9

Motion

1984/85:2973

Börje Stensson och Lars Ernestam

Lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85:122)

Insikten om natur- och miljövårdens betydelse väcktes på allvar i början av
1970-talet. I dag är väl ingen okunnig om de allvarliga miljöproblem, som
måste lösas för att framtida generationer skall kunna leva vidare. Ändå har vi
inte fått till stånd de avgörande attitydförändringar som krävs för att det skall
bli ett avgörande genombrott för miljövårdstanken. Naturresurshushållning
och miljövård är centrala, övergripande samhälleliga mål, inte begränsade
sektorsintressen.

Inte minst i läroplan för grundskolan 1980 (Lgr 80) finns en mycket stark
betoning på naturresurshushållning och miljövård. Problemet har hittills
varit att få tillräcklig genomslagskraft ute i skolorna, i själva undervisningen.
Lärarnas, kanske framför allt på låg- och mellanstadiet, utbildning har inte
varit tillräcklig för att skapa möjligheter för en effektiv undervisning i dessa
livsviktiga frågor. Detta är en ytterst allvarlig situation. Från många håll har
rests starka krav på en förstärkt lärarutbildning.

Den proposition om lärarutbildningen för grundskolan som regeringen nu
lagt fram innehåller förslag om väsentliga förstärkningar, kanske framför allt
när det gäller utbildningen för låg- och mellanstadielärare. På längre sikt
finns det skäl att tro att undervisningen om naturresurshushållning och
miljövård ute i skolorna blir bättre. Det är emellertid angeläget att betona att
fortbildningen av lärare för lång tid framöver kommer att förbli mycket
viktig, ja avgörande för att förbättringar skall kunna uppnås under
åtminstone de närmaste tio åren.

En brist i propositionen är att det i de allmänna målformuleringarna
inledningsvis saknas en markering av miljövårdens betydelse. Propositionen
framhåller betydelsen av att främja en demokratisk samhälls- och människosyn
hos eleverna. Med tanke på hur starkt idéavsnitten i Lgr 80
genomsyras av miljövårdstanken borde propositionen också starkt ha
betonat vikten av att framtida samhällsutveckling skall vila på ekologisk
grund. De senaste fem årens allvarliga utveckling när det gäller lutfföroreningar,
försurning och skogsdöd har än tydligare visat på behovet av
ekologiska kunskaper och en effektiv miljövård.

Mot bakgrund av vad som nu anförts vill vi peka på några allvarliga
svagheter i den föreliggande propositionen.

Det finns uppenbara risker för att ämnet teknik bland de naturvetenskapliga
ämnena överbetonas i kommande utbildningsplaner. Det kan bl. a. gå ut
över viktiga moment i t. ex. biologin. Ekologi, naturresurshushållning och
miljövård måste garanteras tillräckligt utrymme i utbildningsplanen.

Mot. 1984/85:2973

10

På senare år har många gånger påpekats att biologiundervisningen i alltför
liten utsträckning bedrivs i fält. Lgr 80 betonar också vikten av mera
fältövningar och naturkontakt. Svenska naturskyddsföreningen, Fältbiologerna
och andra organisationer har länge krävt större inslag av direkta
naturstudier. Det är ute i den levande naturen som grunden förförståelsen av
de ekologiska sambanden läggs. I kommande utbildningsplaner för lärarutbildningen
är det därför nödvändigt att biologiundervisningen ges en stark
inriktning mot fältstudier.

Ämnet geografi, särskilt de naturgeografiska momenten, har en svag
ställning i skolan i dag. Detta är allvarligt eftersom grundläggande kunskaper
om t. ex. geologi, geomorfologi, hydrologi m. m. är mycket viktiga för
förståelsen av vår totala livsmiljö. Detta har starkt framhållits från många
håll under flera års tid, och krav har framförts om att naturgeografin skall få
en starkare ställning. För den lärare som undervisar i biologi i de högre
årskurserna är det nödvändigt med en bättre grund i naturgeografi för att
kunna bedriva ekologiundervisningen tillfredsställande. Därför bör utbildningen
för de blivande lärarna i de senare årskurserna utökas med
åtminstone 10 poäng i geovetenskap.

För att åstadkomma en större förståelse för ekologi och miljövård över
huvud taget och för att öka möjligheterna till samverkan mellan olika ämnen
bör även de blivande lärarna i teknik och samhällsorienterande ämnen
genomgå en grundkurs på förslagsvis 3 poäng i ekologi, naturresurshushållning
och miljövård.

När det gäller behörighetskraven för utbildningen av tidiglärare anför
statsrådet att det för vissa ”nyckelämnen”, t. ex. svenska, är naturligt att
kräva förkunskaper motsvarande tre årskurser i gymnasieskolan. Detta bör
absolut även gälla för biologi, som är så omfattande och rikt på stoff.

Slutligen vill vi än en gång trycka på lärarfortbildningens betydelse. Under
flera år har konstaterats att fortbildningskurser i ekologi, natur- och
miljövård går halvbesatta eller får ställas in på grund av att kommunerna
prioriterar fortbildning it. ex. datakunskap och teknik. Det blir inga pengar
kvar till miljövård. Detta är en oacceptabel situation. Antingen måste
kommunerna uppmanas att göra en omprioritering eller också måste staten
vara beredd att gå in med direkta ekonomiska bidrag till kommunerna.

Våra förslag i motionen kan sammanfattas på följande sätt:

a) ökat utrymme behövs för ekologi, naturresurshushållning och miljövård
i kommande utbildningsplaner,

b) en stark inriktning mot fältstudier i biologin,

c) behovet finns av en utökning av utbildningen för biologilärare i högre
årskurser med 10 poäng geovetenskap,

d) behovet finns av en grundkurs i ekologi och miljövård för lärare i teknik
och samhällsorienterande ämnen,

e) behörighetskrav vad gäller biologiämnet,

Mot. 1984/85:2973

11

f) behovet finns av ökade resurser för lärarfortbildning i ekologi, naturoch
miljövård.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om
lärarutbildningen för grundskolan som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen under punkterna a - f anförs
om behov för utbildning i ekologi, natur- och miljövård
m. m.

Stockholm den 21 mars 1985

BÖRJE STENSSON (fp)

LARS ERNESTAM (fp)