14
Motion
1984/85:3058
Lars Ernestam och Börje Stensson
Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)
Propositionen om kemikaliekontroll visar i förhållande till de motioner om
produktregister m. m. som socialdemokraterna redovisade i opposition en
betydande anpassning till realistiska möjligheter samt också tillmötesgående
av vissa av de praktiska synpunkter som anförts bl. a. av näringslivet.
Propositionen grundar sig på kemikommissionens betänkande Kemikaliekontroll
(SOU 1984:77). Vissa förändringar har efter remissbehandlingen
gjorts i förhållande till kommissionens betänkande, och lagrådets granskning
har medfört ytterligare preciseringar.
Huvudförslagen är att en ny myndighet, kemikalieinspektionen, föreslås
som ersättning för den tidigare produktkontrollnämnden och att lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor ersätts av en ny lag om kemiska
produkter.
Det är mycket angeläget att så långt som möjligt komma till rätta med de
risker som nu föreligger för såväl hälsa som miljö vid hanteringen av kemiska
ämnen.
Vi har ingen erinran mot de målformuleringar som redovisas i propositionen.
Principiellt kan vi också ansluta oss till huvuddelen av de förslag som
redovisas. Några förslag kan vi dock inte biträda och dessutom behöver några
frågeställningar utredas grundligare.
Allmänt om myndighetsutövning för kemiska produkter
Det kan konstateras, att ett mycket stort antal myndigheter har delansvar
för frågor, som hör samman med hanteringen av kemiska produkter.
Förutom den föreslagna kemikalieinspektionen kan nämnas naturvårdsverket,
arbetarskyddsstyreisen, socialstyrelsen, konsumentverket, statens livsmedelsverk,
sprängämnesinspektionen, lantbruksstyrelsen m. fl. Även det
nya räddningsverket, som föreslås i en samtidigt redovisad proposition,
måste vid katastroftillfällen ha god kännedom om kemiska produkter.
Ovan redovisade myndigheter lyder under skilda departement. Även om
varje verk har avgränsade arbetsuppgifter finns stora behov av samordning.
Enligt vår uppfattning har detta behov inte beaktats i tillräckligt stor
omfattning och inte minst gäller detta arbetsuppgifter på den lokala nivån i
länsstyrelser, yrkesinspektion och kommuner. Exempel på den splittring
som råder inom miljöområdet är att samtidigt som kemikommissionen
arbetar på uppdrag av jordbruksdepartementet har en annan utredning på
uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet redovisat förslag om samlad
tillsyn av arbetsmiljön.
Mot. 1984/85:3058
15
Miljöfrågorna måste få en mer central ställning i regeringsarbetet. En
miljöminister skulle kunna göra stora insatser för att samordna miljöfrågorna
i de olika departementen. Folkpartiet har därför framfört behovet av ett
särskilt miljödepartement. Ett sådant miljödepartement behöver inte vara
ett hinder för att olika myndigheter också kan ha anknytning till olika
fackdepartement. Riksdagen bör i samband med behandlingen av denna
proposition göra ett uttalande om behovet av samordning av miljöfrågorna
genom ett särskilt miljödepartement.
Förhandsgranskningen
I kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24) finns en omfattande
argumentation för att förhandsprövning och anmälan bör avse ämnen i stället
för produkter. I propositionen föreslås nu att regeringen skall få fullmakt att
införa förhandsgranskning av både ämnen och produkter. Remissbehandlingen
redovisar inga bärande skäl att frångå kemikommissionens ställningstagande.
Det bör också klart uttalas, att förhandsanmälan skall överensstämma
med de regler som gäller för EG.
Organisation
I propositionen föreslås att enheten för toxikologisk informationsservice
skall uppgå i kemikalieinspektionen. Flera remissinstanser avstyrker förslaget
och anser med olika motiveringar att verksamheten bör vara en från
kemikaliemyndigheten fristående serviceinstitution.
Enheten inrättades 1982 i enlighet med förslag i proposition 1981/82:48.
Med hänvisning till att flera tunga remissinstanser avstyrker överförande till
kemikalieinspektionen och att enheten endast fungerat en relativt kort tid,
bör frågan om enhetens placering utredas ytterligare och förslaget om
överförande bör avvisas i avvaktan på utvärdering av nuvarande verksamhet.
Kostnadstäckning
Folkpartiets principiella inställning är att miljökostnader så högt som
möjligt skall ingå i producerad varas pris och sålunda inte täckas av
budgetmedel.
Propositionen föreslår att kostnaderna för den nya myndigheten i sin
helhet skall täckas genom avgifter.
Det kan konstateras att mycket varierande regler gäller för uttagande av
miljöavgifter i de myndigheter som handlägger prövning och tillsyn av
miljöärenden. Kemikalieinspektionen skall i sin helhet kostnadstäckas
genom avgifter. Andra myndigheter täcker sina kostnader endast marginellt
eller delvis. Folkpartiet har i samband med miljöavgifter i anslutning till
annan lagstiftning begärt nytt förslag.
Mot. 1984/85:3058
16
Industrin uttrycker i sina remissvar bl. a. farhågor för att i framtiden få
täcka kostnader för ett stort antal tjänster vars inrättande man ej kan
påverka. Farhågor uttalas om en ökande byråkrati.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att få en så likartad hantering av
miljöavgifterna som möjligt hos de olika myndigheterna. Det kan diskuteras
om viss service skall vara fri exempelvis tillsynsverksamhet. Regeringen bör
göra en samlad utvärdering av samtliga gällande miljöavgifter och redovisa
förslag om enhetlig tillämpning.
I samband med denna utvärdering bör också de företag som har att erlägga
avgifter få redovisa sina synpunkter.
I avvaktan på en sådan utvärdering kan propositionens förslag om avgifter
accepteras.
Batterier som innehåller kvicksilver och kadmium
Riksdagen begärde våren 1982 förslag till åtgärder mot utsläpp från
batterier som innehåller kvicksilver och kadmium. Det är anmärkningsvärt
att regeringen behövt tre år för att redovisa förslag till åtgärder. De förslag
som redovisas är dessutom enligt vår uppfattning otillräckliga.
Det är rimligt och angeläget att batteribranschen tar ansvar för nedbringande
av andelen kvicksilver. För kadmium är enligt propositionen prognosen
om möjligheterna att nedbringa andelen vansklig. För kadmium hänvisas till
ökad återvinning genom samarbete mellan branschen och kommunerna.
Återvinningsfrågorna, där dessa batterier endast utgör en mindre del, är
emellertid så angelägna att regeringen måste ha kvar det övergripande
ansvaret. Vi vidhåller tidigare redovisade förslag att det bör åvila regeringen
att redovisa förslag beträffande insamling och återvinning av batterier som
innehåller kvicksilver och kadmium.
Miljöfarligt avfall
I propositionen föreslås att kommunalt renhållningsmonopol för miljöfarligt
avfall införs i samtliga kommuner fr. o. m. den 1 januari 1986.
Med hänvisning till vad vi ovan anfört under avsnittet om miljöfarliga
batterier får det kommunala renhållningsmonopolet inte innebära att
regeringen frånhänder sig det övergripande ansvaret för åtgärder som hör
samman med omhändertagande och återvinning av miljöfarligt avfall.
Speciellt inom återvinningsområdet är det angeläget att inom marknadsekonomins
ram finna modeller för ökad återvinning. Kommunerna har var och
en endast ansvaret för sitt verksamhetsområde och kan inte administrera de
landsövergripande insatser som behöver genomföras. Riksdagen bör genom
ett uttalande fastlägga detta ansvar.
Mot. 1984/85:3058
17
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av ett miljödepartement,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att förhandsanmälan skall avse ämnen i
överensstämmelse med de regler som gäller inom EG,
3. att riksdagen beslutar att enheten för toxikologisk informationsservice
ej uppgår i kemikalieinspektionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utvärdering och förslag om enhetlig
tillämpning av miljöavgifter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om insamling och återvinning av batterier som
innehåller kvicksilver och kadmium,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om regeringens övergripande ansvar i samband
med att kommunerna får monopol också för miljöfarligt
avfall.
Stockholm den 15 april 1985
LARS ERNESTAM (fp)
BÖRJE STENSSON (fp)