänkt att en behovsprövning av bekämpningsbehovet
skall göras. Ett sådant förfarande är ett säkert sätt att se till att Sverige
inte kan dra nytta av internationell produktutveckling. En myndighetsbedömning
av behovet av en viss produkt riskerar alltid att bli statisk. En
framtida förbättring av växtskyddsåtgärder riskerar då att förhindras. Den
enda bedömningsgrunden för myndigheten bör liksom hittills vara toxikologi
och hanteringsriskerna.

Vidare tänker man enbart tillåta försäljning av bekämpningsmedel i klass 3
till allmänheten. För närvarande är giftiga bekämpningsmedel - klass 1 endast
tillåtna att använda om man har tillstånd för att hantera dessa medel.
För övriga, klass 2- och klass 3-preparat. finns på goda grunder inga sådana
restriktioner, eftersom de på sin höjd är vådliga. Många av de produkter som
förekommer i hushållen, t. ex. rengöringsmedel och bensin, är minst lika
farliga som de bekämpningsmedel som föreslås bli förbjudna.

Vi anser att människor själva är kapabla att göra en riktig risk-nytto-analys
på grundval av den information som lämnas på produkterna. Förslaget bör
därför avvisas.

Uppgiftsskyldighet

Det är rimligt att företag lämnar sådana uppgifter som berör hälso- och
miljöaspekter till övervakningsmyndigheter. För att kunna erhålla dessa
krävs att myndigheten handskas med den givna informationen på ett från

Mot. 1984/85:3063

sekretessynpunkt tillfredsställande sätt. Vi anser att en omvänd skadeprövning
bör tillämpas. Det vill säga att ett utlämnande av uppgift endast sker om
det är sannolikt att uppgiften inte länder till skada. Detta bör gälla alla
uppgifter om produkterna som samlas in med hjälp av lagen.

Spridning av bekämpningsmedel

Den nya lagen skall vara tillämplig på spridning av bekämpningsmedel,
med undantag för lövslybekämpning. Detta är mycket otillfredsställande.
All spridning av bekämpningsmedel bör regleras av samma lag. Tillämpningen
av speciallagstiftningen för lövslybekämpning är anmärkningsvärd.
För nästan hela Sverige råder nu i praktiken ett totalförbud mot kemisk
lövslybekämpning. Beslut om detta har tagits i olika kommunalfullmäktigeförsamlingar
i strid mot riksdagens avsikt. I vissa speciella fall bör förbud
kunna meddelas, men det skall i så fall grundas på sakliga skäl och inte på
tyckande som nu varit fallet. Lagen om spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark bör upphävas, eftersom den regleras av lagen om hälso- och
miljöfarliga varor och således är onödig.

Den nya myndigheten skulle fått rätt att förbjuda onödig användning av
bekämpningsmedel. Frågan skall nu ytterligare utredas. Vad som är onödigt
kan inte centralt placerade myndigheter avgöra. Det kan endast den enskilde
användaren göra. ”Onödigt” är ett subjektivt begrepp som tolkas olika av
olika individer. Rätt väg att påverka bekämpningsmedelsanvändningen är
genom en förbättrad rådgivning och information.

All spridning av bekämpningsmedel från luften föreslås i princip bli
förbjuden. I vissa speciella fall skall det dock bli tillåtet. Ett sådant
förfarande är inte godtagbart. Behövs det inskränkningar på några speciella
platser skall förbud mot flygspridning just där meddelas. Ett generellt förbud
med dispensgivning är också ett uttryck för myndigheternas klåfingrighet.

Flygspridning är ett förhållandevis dyrt sätt att sprida bekämpningsmedel
på. Det kommer aldrig att bli den förhärskande metoden. För vissa grödor
och under vissa klimatbetingelser är det ändå värdefullt att kunna tillgripa
denna möjlighet.

Minskar användningen av flygspridningen kraftigt avhänder vi oss
möjligheten att använda oss av denna spridningsmetod om vi skulle behöva
det i en katastrofsituation. De som i dag innehar sådana specialutrustade
flygplan kommer inte att kunna ha dem kvar om de inte får tillräcklig
användning för dem. Vår beredskap att möta t. ex. kraftiga insektsangrepp
minskar då kraftigt.

Miljöfarligt avfall

Regeringen skall ges rätt att avgöra om omhändertagandet av miljöfarligt
avfall endast skall få ske av juridisk person över vilken staten har inflytande.

Mot. 1984/85:3063

Vad som i realiteten menas är att Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB)
skall ges ensamrätt att ta hand om allt miljöfarligt avfall. Som regeringen
själv framhåller är det angeläget att samhället har insyns- och kontrollmöjligheter
vid avfallshanteringen. Det väsentliga är således inte ägandeformen.
Kan någon enskild eller annan juridisk person klara de säkerhetskrav som
samhället uppställer måste det vara fritt för denne att ta hand om avfallet.
Likaså bör även miljöfarligt avfall kunna exporteras om säkerhetskraven
uppfylls.

Inrättande av ny myndighet

Regeringen föreslår att en ny myndighet för kemikaliekontroll skall bildas.
Den nya myndigheten skall ha ansvaret för kemikaliekontrollen. Ävenså
skall den ha ansvaret för utarbetandet av föreskrifter m. m. Det är i princip
samma uppgifter som produktkontrollnämnden vid statens naturvårdsverk
har.

Ämnesområdet föreslås dock utvidgat. Den nya myndigheten skall också
ha informationsservice till andra myndigheter och till allmänheten, vilket i
dag sköts av enheten för toxikologisk informationsservice vid Karolinska
institutet. Resurserna därifrån och från produktkontrollnämnden föreslås
överföras till den nya myndigheten. Därutöver skall den tillföras 15 nya
tjänster.

Rent allmänt har vi inte för få myndigheter utan för många. Tillskapandet
av ytterligare en myndighet ökar byråkratin i samhället och är onödigt
eftersom de uppgifter den skall utföra redan utförs på andra myndigheter och
institutioner.

Det finns uppenbara fördelar med att enheter för toxikologisk informationsservice
ligger i anslutning till en högskola. En nära kontakt med
forskning, undervisning och specialbibliotek kan därmed upprätthållas. Det
vore olyckligt om det kunskaps- och erfarenhetsutbyte som nu sker på ett
naturligt sätt mellan informationsenheten och läkarvetenskapen försvårades
genom dess uppgående i den nya myndigheten.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1984/85:118,

2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1983:428) om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

Mot. 1984/85:3063

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om en anknytning till EG:s
produktregister.

Stockholm den 15 april 1985

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

SVEN ERIC LORENTZON (m)
JAN-ERIC VIRGIN (m)
INGVAR ERIKSSON (m)
BERTIL DANIELSSON (m)
SVEN MUNKE (m)

IVAR VIRGIN (m)

JENS ERIKSSON (m)
BO ARVIDSON (m)
MONA SAINT CYR (m)
GÖTHE KNUTSON (m)
ARNE SVENSSON (m)

mtnmb/gotmb Stockholm 1985