Motion

1984/85:2958

Barbro Nilsson i Visby

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

I proposition 1984/85:115 Regional utveckling och utjämning förelägger
regeringen riksdagen förslag till den framtida regionalpolitiken under åren
1985/86-1988/89.

Till grund för propositionen ligger bl. a. den regionalpolitiska utredningens
betänkande (SOU 1984:74) som - vad gäller Gotland - i många stycken
ger en förenklad och delvis felaktig beskrivning av länets situation. Som
exempel kan nämnas att den enligt statistiken höga sysselsättningsgraden,
som betänkandet hänvisar till, ger en felaktig bild av den verkliga situationen.
Definitionen av förvärvsarbetande (FoB 80) omfattar bl. a. oavlönade
”biträden” vid länets 2 600 jordbruk, vidare sannolikt en stor del säsonganställda
inom bl. a. livsmedelsindustrin och turistnäringen (av de ca 5 000
arbetstillfällen som årligen anmäls till arbetsförmedlingen är mer än hälften
tillfälliga). Även inkomststatistiken indikerar ett stort antal mindre varaktiga
året-runt-sysselsättningar.

Bristerna på den gotländska arbetsmarknaden kan bättre utläsas av att
länet har procentuellt fler personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (inkl.
skyddade anställningar och AMI) än i de flesta skogslänen. Gotland har
dessutom betydligt lägre medelinkomst per invånare än riket. Samtliga
skogslän - S-, W-, X- och BD-län - hade högre genomsnittlig inkomst än
Gotland 1982.

Arbetsmarknad

Gotlands arbetsmarknad karaktäriseras av litenhet, isolering i förhållande
till andra arbetsmarknader samt en näringsstruktur som är starkt avvikande
från rikets och som medger liten valfrihet beträffande olika slag av
yrken/motsvarande.

Arbetsmarknaden på Gotland har i dag en osäker grund i jordbruket som
fortfarande sysselsätter mer än tre gånger så stor andel av det totala antalet
förvärvsarbetande som i riket. Hittills har avgången från jordbruket till följd
av den fortgående strukturrationaliseringen kunnat sugas upp i andra
näringar - framför allt i offentlig sektor - men också till viss del i industri och
privata tjänster. Framöver är möjligheterna härvidlag dock mycket begränsade.

Mot. 1984/85:2958

9

Industri

Industrin, som ökade sin sysselsättning fram till 1970-talets mitt, har sedan
dess minskat och länsstyrelsens prognoser för industrin fram till 1990 visar på
en fortsatt minskning. Industrins andel av de sysselsatta på Gotland har
aldrig nått upp till mer än ca 16 %, vilket ligger långt under riksgenomsnittet.
Industriinriktade tjänster kan aldrig nå någon större omfattning utan en
expanderande industri på Gotland.

Kraftiga minskningar av antalet sysselsatta noterades mellan 1975 och 1980
inom verkstadsindustrin, vilket framför allt kan hänföras till Ericssonfabriken
som utgör det dominerande industriföretaget på Gotland. Efter 1980
torde denna negativa utveckling ha fortsatt. Livsmedelsindustrin har efter
minskningar 1975-1980 enligt gjorda beräkningar ökat något, medan övriga
branscher i stort sett legat stilla eller visat en svagt vikande tendens.

Jordbruket

Jag förutsätter att den kommande propositionen kommer att ta regionalpolitiska
hänsyn. Industriministern säger ju också i proposition 115 att
samverkan med jordbrukspolitiken är nödvändig för ett bra regionalpolitisk!
resultat. Detta är viktigt när man vet att nära 18 % av Gotlands befolkning är
sysselsatta i primärproduktionen. Livsmedelsindustrin, helt baserad på
jordbruksproduktionen på ön, utgör en fjärdedel av industrisektorn. Nära
hälften av alla yrkesverksamma i länet är alltså för sin utkomst på ett eller
annat sätt beroende av jordbruksnäringen.

Transporter

Statsrådet Peterson säger på s. 11 i propositionen att industri- och
regionalpolitiska insatser måste göras så att de stöder och kompletterar
varandra och att samverkan med bl. a. kommunikationspolitiken är nödvändig
för att resultat skall nås med regionalpolitiken.

Enligt riksdagsbeslut 1974 skall priset för en enkel resa med färja till
Gotland inte vara högre än priset för motsvarande andraklassbiljett med tåg.
Transportstöd har av bl. a. denna anledning enligt beslut av riksdagen utgått
till Gotlandsbolagets trafik sedan 1972 (prop. 1971:154). Färjetaxorna är
dock i dag inte anpassade till tågtaxorna. Det är mycket dyrare att åka båt än
tåg. Detta visas klart i en av länsstyrelsen i Gotlands län nyligen gjord
utredning. (Sedan dess har taxorna ytterligare höjts med ca 8 %.)

Transportkostnaderna är av avgörande betydelse för näringslivet på
Gotland. Genom transportrådets försorg gjordes 1981 en utvärdering av
transportstödet. Utvärderingen visade att just transportkostnaderna har en
väsentlig betydelse för lokalisering och sysselsättning. Utvärderingen visade
också, att transportstödet haft en positiv effekt och varit ett verksamt
regionalpolitisk! medel.

Mot. 1984/85:2958

10

I sin anmälan till proposition 115 säger statsrådet Boström angående
transportstöd m. m. att statsmakterna strävar efter att utjämna transportkostnaderna
i olika delar av landet för att göra Sverige rundare. Sedan
behandlas bl. a. person- och godstransportstödet till Norrland. Gotland och
dess regionalpolitiska transportproblem nämns över huvud taget inte.

Det är förvånande, att trafiken mellan Gotland och fastlandet ej behandlats
i denna regionalpolitisk! viktiga proposition. I framtiden måste också
Gotlandstrafiken (avseende taxor och trafikstandard) behandlas på samma
sätt som övriga län i regionalpolitisk! sammanhang.

Turismen

Turismen är något av en basnäring på Gotland. Under 1970-talet
utvecklades turismen gynnsamt. Under 1980-talet har ökningen av turistströmmen
till ön upphört, samtidigt som den genomsnittliga vistelsetiden har
minskat. Kraftiga åtgärder krävs således för att åter få till stånd en ökning av
turistströmmen.

I betänkandet (SOU 1984:74) sägs att turismen spelar en avgörande roll för
sysselsättningen i stora delar av norra inlandet. Detta anser vi lika väl kan
sägas om Gotland. Utvecklingen har som sagt stagnerat under de senaste
åren beroende på bl. a. ökad konkurrens och höga persontransportkostnader
mellan fastlandet och Gotland.

För att Gotland inte skall halka efter ytterligare i utvecklingen och kunna
leva upp till målet som primärt rekreationsområde måste konkurrensläget
förbättras. Priserna på persontransporterna måste nedbringas. En väsentlig
standardhöjning och utbyggnad av främst boendeanläggningarna måste
åstadkommas.

Ett avgörande problem är att Gotland är ett ensäsongsområde till skillnad
från fjällområdena. Det får till följd att investeringar i främst boendeanläggningar
ej kan fås lönsamma med nuvarande stödmöjligheter.

Jag anser att turistbranschen på Gotland bör ges samma stödmöjligheter
som de som gäller för fjällområdena, dvs. stödområde A. Det bör vara
möjligt att differentiera stödet sektorsvis lika väl som geografiskt. Det vore
dock bättre om hela Gotland inplacerades i stödområde B.

”En genomgång av den regionala problembilden och bedömning av
utvecklingen visar att de stora och långsiktiga balansproblemen fortfarande
återfinns i de regioner som omfattas av de nuvarande stödområdena. .
bl. a. Gotland. Det är förvisso sant, detta som industriministern säger i
proposition 115. Den regionalpolitiska situationen på Gotland omfattar
sådana brister på arbetsmarknaden och osäkerheter inför framtiden att
Gotland bör ges en bättre chans att ”ta till vara och utveckla de resurser och
de förutsättningar som finns i regionen" genom att placeras upp i stödområde
B. Det är bättre att stämma i bäcken än i ån - NU!

Mot. 1984/85:2958

11

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1.att riksdagen beslutar att hänföra Gotland till stödområde B,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett för turismen
sektorsvis differentierat regionalpolitisk! stöd i enlighet med vad
som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att frågor beträffande Gotlandstrafiken
beaktas vid utformningen av den framtida regionalpolitiken.

Stockholm den 20 mars 1985

BARBRO NILSSON (m)
i Visby