Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:3011

Ingrid Sundberg m. fl.

Närradio (prop. 1984/85:145)

I propositionen föreslås att närradioverksamheten skall permanentas
fr. o. m. den 1 juli 1985. Samtidigt skall ett nytt organ, närradionämnden,
inrättas. Vidare föreslås vissa justeringar av regelverket för närradioverksamheten.

Vi välkomnar förslaget att närradioverksamheten skall permanentas, och
vi har ingen erinran mot att en närradionämnd tillskapas. Vi har dock
allvarliga invändningar mot ett flertal av de övriga förslagen i propositionen.

Det finns inledningsvis anledning att framhålla att en permanentning av
närradion kunde ha skett redan 1982, men att detta förhindrades av
socialdemokraterna.

Intresset för närradioverksamhet har varit glädjande stort i föreningar och
samfund runt om i landet. Det är tydligt att närradion fyller ett behov som
andra media inte tillgodoser. Genom närradion har föreningslivet fått en
unik möjlighet att utnyttja yttrandefriheten.

Valfrihet och yttrandefrihet är grundläggande principer för moderat
massmediapolitik. Enligt vår mening bör etableringsfrihet gälla inom
massmediaområdet. Inskränkningar skall endast få ske på grund av
teknikens begränsningar. Av dessa skäl kräver vi en fri radio.

Vi menar att Sveriges Radios sändningsmonopol i vad gäller ljudradio skall
brytas. Det saknas skäl för bibehållande av monopolet. Det bör kunna
skapas en eller flera fristående nationella kanaler. Vi finner det naturligt att
nuvarande förbud mot reklam i radio samtidigt upphävs.

Lokala och regionala radiostationer, med olika typer av ägare, skall även
få sända i radio. Sändningsrätten bör i princip vara fri.

Närradio utgör ett första steg mot en fri radio. Den som sänder i radio skall
självfallet följa gällande lagar och regler. Inskränkning i sändningsrätt skall i
princip endast kunna ske på grund av de tekniska krav som fördelning av
frekvenser förutsätter.

Enligt propositionen skall närradionämnden bestämma villkoren för
rätten att sända i närradion. Vi biträder detta förslag då det är uppenbart att
viss medverkan av en myndighet krävs i verksamheten. Det är exempelvis
nödvändigt att myndigheten utför en indelning i sändningsområden.

I propositionen framhålls att nämndens medverkan krävs även i vad gäller
planering av verksamhetens utbyggnad. Bl. a. åberopas att en anpassning
måste ske till televerkets möjligheter att ställa sändare till förfogande.

Vi finner inte att några bärande skäl föreligger för att televerket skall ha
fortsatt monopol på sändare. Det bör därför vara tillåtet för närradioföre

Mot. 1984/85:3011

ningar att hålla sig med egna sändare. Önskemål om en sådan ordning har
framförts av ett flertal remissinstanser, vilka bl. a. betonat att televerkets
service varit otillräcklig.

Vi menar att ett tillåtande till egna sändare skulle påskynda uppbyggnaden
av närradioverksamheten. Vidare skulle närradioföreningar kunna sänka
sina kostnader och erhålla förbättrad service om en konkurrenssituation
uppstod beträffande sändare.

I propositionen föreslås vidare att folkets-park-, folkets-hus- och bygdegårdsföreningar
skall kunna få sändningstillstånd. Enligt propositionen var
det i äldre tid inte ovanligt att ideella föreningar, exempelvis folketshus-föreningar,
kunde registreras som ekonomiska föreningar. Enbart detta
förhållande bör inte enligt propositionen hindra att föreningen i detta
sammanhang anses som ideell.

Vi kommer nedan att uttala oss positivt angående tillåtande av reklam i
närradio. I likhet med vad som uttalas i propositionen utgår vi emellertid från
att närradion i första hand skall vara de ideella föreningarnas radio. Vi
motsätter oss dock bestämt att föreningar som bedriver kommersiell
verksamhet skall få tillstånd. Det föreligger alltför stor risk för att dessa
kommersiella föreningar skulle göra reklam för sin egen verksamhet och
därmed få en gynnad position jämfört med konkurrenterna.

Det anförda leder till att i vart fall folkets-park- och folkets-hus-föreningar
inte skall få rätt att sända i närradio. I övriga fall ankommer det på nämnden
att pröva huruvida sökande förening driver kommersiell verksamhet.

I propositionen föreslås att ett tillstånd skall kunna återkallas interimistiskt
om ett program av domstol befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott. Vi
för vår del hävdar att ett tillstånd inte skall få återkallas på grund av vad ett
program innehållit.

Som vi inledningsvis uttalat måste yttrandefriheten vara en grundläggande
princip då lagstiftning sker som berör massmedia. Det saknas skäl att reglera
utsändning i radio som innefattat yttrandefrihetsbrott på annat sätt än vad
som gäller beträffande brottsligt innehåll i tryckt skrift. Ansvar skall således
utkrävas, men på samma sätt som en tidning under normala förhållanden inte
kan förbjudas utkomma skall sändningstillstånd inte kunna återkallas på
grund av programinnehåll. Frågor gällande sändningstillstånd bör således
regleras med tryckfrihetsförordningen som förebild. Vi motsätter oss därför
propositionens förslag i denna del.

Enligt propositionen skall program framställda av sammanslutningar som
saknar sändningstillstånd få äga rum endast som provsändningar och då
under högst tre månader. Sker överträdelse i detta hänseende skall tillståndet
kunna återkallas. Såsom framhållits av en av lagrådets ledamöter syftar
förslaget till att bestämma programmens innehåll med hänsyn till föreningarnas
förmenta huvudsyfte. En sådan reglering står i dålig överensstämmelse
med regeringsformens bestämmelser om yttrandefrihet. Nämnden bör
således inte få rätt att återkalla tillstånd i ifrågavarande situation. I

Mot. 1984/85:3011

konsekvens med denna inställning anser vi att bestämmelserna om provsändning
bör utgå ur lagen.

Enligt förslaget skall nämnden vidare ha rätt att återkalla tillstånd då en
förening inte utnyttjar sin sändningsrätt under tre månader samt då en
förening inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid.

Rätten till återkallelse av tillstånd i dessa fall gäller situationer som kan
förutses och förhindras av vederbörande förening. Vidare gäller att
återkallelse saknar samband med innehåll i något program. Mot denna
bakgrund kan vi acceptera propositionens förslag i denna del.

Propositionens förslag bygger på att föreningarna framdeles skall - utöver
sina kostnader för programverksamheten - även finansiera närradionämnden.

Detta förslag kan vi inte godta. Det är från principiell synpunkt
oacceptabelt att föreningarna skall åläggas att bekosta närradionämndens
myndighetsutövning.

Enligt propositionen skall nuvarande praxis innebärande att sändarna får
ha en räckvidd på ca 5 km behållas. Ett flertal remissinstanser har förordat att
större täckning skall tillåtas. Vi menar att det saknas anledning att generellt
förordna om någon viss räckvidd för sändarna. Vi anser att i princip skall
någon begränsning inte föreskrivas i detta hänseende. Vilket område som
kan täckas får avgöras från fall till fall beroende på de tekniska förutsättningar
som föreligger.

Propositionen innebär att nuvarande reklamförbud skall bestå. Vissa
remissinstanser har framhållit att reklam skulle vara ett bra sätt för
ekonomiskt svaga föreningar att förbättra sin ställning. De har även betonat
att föreningar till stor del finansierar tryckning av föreningsblad med
annonsintäkter och att motsvarande möjlighet då borde vara öppen även
beträffande sändning i närradio.

Vi har tidigare betonat att reklam bör tillåtas i samband med att Sveriges
Radios monopol upphör. Reklam bör även vara tillåten i närradio. Såsom
remissinstanserna framhållit kan ett tillåtande av reklam betyda förbättrad
ekonomi för föreningarna. Därmed kunde förutsättningar för en snabbare
utbyggnad av närradioverksamheten skapas. Blev reklam möjlig skulle det
leda till ökad programproduktion och högre programkvalitet. Det kunde
också bli ett stöd för ortens näringsliv. Inte minst småföretagare skulle - mot
en måttlig kostnad - kunna meddela konsumenterna information om sina
produkter. Det bör ankomma på resp. närradioförening att besluta om
formerna för reklam i närradion.

Det må ankomma på utskottet att utforma erforderliga lagändringar.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att tillstånd att
sända närradio skall kunna återkallas på grund av innehåll i
sändning,

Mot. 1984/85:3011

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser bestämmelser
beträffande provsändning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen anförts om tillstånd till föreningar med kommersiell
verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen uttalas om kostnaderna för närradionämndens verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen anförts om föreningars rätt att själva anskaffa
sändare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen anförts om sändares räckvidd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen anförts om reklam i närradio.

Stockholm den 29 mars 1985
INGRID SUNDBERG (m)

LARS AHLMARK (m) LARS G. AHLSTRÖM (m)

ELISABETH LLEETWOOD (m) LARS HJERTÉN (m)

GUNNEL LILJEGREN (m) TORE NILSSON (m)

HÅKAN STJERNLÖF (m) INGER KOCH (m)

minab/gotab Stockholm 1985