2

Motion

1984/85:2972

Bengt Westerberg m. fl.

Lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85:122)

Sammanfattning

Folkpartiet kommer i denna motion att yrka avslag på regeringens
proposition om den framtida lärarutbildningen för grundskolan. För
folkpartiet är både den praktisk-pedagogiska utbildningen och ämnesfördjupningen
mycket viktiga. Vi är kritiska mot att ämnesfördjupningen på
högstadiet minskar med regringens förslag. Vi begär därför att regeringen
skall återkomma med ett nytt förslag i enlighet med följande:

Lärarutbildningen skall uppdelas i två utbildningslinjer, en klasslärarlinje
omfattande årskurserna 1 t. o. m. 6 och en ämneslärarlinje omfattande
årskurserna 7 t. o. m. 9 i grundskolan samt gymnasieskolan.

Klasslärarlinjen skall omfatta 140 poäng. Ämneslärarlinjen skall ha två
inriktningar, en mot grundskolans högstadium omfattande 160-180 poäng
och en mot gymnasiet omfattande 180 poäng.

Inriktningen mot högstadiet skall omfatta antingen tre ämnen
(40 + 40 + 60 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning) eller tre
ämnen (40 + 40 + 40 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning).

Den inriktning som riktar sig mot gymnasiet skall omfatta två ämnen
(60 + 80 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning).

Behörighet till såväl klasslärarlinjen som ämneslärarlinjen skall vara tre
årskurser i gymnasiet.

Regeringen bör återkomma med en plan för att inom fem år ge en
behörighetsgivande kompletteringsutbildning för de lärare som i dag är
verksamma inom skolan och som har en ofullständig utbildning.

Folkpartiets kritik mot propositionen

Regeringen föreslår att den nya lärarutbildningen organiseras inom ramen
för en allmän utbildningslinje med två skilda inriktningar, en för undervisning
i tidigare årskurser (1 t. o. m. 7) och en för undervisning i senare
årskurser (3 t. o. m. 9) Vi accepterar inte regeringens förslag till en
grundskollärarlinje som skall omfatta grundskolans alla nio år. Förslaget får
som konsekvens att det nuvarande sambandet mellan grundskolans högstadium
och gymnasiet bryts. Vi menar att regeringen inte i tillräcklig
utsträckning har tagit hänsyn till det förhållandet att praktiskt taget alla
elever i dag går vidare från högstadiet till gymnasiet. Vi har därmed i
realiteten fått en skola som inte är nio år utan tolv. Detta förhållande måste

Mot. 1984/85:2972

3

enligt vår uppfattning ligga till grund för utformningen av lärarutbildningens
linjesystem. Det samband som numera finns mellan högstadiet och
gymnasiet får inte brytas, som regeringen föreslår; i stället måste övergången
mellan de bägge stadierna underlättas.

Regeringens förslag innebär en förstärkning av ämneskunskaperna för
lärarna på nuvarande låg- och mellanstadiet. I förhållande till lågstadielärarutbildningen
motsvarar förstärkningen 40 poäng och i förhållande till
mellanstadielärarutbildningen en förstärkning på 20 poäng. Denna del av
förslaget är bra och kommer att kunna medverka till att kvaliteten på
undervisningen i årskurserna 1 t. o. m. 6 förbättras. Förslaget till ny
utbildning för lärare på högstadiet innebär däremot en försämring i
förhållande till dagens utbildning. I dag finns två alternativa studievägar,
vardera med tre ämnen. Båda alternativen omfattar sammanlagt 160 poäng.
Regeringens förslag innebär i stället en fyraämneskombination, även den
inom ramen 160 poäng. För att rymma fyra ämnen inom samma ram som i
dag innebär regeringsförlaget att i två av ämnena skall kurserna inskränkas
till vardera 20 poäng. Detta innebär enligt vår uppfattning en oacceptabel
försvagning av ämneskunskaperna för högstadielärarna. Regeringens förslag
om en fyraämneskombination med två ämnen om vardera 20 poäng tycks ha
styrts utifrån uppfattningen att blockläsande på grundskolan är ett obligatorium.
Detta är enligt vår uppfattning en felaktig tolkning av den nuvarande
läroplanen.

Dåvarande stasrådet Rodhe skrev i propositionen om den nya läroplanen
(1978/79:180, s. 84):

Det ligger enligt min mening ett stort värde i en sådan samverkan över de
traditionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagit att kursplanen i
orienteringsämnena blir så utformad att den underlättar en sådan planering

Att tid avsätts för fördjupningsstudier i form av olika teman som elever

och lärare väljer innebär dock inget krav på en sådan ämnesövergripande
uppläggning.

Läroplanspropositionen betonar således att det är på lokal nivå som valet
skall göras huruvida ämnen skall läsas i block eller inte. Det är viktigt att i
detta sammanhang framhålla, att frågan om blockläsande inte får avgöras på
central nivå genom utformningen av lärarutbildningen. Det är också viktigt
att understryka, att samverkan över de traditionella ämnesgränserna inte får
innebära att de enskilda ämnena suddas ut.

I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) betonas vikten av
baskunskaper. Tydligare än tidigare framhålls skolans uppgift att lära
eleverna att räkna, läsa och skriva. I och med läroplansbeslutet har lärarna
därmed fått stöd i sin viktiga uppgift att ge eleverna på grundskolan
tillräckliga baskunskaper. I konsekvens med läroplansbeslutet bör nu också
lärarnas ämneskunskaper förbättras.

Mot. 1984/85:2972

4

Folkpartiets förslag

Lärarna utgör skolans viktigaste resurs. Om skolan skall lyckas med sin
uppgift beror på lärarna. Den utbildning som lärarna har och det stöd som de
får i sin yrkesverksamhet utgör förutsättningarna för att skolan skall kunna
uppfylla de krav som formulerats bl. a. i läroplansbeslutet.

Som vi nyss framhöll är det angeläget att reformera lärarutbildningen i
syfte att anpassa denna till bl. a. den nya läroplanen och till de förändrade
krav som har kommit att ställas på skolan under de senaste årtiondena.
Samtidigt vittnar de senaste decenniernas i allt väsentligt framgångsrika
lärarutbildning om att reformerna måste ske med försiktighet och att
ödmjukhet bör visas inför tilltron till att i ett enda slag radikalt förändra
tjänstestrukturen. Den lärarutbildning som riksdagen nu har att ta ställning
till kommer att påverka undervisningen i skolorna långt in på 2000-talet. En
förändrad lärarutbildning är så till vida mer genomgripande och betydelsefull
för utbildningsväsendet än vad läroplansbeslutet har varit.

Folkpartiet anser att läratutbildningen för lärare på högstadiet och
gymnasiet skall ges inom ramen för en ämneslärarlinje. Denna skall innehålla
två huvudinriktningar, en för grundkolans högstadium och en för gymnasiet.
För grundskolans sex första årskurser bör utbildningen ske på en gemensam
klasslärarlinje.

Vid övergången från årskurs 6 till årskurs 7 kommer således eleverna att
möta en ny kategori lärare. För att underlätta denna stadieövergång skall det
finnas möjligheter för ämneslärarna i årskurs 7 att i något ämne undervisa i
årskurs 6 och därmed ”plocka upp” eleverna till årskurs 7. På motsvarande
sätt skall det finnas möjligheter för lärare i årskurs 6 att genom komplettering
av sina ämneskunskaper få behörighet att ”följa med” eleverna från årskurs 6
till högstadiet.

Klasslärarlinjen

Som vi framhöll ovan stöder vi regeringens förslag om utbildningens
innehåll för de tidigare årskurserna 11, o. m. 6. Denna utbildning bör alltså
enligt vad regeringen föreslagit omfatta 140 poäng. Vi ställer oss också
bakom regeringens förslag till fördjupningsalternativ i resp. matematik och
naturorienterande ämnen eller svenska och samhällsorienterande ämnen.

En brist i propositionen beträffande lärarutbildningen för de tidigare
årskurserna är dock att den inte närmare behandlar övergången mellan
förskolan och årskurs 1 i grundkolan. Att denna övergång kan ske smärtfritt
kan bli av avgörande betydelse för elevernas fortsatta skolgång. Denna fråga
hänger också samman med frågan om vid vilken ålder eleverna skall börja
skolan. Vi har i vår skolmotion tili innevarande riksmöte (1984/85:731)
föreslagit skolstart från 6 års ålder. Denna fråga är för närvarande föremål
för övervägande i skola-förskolakommittén. Vår förhoppning är att denna

Mot. 1984/85:2972

5

kommitté skall komma med ett förslag som innebär att eleverna tidigare än i
dag kan börja skolan och att detta därmed får påverka den pedagogiska
uppläggningen av skolarbetet för de yngsta barnen.

Ämneslärarlinjen

Ämneslärarlinjen bör omfatta två inriktningar, en för grundskolans
högstadium, en för gymnasiet. Den inriktning som vänder sig mot
grundskolans högstadium bör i sin tur ha två alternativ, ett på 160 poäng och
ett på 180 poäng. Detta innebär en viktig kvalitetsförstärkning av lärarnas
ämneskunskaper.

Två huvudalternativ bör finnas inom inriktningen mot högstadiet. Det ena
alternativet skall omfatta tre ämnen, två med 40 poäng och ett med 60 poäng.
Det andra alternativet skall omfatta tre ämnen med 40 poäng. I båda fallen
skall därutöver ingå 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning.

Det alternativ som omfattar 60 poängs studier i ett ämne bör vara ett
intressant alternativ särskilt för de högstadielärare som på sikt vill
komplettera sin utbildning för att bli behöriga också på gymnasiet.

Den inriktning av ämneslärarutbildningen som vänder sig mot gymnasieskolan
skall omfatta två ämnen om 60 resp. 80 poäng. Utbildningen ger
behörighet för att också undervisa på grundskolans högstadium. De
högstadielärare som läst 60 poäng i ett ämne är behöriga att undervisa i
gymnasiet i detta ämne.

Med vår uppläggning blir grundprincipen att lärare har minst 40 poäng i
varje ämne i årskurserna 7, 8 och 9 samt minst 60 poäng i varje ämne i
gymnasiet. För de lärare som kommer att tjänstgöra i mindre skolor och
därför har ett större behov av bredd i utbildningen bör kompletteringsmöjligheter
erbjudas.

Samhällsorienterande och naturorienterande ämnen

Vi har i våra förslag utgått från att den praktisk-pedagogiska undervisningen
skall omfatta totalt 40 poäng. Vi har vidare inget att invända mot att
utbildningen för högstadielärarna ges i form av två ämnesgrupper, en för
samhällsorienterande och en för naturorienterande ämnen. Andra kombinationer
bör dock vara möjliga.

Svenska och språk

Regeringen har förelsagit en kombination med svenska omfattande 60
poäng och därtill ytterligare två främmande språk om 40 poäng i vartdera
ämnet. Detta förslag ryms inom ramen för en av de två inriktningar som vi
föreslår för lärare som vill ha behörighet för grundskolans högstadium. För
lärare i svenska på gymnasiet skall behörighetskravet vara 80 poäng, vilket
alltså kan kombineras med ett främmande språk om 60 poäng.

Mot. 1984/85:2972

6

Den naturorienterande ämnesgruppen

Vi ansluter oss till förslaget att två alternativa grupper bör finnas i den
naturorienterande ämnesgruppen (biologi, fysik, kemi och teknik samt
biologi, fysik, kemi och matematik).

Ämnet teknik

Med Lgr 80 infördes på högstadiet teknik som obligatoriskt ämne med två
stadieveckotimmar inom de naturorienterande ämnena. Av en enkät som SÖ
genomförde under våren 1980 framkom att 36 % av undervisningen i teknik
skedde med behöriga lärare, 30 % med obehöriga lärare och resten med
lärare med annan behörighet samt utan kompetens i teknik. I dag saknas ca
1 200 tekniklärare om man har ambitionen att det skall finnas en behörig
tekniklärare på varje högstadium.

Med utgångspunkt från att teknikämnet och tillval med naturvetenskapligt-tekniskt
innehåll skall kunna genomföras så att Lgr 80:s målsättningar
uppfylls krävs att skolan tillförs lärare med gedigna tekniska kunskaper.
Liksom vi föreslår för andra ämnen bör 60 poängs utbildning i teknik kunna
erhållas. Propositionen har inte tillräckligt uppmärksammat problemen med
tekniklärarutbildningen. Den nuvarande situationen bör särskilt uppmärksammas
i arbetet med att upprätta en plan för fortbildningen.

Slöjdlärarlinjen och idrottslärarlinjen

Vi har ingen invändning mot att UHÄ får i uppdrag att lägga fram förslag
till en förändrad slöjdlärarutbildning varvid förutsättningarna för en samverkan
med textilläratutbildningen skall redovisas. Det är viktigt att minska den
ojämna könsmässiga rekryteringen till de båda utbildningarna.

Vi ställer oss bakom förslaget från UHÄ om en förlängning av
idrottslärarlinjen med 40 poäng i syfte att förstärka ämnesstudierna.

Fortbildning och vidareutbildningen

Som framhålls i propositionen finns det i dag ett betydande antal lärare
som undervisar i ämnen i vilka de saknar formell behörighet. Detta är
självfallet oacceptabelt. Alldeles oavsett behovet av en reformerad lärarutbildning
krävs det därför att större resurser än för närvarande satsas på att
fortbilda och vidareutbilda nuvarande lärare.

Särskilt angeläget är att lärare i grundskolans högstadium, som för
närvarande endast har behörighet att undervisa i ett eller två ämnen, erbjuds
en behörighetsgivande breddning av sin utbildning.

Det minskande elevantalet i skolan torde under kommande år innebära att
antalet platser på lärarutbildningarna måste skäras ner. Den överkapacitet

Mot. 1984/85:2972

7

som därvid uppstår bör till en del utnyttjas för att snabbt erbjuda nödvändig
behörighetsgivande utbildning. Sådan utbildning bör självfallet i största
möjliga utsträckning förläggas till tider då lärarnas frånvaro minst stör det
ordinarie skolarbetet. Vi förutsätter att arbetstagarnas organisationer i
samråd med berörda skolmyndigheter kan överenskomma om kompletteringsutbildningens
närmare uppläggning. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att återkomma med en plan för hur man inom en femårsperiod skall
åstadkomma att nu anställda lärare som är utbildade endast i ett eller två
ämnen skall kunna erbjudas kompletterande behörighetsgivande utbildning.

F örkunskapskrav

För behörighet till ämneslärarlinjerna krävs i dag genomgången treårig
gymnasielinje, medan för låg- och mellanstadielinjen behörighetskravet är
tvåårig gymnasielinje. Det är enligt vår uppfattning nu dags att generellt höja
förkunskapskraven för tillträde till såväl klasslärarlinjen som till ämneslärarlinjen.
En treårig gymnasieutbildning bör därför vara behörighetskrav för
alla här berörda lärarkategorier.

Betyg

Föredraganden aviserar att hon i en kommande proposition ämnar ta upp
frågan om den tregradiga betygsskalan i lärarutbildningen. Av hennes
resonemang framgår att regeringen avser att föreslå att nuvarande tregradiga
betygsskala ersätts med enbart betygen Underkänd - Godkänd. Ett sådant
förslag är enligt vår uppfattning inte acceptabelt. Skillnaderna på en
studieprestation som bara är godkänd resp. en som är utomordentligt bra
måste kunna ta sig uttryck i en tregradig betygsskala där möjligheterna till
omdömet Väl godkänd finns kvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Hemställan

Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi

1. att riksdagen avslår hemställan i proposition 1984/85:122,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag om en ny lärarutbildning i enlighet med följande
riktlinjer:

a) den framtida lärarutbildningen skall uppdelas i två utbildningar,
en klasslärarlinje på 140 poäng omfattande årskurserna 1
t. o. m. 6 och en ämneslärarlinje på 160-180 poäng omfattande
årskurserna 7 t. o. m. 9 i grundskolan samt gymnasieskolan,

Mot. 1984/85:2972

8

b) ämneslärarlinjen skall ha två inriktningar, en mot grundskolans
högstadium och en mot gymnasiet,

c) inriktningen mot grundskolans högstadium skall omfatta
antingen 40 + 40 + 60 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk
utbildning eller 40 + 40 + 40 poäng + 40 poäng praktiskpedagogisk
utbildning,

d) den inriktning som riktar sig mot gymnasiet skall omfatta två
ämnen (60 + 80 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning),

e) tre årskurser i gymnasiet skall vara behörighetskrav för både
klasslärarlinjen och ämneslärarlinjen,

f) en plan bör utarbetas för att inom en femårsperiod erbjuda
behörighetsgivande utbildning till de lärare som i dag är
verksamma inom skolan och som har en ofullständig utbildning,

g) en tregradig betygsskala i lärarutbildningen bör finnas kvar.
Stockholm den 21 mars 1985

BENGT WESTERBERG (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)

INGEMAR ELIASSON (fp) BJÖRN MOLIN (fp)

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) LINNEA HÖRLÉN (fp)

BÖRJE STENSSON (fp)