8

Motion

1984/85:2946

Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg
Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

Jämtlands län utgör ett sammanhållet näringsgeografiskt område. Inom
länet kan två delar utskiljas som är mycket olika till sin karaktär men som har
ett starkt inbördes beroende.

Den ena delen är Östersundsområdet. Det ligger centralt i länet och är
begränsat till ytvidden. Det är det enda tätbefolkade området i länet och är
dess administrativa och kommersiella centrum. Ungefär 40 % av länsinvånarna
bor i Östersunds kommun där också ungefär hälften av arbetsplatserna
i länet är belägna. Där finns också de största företagen även om de i ett
riksperspektiv är små.

Den andra delen av länet, som är den helt dominerande sett till ytvidden,
är vidsträckt och glest befolkad. Här finns med ett par undantag endast små
tätortsbildningar. Jord- och skogsbruket är fortfarande de viktigaste basnäringarna.
I västra delarna av länet utgör också turismen en viktig inkomstkälla.
Industriföretagen är få och små till storleken.

De likartade förhållandena i området utanför Östersundsområdet visar sig
också i att man haft en gemensam utveckling. Det var dessa redan glest
befolkade delar av länet som drabbades av de stora utflyttningarna under
främst 1950- och 1960-talen medan Östersund med omgivningar inte alls
berördes i samma utsträckning. Utflyttningens storlek framgår av att inget
annat län kan uppvisa motsvarande negativa befolkningsutveckling vilket
bl. a. visas på s. 184 och 185 i proposition 1984/85:115.

Det är sviterna efter dessa svåra utflyttningar som länet fortfarande
kämpar med. Problemen är desamma i alla delar av länet utanför Östersundsområdet:
liten folkmängd utspridd över stora ytor, skev åldersfördelning,
negativt födelsenetto, stagnerande näringsliv. Stora ansträngningar
måste därför göras för att klara en acceptabel servicenivå och bygga upp ett
näringsliv som kan ersätta eller komplettera det stagnerande jord- och
skogsbruket. De regionalpolitiska medlen är ett viktigt hjälpmedel i det
arbetet.

Mot den bakgrunden framstår det som svårförklarligt att länets sju
glesbygdskommuner placerats i skilda stödområden. Givetvis kan man finna
vissa skillnader mellan de olika kommunerna om man väljer att mäta ”rätt”
faktorer och ”lämpliga” tidsperioder. Men eftersom de stora och för
utvecklingen avgörande problemen är desamma i alla dessa sju kommuner
blir ett sådant försök till förfining av stödområdesindelningen bara en
sifferlek som inte syftar till annat än att hitta olikheter. Vill man ha ett
beslutsunderlag för de regionalpolitiska medlen måste det vara tillräckligt att

Mot. 1984/85:2946

9

konstatera att det är betydligt fler och viktigare förhållanden som är
gemensamma än som skiljer i problembilden för Jämtlands läns glesbygdskommuner.

Vi vidhåller därför att alla kommuner utom Östersund, dvs. även Bräcke,
Härjedalen, Åre och södra delarna av Krokom bör placeras i stödområde A.

Vad gäller Östersund är kommunen genom sin karaktär en motor i länets
utveckling. Samtidigt är Östersund för sin utveckling beroende av det
omland som övriga delar av länet gör. Detta växelspel mellan Östersund och
övriga kommuner gör att länet utåt fungerar som en enhet.

Men Östersunds kommuns betydelse sträcker sig även utanför länets
gränser. Det är en viktig stödjepunkt för hela den södra delen av Norrlands
inland. Se bl. a. s. 242 i proposition 1984/85:115.

Det är därför viktigt att Östersunds utveckling kan tryggas och att
kommunen framgångsrikt kan konkurrera med motsvarande kommuner i
andra delar av landet. Det kan bl. a. ske genom att Östersund med
regionalpolitiska medel kompenseras för de relativa nackdelar kommunen
har i form av långa avstånd, klimat etc.

Med den förändring av bidragssystem som nu föreslås i proposition
1984/85:115 kommer emellertid Östersund som nu är placerad i stödområde
C i ett sämre läge än hittills. Skillnaden i maximal bidragssats mellan
stödområde C och investeringsbidrag utanför stödområdet har hittills varit
10 % (30 resp. 20 %). Den föreslagna förändringen innebär att skillnaden
blir högst 5 %. Det är en för liten skillnad för att Östersund skall framstå som
ett attraktivt alternativ till kommuner med kortare transportavstånd till
marknader, utvecklad industrimiljö etc.

Om man menar allvar med att Östersund är en viktig stödjepunkt bör
kommunen också ges rejäla möjligheter att utvecklas. För att kommunen
skall kunna hävda sig gentemot andra jämförbara kommuner bör därför
Östersund placeras i stödområde B.

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen beslutar att hänföra kommunerna Bräcke, Härjedalen,
Åre och södra delarna av Krokoms kommun till stödområde A
samt Östersunds kommun till stödområde B.

Stockholm den 20 mars 1985

NILS-OLOF GUSTAFSSON (s)

MARGARETA WINBERG (s)