Mot. 1984/85
2962-2967
Motion
1984/85:2962
Agne Hansson och Gösta Andersson
Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)
I propositionen om regionalpolitiken (prop. 1984/85:115) anger industriministern
att målen för regionalpolitiken bör ligga fast. ”Regionalpolitiken
bör sålunda inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling
i landets olika delar och på att ge människor tillgång till
arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet.”
*
Det är en riktig målsättning men det är tveksamt om de åtgärder som
föreslås i propositionen är tillräckliga för att nå närmare målet. I dag är det
långt kvar innan den regionalpolitiska målsättningen är uppfylld för Kalmar
läns vidkommande.
Befolkning
Länets befolkning har varit konstant under de senaste hundra åren, medan
en ökning av befolkningen för landet som helhet har skett. Nu är befolkningsminskningen
mycket påtaglig. Under 1984 minskade befolkningen med 750
personer. Det var den klart högsta siffran i södra Sverige. Kalmar län avvek
markant från angränsande län.
Framför allt är det ungdomen som flyttar. För närvarande tvingas i
genomsnitt fyra ungdomar om dagen flytta från Kalmar län för att få tag på
utbildning och arbete. Under perioden 1972-1983 lämnade 18 322 ungdomar
i åldern 15-24 år länet.
Arbetslösheten i länet är oacceptabelt hög. Ungdomsarbetslösheten
likaså.
För att få en bättre befolkningsbalans måste de klara tendenserna till
ökade flyttningsströmmar till storstadsområdena hejdas. Regeringen har
inte förmått att utnyttja de senaste årens högkonjunktur i tillräcklig
utsträckning för att på ett mer varaktigt sätt skapa en bättre regional balans.
Faktum är att flyttningsrörelserna brutto aldrig varit större än vad de är nu.
Det speglar självklart en mycket stark oro och osäkerhet i Kalmar län om de
egna utvecklingsmöjligheterna. Skall länet kunna utvecklas efter egna
förutsättningar kan inte avtappningen av människor och framför allt
ungdomar få fortsätta. Kalmar län måste få behålla sin befolkning. På sikt
måste länet få tillbaka den andel av befolkningen som länet minskat med. För
att detta skall vara möjligt krävs en medveten befolkningspolitisk målsättning.
Riksdagen bör därför uttala att politiken på samtliga samhällsområden bör
utformas så att storstädernas andel av befolkningen långsiktigt hålls oförändrad.
Det innebär bl. a. att de gemensamma samhällsresurserna för vård,
1 Riksdagen 1984/85.3 sami Nr2962-2967
Mot. 1984/85:2962
2
omsorg och service fördelas så att människor också i Kalmar län på ett rättvist
sätt har tillgång till det gemensamma allmänna utifrån de skilda förutsättningar
som råder.
Länsanslaget
Det s. k. länsanslaget till regionalpolitiska insatser som länsstyrelserna
administrerar och flexibelt disponerar för att främja utvecklingen i de svårast
drabbade områdena har visat sig vara mycket ändamålsenligt. Det är genom
sin konstruktion en effektiv anslagsform som kan möta olika behov och som
når ut till de orter och områden som har speciellt svårt att hävda sin
sysselsättning. Arbetstillfällen som skapas genom glesbygdsstöd, som är en
del av länsanslaget, ger bättre trygghet och varaktighet i sysselsättningshänseende
för den enskilde och kan skapas till väsentligt lägre kostnad än
t. ex. beredskapsarbete. Inte minst har så varit fallet beträffande anslagets
effekt för Kalmar län.
En levande skärgård
För Kalmar läns vidkommande har det regionalpolitiska länsanslaget varit
av utomordentlig vikt inte minst för att vidmakthålla och utveckla en levande
skärgård.
Turismen spelar en betydande roll i Kalmar län, och stora satsningar har
gjorts de senaste åren både vad gäller utredningsarbete och på uppbyggnad
av serviceanläggningar för turister. En levande skärgård med bofast befolkning
är en förutsättning för turistnäringens utveckling i Kalmar läns
skärgårdsområden. De hårt exploaterade turistområdena kan knappast ta
emot den väntade ökningen av ”Sverigeturism” under 1980- och 1990-talen.
Nya områden måste till. Då är det naturligt att områden i Kalmar läns
skärgårdsområden prioriteras.
Det krävs insatser för att öka områdets tillgänglighet och serviceutbud.
Denna satsning motiverar och kräver medverkan från statens sida. En del av
den satsningen kan bäst ske på det mest naturliga sättet genom att stödja
skärgårdsbefolkningens strävan att vidga möjligheterna till kombinationssysselsättning
med turistnäringen.
Det är också ett riksintresse att våra skärgårdsområden lever vidare med
en bofast befolkning. Trots de stora ansträngningar som gjorts har inte
trenden med hög medelålder och utflyttning från skärgården kunnat hejdas
helt. För att vända den trenden krävs ytterligare insatser med hjälp av det
regionalpolitiska länsanslaget.
Vi har i flera motioner tidigare påtalat de regionala problem som finns i
Kalmar län och det småländska inlandet. Regeringen har nu uppmärksammat
detta och framhåller i en allmän skrivning i propositionen att särskilda
behov av regionalpolitiska insatser föreligger i sydöstra Sverige. Det är bra.
Mot. 1984/85:2962
3
Med hänsyn till det bör de regionalpolitiska anslagen till Kalmar län räknas
upp väsentligt.
Den anslagsram som regeringen anvisar räcker inte för att täcka de
anslagsbehov vi förutsätter krävs. I särskild partimotion från centerpartiet
föreslås att de regionala länsanslagen höjs med 112 milj. kr. utöver vad
regeringen föreslår. Skall de regionalpolitiska åtgärderna få avsedd effekt i
Kalmar län förordar vi att länsanslaget höjs i likhet med vad som föreslås i
centerns partimotion.
Regionala insatser för företagsutveckling
I propositionen föreslås att de regionala utvecklingsfonderna under en
treårsperiod skall tilldelas regionalpolitiska medel bl. a. för utvecklingskapital.
Enligt propositionen skall detta förbehållas utvecklingsfonderna för de
prioriterade stödområdena. Vi anser att denna stödform bör gälla alla län.
Mot bakgrund av vad som anförts skulle denna form av insatser vara ett
utmärkt verksamt regionalpolitisk! medel också i Kalmar län.
Transportstöd i skärgården
Inom ramen för glesbygsstödet kan stöd till bl. a. godstransporter i
skärgården utgå. Länsstyrelsen i Kalmar län ger sådant stöd till tunga
godstransporter mellan öar i skärgården som saknar fast landförbindelse.
Stödet utgår med en tredjedel från länsstyrelsens glesbygdsanslag. En
tredjedel ges i kommunalt stöd medan den enskilde får svara för den sista
tredjedelen. För 1983/84 uppgick stödet från kommunerna och länsstyrelsen i
Kalmar läns skärgårdsområde till 83 000 kr. Stödet har visat sig vara mycket
effektivt och ökar förutsättningarna för att behålla en levande skärgård.
I propositionen föreslås att den nuvarande tidsbegränsningen på tre år
bibehålls. Stödet får därför även fortsättningsvis karaktären av försöksverksamhet.
Vi föreslår att stödet permanentas och treårsregeln tas bort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar uttala att politiken på alla samhällsområden
utformas så att storstädernas andel av befolkningen långsiktigt
hålls oförändrad,
2. att riksdagen beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 112 milj. kr. förhöjt
förslagsanslag,
3. att riksdagen beslutar att godstransportstödet i skärgården permanentas,
Mot. 1984/85:2962
4
4. att riksdagen beslutar att stödet för Regionala insatser för företagsutveckling
skall gälla alla län,
5. att riksdagen beslutar att sorn sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen i övrigt anförs om ökade behov av regionalpolitisk!
stöd till Kalmar län.
Stockholm den 20 mars 1985
AGNE HANSSSON (c)
GÖSTA ANDERSSON (c)