12

Motion

1984/85:3062

Börje Hörnlund och Karin Israelsson
Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)

Regeringens proposition 1984/85:118 om kemikaliekontroll är så allmänt
hållen att den i praktiken inte innebär några förbättringar inom miljöområdet.

Under det kommande decenniet kommer en allt större uppmärksamhet att
ägnas åt kemikalieproblemen. 1970-talets intresse för naturmiljön kommer
under 1980- och 1990-talen att utvecklas till ett motsvarande intresse för
”kemikaliesamhällets” problem.

Några omständigheter kommer att medverka till detta. Ny teknik ger
möjlighet till förfinade analyser. Ämnen, som hittills inte kunnat identifieras
annat än i relativt höga koncentrationer, kommer med nya analysmetoder att
kunna ”avslöjas” även om dosen är mycket låg. Ett exempel på detta är att
det nu - med förfinade analysmetoder - är möjligt att identifiera mycket låga
halter av det cancerframkallande ämnet dioxin i exempelvis rökgaserna från
våra avfallsförbränningsanläggningar.

I takt med att analysmetoderna förbättras kommer behovet av fullständiga
kunskaper om i vilka produkter som olika ämnen finns att växa. En möjlig
framtida utvecklingsväg är att i ökad utsträckning söka undvika användning
av den typ av produkter (eller undvika att vid kemisk tillverkning använda sig
av ämnen) som man vet ger upphov till besvärande avfalls- eller destruktionsproblem.

Den ökande användningen av kemiska ämnen i allmänhet kommer att leda
till betydande ackumuleringsproblem i framtiden - av samma slag som vi nu
möter i dagens försurningsproblem. Bildligt uttryckt är det fråga om en
smygande utveckling, där ”invasionen” är genomförd innan ”fienden” ens
upptäckts.

En av försurningens obehagliga effekter är att försurning kan reaktivera
eller accentuera ”dolda” kemikalieproblem. Utfällning av tungmetaller i
försurningens spår innebär risker för betydande hälso- och miljöproblem,
men denna diskussion befinner sig bara i ett inledande skede. Det finns dock
oroande tecken på att tungmetaller som kvicksilver, aluminium och bly kan
komma att ge upphov till bekymmersamma s. k. sena skador.

Det senaste årets intensiva debatt omkring dioxiner är i första hand
resultatet av att forskare med hög kompetens fått möjlighet att systematiskt
analysera kemikalisamhällets konsekvenser.

Vid Umeå universitet har forskargruppen med professor Christoffer
Rappe i spetsen gjort betydelsefulla insatser. Umeå universitet har genom sin
höga kompetens främst inom kemiområdet men även inom biokemi,

Mot. 1984/85:3062

13

ekologi, miljö- och yrkesmedicin goda förutsättningar att bidra med
värdefulla forskningsinsatser för att analysera och värdera kemikalieproblemen.
Dock saknas en utomordentligt betydelsefull länk i detta sammanhang:
den toxikologiska kompetensen, såväl vad gäller humantoxikologi som
djurtoxikologi, måste byggas ut vid Umeå universitet.

Genom att komplettera de resurser som i dag finns vid Umeå universitet
med kvalificerad toxikologisk kompetens, skapas förutsättningar för ett
komplett miljöforskningscentrum i Umeå.

Det är angeläget att forskning om kemisamhällets problem bedrivs av
oberoende forskningsinstitutioner. Därför är det av särskild betydelse att
miljöforskningscentrum av detta slag skapas.

Regeringen bör ställa särskilda resurser till förfogande härför samt uppdra
åt UHÄ och Umeå högskolestyrelse att forma ett miljöforskningscentrum.

Vi föreslår därför

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen ger UHÄ och
Umeå universitet i uppdrag att forma ett miljöforskningscentrum
vid Umeå universitet, i enlighet med vad som redovisas i
motionen,

2. att riksdagen beslutar ställa erforderliga medel till förfogande
så att kvalificerad toxikologisk kompetens kan tillföras Umeå
miljöforskningscentrum.

BÖRJE HÖRNLUND (c)

KARIN ISRAELSSON (c)