Mot. 1984/85:3048
Motion
1984/85:3048
Göran Ericsson m. fl.
Statsbidrag till missbrukarvård m. m. (prop. 1984/85:151)
Allmänt
Föredragande statsråd uttalar ambitionen att ”luckra” upp gränserna
mellan den slutna och den öppna missbrukarvården. Men vi är inte
övertygade om att detta är rätt väg att gå, utan befarar att propositionen kan
ha negativa verkningar för missbrukarvården.
Den slutna vården vänder sig till de missbrukare som på grund av missbruk
tillfogats så svåra och djupgående psykiska och/eller fysiska skador att
rehabiliteringen oundgängligen måste ske på institution.
Den öppna missbrukarvården vänder sig till de missbrukare vars sociala
och fysiska eller psykiska skador ännu inte blivit så djupgående att
institutionsvistelse kan anses påkallad. Vidare sörjer den öppna vården för
att de som vistats på institution erhåller det stöd och den hjälp som är en
nödvändig förutsättning för ett lyckat rehabiliteringsresultat.
Den öppna och den slutna vårdformen utgör två nödvändiga, varandra
kompletterande inslag i svensk missbrukarvård och har genom åren utvecklat
en långt driven kunskap. Öppen missbrukarvård kan inte ersätta en seriöst
bedriven och väl fungerande sluten missbrukarvård.
Institutionsvård och förnyelse
Förutsättningen för att vård, vare sig den sker i öppna former eller på
institution, skall bli framgångsrik och erbjuda ett alternativ till fortsatt
missbruk, är att den står under ständig utveckling och förnyelse. Det torde
vara en rätt väl känd sanning, att Sverige tillhör de länder i världen, där
institutionsvården fått utvecklas fritt, utan diktat från statsmakterna. Här har
exempelvis den miljöterapeutiska teorin nått sina kanske främsta framgångar,
och här har Daytop Sweden utvecklat ett amerikanskt behandlingskoncept
för svenska förhållanden och vunnit stor respekt för detta runt om i
världen.
Oberoende av vad teorierna och behandlingskoncepten heter är styrkan i
svensk missbrukarvård mångfald och nytänkande. Det är resultatet av
fruktsamma kontakter och samarbete mellan kommuner, landsting och de
många enskilda organisationer som är vårdgivare, alla med sin särprägel och
profil.
Som exempel på nästan legendariska enskilda organisationer som i dag är
vårdgivare kan nämnas LP-stiftelsen, Riksförbundet för hjälp till läkeme
1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3048
Mot. 1984/85:3048
2
delsmissbrukare, RFHL, med många institutioner, Riksförbundet mot
alkohol- och narkotikamissbruk, RFMA, med sina moderna teorier utvecklade
vid Daytop Sweden (Eskilstuna), vid Vallmotorp och vid Trollängen.
Flär finns privata vårdgivare, som Ftasselakollektiven och en rad fosterhem
drivna i privat regi utan vilka svensk missbrukarvård skulle stå mycket
tomhänt.
I propositionen konstaterar föredragande statsråd, att det nuvarande
statsbidragssystemet medverkat till att svensk missbrukarvård permanentat
gamla vårdformer. Vi delar inte den åsikten. Huvudmannaskapsreformen
medförde att kommuner och landsting upprättade institutionsplaner. Det
gällde här den resursdimensionering som vårdhuvudmännen ansåg sig vara i
behov av med hänsyn till missbrukets utbredning och utseende, inte med
hänsyn till statsbidraget, som får anses ha varit väl avvägt med tanke på just
risken för permanentande av gamla vårdformer.
I propositionen hävdas att institutioner som vid huvudmannaskapsreformens
genomförande saknade statsbidrag, och de som senare tillkommit, inte
skulle få statsbidrag. Emellertid beläggs inte påståendet med några exempel.
De institutioner som funnits före eller tillkommit efter reformens genomförande
har oss veterligen på aktuell plats vanligtvis intagits i institutionsplanen
och därmed erhållit statsbidrag.
I propositionen, som enligt statsrådet skall ”göra upp” med gamla och
förlegade vårdformer, säger sig statsrådet vilja rikta ett särskilt stöd till
resurskrävande institutioner med stora upptagningsområden. Enligt denna
definition kan här endast avses sådana institutioner som de äldre s. k.
hårdtorkarna, de gamla riksanstalterna, som utgör exempel på vård som
tidens tand alltjämt inte lyckats förändra.
Motsägelsen i syftet med bidragsförändringen är enligt vår mening
påtaglig. Att rikta ett särskilt stöd till just de gamla och förlegade vårdformer
som utgör ett undantag från en i övrigt många gånger progressiv vårdutveckling
kan inte anses välbetänkt.
Kostnader och vårdkvalitet
Vården av missbrukare är en verksamhet som inte enbart är hänförlig till
en kort institutionsvistelse utan innefattar alla vårdkedjans länkar. Samhällets
kostnader har därför snabbt kommit att rusa i höjden inte enbart på
grund av ökade kostnader i själva vården, utan också för att missbruket blivit
mer komplicerat, såren djupare och läkningen vanskligare.
I dag finns vårddygnskostnader allt från LP-stiftelsens 350 kr./dygn (varav
stiftelsen själv står för en tredjedel) upp till kvalificerade storfosterhem med
vårddygnskostnader på över 1 000 kr. Detta är inget mått på hög eller låg
kvalitét, det är en skillnad i metod, i utförande av vården och på resurserna
omkring institutionsvistelsen. Genomgående kan dock hävdas att gamla
institutioner med i regel stora hem har låga kostnader emedan nya,
Mot. 1984/85:3048
3
kvalificerade med tämligen små behandlingskollektiv är dyra. Detta ställer
kommunerna inför ett svårt val. En institutionsvård kan alltså erhållas till
priser med variationer på över 1 000 kr. per dygn, men också med ett
synnerligen variationsrikt resultat.
Propositionen hotar enskild vård
Det hittills gällande statsbidragssystemet har stått såsom en garant för en
stark och varierad institutionsvård. I hägnet av detta statsbidragssystem har
redan befintliga institutioner och nya utvecklats. För den enskilde missbrukaren
har kommunerna kunnat välja den institution med den pedagogik som
passat för att komma till rätta med vederbörandes särskilda problem. Man
har inte behövt väga in den ekonomiska situationen eller stå i konkurrens
med annan verksamhet.
Om propositionen antas talar mycket för att kostnaderna för enskild
institutionsvård kommer att ställas mot den kommunala vårdens krav på
medel. Många vårdhuvudmän kommer att säga upp vårdavtal, kanske med
de mest kvalificerade hemmen.
Vi påstår i och för sig inte att vården i de av kommuner och landsting drivna
institutionerna är dålig. Men hos de privata vårdgivarna finns ofta en för
vården positiv särprägel. Här kan behandlingen bestå i att man samlas
omkring en idé som hjälper fram till ett nyktert liv. LP-stiftelsen, som i den
kristna omvändelsen lyckas rehabilitera ytterst svåra missbrukare, kan tjäna
som ett bra exempel.
Utveckling och försök med vissa vårdformer
I propositionen föreslås att femte huvudtitelns anslag H5, Utveckling och
försök med vissa vårdformer, skall räknas upp med 5 milj. kr. utöver vad som
föreslås i proposition 1984/85:100 bilaga 7.
Vi delar inte den uppfattningen. I budgetpropositionen föreslagen uppräkning
från 7 till drygt 18 milj. kr. är enligt vår mening tillräckligt stor.
Utveckling och försök i övrigt bör bedrivas inom ramen för de anslag som
avser reguljär verksamhet.
Sammanfattning av vår ståndpunkt
Vi anser att propositionen innebär betydande risk för att förstelnad,
offentligt bedriven institutionell missbrukarvård konserveras. Dessutom
innebär den att de enskilda vårdgivarna, som så ofta står för utveckling och
nytänkande, kan tvingas lägga ner sin verksamhet helt eller till stora delar på
grund av att bidragen med den föreslagna, nya konstruktionen kommer att
dras in till förmån för en utvidgning av den kommunala socialtjänstens öppna
missbrukarvård.
Propositionen bör vad avser förändrad bidragskonstruktion avslås.
Mot. 1984/85:3048
4
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:151 vad avser
förändrad konstruktion av statsbidrag till missbrukarvård,
2. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i motsvarande
del beslutar att för budgetåret 1985/86 under H 5.
Utveckling och försök med vissa vårdformer anslå det i
budgetpropositionen föreslagna beloppet, 18 060 000 kr.
Stockholm den 9 april 1985
GÖRAN ERICSSON (m)
GÖTE JONSSON (m) BLENDA LITTMARCK (m)
ANN-CATHRINE HAGLUND (m) INGVAR ERIKSSON (m)
BO ARVIDSON (m) EWY MÖLLER (m)
GULLAN LINDBLAD (m)
minab/gotab Stockholm 1985