2

Motion

1984/85:3060

Margareta Palmqvist och Anita Johansson
Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)

Utsläppen av kvicksilver och kadmium innebär en allvarlig miljöfara.
Stora ansträngningar har gjorts för att nedbringa utsläppen, och industrins
utsläpp av dessa tungmetaller har reducerats kraftigt i jämförelse med slutet
av 1960-talet. Trots dessa förbättringar är det nödvändigt att ytterligare
reducera utsläppen av kadmium och kvicksilver i naturen.

Som konstateras i propositionen utgör i dag batterier den dominerande
källan till utsläpp av kadmium och kvicksilver. De aktiviteter som för
närvarande pågår vad gäller uppsamling av batterier leder endast till mindre
begränsningar av utsläppen.

För många kommuner, särskilt i storstadsregionerna, är förbränning av
hushållsavfallet det enda rimliga sättet att handskas med de enorma volymer
det rör sig om. Vidare ingår förbränning av avfall för värmeförsörjning som
en del av de energipolitiska målsättningarna. Det är svårt och mycket
kostsamt att rena utsläppen från sådan förbränning från kadmium och
kvicksilver. Detta talar för att miljöfarliga batterier måste avskiljas från
övrigt avfall innan förbränning sker. Samtidigt vet vi att det är fullt möjligt att
återvinna tungmetallhaltiga batterier och att anläggningar för detta redan
finns. För närvarande pågår försök i vissa kommuner med insamling av
miljöfarliga batterier. Hittills gjorda erfarenheter tyder emellertid på att
även omfattande informationsinsatser under flera år är otillräckligt för att en
rimligt stor andel av de miljömässiga målen skall uppnås.

Det tycks således vara nödvändigt att kombinera informationsinsatser med
ett pantsystem för de tungmetallhaltiga batterierna, om dessa i tillräcklig
grad skall kunna separeras från övrigt avfall.

Vidare har riksdagen redan 1975 uttalat sig för principen att det i första
hand är tillverkare och importörer som skall bära ansvaret för särskilda
åtgärder i samband med återvinning och avfallshantering av miljöfarliga
substanser. Ett pantsystem ligger naturligtvis helt i linje med denna
princip.

Det är enligt propositionen möjligt att ersätta nuvarande typer av batterier
med sådana som innehåller mindre mängder kvicksilver. På sikt synes det
också finnas åtminstone tekniska möjligheter att utveckla och på motsvarande
sätt minska mängden kadmium i batterier.

Emellertid måste det sättas i fråga om det är såväl tekniskt som ekonomiskt
möjligt att inom överskådlig tid nå fram till en situation där batterierna
innehåller så ytterst små mängder tungmetaller att de utan olägenhet kan
förbrännas tillsammans med övrigt hushållsavfall.

Mot. 1984/85:3060

3

Ett system med pant för miljöfarliga batterier skulle innebära en snabb
reduktion av utsläppen av kvicksilver och kadmium som resultat av
förbränning. Det skulle givetvis också påskynda utvecklandet av mindre
miljöfarliga alternativ, i den mån sådana är tekniskt möjliga, samt vidare
göra sådana alternativ mer fördelaktiga ur ekonomisk synpunkt.

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi

att riksdagen anhåller att regeringen i enlighet med vad som i
motionen anförts utfärdar föreskrifter för ett pantsystem
avseende miljöfarliga batterier.

Stockholm den 15 april 1985

MARGARETA PALMQVIST (s) ANITA JOHANSSON (s)

1* Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 3059-3063