4

Motion

1984/85:3013

Rune Jonsson m. fl.
Vissa frågor på fiskets område (prop. 1984/85:143)

Västernorrland är ett av de stora Norrlandslänen, som till betydande del
består av glesbygd, där alla möjligheter till sysselsättning måste tas i anspråk
för att även fortsättningsvis kunna behålla landsbygdens befolkning. Fisket
är i detta sammanhang av väsentlig betydelse både ur hushållnings- och
turistsynpunkt. Det bör här även påpekas att stora delar av länet, t. ex. Höga
kusten och de stora älvarnas nedre delar, bedömts vara av riksintresse för
turism och friluftsliv.

Turismen inom Västernorrland är stadd i snabb utveckling. Enligt uppgift
har turismen ökat mellan 5 och 10% per år under den senaste fyraårsperioden,
vilket är avsevärt mer än riksgenomsnittet. Under 1984 omsatte
turismen i länet mellan 400 och 500 milj. kr. Fritidsfiskets del i denna
omsättning har ej beräknats, men klart är att tillgången på goda fiskevatten
är av mycket stor betydelse vid val av semester- och utflyktsmål.

Den goda tillgången på vatten (ca 3 500 sjöar och 7 500 km rinnande
vatten) bör kunna utgöra grunden för en vidare utveckling av turistnäringen,
då framför allt med tanke på satsningar riktade mot de mellan- och
nordeuropeiska länder som i stor utsträckning saknar fiskevatten av god
kvalitet.

För att kompensera effekterna av miljöförstöringen, exempelvis försurning
och förhöjda kvicksilverhalter i fisk samt att ge möjligheter till ett rikt
och varierat utbud av fiskevatten, måste fiskevårdsåtgärder vidtas. Ett
samarbete mellan fiskerättsägare, sportfiskare, länsmyndigheter och kommunerna
har resulterat i kommunala arbetsgrupper för fiskefrågor. Det
sålunda uttalade intresset från berörda parter har medfört att planering och
utveckling av fiskevårdsarbetet accelererat. De ca 200 fiskevårdsorganisationerna
har uppmuntrats av det statliga och kommunala intresset och har i
flera fall lett till påbörjandet av projekt för att förbättra fritidsfisket. Det
statliga stödet har haft en avgörande betydelse för att ekonomiskt kunna
realisera framtagna planer.

För innevarande år har i Västernorrlands län statsbidrag sökts för 28
objekt till en totalkostnad av 740 000 kr. Med 50% i statsbidrag skulle
behovet av statliga medel uppgå till 370 000 kr. under 1985. På grund av
konkurrensen om medlen erhåller Västernorrlands län endast 125 000 kr.,
att fördela i bidrag, varför många angelägna objekt måste avslås på grund av
medelsbrist.

I regeringens proposition 1984/85:107 om ändring i lagen (1950:596) om
rätt till fiske m. m. föreslås att fisket med handredskap blir fritt i enskilt

Mot. 1984/85:3013

5

vatten längs södra ostkusten från Östhammars kommun i Uppsala län, vid
Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna Vänern,
Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. I anslutning härtill
föreslås en särskild lag om ersättning för inkomstbortfall som till följd av
reformen kan uppkomma hos den som är innehavare av enskild fiskerätt.

I propositionen föreslås att 2,5 milj. kr. av anslaget till fiskevård m. m. för
budgetåret 1985/86 tas i anspråk för att bekosta fiskevårdsåtgärder eller
genom direkt ersättning kompensera de fiskerättsägare som drabbas av
inkomstbortfall på grund av frisläppandet av handredskapsfisket.

I proposition 1984/85:143 skriver föredragande statsråd mot bakgrund av
förslaget i proposition 1984/85:107: ”Det innebär att det tills vidare inte
kommer att finnas utrymme för bidrag från detta anslag till serviceanläggningar
för fritidsfiskets behov inom områden av riksintresse. Den bidragsformen
bör alltså upphöra. Möjligheten till fiskevårdsbidrag begränsas
också.”

Bland fiskeintresserade, fiskerättsinnehavare, fiskevårdsorganisationer
och kommuner har, som tidigare sagts, en stark vilja till samarbete och en
positiv anda för att utveckla fisket dokumenterats. Med hänsyn till fiskets
värde både för friluftsliv och friskvård som dess betydelse för sysselsättning
och utkomst inom turismen, framför allt i glesbygden, är ett fortsatt stöd till
fiskevård en angelägen statlig uppgift. Om sådant stöd fortsättningsvis inte
kan komma att utgå finns risk för att många resignerar inför de ekonomiska
svårigheterna. Planerade satsningar kommer då att senareläggas eller helt
avskrivas till men för såväl länets innevånare som tillresande turister.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om bidrag till fiskevård m. m.

Stockholm den 28 mars 1985
RUNE JONSSON (s)

BENGT WIKLUND (s) STIG OLSSON (s)

BO FORSLUND (s) SVEN LUNDBERG (s)

BARBRO NILSSON (s)
i Örnsköldsvik