Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:3022

Einar Larsson m. fl.

Vissa frågor på fiskets område (prop. 1984/85:143)

Regeringen förslår här vissa åtgärder för att förbättra förutsättningen för
det svenska fisket, bl. a. reglering av fisket, en anpassning av det statliga
ekonomiska stödet för att bättre främja ett rationellt fiske samt distribution
och marknadsföring av fisk. Regeringen lämnar också förslag angående
prisregleringen på fisk under budgetåret 1985/86 och omorganisation av den
statliga fiskeriadministrationen.

Regleringen av fisket

Ur näringens synpunkt är förslaget inte tillfredsställande framför allt mot
bakgrund av riksdagens beslut om frisläppande av handredskapsfisket längs
södra ostkusten och i de stora sjöarna.

Frisläppandet av handredskapsfisket tillgodoser en viss kategori fiskande.
Yrkesfiskets villkor har däremot undanträngts av andra kategorier, framför
allt fritidsfiske i förvärvsyfte. Regeringen förslår härvid att fiske på allmänt
vatten och frifiskevatten skall i samma utsträckning som hittills vara fritt för
envar samt att fiske med trål skall vara förbehållet endast yrkesfisket.
Förslaget innebär att fritidsfiske i förvärvsyfte kommer att expandera
ohämmat. I t. ex. Vättern finns i dag 3 500 fritidsfiskare varav många
bedriver fiske för avsalu - medan yrkesfisket genom licenssystemet
begränsas till ca 35 stycken. Någon möjlighet att begränsa fritidsfisket finns
däremot ej. Av de attraktiva arterna sötvattensfisk fångas ca 20 000 ton av
fritidsfisket, medan yrkesfisket svarar för ca 3 000 ton.

Då konkurrensen på allmänt vatten är till fritidsfiskets fördel samtidigt
som möjligheterna att arrendera enskilt vatten för yrkesfisket är starkt
begränsade, bibehålls den ur näringens synpunkt ogynnsamma fångstfördelningen
mellan olika kategorier fiskande samtidigt som konsumenternas
möjlighet till ett varierat utbud av fisk begränsas. För att tillförsäkra näringen
möjlighet till ett rationellt fiske bör yrkesmässiga redskap förbehållas
yrkesfiskare på allmänt och enskilt vatten.

Vi föreslår därför i enlighet med 1973 års fiskevattenutredning

att endast licensieras yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med trål, snörpvad,
snurrevad, landvad, nät med större höjd än två meter samt laxlinor och
laxdrivlinor,

att vid sidan av fiske med handredskap endast yrkesfiske som regel skall få
bedrivas inom sådana områden (licensområden) där ett obegränsat fiske inte
längre kan få bedrivas av alla,

Mot. 1984/85:3022

att tillstånd till fiske med fasta redskap på allmänt vatten samt på enskilt
vatten vid västkusten skall kunna beviljas endast licensierad yrkesfiskare,

att fiske med fasta redskap på statens vatten som regel skall kunna upplåtas
endast till licensierad yrkesfiskare.

Möjlighet att använda yrkesmässiga redskap bör dock också i vissa fall
finnas för husbehovs- och binäringsfiske.

Prisregleringen på fisk

Nuvarande system för prisregleringen på fisk beslutades av riksdagen 1978
(prop. 1977/78:112). Beslutet innefattade bl. a. åtgärder för utsättning av
laxfisk och ål.

Prisregleringssystemet har under senare år medfört en kraftig kapacitetsökning
inom framför allt sillfisket med avsättningssvårigheter sorn följd.
Motsvarande satsning på ur avsättningssynpunkt attraktiva arter har ej
genomförts.

Framför allt har utsättningsplaner för laxfisk och ål ej kunnat fullföljas
med utebliven lönsamhetsutveckling för fiskeföretag med inriktning på dessa
arter som följd.

Nedgången i dessa bestånd har framför allt orsakats av vattenregleringar
och försämrad miljö. Det borde därför vara naturligt med omfattande
kompensationsutsättningar. Prisregleringen borde vidare stimulera till
ökade fångster av attraktiva sötvattensarter som gädda, gös, abborre, siklöja
m. m.

Även bättre investeringsvillkor för företag med denna inriktning är
angeläget. En samordning av förstahandsmottagningen är nödvändig för att
förbättra yrkesfiskets lönsamhet.

Den statliga fiskeriadministrationen

En försämrad miljö drabbar fiskerinäringen hårt. Det är därför särskilt
viktigt att bevakningen från fiskeriverkets sida av vattenmål och koncessionsärenden
ej försämras. Fiskeriintendenterna har härvid på ett utomordentligt
sätt kunna biträda näringen och föra talan vad avser allmänna
fiskeintressen.

Den föreslagna ordningen att fiskeriintendenterna inordnas i fiskeristyrelsen
får ej innebära försämrade resurser vad avser den regionala bevakningen.
Det torde därför vara nödvändigt att intendentorganisationens nuvarande
regionala placering bibehålls även om intendentorganisationen inordnas i
fiskeristyrelsen.

För att samordna verksamheten i de stora sjöarna finns tre s. k.
sjönämnder för resp. Vänern, Vättern och Mälaren-FIjälmaren. Dessa sjöar

Mot. 1984/85:3022

är av avgörande betydelse för det yrkesmässiga insjöfisket. Sjönämnderna
har bl. a. att handlägga licensärenden, samordnande fiskevårdande insatser,
det statliga stödet till fiskerinäringen m. m. Detta innebär att den största
arbetsbelastningen åvilar sjönämnderna.

Det är därför nödvändigt att organisationen med särskilda konsulenter för
sjöarna bibehålls och förstärks samt att sammansättningen av sjönämnderna
på ett bättre sätt tillvaratar de olika fiskeintressena.

Bidrag till fiskevård

Riksdagen beslöt nyligen att handredskapsfisket skulle släppas fritt utefter
södra ostkusten, i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön.
Beslutet har mött kraftig kritik och centerpartiet motsatte sig förslaget.
Enligt beslutet skall en viss ersättning utgå till de vilka tidigare har försålt
fiskekort. Detta beräknas uppgå till ca 3 milj. kr. för 1985/86 och därefter till
ca 5 milj. kr. årligen.

I proposition 143 om vissa frågor på fiskets område anges att stödet till s. k.
serviceanläggningar inom områden av riksintresse helt kommer att slopas.
Exempel på åtgärder som kunnat vidtas inom ramen för detta anslag är bl. a.
handikappanpassade bryggor, turistfiskekartor, restaurering av vatten och
utplantering av fisk. Åtgärder av detta slag har alla en hög investeringskostnad
men ger en långsiktig förbättring av fisket. Det framgår klart att beslutet
om fritt handredskapsfiske ger en sämre fiskevård och därmed försämrat
fiske för andra sportfiskare i områden där fisket ofta är en betydelsefull del av
turistsatsningar. Vi föreslår mot denna bakgrund att anslaget Bidrag till
fiskevård m. m. höjs med 2,5 milj. kr. till 5,4 milj. kr.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att yrkesmässiga redskap förbehålls
yrkesfiskare på allmänt och enskilt vatten i enlighet med
motionen,

2. att riksdagen beslutar anslå 3 milj. kr. ur prisregleringskassan
för utsättning av laxfisk och ål i insjöarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av regional placering av intendentpersonal
och konsulentverksamhet för de stora sjöarna
samt utseende av sjönämnder.

Mot. 1984/85:3022

4. att riksdagen beslutar anslå 5,4 milj. kr. till anslaget Bidrag till
fiskevård m. m.

Stockholm den 29 mars 1985
EINAR LARSSON (c)

KERSTIN ANDERSSON (c) BERTIL JONASSON (c)

LENNART BRUNANDER (c) PÄR GRANSTEDT (c)

AGNE HANSSON (c) ELVING ANDERSSON (c)

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c)