Motion

1984/85:2952

Gunhild Bolander

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

1960-talets regionalpolitiska satsningar i vårt land gav för Gotlands del
jämförelsevis liten utdelning. I en tid när landets näringsliv kraftigt expanderade
avvecklades mycket på Gotland. 1970-talet - i synnerhet den senare
delen - medförde en vändning till det bättre, dels genom att Gotland fick del
av stödområdets förmåner, dels genom förbättrade villkor för jordbruket,
vilket är av avgörande betydelse för Gotland. Regeringsskiftet 1982 medförde
tyvärr ett brott i den positiva trenden för Gotland.

Det föreligger i dag ett stort behov av kraftfulla och samlade regionalpolitiska
satsningar för länets del. Inte minst mot den bakgrunden att Gotlands
läge omöjliggör den rörlighet på arbetsmarknaden genom pendling som
regeringen så varmt förespråkar.

Länsstyrelsen på Gotland konstaterar att näringslivsutvecklingen under
perioden fram till 1960 innebär, enligt framtagna prognoser, stagnation eller
nedgång inom de flesta näringsgrenar. Med hänsyn till beräknad befolknings-
och sysselsättningsutveckling torde bristen på arbetstillfällen 1990
uppgå till ca 2 000, varav bristen redan i dag är 1 500. Industrisysselsättningen
fortsätter att minska medan förhållandevis få nya arbetstillfällen kommer
att skapas inom offentliga sektorn. Den begränsade regionala arbetsmarknaden
i kombination med den begränsade industrisektorn förstärker problemen
på arbetsmarknaden.

I proposition 1984/85:115 Regional utveckling och utjämning anför
industriministern att målen för regionalpolitiken bör ligga fast. ”Regionalpolitiken
bör sålunda inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad
befolkningsutveckling i landets olika delar och på att ge människor tillgång
till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. En grundläggande
uppgift bör därvid vara att ta till vara och utveckla de resurser och
förutsättningar som finns i skilda regioner och att främja en positiv utveckling
av näringsliv och sysselsättning i alla delar av landet.”

Transporter

En sådan absolut nödvändig förutsättning för det befintliga näringslivet på
Gotland är goda fastlandskommunikationer. Det är av helt avgörande
betydelse för den regionala utvecklingen att flyg- och färjetrafiken anpassas
till rimliga krav ur både service- och ekonomisk synpunkt för såväl
allmänheten som näringslivet inom länet. Enligt riksdagsbeslut 1974 skall
priset för en enkel resa med båt inte vara högre än priset för en enkel

1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr2952-2955

Mot. 1984/85:2952

2

andraklassbiljett på tåg för motsvarande sträcka. Vidare skall enligt länsplanering/regional
trafikplanering flygtaxan på sikt anpassas till SJ :s förstaklasstaxa.

Färjetrafiken

Färjetrafiken har förbättrats vad gäller komfort, turlistor och taxor.
Dilemmat med färjetrafiken har varit och är fortfarande problemet med
anpassning till fastlandstrafiken för vidare befordran.

Den s. k. vägprincipen att anpassa båtpriserna till att motsvara andraklasstaxan
på tåg är endast uppnådd för godstransporterna. För persontrafiken
gjorde länsstyrelsen (okt. 1984) prisjämförelser mellan tåg-, färje- och
flygtrafiken. Beräkningarna avser dels en ensamåkande vuxen person, dels
en familj bestående av två vuxna och två barn på 12 resp. 5 år. Färjornas
avgångs/ankomsttider och eventuellt annan slutdestination för resmålet än
ankomsthamnen är faktorer som inte kan bortses från. För att ytterligare
verklighetsförankra jämförelserna har därför även beräkningarna gjorts då
bil medförts och hyttplats ingått. Stapeldiagrammet nedan visar biljettpriserna
enkel resa för den ensamåkande resp. familjen under juli månad åren
1980-1984.

Priset för ensamstående vuxen juli månad åren 1989-1984
Enkel resa. Kronor

En person 1980 1981 1982 1983 1983

Tåg, andra klass 42 56 62 69 75

Färja 53 72 80 90 94

Färja, inkl. hytt 93 114 126 138 142

Färja, bil 121 168 192 216 226

Färja, bil och hytt 161 210 238 264 274

Priset för familj, två vuxna, två barn 12 resp. 5 år juli månad 1980-1984. Enkel resa.
Kronor

Familj; 2 vuxna

2 barn, 12 och 5 år 1980 1981 1982 1984

Tåg andra klass 75 78 83 90 103

Färja 137 188 208 234 244

Färja inkl. hytt 297 356 392 426 436

Färja, bil 205 284 320 360 376

Färja, bil och hytt 365 452 504 552 568

Som framgår av jämförelserna blir skillanden i biljettpris mellan tåg- och
färjeresa särskilt märkant för familjen, 2 vuxna, 2 barn 12 och 5 år. En
ensamåkande vuxen betalar visserligen 25 % mer för färjebiljetten 1984 än
tågbiljetten men familjen betalar nästan 140% mer på färjan. I de fall hytt

Mot. 1984/85:2952

3

ingår eller bil medtas blir givetvis skillnaden ännu större. Även färjetrafikens
lågprisalternativ jämfört med SJ:s lågpris innebär att färjeresandet såväl för
ensamåkande som för familj är betydligt dyrare.

Den genomförda prisjämförelsen visar att färjepriserna betydligt överskrider
SJ:s andraklasstaxa. För turistnäringens del är det uppenbart att en
initialkostnad för en resa till Gotland för en familj på fyra personer till en
kostnad av drygt 1 000 kr. avhåller åtskilliga turister från att besöka Gotland
och någon korttidsturism kan man knappast räkna med.

Persontaxorna avseende färjetrafiken på Gotland måste anpassas till SJ:s
taxor.

Flygtrafiken

Visby flygplats är i dag underdimensionerad och delvis föråldrad i
förhållande till rådande trafksituation. Luftfartsverket måste omgående
medverka till att flygplatsen får en standard och kapacitet som uppfyller de
krav som motiveras av den nuvarande och planerade omfattningen av den
reguljära trafiken. Det är också ett krav att flygplatsen skall kunna ta emot
charterflyg. Med den stora betydelse som Gotlandsflyget har året runt för
affärsresenärer, kongressbesökare, turister och allmänheten är det väsentligt
med en serviceanpassad flygplats.

Det är angeläget att berörda intressenter, dvs. näringslivet, allmänhet, stat
och kommun fortlöpande kan följa och påverka utvecklingen av flygtransporterna
och att så långt det går kompensera Gotland för frånvaron av
vägförbindelse med intilliggande regioner.

Ett krav från länsstyrelse och kommun är beträffande flygpriserna att
dessa anpassas till att motsvara förstaklasstaxorna på tåg. Länsstyrelsens
nedanstående prisjämförelse visar att prisskillnaden är betydande. Kostnaden
för en resa till Stockholm med flyg har även beräknats och jämförts med
kostnaden för en resa med tåg första klass motsvarande sträcka - 20 mil.
Eftersom Linjeflyg har specialpris till/från Gotland gäller dessa beräkningar
en tur- och returresa. Nedanstående tabeller visar biljettpriserna i juli månad
åren 1980-1984.

Priset för ensamstående vuxen juli månad åren 1980-1984.
Tur och retur. Kronor

En person	1980	1981	1982	1983	1984
Tåg första klass	166	234	260	292	314
F'yg	445	500	630	730	745

1 * Riksdagen 1984/85.3sami. Nr2952-2955

Mot. 1984/85:2952 4

Priset för familj, två vuxna, två barn 12 och 5 år juli månad åren 1980-1984. Tur och
retur. Kronor

Familj; 2 vuxna 2 barn 12 och 5 år	1980	1981	1982	1983	1984
Tåg första klass	300	320	360	415	470
Flyg	1 003	1 125	1 418	1 643	1 678

Som framgår är det betydligt dyrare att flyga sträckan Visby-Stockholm
tur och retur än att resa med tåg första klass motsvarande sträcka. En familj
bestående av två vuxna, två barn 12 och 5 år skulle sommaren 1984 t. ex.
kunna genomföra mer än tre tur- och returresor med tåg första klass för
samma kostnad som en flygresa.

Lågpris på flyg gäller alla avgångar som är utmärkta med rött i tidtabellen
och kräver inget särskilt lågpriskort. Det innebär en sänkning av ordinarie
pris på ca 30-35 %.

Under sommarperioden 1984, liksom tidigare år. gällde dock s. k. minipris
tur och retur på alla avgångar. En person i familjen betalar fullt minipris,
make och barn 12-25 år 200 kr. tur och retur samt barn under 12 år 0-100 kr.
beroende på avresedag. För avresa alla dagar utom lördag krävdes minst två
övernattningar på destinationsorten före tillbakaresan.

För resande med tåg första klass berättigade innehav av Sverigekortet till
lågpris. Kortet kostade dock 700 kr. Familj med minst tre betalande betalar
lågpris utan kort. Som framgår av de olika förutsättningarna som gäller för
utnyttjande av det mest förmånliga priset är en jämförelse svår att göra.
Nedanstående tabell visar minipriserna på flyg tur och retur VisbyStockholm
juli 1984 och lågpriserna på tåg första klass motsvarande sträcka.

Minipriser/lågpriser för ensamåkande vuxen samt familj 2 vuxna, två barn 12 och 5 år
juli månad 1984 sträckan Visby-Stockholm 20 milj. tur och retur. Kronor

Transport- Lågpris	Minipris	Lågpris	Minipris	Minipris
medel en person	en person	familj	månd.-fred.	lörd.-sönd.
		2 vuxna.	familj	familj
		2 barn	2 vuxna	2 vuxna
		12 o. 5 år	2 barn	2 barn
			12 o. 5 år	12 o. 5 år
Tåg l:a kl.188		470
Flyg	455		855	955

Mot bakgrund av den senaste tidens propåer från transportrådet vad gäller
färjetrafiken om en minsknig av transportstödet finns anledning att uttala
den bestämda uppfattningen från ett enat Gotland att någon försämring av
turer och taxor inte kan accepteras. Statens kostnader för färjetrafiken bör
ses som en regionalpolitisk åtgärd helt i enlighet med propositionens
målsättning när det gäller förutsättningarna för regional utveckling och
utjämning. Detta är således inte enbart en trafikpolitisk fråga.

Mot. 1984/85:2952

5

Jordbruket

För perioden efter 1990 kan utvecklingen bli mycket ogynnsam beroende
på svårigheter inom jordbruket. Av länets ca 2 600 jordbruksföretag är ca

1 000 mindre än 20 ha. En stor del av dessa omfattas reden i dag av
lönsamhetsproblem och ett mycket stort antal kommer att beröras av
generationsskiften. En stram jordbrukspolitik med ringa hänsyn till det
gotländska jordbruket torde innebära en kraftig förlust av arbetstillfällen.
Samtidigt kan ingen annan näring kompensera arbetsmarknaden med ökade
arbetstillfällen. Den, enligt statistiken, höga sysselsättningsgraden på Gotland
ger en felaktig bild av den verkliga situationen. Definitionen av
förvärvsarbetande (FoB 80) omfattar bl. a. oavlönade biträden vid länets

2 600 jordbruk.

Jordbrukets negativa utveckling ur sysselsättningssynpunkt hejdades
mellan 1975 och 1980 enligt FoB-statistiker. Framöver är dock osäkerheten
beträffande sysselsättningen i jordbruket på Gotland mycket stor.

Gotlands jordbruk kännetecknas vidare av att det har lägre normskördar
än riket i genomsnitt. Produktionen är till stor del inriktad på kött och mjölk.
Vall är den vanligaste grödan. Den betydelse animalieproduktionen har på
Gotland gör således jordbruket särskilt sårbart för förändringar i övergripande
jordbrukspolitik och konsumtionsmönster.

Det är viktigt att produktionen kan upprätthållas med bibehållen lönsamhet
på befintliga åkerarealer. En neddragning kan urholka förutsättningarna
för ett lönsamt jordbruk på Gotland och därmed ge mycket svåra följder för
Gotlands del. Dels minskar sysselsättningen i jordbruket direkt, dels
påverkas råvaruförsörjningen och sysselsättningen i livsmedelsindustrin som
är den dominerande industribranschen på Gotland. Därtill kommer indirekta
effekter för servicenäringarna. En utredning beträffande jordbrukets
betydelse för Gotland har beräknat att nästan hälften av arbetstillfällena på
Gotland på något sätt är beroende av jordbruket.

Den nya och oroande situationen är alltså att den fortgående strukturrationaliseringen
och avgången från jordbruket inte längre synes kunna kompenseras
av expansion i andra näringar. Förhållandet är likartat i stora delar av
landet men speciellt kännbart på Gotland på grund av den stora andelen
sysselsatta i jord- och skogsbruk på ön.

Stora ansträngningar måste mot bakgrund av ovan sagda göras för att så
långt det är möjligt bibehålla sysselsättningen i jordbruket och samtidigt
skapa förutsättningar för att få till stånd nya arbetstillfällen i industri- och
servicenäringarna.

En av de viktigaste förädlingsindustrierna är Roma sockerbruk, med ca
250 anställda. Sockerbetsodlingen och sockerförädlingen har utomordentligt
stor betydelse för Gotland. 4 200 ha av Gotlands bättre åkerjord används för
odlingen med stor betydelse för jordbrukarnas sysselsättning och inkomst.
Odlingen är i huvudsak förlagd till heltidsjordbruken. För att säkra

Mot. 1984/85:2952

6

kontinuiteten i odlingen borde nuvarande tvååriga sockeravtal förlängas och
omfatta femårsperioder för att ge odlarna större möjlighet att planera sina
investeringsbehov. En 95-procentig självförsörjningsgrad skulle också garantera
fortsatt drift vid alla sockerbruk. Kostnaderna för bibehållande av
Romabruket bör vara klart lägre än för att kompensera en eventuell
nedläggning.

Ur regionalpolitisk synpunkt är det helt nödvändigt att det gotländska
jordbruket undantas från eventuella generella begränsningsåtgärder, vilka
aviserats i Livsmedelskommitténs betänkande. Jag förutsätter, med hänvisning
till de remissvar som lämnats från olika gotländska instanser på
betänkandet, att när den jordbrukspolitiska propositionen läggs, den ges en
reell regionalpolitisk innebörd beträffande Gotland.

Turism

Turismen räknas numera som en av basnäringarna på Gotland. Turistnäringens
fortsatta utveckling är från sysselsättnings- och servicesynpunkt
mycket angelägen. Under de senaste åren har en oroande stagnation och viss
tillbakagång inträffat vad gäller totala antalet besökande turister (ca 315 000)
och samtidigt en minsknig av vistelsetidens längd. De tidigare nämnda höga
transportkostnaderna samt bristande logistandard utgör direkta hinder för
en gynnsam utveckling av turismen på Gotland.

För att länet inte skall halka efter ytterligare i utvecklingen och kunna leva
upp till målet som primärt rekreationsområde måste konkurrensläget
förbättras. Ett avgörande problem är att Gotland är ett ensäsongsområde till
skillnad från fjällområdena. Det får till följd att investeringar i främst
boendeanläggningar ej kan bli lönsamma med nuvarande stödmöjligheter.
Turismbranschen på Gotland bör därför ges samma stödmöjligheter som
gäller för fjällområdena, dvs. stödområde A. Det bör vara möjligt att
differentiera stödet sektorsvis likaväl som geografiskt.

Utbildning och forskning

Gotland är ett av de få län som saknar egen högskoleenhet.

En gotländsk högskoleenhet skulle regionalpolitisk! och utbildningsmässigt
vara av stort värde och få betydelse för Gotlands framtida utveckling.
Skälen härtill är flera, bl. a.:

- Gotland ligger geografiskt långt från högskoleorter.

- Som eget län borde Gotland ha tillgång till denna del av samhällsservicen.

- En högskoleenhet skulle positivt medverka till förnyelse och utveckling av
näringslivet.

Som en konsekvens av bristen på högskoleutbildning på Gotland föreligger
nu ett förslag om ett s. k. utbildningscentrum i Visby. Här skulle, under

Mot. 1984/85:2952

7

kommunalt huvudmannaskap, all grund-, fort-, uppdrags- och vidareutbildning
på högskolenivå samlas. Olika högskoleutbildningar varvas utifrån
framför allt gotländska behov, varvid den flexibilitet som Gotland är mest
betjänt av uppnås.

Inom den närmaste framtiden planeras bl. a. utbildningar inom ekonomiområdet,
småföretagareverksamheten och ADB. Förslaget om utbildningscentrum
avvaktar för närvarande ställningstagande från utbildningsmyndigheterna.

Med den ovan beskrivna utbildningscentralen som bas kan även olika
forsknings- och utvecklingsobjekt förläggas och/eller vidareutvecklas på
Gotland. Det gäller särskilt projekt inom jordbruks- och livsmedelsteknik,
vattenbruk, energiområdet, kulturhistoria och arkeologi.

Inomregionala obalanser

Under en följd av år har Visby med pendlingssektorns invånarantal ökat
medan landsbygdens befolkning minskat, särskilt de yttersta delarna av
norra, östra och södra Gotland. Denna utveckling har betingats av samhällsutvecklingen
i stort och gett alternativ till en avflyttning till fastlandet.
(Denna utveckling tenderar att fortrsätta). En inomregional obalans föreligger
förutom beträffande sysselsättningen även inom andra områden. Av
naturliga skäl finns ett mer begränsat utbud av olika serviceformer och
kulturella aktiviteter men i mer glest befolkade delar.

Länsstyrelsen har under 1970-talet starkt hävdat att den inomregionala
obalansen i tillgång på både arbete och service måste beaktas. En uppdelning
av länet i tre lokala arbetsmarknader har skett. De regionala politiska
planeringsinstrumenten gäller numera för dessa regioner i och med att Slite
och Hemse har utsetts till kommundelscentra i den statliga ortsplanen och att
länets planeringstal fördelas på de tre lokala arbetsmarknaderna. Sammantaget
innebär detta att de tre arbetsmarknaderna i praktiken behandlas som om
de vore tre kommuner i regionalpolitiska sammanhang.

Mot denna bakgrund var det olyckligt att rikdagen inte följde förslaget i
min motion att dela Gotland i två områden när den nuvarande stödområdesindelningen
beslöts våren 1982. Nu ligger hela Gotland i stödområde C. Den
placeringen kan accepteras vad gäller det mellersta området, men de norra
och södra områdena är dock utsatta för en utarmning av människor och
sysselsättningstillfällen som gör det nödvändigt att ge dessa områden en
bättre stimulans. För att åstadkomma ett mer differentierat näringsliv i de
södra och norra områdena krävs att de tillförs stödområde B.

Lokaliseringsstödet

Den föreslagna sänkningen av det totala lokaliseringsstödet får för
Gotlands del, med kännedom om bankernas mycket försiktiga värdering av

Mot. 1984/85:2952

8

säkerheter i fast egendom, mycket negativa konsekvenser. Det bör i
stödområde C kunna utgå med 30 %.

I propositionen föreslås en utvidgning av den krets av företag som är
berättigade till stöd. Denna utvidgning bör också omfatta trädgårdsnäring
med inriktning på växthusodling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande att färjetrafiken måste anpassas till
riksdagsbeslutet 1974 avseende taxesättningen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande att det gotländska jordbruket måste
undantas från generella begränsningsåtgärder,

3. att riksdagen beslutar uttala att Roma sockerbruk garanteras
fortsatt drift,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande att turistnäringen på Gotland i
stödhänseende bör tillhöra stödområde A,

5. att riksdagen beslutar uttala att Gotlands län måste ges en fast
resurs för högskoleutbildning,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande inplacering av de norra och södra
delarna av Gotlands kommun enligt bifogad karta i stödområde B,

7. att riksdagen beslutar att lokaliseringslån bör i stödområde C
kunna utgå med 30 %.

Stockholm den 20 mars 1985

GUNHILD BOLANDER (c)

Mot. 1984/85:2952

9

Bilaga

Lokala arbetsmarknader

Norra

BNI

vi»b|

r*n.«»bo/8w( <

—^"'{lingbo

y i Htniti <n I

fUrll» {'•"••"'fcS*

>r~n

*>/ *»ge

Mellersta

AU

L««

Blilt

Södra

oo