Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:2996

Lars Werner m. fl.

Litteratur och folkbibliotek (prop. 1984/85:141)

Kulturpolitiken måste formas enligt bestämda målsättningar. Dessa
sammanfattas i följande:

Förklaring om de kulturella rättigheterna.

Alla människor måste garanteras
-rätt att fritt tillgodogöra sig alla kulturens goden,

-rätt till sådana arbets- och levnadsförhållanden att de kan i praktiken
utnyttja denna rätt och även delta i kulturskapande,

- skydd mot påverkan från den kommersiellt styrda skenkulturen med dess
förråande och könsdiskriminerande innehåll.

Rätten att fritt tillgodogöra sig alla kulturens goden innebär att statliga och
andra myndigheter inte får förbjuda eller strypa kulturyttringar. Den innebär
också att tillgången till kulturen i princip bör vara fri.

Rätten till sådana arbets- och levnadsförhållanden att alla i praktiken kan
tillgodogöra sig kulturens goden och även själva delta i olika former av
kulturskapande kräver åtgärder på samhällslivets alla områden. Arbetsdagen
måste kortas, den fysiska och psykiska pressen i arbetet minskas. I all
utbildning måste delaktighet i kulturen vara ett självständigt mål.

Rätten till skydd mot påverkan från den kommersiellt styrda skenkulturen
med dess förråande och könsdiskriminerande innehåll står icke i motsättning
till principen om kulturens frihet. Den kommersiella skenkulturen hotar i
själva verket yttrandefriheten. Den måste bekämpas, icke genom förbud,
utan genom skapande av motkrafter i form av en rik kulturverksamhet. Den
bra boken och den goda litteraturen utgör en spjutspets vad gäller rikedomen
i ett kulturliv. En bra bok, en bra tidskrift kan ge nya impulser, öppna nya
vägar och öppna ungdomens ögon för en ny värld.

Folkbibliotek

I de delar av proposition 1984/85:141 som behandlar folkbibliotekens
verksamhet kan beklagligtvis inte skönjas någon större framsynthet, än
mindre något som påminner om visioner, eller någon ambition att stärka
utvecklingen, med undantag för förslaget om ett höjt bidrag till arbetsplatsbiblioteken.
Tvärtom förs här resonemang och formuleras förslag som
ytterligare inskränker statens redan nu synnerligen blygsamma ansvar för
folkbiblioteksområdet. De från många håll framförda förslagen om att
genom lagstiftning skydda den avgiftsfria tillgången till folkbibliotekens
tjänster avvisas, och i fasta priser mätt bibehålls statsbidragen oförändrade.

Mot. 1984/85:2996

Den utredning propositionen bygger på i dessa stycken, folkbiblioteksutredningen,
fick enligt sina direktiv inte behandla den kanske viktigaste
frågan inom området, nämligen den om en bibliotekslagstiftning. Vänsterpartiet
kommunisterna anser att det innebar en allvarlig inskränkning av
utredningens uppdrag och en direkt nedvärdering av folkbiblioteken.
Remissomgången visar också att detta upplevts som en stor missräkning.
Sålunda uttalar sig ett mycket stort antal remissinstanser positivt för en
lagstiftning, och LO anser att frågan bör göras till föremål för en
förutsättningslös analys av en parlamentarisk utredning.

De resonemang i lagfrågan som förekommer i propositionen förs på ett sätt
som är klart missledande. Dels förutsätts det att den enda form av lag som
skulle kunna tänkas på folkbiblioteksområdet vore en som med nödvändighet
innehöll detaljreglerande normer, dels utgår propositionstexten från att
ett reellt hot mot folkbibliotekens avgiftsfrihet inte föreligger eller i alla fall
inte skulle kunna komma att sättas i verket. De faktiska förhållandena visar
på motsatsen till båda dessa påståenden.

En bibliotekslag - i meningen ett bindande uttalande från riksdagen, ett
”biblioteksmanifest” - kan definiera de övergripande målen för verksamheten
och de ändamål systemet skall tjäna, den kan fastställa folkbibliotekens
innersta syften och tillförsäkra dem deras naturliga position bland samhällets
åtaganden jämsides med det obligatoriska skolväsendet. En bibliotekslagstiftning
av sådan innebörd bör utformas så att den ger ramar för den
kommunala verksamheten. Den skall givetvis inte innebära detaljstyrning
och reglering. Kommunerna skall som nu driva folkbiblioteken och utforma
deras verksamhet. De skall, i likhet med vad som gäller för nu lagreglerade
områden av den kommunala verksamheten, i samma mån som nu kunna
anpassa verksamheten till lokala förhållanden. Å andra sidan innebär en
lagstiftning att staten tar ansvar för en enhetlig grundsyn och för de
övergripande målen och tar på sig uppgiften att mer aktivt verka för att skapa
förutsättningar för kommunerna att uppfylla folkbibliotekens målsättningar.

Ett viktigt inslag i en sådan ramlag måste vara att skydda folkbibliotekens
tjänster mot avgiftsbeläggning. Att detta i dag är helt nödvändigt, om inte
grunderna för folkbiblioteksverksamheten skall raseras, visar de långtgående
planer på att införa avgifter som finns i åtskilliga kommuner. En lagfäst
avgiftsfrihet måste givetvis omfatta folkbibliotekens båda huvudfunktioner,
bokutlåningen och informationstjänsten. Inte minst är det mot bakgrund av
den snabbt ökande databaserade informationsmängden nödvändigt att
genom en lagstiftning säkerställa medborgarnas jämställdhet vad gäller
tillgången till fri information.

Propositionens förslag till statsbidrag till folkbiblioteken innebär en
realsänkning i förhållande till innevarande budgetår. Det går framför allt ut
över de kommunala biblioteken, vilkas bidrag föreslås sänkta från 17,1 milj.
kr. till 16 milj. kr. genom att medel flyttas över till bidrag till länsbiblioteken

Mot. 1984/85:2996

och genom att bidragen till inköp av invandrarlitteratur halveras.

Vpk kan inte acceptera en omfördelning som innebär något ökade bidrag
till länsbiblioteken på bekostnad av bidrag direkt till de kommunala
biblioteken. Det beror inte bara på att de totala medlen därigenom minskar
utan också på att vi starkt vill ifrågasätta att man därigenom uppnår de
avsedda effekterna, nämligen minskade standardskillnader kommunerna
emellan. Tvärtom måste utvecklingsbidrag direkt till kommunerna även i
fortsättningen vara den huvudsakliga ekonomiska insatsen från statens sida
om biblioteksutvecklingen skall kunna främjas och standardskillnaderna
utjämnas. Storleken på de föreslagna utvecklingsbidragen är därför alldeles
för liten.

Vad gäller bidraget till bibliotekens inköp av invandrarlitteratur anser vpk,
i likhet med ett mycket stort antal remissinstanser, att det vore kulturpolitiskt
gravt felaktigt om det, som propositionen föreslår, skulle halveras. Det bör i
stället, i enlighet med kulturrådets förslag, bibehållas och räknas upp med
kostnadsökningskompensation (+ 3 000 000 kr.).

Till skillnad från förslagen i propositionen som vill avveckla stödet till de
kommunala biblioteken anser vpk att det nuvarande statsbidraget till de
kommunala biblioteken bör höjas väsentligt. Det är inte bara önskvärt utan
helt nödvändigt med tanke på att biblioteksutvecklingen i många kommuner
fortfarande befinner sig i sin början och att basresurserna på många håll
uppvisar allvarliga brister. Ett statligt stöd till folkbiblioteken bör ha en
substantiell betydelse framför allt för kommuner där biblioteksutvecklingen
inte hunnit så långt och där den kommunalekonomiska situationen sätter
stopp för ambitionerna att utveckla verksamheten. Statsbidraget bör därför
utformas som ett bidrag till kostnaderna för två bibliotekarietjänster i alla
kommuner under 30 000 invånare, vilket skulle betyda utomordentligt
mycket för standardutjämningen kommunerna emellan. Det kan kostnadsberäknas
till ca 30 milj. kr. Därutöver bör bidraget för allmän utveckling av
biblioteksstandarden i svaga kommuner höjas med 10 milj. kr redan nu. Vpk
har i en motion under allmänna motionstiden föreslagit att ytterligare 100
miljoner insätts för införandet av en lag.

Lånecentralerna och depåbiblioteken i Malmö, Stockholm och Umeå har
ett övergripande, nationellt ansvar och spelar en betydelsefull roll i
folkbiblioteksorganisationen. Deras kostnader skall helt täckas av staten. I
propositionen föreslås emellertid en realminskning av anslaget. Vpk anser
det mycket angeläget att lånecentralernas verksamhet inte försämras och
föreslår därför att anslaget räknas upp med full kostnadsökningskompensation
(+ 335 000 kr.).

Fasta eller fria bokpriser

Näringsfrihetsombudsmannen beslöt 1965 att upphäva bokbranschens
dispens från bruttoprisförbudet. Som en följd härav infördes 1970 fria priser

Mot. 1984/85:2996

för böcker. I propositionen betonar regeringen bokutredningens invändningar
liksom statens pris- och kartellnämnds (SPK). Däremot saknas en analys
av de positiva effekter återinförandet av fasta bokpriser haft exempelvis i
Frankrike under Mitterrands regim.

I bokutredningen framhålls, i och för sig, främst de kulturpolitiska
intressena medan SPK framför allt renodlar de rent kommersiella intressena.
Flera remissinstanser förordar en förnyad prövning av bruttoprisfrågan och
kräver en grundligare analys än den utredningen gjort. Föredraganden Bengt
Göransson finner att vissa brister kan förknippas med friprissystemet (prop.
s. 19). Dit hör försvagningen av fackbokhandel m. m. Kulturrådet, LO,
Sveriges författarförbund, Arbetarnas bildningsförbund m. fl. uttalar sig
däremot för en form av fastprissystem.

Vpk finner bokutredningens förslag otillfredsställande. Ett fastprissystem
skulle kunna utgöra en räddning för boken och fackbokhandelns ställning i
många kommuner. En försöksverksamhet i likhet med det franska systemet
borde snarast prövas och utvärderas. I synnerhet som det föreslagna stödet
till litteraturen och distributionen av densamma inte tillnärmelsevis leder till
den nödvändiga förbättringen av villkoren.

Litteraturstöd m. m.

Invandrar- och minoritetsspråk

I regeringens förslag ingår att stödet till inköp av invandrarlitteratur för
biblioteken halveras. Som framhållits ovan är detta helt oacceptabelt. Detta
görs trots att bristen på invandrarlitteratur på biblioteken är skriande och
kulturrådet krävt en heltidsanställd konsult för eftersatta grupper. Inte heller
kan den - inte ens inflationstäckande - uppräkningen av anslagen för
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk om 267 000 kr. motivera en
anslagsminskning med närmare 3 milj. kr.

Tidskriftsstöd

Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år krävt att
tidskrifterna skall få en ökad betydelse och att statsmakterna tar hänsyn till
de utomordentliga insatser dessa genomför. Vi har bl. a. kritiserat portopolitiken
och vi kommer i andra sammanhang att ta upp Presams politik
gentemot kulturtidskrifterna.

I en motion till årets riksdag redovisas en rad skäl för nödvändigheten av
tidskrifter i skilda sammanhang. Regeringen avsåg då, i budgetpropositionen,
att återkomma till frågan. Så sker emellertid inte i det sammanhang där
så vore naturligt, nämligen i propositionen om litteratur och folkbibliotek. Vi
finner detta anmärkningsvärt.

Kulturtidskrifterna Ord och Bild, Lyrikvännen och andra är nödvändiga i
dagens debatt. De fördjupar och utvidgar yttrandefriheten. Detsamma gäller

Mot. 1984/85:2996

mer fackbetonade tidskrifter som Jury för deckarvänner. Kulturrådet har
presenterat förslag om hur tidskrifterna på ett naturligt sätt skulle få ett ökat
stöd och en ökad spridning. Vi stödjer dessa förslag.

Videogram för döva

En fråga som inte har berörts, men som borde tagits upp i propositionen, är
videogram för döva. En utredning har genomförts på området och underlag
för förslag finns. Det har i olika sammanhang belysts vilket värde videogram
har, i synnerhet för döva och gravt hörselskadade barn, som komplement till
boken för att utvckla språket och språkförståelsen. För närvarande finns inte
mer än ett femtontal titlar för utlåning vid bibliotek. Enligt vår mening bör
resurser avsättas för en kraftig utökning av produktionen av videogram för
döva.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till bibliotekslag
i enlighet med vad ovan anförts,

2. att riksdagen med ändring av anslaget G 20. Bidrag till
folkbibliotek upptar ett i förhållande till regeringens förslag
med 100 000 000 kr. förhöjt belopp, varav 3 000 000 kr. särskilt
avseende Inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk,

3. att riksdagen med ändring av anslaget G 21. Bidrag till regional
biblioteksverksamhet upptar ett i förhållande till regeringens
förslag med 335 000 kr. förhöjt belopp,

4. att riksdagen beslutar uttala sig för en försöksverksamhet med
fasta bokpriser,

5. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 3 000 000 kr. för
försöksverksamhet med tidskrifter på bibliotek m. m. att
administreras av kulturrådet,

6. att riksdagen uttalar sig för en breddning av verksamheten vad
gäller videogram för döva.

Stockholm den 27 mars 1985
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)