Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:2954
Arne Nygren m. fl.

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

Fram till mitten på 1970-talet hade de sju skogslänen en mycket positiv
utvecklingstrend. Den statliga skatteutjämningen, lokaliseringsstödet, fraktstödet
och andra regionalt utjämnande åtgärder, som tillskapades i slutet på
1960- och början av 1970-talen, gav goda effekter för en regional utjämning.

Utlokaliseringen av statliga verksamheter från Stockholm och en målmedveten
aktivitet i regeringen att via investeringsfondmedel styra filialverksamhet
från storföretagen norrut hade också mycket stor betydelse för att vända
en hotande avveckling i skogslänen till en positiv utveckling.

Dessa åtgärder hade skapat möjligheter för en mycket god industri- och
företagsverksamhet i den norra halvan av riket. Flera tiotusentals nya
arbetstillfällen tillskapades under de första åren på 1970-talet i skogslänen.
Detta resulterade i att de sju länen åren 1975,1976 och 1977 redovisade plus i
såväl antalet inflyttade i förhållande till antalet utflyttade som i fråga om
befolkningstal.

Flyttningsresultaten summerades så här för de tre åren:

		1975		1976		1977
Värmland	+	855	+	859	+	854
Kopparberg	+	2 010	+	2 234	+	1 129
Gävleborg	+	1 681	+	455	+	377
Västernorrland	+	498	+	387	+	399
Jämtland	+	651	+	508	+	758
Västerbotten	+	723	+	605	+	1 109
Norrbotten	+	1 120	+	160	—	381

Målet för de regionalpolitiska åtgärderna under början av 1970-talet var
att minska på storstädernas och de expansiva områdenas utveckling till
förmån för utveckling i skogslänen. Resultatet för dessa tre år blev också att
skogslänen hade en vinst i inflyttning på nära 17 000 medan Stockholms län
redovisade ett minus på ca 2 000.

Genom att arbetstillfällen skapades i skogslänen kunde folk flytta norrut
och behovet av utflyttning från länen minskade. Detta medförde också att
skogslänens folkmängd under dessa tre år ökade med drygt 19 000.

Denna utvecklingstrend bröts sedan i slutet på 1970-talet och förbyttes i
direkt negativa flyttnings- och befolkningstal för de sju nordligaste länen.

Flyttningsresultaten för åren 1981, 1982 och 1983 summerades så här för
skogslänen:

Mot. 1984/85:2954

		1981		1982	1983
Värmland	_	70	_	332	- 148
Kopparberg		84	+	169	- 109
Gävleborg	+	434		167	- 483
Västernorrland		270		598	- 537
Jämtland	+	416	+	251	+ 301
Västerbotten	+	498		101	- 120
Norrbotten	—	1 067	—	1 812	- 1 225

Denna summering visar att effekten av de regionalpolitiska åtgärderna
förändrats klart negativt från mitten på 1970-talet till in på 1980-talet. För de
tre åren 1981,1982 och 1983 hade skogslänen drabbats av ett utflyttningsnetto
på drygt 5 000 medan t. ex. Stockholm hade haft ett inflyttningsöverskott
för dessa år på drygt 13 000.

Av den positiva trenden i befolkningutvecklingen från 1970-talets mitt
fanns ingenting kvar i början på 1980-talet. För de tre ovan nämnda åren fick
skogslänen se befolkningstalen minska med drygt 11 000 medan folkmängden
i Stockholm hade ökat med nära 23 000 den tidsperioden.

Om det skall vara möjligt att på nytt åstadkomma en regional utjämning av
arbetstillfällen och möjlighet för folk i skogslänen att bo kvar och åstadkomma
ny utveckling i den norra halvan av Sverige måste mycket kraftfulla
åtgärder vidtas. Resultaten av sysselsättningsutveckling och befokningstal
för 1984, som nu också finns redovisade, inger inte mycket hopp att
konjunkturuppgången skall medverka till önskade resultat.

Behov av åtgärder

Om man på ett avgörande sätt vill förändra villkoren för utvecklingen i
skogslänen är det nödvändigt att åstadkomma en starkare styrning av såväl
företagens som myndigheternas utvecklingsplanering.

I många av storföretagen planeras nu betydande utveckling av verksamheter.
Men i dessa planer finns som regel inte någon satsning i skogslänen. I
samband med det s. k. Uddevallapaketet fick Volvo medgivande att ta i
anspråk ca 12 miljarder ur företagets investeringsfonder. Utbyggnadsplanerna
för dessa medel redovisades uteslutande lokaliserade till Syd- och
Mellansverige. Andra storföretags planer har också uteslutit satsningar i
skogslänen i sin utvecklingsplanering. Om det skall bli möjligt att åstadkomma
balans i storföretagens investeringsplanering måste regeringen och de
statliga myndigheterna få en möjlighet att påverka utvecklingen. Den
styrning av företagsutveckling norrut som förekom med regeringsmedverkan
i samband med fondmedels ianspråktagande i början på 1970-talet måste
återinföras.

Mot. 1984/85:2954

Centrala myndigheter måste också påskynda det planeringsarbete som
regeringen initierat i syfte att åstadkomma utflyttning av statliga arbetsuppgifter
från centrala organ ut till länsnivå.

Ytterligare statliga satsningar på forsknings- och utvecklingsarbete i
skogslänen är en annan angelägen åtgärd. Nästa forskningspolitiska proposition
bör innehålla förslag till FoU-insatser i skogslänen, som kan åstadkomma
ny högteknologisk industri och bidra till förnyelse inom de befintliga
basnäringarna i de sju länen.

Sammansättningen av näringlivet i skogslänen är annorlunda än i övriga
landet. Den stora andelen mindre och medelstora företag medför ett stort
behov av fort- och vidareutbildningsinsatser. Detta är nödvändigt för att
bibehålla och utveckla ett konkurrenskraftigt näringsliv. Inom det obligatoriska
skolväsendet bör i framtiden större uppmärksamhet ägnas åt behovet
att främja övergång till naturvetenskapliga och tekniska linjer i gymnasieskolan
i norrlänen.

Förstärkningsinsatser

På en viktig punkt finns anledning att komplettera det förslag till
teknikspridningsinsatser som propositionen innehåller. Bristen på kompetent
arbetskraft, främst då inom data- och elektronikområdet, i skogslänen
kräver särskilda insatser. Obalansen mellan regionerna är redan mycket stor.
Koncentrationen till storstadsområdena - och då i första hand Stockholmsområdet
- är väl dokumenterad. Av landets samlade resurer inom data- och
elektroniksektorn finns endast en mindre del i skogslänen. Från många håll
har föreslagits någon form av mellaningenjörsutbildning som ett sätt att
åstadkomma en nödvändig komplettering. Men då är det viktigt att en
betydande del av en sådan utbildning förläggs till de nordligare delarna av
landet.

Den regionalpolitiska utredningen föreslog att högsta möjliga regionalpolitiska
stöd borde utgå för uppförande av lokaler för uthyrning till s. k.
avknoppnings- och groddföretag. I propositionen anges inte i vilken utsträckning
stiftelser med denna målsättning av typen UMINOVA, CENTEK, kan
påräkna lokaliseringsstöd. De goda resultat i form av företagsbildningar som
åstadkommits med denna verksamhetsform talar starkt för fortsatta satsningar
inom regionalpolitikens ram. Detta bör riksdagen understryka.

Såväl den regionalpolitiska utredningen som föredragande statsråd framhåller
vikten av samhällsvetenskaplig forskning för att utveckla kunskapsunderlaget
för den framtida regionalpolitiken. För skogslänens del utgör
centrum för regionalvetenskaplig forskning i Umeå (CERUM) en viktig
resurs. I propositionen anges att forskningsprogrammet om Norrbottens
utvecklingsproblematik och Kommunerna och framtiden för närvarande är
de viktigaste delarna av CERUM:s verksamhet. Om CERUM skall kunna
fullgöra sin uppgift är det viktigt att verksamheten också får behövliga
resursförstärkningar. Detta bör beaktas inför kommande års budgetarbete.

Mot. 1984/85:2954

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts

1. om behovet av starkare styrning av såväl företagens som myndigheternas
utvecklingsplanering,

2. om ytterligare forsknings- och utvecklingsarbete i skogslänen,

3. om behovet av utbildningsinsatser i regionalpolitisk! syfte,

4. om teknikspridningsinsatser till skogslänen,

5. om satsning på s. k. avknoppnings- och groddföretag med lokaliseringsstöd.

Stockholm den 20 mars 1985

ARNE NYGREN (s)
BO FORSLUND (s)

NILS-OLOF GUSTAFSSON (s)
RUNE JONSSON (s)

GUNNAR OLSSON (s)

ING-MARI HANSSON (s)

OVE KARLSSON (s)
ÅKE SELBERG (s)