21

Motion
1984/85:3004
Kjell Mattsson m. fl.

Förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt
sjuka (prop. 1984/85:142)

Den av socialdemokraterna omhuldade koncentrationen och specialiseringen
har lett till dåliga boendemiljöer i stora hyreshusområden och
opersonlig vård av äldre och sjuka på institutioner och vårdhem. Den
naturliga gemenskapen generatiaoner emellan och kontakten med den
närmaste omgivningen och hembygden har för många därigenom försvårats.

Regeringens proposition 1984/85:142 om förbättrade boendeförhållanden
för gamla, handikappade och långvarigt sjuka är ett försök att hjälpligt
reparera de skador som en felaktig samhällsplanering tidigare har åstadkommit.
Detta måste nu göras för att framför allt de äldre skall få acceptabla
boendeförhållanden men till för samhället dryga extra kostnader.

Centerns syn

Utgångspunkten för centerns politik är att alla skall ha tillgång till bra och
ändamålsenliga bostäder oavsett var man bor i landet. Tillgången till en god
bostad är en grundläggande rättighet. Bostadens utformning och dess yttre
miljö är av största betydelse för den enskildes sociala situation och
levnadsvillkor. Inte minst viktigt är de äldres boende. De måste ges möjlighet
att trots funktionsnedsättning få leva ett aktivt liv i vanliga bostadsområden.

Kommunernas ansvar för att alla får en egen bostad av god kvalitet

I propositionen föreslås att bostadsförsörjningslagen skall kompletteras
med en bestämmelse som slår fast kommunens ansvar för att alla i
kommunen får en egen bostad av god kvalitet.

Centern anser i likhet med remissinstansen Svenska kommunförbundet att
det är tveksamt om detta skall lagregleras.

Vi anser också i likhet med SKAF att ansvaret för en god bostadsförsörjning
gäller redan i dag enligt nu gällande lag. Bostadsförsörjningslagen
inbegriper gamla, sjuka och handikappade. Lagen behöver således inte
ändras.

God kvalitet är ett mycket tänjbart begrepp och det som av en del
uppfattas som minimistandard kan för andra vara fullt acceptabelt.

Propositionen ger heller inget besked om vems mening som skall vara

Mot. 1984/85:3004

22

rådande när innehållet i begreppet ”god kvalitet” fastställs. Är det t. ex. den
sociala myndigheten eller är det den äldre som vill bo kvar i sin invanda miljö,
som skall bestämma innehållet i ”god kvalitet”?

Utgångsläge

Vård och bostadspolitik måste utformas så att de äldre kan bo kvar i sina
egna bostäder i så stor utsträckning som möjligt. Det är både humant för den
enskilde och billigare för samhället. Det är inte minst viktigt i ett läge där
antalet äldre kommer att öka fram till 1990, när investeringskostnader och
personalkostnader stiger kraftigt samtidigt som den ekonomiska situationen
gör att investeringsutrymmet för nya institutioner är begränsat.

Primärvård

Den omstrukturering av landstingens långtidsvård som pågår mot ökad
primärvård, mer hemsjukvård och öppnare vårdformer är nödvändig och
måste fortsätta om de äldre skall kunna få bo kvar hemma.

En väl fungerande primärvård förutsätter också små sjukhemsenheter väl
lokaliserade och helst i nära anslutning till en vårdcentral och med
dagsjukvård inbegripen.

Valfrihet i boendet

Boendet för de äldre såväl som för andra måste utgå ifrån den enskilda
människan, hennes behov och önskemål. Därför är det viktigt att skapa
största möjliga valfrihet för de äldre i boendet. Boende, service och vård
måste utgå ifrån en helhetssyn oavsett olika huvudmannaskap i boende-,
vård- och omsorgskedjan.

Bra och ändamålsenliga bostäder är en nödvändighet för att en sådan
helhetssyn skall kunna läggas. En upprustning av de äldres bostäder är därför
angelägen. De kommunala servicehusen utgör en annan väsentlig resurs.

Ålderdomshemmen

En viktig förutsättning för valfriheten i boendet för de äldre är
kommunernas ålderdomshem. Ålderdomshemmen fungerar i dag som en
viktig mellanlänk mellan boende i servicehus och långtidsvård på sjukhem.
En del landsting hyr t. ex. s. k. sjukhemsplatser på ålderdomshem i brist på
sjukhemsplatser. De små sjukhemmen med hemlik miljö i en väl utbyggd
primärvårdsorganisation har nära beröringspunkter med varandra. Ålderdomshemmen
bör därför inte uteslutas vare sig som form för boende för äldre
eller som resurs i utbyggnaden av primärvården.

Lånereglerna i propositionen har givits en sådan utformning att ålder

Mot. 1984/85:3004

23

domshemmen kommer att försvinna. I propositionen anger bostadsministern
dessutom att bostadslån normalt inte skall lämnas till ombyggnad av
ålderdomshem och sjukhem som ligger utanför tätort. Det är mycket
olyckligt. Centerpartiet motsätter sig en sådan utformning av lånereglerna.

Redan i dag är de statliga bidragsreglerna och vårdavgiftssystemet så
utformade att det missgynnar ålderdomshemmen. Det nya statsbidragssystemet
för den kommunala hemhjälpen utesluter ålderdomshemmen. De
boende på ålderdomshem får betala en vårdavgift från första dagen medan en
sjukhemspatient får betala en vårdavgift först efter ett år. Det påverkar den
enskilde att i valet mellan ålderdomshem och sjukhem välja sjukhemsalternativet
även om vederbörande inte är i behov av den kvalificerade vård som
sjukhemmet kan erbjuda. Vi håller på att få en situation där vi vårdar
människor på en mer kvalificerad nivå än vad som är medicinskt motiverat
och därmed blir den sociala situationen sämre. Det är både inhumant och
oekonomiskt. Denna snedvridning kan lätt undvikas om ålderdomshemmen
får finnas kvar. Förutsättningen är att statsbidragsreglerna ändras.

Vi föreslår därför att lånereglerna för upprustning och ombyggnad får en
sådan utformning att också ålderdomshemmen omfattas av det statliga
räntestödet. Vi menar att det är kommunerna själva som skall besluta om hur
de vill ha boendet för de äldre utformat. Det skall inte styras från centralt håll
genom snäva statsbidragsregler.

Den i propositionen föreslagna inriktningen av statsbidragen kommer att i
än högre grad än i dag styra kommunernas planering och utbyggnad av
äldreomsorgen till servicehus i tätort. Detta trots att en enig riksdag tidigare
uttalat att regeringen skall lägga förslag som minskar den ekonomiska
styrningen av den kommunala äldreomsorgen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen avslår regeringsförslaget om en ändring av
bostadsförsörjningslagen,

2. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att
upprustnings- och lånereglerna för de äldres bostäder får en
sådan utformning att ålderdomshemmen också omfattas.

Stockholm den 27 mars 1985

KJELL A. MATTSSON (c)
AGNE HANSSON (c)
BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
IVAR FRANZÉN (c)
GUNHILD BOLANDER (c)

ELIS ANDERSSON (c)
ULLA TILLANDER (c)
ROSA ÖSTH (c)

KARIN ISRAELSSON (c)

minab/gotab Stockholm 1985