9

Motion

1984/85:2990

Göthe Knutson

Skärpningar av statistiksekretessen (prop. 1984/85:133)

Denna proposition om statistiksekretessen är ännu ett exempel på den
steg- för-steg-taktik en del centrala förvaltningsmyndigheter tillämpar.

Minst ett par dussin myndigheter och utredningar verkar för sekretessens
utvidgning. Offentlighetsintresset försvaras av några få: kammar- och
regeringsrätterna, datainspektionen och ibland JK. Också konstitutionsutskottet
kan visa upp goda ingripanden genom åren.

Den smygande introduktionen av 1984-samhället

Men kampen är ojämn. De tusentals tjänstemän som verkar för sin
myndighets intressen av samkörningar, sekretessutvidgningar, registerforskning
osv. balanseras inte av någon motsvarande grupp som kontinuerligt
kommer med motförslag av typ större offentlighet, mindre datainsamling och
mindre övervakning. Riksdagen manövreras därför oupphörligt in i situationer
där valet står mellan ytterligare ett omärkligt steg mot det s. k.
1984-samhället eller ingen reform eller rationalisering alls. För att inte tala
om alla dessa datasystem där konstruktörerna glömt bort offentlighet och
sekretess, och där de som bär ansvaret för detta kallt meddelar att det blir för
dyrt att i efterhand göra systemen lagenliga.

Vi kan endast tillåta en viss mängd ”1984-metoder”. Överskrider vi
gränsen förändrar samhället karaktär. Vi måste noga överväga hur vi bäst
disponerar denna maximikvantitet. Frågeställningen tigs ihjäl under antaganden
att litet till och litet till tål nog samhället innan karaktären förändras.
Den föreliggande propositionen är typisk. Varje myndighet anser sig ha fog
för litet mer samköming, litet mer sekretess, lite mer registerforskning, litet
större datainsamling och allt annat som den som har rent mjöl i påsen inte
skall anses vara rädd för. Men ingen hjälper riksdagsutskotten att summera
denna utveckling, att värdera om det verkligen är motiverat att just SCB skall
få gnaga till sig ytterligare en bit av den maximalt acceptabla mängden
1984-metoder.

Det finns t.o. m. en tendens att de stora förvaltningsmyndigheterna
avsiktligt chansar på att skjuta igenom de få försvararnas skyddsmekanismer.
Alltid går något förslag igenom helt enkelt därför att de som skall granska
dessa är så få.

Vi måste försvara vårt öppna samhälle. Vi måste komma ihåg att stegen
mot 1984-samhället aldrig ser farliga ut - de planeras så att de blir så små att
de inte oroar. Det är när Storebror säger att han är ute i gott syfte som han är

Mot. 1984/85:2990

10

farlig, när syftet är ont är han lätt nog att stoppa. Det räcker inte alls att
notera att denna proposition anges ha syfte att stärka integriteten, för det är
fullt möjligt att införa ett skräcksamhälle enbart genom att genomföra
långtgående förslag att stärka försvaret av integriteten, nämligen de åtgärder
som i detta syfte förstärker kontrollsamhället. I fallet SCB kan man inte
bekämpa byråkrati med ny byråkrati. Den verksammaste motåtgärden vore
en radikal nedskärning i mängden data som samlas in.

Det är därför viktigt att den typ av förslag som finns i propositionen får
kritisk granskning där man försöker ta med hela bilden och effekten av alla
steg från samtliga myndigheter som satsar på steg-för-steg-taktiken när det
gäller 1984-metoder.

Ändringen i sekretesslagen 14 kap. 2 och 3 §§

Sekretesslagen 14 kap. 1 § anger en väg att lämna ut uppgifter från SCB via
regeringsförordningar, och 9 kap. 4 § anger en annan väg via tjänstemannabeslut
i SCB. Båda möjligheterna kan medföra integritetshot. De lämnas
kvar oförändrade. De tredje och fjärde vägarna går via sekretesslagen 2 och
3 §§. I de fallen fungerar praxis väl när det gäller utlämning av statistiska
data. Övertramp är inte kända, och statistikutredningen har inte belagt att 2
och 3 §§ skapar allvarliga integritetshot. Det är därför svårt att förstå varför
regeringen vill ändra dem, då någon olämplig praxis inte förekommer när det
gäller statistiska data. Någon värdeökande inkomstsida att väga upp
kostnaden för att komplicera lagtexten med en onödig extragirland finns
inte.

SCB:s motiv har framgått av den förda offentliga debatten: Man försäkrar
vem som vill höra på, att alla dess insamlade data vilar tryggt bakom
sekretesslås. Men påståendet behöver tydligen stöttas upp bättre, och här
kommer dessa propositionsändringar in såsom önskvärda konkretiseringar
av hur sekretesslås ser ut. Denna ursprungsmotivering antyds i propositionen

(s. 10): ”Syftet med mitt förslag är att undanröja grunden för farhågor .”

På s. 14 längst ned anförs detsamma angående editions- och vittnesplikten.

Tryckfrihetsförordningen 2 kap. 2 § anger de sju grundlagstillåtna motiveringarna
att begränsa rätten att ta del av allmänna handlingar. Att en
myndighet får det bekvämare i sin verksamhet (i detta fall genom att
uppgiftslämnare förmodas något villigare att fylla i blanketter) förekommer
inte i uppräkningen och kan inte heller härledas fram. Förslaget om
skärpningar av sekretessen i 14 kap. 2 och 3 §§ kan alltså inte antas av
riksdagen.

Det uppkommer knappast några egentliga nackdelar av att dessa förslag
om ändringar avslås. Praxis är som sagt helt acceptabel, och en detalj mindre
i den redan snåriga sekretesslagen är alltid en fördel. Det är också värdefullt
att SCB inte tillåts etablera ett prejudikat: Det finns en lång rad myndigheter
som med rätt eller orätt känner avsmak inför offentlighetsprincipen.

Mot. 1984/85:2990

11

Patentverket försöker exempelvis försvåra insynen när konkurrenter med
offentlighetsprincipen som hjälp följer varandras patent- och varumärkesansökningar.
Verket kringgår exempelvis sin diarieskyldighet för skriftliga
ansökningar om hjälp med datoriserad provkörning av kunders utkast till
varumärken. Patentverket skulle kunna föra precis samma resonemang som
SCB om offentlighetsprincipens förmenta fördärvlighet för sin verksamhet
och begära samma svepande och oprecisa sekretessutökningar med motivering
att de skulle vara bra att ha inför oroliga kunder. Det skulle heller inte
vara grundlagsenlig!. Och en lång rad andra myndigheter skulle testa
möjligheterna att få samma förmåner som SCB.

Editions- och vittnesplikten

Propositionens förslag om ändringar i rättegångsbalken är i än högre grad
onödiga lagändringar som inte stöds av ett reellt föreliggande behov.

Det finns endast ett känt exempel på situationen, det s. k. Arbogafallet.
Men det slutade med att polisen fick nej och att domstolen inte gick med på
en begärd efterforskning bland de arkiverade FoB-blanketterna. Allt är
alltså väl - SCB kan säga att inlämnarnas uppgifter i den aktuella bunten
FoB-blanketter inte kommit till annan användning än den avsedda. Men det
räcker inte för SCB:s verksledning, som anser att en lagändring vore
slagkraftigare i kampanjen för att få blankettifyllarna att fylla i, alltså även
om lagändringen i sak inte får någon verkan. Dess existens är det viktiga.

En lagändring med det syftet kan inte godtas.

Kaotisk arkivläggning

SCB:s arkiveringsproblem visar hur litet de föreslagna ändringarna i 2 och
3 §§ 15 kap. sekretesslagen betyder för att garantera integritetsskyddet.

Efter viss tid, gissningsvis tio år, skall SCB:s dataregister arkivläggas. De
skall då övergå till riksarkivet, och medborgarna skall därmed få det
integritetsskyddet att SCB inte kan göra personuppföljningar långt bakåt i
tiden, åtminstone inte utan datainspektionens medverkan.

Dessa arkivlagda dataregister lämnar aldrig SCB:s lokaler. SCB menar
ändå att de är allmänna handlingar som förvaras av riksarkivet. Det finns en
särskild blankett, som SCB använder var gång ett sådant dataregister skall
återlånas. Antalet återlån är otaligt; riksarkivet tillstyrker återlån regelmässigt.
Samtidigt säger riksarkivet att dataregistren inte är deras allmänna
handlingar. SCB håller alltså igång denna förfrågningsrutin pro forma, och
ett avslag från riksarkivets sida spelar ingen roll, då det enligt den
myndighetens uppfattning ändå är SCB:s handlingar det gäller.

Återlånen gäller ofta samkörningar av äldre material mot nytt. Åtminstone
någon gång borde dessa ligga utanför av datainspektionen meddelade
anvisningar. Det finns en särskild ruta på blanketten för att markera dessa

Mot. 1984/85:2990

12

fall. Denna ruta synes aldrig ha blivit ifylld hittills. Hela återlåneverksamheten
sker alltså utom datainspektionens kontroll. En stor del kan säkert anses
vara inom ramen för äldre beslut, men det kan knappast gälla allt mot
bakgrund av det stora antalet återlån.

De återlånade banden, som alltså aldrig blivit överförda till riksarkivet,
borde vara med i den förteckningen över SCB:s dataregister. En del är det,
inte alla. De borde ingå i utdragen enligt datalagen 10 §, men SCB synes inte
ta med dem. De borde vara allmänna handlingar i SCB, men detta anser inte
SCB.

Som redan sagts skulle en minskning av mängden data SCB samlar in och
lagrar vara ett effektivt motmedel mot alla 1984-tendenser i dess verksamhet.
Mängden påverkas i hög grad av hur länge data förvaras. Om den tillåtna
maximala lagringstiden förlängs med konstlade medel efter arkivläggningsgränsen,innebär
det en åtgärd som är ett effektivt sätt att öka 1984problemen
kring verksamheten och därmed folks misstro mot att fylla i
blanketter. Misstron blir helt enkelt berättigad.

Denna kaotiska situation hotar integriteten hos de registrerade. En
uppröjning skulle innebära en realförbättring för dem som lämnat uppgifter
till SCB. Propositionens förslag till lagändringar måste i jämförelse betecknas
som Potemkinkulisser, eller åtminstone detaljer av betydligt mindre vikt.

Kaotisk diarieföring

SCB saknar en dossie- och diarieplan. Det finns ett antal registratorer.
Huvudregistrator förklarar sig uttrycklingen inte kunna ta ansvaret för eller
hjälpa till med att förklara var andra registratorer finns och vilka slag av
handlingar de omhänderhar. Huvudregistraturen är ogenomtränglig genom
att verket av okänd anledning inte tillämpar den hävdvunna tekniken att i
största utsträckning sammanföra ett ärendes samtliga handlingar till en egen
akt under ett eget diarienummer.

Sekretesslagen 15 kap. 11 § föreskriver att SCB skall hålla en beskrivning
över sina dataregister. Denna beskrivning ligger själv på data och under fullt
sekretesskydd bakom ett kodord som lås. Vid två tillfällen enbart i år har
detta lås förkommit, så beskrivning varit omöjlig att uppvisa som första steg
mot att se övriga register. SCB:s dataterminaloperatörer har alltså lyckats
låsa in själva den mest offentliga beskrivningen av hur man går vidare för att
ta del av övriga dataregister. Det är uppenbart olämpligt att ha denna
beskrivning på data.

Beskrivningen är inte heller fullständig. En del återlånade register saknas
som sagt. Bibliotekets data ligger utanför, och SCB:s linjeverksamhet är
mycket trög med att nyanmäla sina register.

Biblioteket kringgår bestämmelserna i sekretesslagen 15 kap. 9-13 §§.
Dataterminalerna kan kopplas till dataregister där innehållet inte kan
ändras, och terminalerna skulle alltså kunna lånas ut till allmänheten. Men

Mot. 1984/85:2990

13

samma terminaler kan omkopplas till felaktigt konstruerade system där man
kan ändra, så de kan ändå inte lånas ut. Med den principen får allmänheten
rätt att låna terminal först när samtliga Sveriges dataregister blivit lagenliga,
och det torde inte inträffa i denna generation.

SCB:s verksledning har en del förbättringar att göra.

Offentlighetsprincipens ställning måste stärkas

De handlingar som är offentliga måste vara tillgängliga. De som är
sekretessbelagda måste vara hemliga. En av de farligaste konsekvenserna av
den datatekniska utvecklingen är att det bildas en gråzon, där man inte klart
urskiljer vad som är tillgängligt och hemligt. En fungerande sekretess med
inbyggt, pålitligt integritetsskydd kan endast mätas och uppfattas i relation
till sin motpol: en väl fungerande insyn i den ordning som föreskrivs i TF
(tryckfrihetsförordningen) 2 kap. 12 §.

Här följer några mycket angelägna förslag till lagändringar i syfte att
motverka det verkligt stora integritetshotet framför annat hos myndigheterna
- uppkomsten av denna gråzon.

Ändringar i tryckfrihetsförordningen

Framställningar till myndigheterna att få ta del av datorprogram som
allmänna handlingar har ökat. Exempelvis SCB:s filial i Örebro och
förvaltningsavdelningen i länsstyrelsen i Stockholm har felaktigt avslagit
sådana önskemål i tro att datorprogram inte är allmänna handlingar. I båda
fallen gjordes bedömningen av förvaltningsjurister, varför behovet måste
anses vara stort av ett pedagogiskt klargörande i TF.

Som framgått av ett seminarium i Rättsfondens regi, får myndigheter inte
försälja data annat än i de fall de har uttryckligt stöd i lag för detta.
Dåvarande rättschefen Hans Corell bekräftade denna professor Hans
Ragnemalms lagtolkning. Även här behövs ett pedagogiskt klarläggande
som endast bekräftar gällande rätt.

Det nyinförda tillägget till TF 2 kap. 14 § har fått en olycklig formulering
som vilseleder många tjänstemän och, vad värre är, tillåter avsiktligt
missbruk. Exempelvis Stockholms stadskanslis juridiska avdelning menar
felaktigt att en myndighet visserligen å ena sidan har skyldighet att
respektera rätten till anonymitet, å andra sidan ändå har rätt att efterfråga
namn i ett slags beredskapssyfte om en prövning enligt socialsekretessparagrafen
senare skulle bli aktuell. En annan vilseledande egenskap hos den nu
gällande formuleringen är att socialnämnder brukar tro att de inte behöver
lämna ut något alls till dem som inte uppger sitt namn. Detta är fel, som
framgår av TF 2 kap. 12 § första stycket sista meningen. Men den som säger
sitt namn kan eventuellt få del av mer information än den anonyme.

Offentlighetsprincipen är en del av tryckfriheten. Rätten till anonymitet

Mot. 1984/85:2990

14

vid besök i myndigheter är tryckfrihetshistoriskt en följd av att den som vill ta
del av allmänna handlingar genom presumtion skall antas vara uppgiftslämnare
som åtnjuter källskydd enligt TF 3 kap. 3 § och skydd mot efterforskning
enligt TF 3 kap. 4 §. Dessa skydd håller på att luckras upp på så sätt att
myndigheterna menar att de får fråga efter namn så mycket de vill (men inte
kräva svar) och att reglerna i TF 3 kap. 4 § inte gäller besökare som vill ta del
av allmänna handlingar. Regeringskansliet kringgår mer eller mindre öppet
efterforskningsförbudet genom att departementen inte spärrar ABAB från
att efterforska och bokföra namn på anonyma besökare till registratorerna.
Dessa metoder att kringgå efterforskningsförbudet bör spärras.

Ändringar i förvaltningslagen

Rätten att få registerutdrag enligt 10 § datalagen dubblerar en liknande
föreskrift om parts rätt till insyn i eget ärende. Men det är datalagsparagrafen
som blivit känd, så känd att många myndigheter glömmer bort att de också
måste kunna skriva ut registerutdrag enligt förvaltningslagen.

En juridisk person kan exempelvis inte åberopa datalagen. Förvaltningslagen
ger rätt till flera utskrifter per år, medan datalagen endast tillåter en
(därför att den också gäller privata företags dataregister).

Det behövs en klargörande komplettering av förvaltningslagen.

Ändringar i sekretesslagen

Föreskrifterna i sekretesslagen 15 kap. behöver kompletteras. Det har
visat sig att löntagarfondskanslierna kringgår diarieföreskrifterna genom att
beteckna alla som ”skrivelser”. De håller inte expeditionstid varje dag så att
besökare kan ta del av den för dagen till myndigheten ankomna posten. De
begränsar expeditionstiden så långt att en besökare inte hinner med att läsa
och skriva av de utlämnade handlingarna.

Man kan inte få kännedom om vad SCB:s register innehåller. Sekretesslagen
15 kap. 11 § föreskriver inte tillräcklig precision i registerbeskrivningarna.
Nuvarande föreskrift ålägger SCB i allt väsentligt ett meningslöst pro
forma-arbete som inte gagnar någon.

Snabb datautveckling kräver snabba lagändringar

Vi införde stora ändringar 1973 i dåvarande TF trots att det stod klart att vi
skulle få en helt ny grundlag i en nära framtid. Det var helt riktigt.

På samma sätt måste nu snabba kompletteringar ske oavsett om vi kan
förutse stora omarbetningar av offentlighets- och sekretesslagstiftningen,
bl. a. som följd av sittande utredningars förslag. Tre år är en lång tid i
datautvecklingen, och vi måste räkna med att arbeta med successiva
förändringar, t. o. m. grundlagsprovisorier i TF, så länge denna utveckling
pågår.

Mot. 1984/85:2990

15

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar av sekretesslagen
och rättegångsbalken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förhållandena kring statistiska centralbyråns
diarieföring och arkivläggning av dataregister,

3. att riksdagen som vilande grundlagsändring antar följande förslag
till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen (SFS 1979:936):

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 § Handling anses upprättad hos myndighet, när den har expedierats.
Handling som ej har expedierats anses upprättad när det ärende till vilket den
hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen ej
hänför sig till visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller på
annat sätt färdigställts.

I stället för vad som föreskrives i första stycket gäller att handling anses
upprättad,

1. diarium, journal samt sådant register eller annan förteckning som föres
fortlöpande, när handlingen har färdigställts för anteckning eller införing,

2. dom och annat beslut, som enligt vad därom är föreskrivet skall
avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan handling i vad den
hänför sig till sådant beslut, när beslutet har avkunnats eller expedierats,

3. annat myndighets protokoll och därmed jämförliga anteckningar, när
handlingen har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts,
dock ej protokoll hos riksdagen eller kyrkomötets utskott, riksdagens eller
kommuns revisorer eller statliga kommittéer eller hos kommunal myndighet
i ärende som denna endast bereder till avgörande.

4. datorprogram, som myndighet
själv utarbetar, när det är färdigställt
för inmatning i dator, eller när sådan
inmatning redan skett.

13 § Den som önskar taga del av allmän handling har även rätt att mot
fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får
lämnas ut. Myndighet är dock ej skyldig att lämna ut upptagning för
automatisk databehandling i annan form än utskrift. Ej heller föreligger
skyldighet att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 § första
stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om svårighet möter och
handlingen kan tillhandahållas på stället.

Begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall behandlas
skyndsamt.

Avgiftsbelagd utlämning av uppgift
från upptagning för automatisk
databehandling i annan ordning än

Mot. 1984/85:2990

16

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

som föreskrives i första stycket får
endast ske om det har stöd i lag.

14 § Begäran att få taga del av allmän handling göres hos myndighet som
förvarar handlingen.

Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om särskilda
skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som avses i 2§ andra stycket
föreskrivas att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen skall ankomma
på annan myndighet. I fråga om handling som är av synnerlig betydelse
för rikets säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att endast viss
myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu nämnda fallen skall
begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig myndighet.

Myndighet får erinra den som begär
att få taga del av sekretessbelagd
handling, att kännedom om besökarens
namn och syfte påverkar beslutet.

Myndighet får inte på grund av att
någon begär att få taga del av allmän
handling efterforska vem han är eller
vilket syfte han har med sin begäran,
ej heller får av myndigheten anlitat
vaktbolag eller annan anlitad göra
sådan efterforskning. Finnes skylt
uppsatt att legitimationskontroll eller
anteckning i besöksliggare är obligatoriskt
krav för tillträde, skall samma
skylt även ange att kravet inte gäller
för den som önskar taga del av allmänna
handlingar.

3 kap.

4 § Myndighet eller annat allmänt organ må ej efterforska författaren till
framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, den som
utgivit eller avsett att utgiva framställning i sådan skrift eller den som lämnat
meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än som erfordras för
åtal eller annat ingripande mot honom som ej står i strid med denna
förordning. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den i 3 §
angivna tystnadsplikten.

Föreskriften i första stycket gäller
även den som tar del av allmänna
handlingar i den ordning som föreskrives
i andra kapitlet.

4. att riksdagen antar följande förslag till lag om ändring i förvaltningslagen
(1971:290):

Myndighet får inte på grund av att
någon begär att få taga del av allmän
handling efterforska vem han är eller
vilket syfte han har med sin begäran i
större utsträckning än som behövs för
att myndigheten skall kunna pröva
om hinder föreligger mot att handlingen
lämnas ut.

Mot. 1984/85:2990

17

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts
ärendet med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen
(1980:100).

Om register fört med automatisk
databehandling lämnat uppgift som
påverkat ärendet eller som kan beräknas
påverka det, har part rätt att
utan avgift få utdrag ur registret till
den del ärendet berörs. Sådan rätt att
få utdrag föreligger inte om myndigheten
saknar behörighet att taga del
av uppgifterna.

5. att riksdagen antar följande förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100):

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Beträffande handling som registreras enligt 1 § skall av registret framgå

1. datum, då handlingen kom in eller upprättades,

2. diarienummer eller annan beteckning som har åsatts handlingen,

3. i förekommande fall från vem handlingen har kommit in eller till vem
den har expedierats,

4. i korthet handlingens innehåll. 4. handlingens karaktär eller typ

och i korthet dess innehåll.

Vid registrering skall dock uppgift enligt första stycket 3 eller 4 utelämnas
eller särskiljas om det behövs för att registret i övriga delar skall kunna
företes för allmänheten.

Regeringen får beträffande visst register föreskriva att föreskriften i andra
stycket inte skall tillämpas, om denna annars skulle omfatta flertalet i
registret upptagna handlingar.

4 § Myndighet skall på begäran av enskild lämna uppgift ur allmän handling
som förvaras hos myndigheten i den mån hinder inte möter på grund av
bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.

Bestämmelser om tillhandahållande av allmän handling finns i 2 kap. 12 §
tryckfrihetsförordningen.

Myndighet skall minst fem timmar
per dag vara beredd att hälla expeditionstid.
Myndighet skall arrangera
sin postöppning så att allmänheten
bereds möjlighet att taga del av den
till myndigheten ankomna posten.

Mot. 1984/85:2990

18

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Varje myndighet skall för allmänheten hålla tillgänglig beskrivning av de
register, förteckningar eller andra anteckningar hos myndigheten som förs
med hjälp av automatisk databehandling (ADB-register). Sådan skyldighet
föreligger dock inte i fråga om ADB-register som inte till någon del anses som
allmän handling hos myndigheten. Myndigheten är inte heller skyldig att
tillhandahålla beskrivning som uppenbarligen skulle vara av ringa betydelse
för enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheten.

Beskrivning som avses i första stycket skall ge upplysning om

1. ADB-registrets benämning,

2. ADB-registrets ändamål,

3. vilka typer av uppgifter i ADB-registret som myndigheten har tillgång
till,

4. hos vilka andra myndigheter ADB-registret är tillgängligt för överföring
till läsbar form,

5. vilka terminaler eller andra tekniska hjälpmedel som enskild själv kan få
utnyttja hos myndigheten,

6. vilka bestämmelser om sekretess som myndigheten vanligen skall
tillämpa på uppgifter i ADB-registret,

7. vem som hos myndigheten kan lämna närmare upplysningar om
ADB-registret och dess användning i myndighetens verksamhet.

I beskrivningen skall dock uppgift enligt andra stycket utelämnas, om det
behövs för att beskrivningen i övriga delar skall kunna företes för allmänheten.

Register som innehåller statistiska
data och register som innehåller uppgifter
om minst hälften av medborgarna
skall därutöver beskrivas genom
fullständiga programmeringsmässiga
utdrag ur register (filtbeskrivningarna,
jämte fullständig
översättningstabell för i registret förekommande
koder.

Beskrivningar enligt denna paragraffår
inte enbart lagras på maskinläsbart
medium. De skall ajourföras
minst en gång per kvartal.

Stockholm den 27 mars 1985

GÖTHE KNUTSON (m)

minab/gotab Stockholm 1985 82536