Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:2932
Per-Richard Molén m. fl.

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

I sin proposition 1984/85:115 Regional utveckling och utjämning förelägger
regeringen riksdagen förslag till regionalpolitik för åren 1985/86 till
1988/89.

1. Den socialdemokratiska regeringens regionalpolitik

Förväntningarna på regeringens regionalpolitiska proposition var höga.
Besvikelsen över dess innehåll blev därför desto större när förslaget lades på
riksdagens bord. Några egentliga nyheter presenterades inte. Detta kan man
av naturliga skäl inte heller vänta sig av företrädare för ett parti, som under
de senaste tre åren höjt så många skatter, som inte bara varit riktade mot
löntagarna, utan även mot företagen inom stödområdet. Regeringen hann
knappast träda till förrän en skatt genomdrevs som avtappar de norrländska
vattenkraftsföretagen på hundratals miljoner kronor. Den kemiska industrin
i Norrland - varav vissa delar har dålig lönsamhet - fölorade på vattenkraftsskatten
resurser önskvärda för höjning av lönsamheten. Skogsindustrin som
är en av Norrlands basindustrier, har förutom vattenkraftsskatten drabbats
av andra skatter, som haft en återhållande effekt på nyinvesteringar och
sysselsättning.

Löntagarfondernas införande - ett led i regeringens socialiseringsarbete har
inte lett till någon industriell expansion. Fondskatterna har - som man
redan från början befarade - drabbat mindre och medelstora företag i större
utsträckning än de stora, som har helt andra möjligheter att omdisponera
sina vinstmedel så att de undviker avgifter till löntagarfonderna. Norrländska
företag med svag lönsamhet och låg soliditet avtappas nu på medel som de
själva skulle behöva för sin verksamhet. Fondskatterna samlas upp i bl. a.
Norrfonden och placeras i aktier, huvudsakligen i företag som har sin
verksamhet i de mera expansiva områdena, till vilka inte Norrlandslänen
räknas. Bensinskattehöjningen med 50 öre per liter bensin och kilometerskattens
motsvarande anpassning, har högst avsevärt fördyrat de enskilda
personernas och företagens transporter till och från Norrland, där avstånden
är långa och pendlingen mellan arbete och bostad gäller åtskilliga mil varje
arbetsdag.

Regeringens snabba agerande i samband med nedläggningsbeslutet av
Uddevallavarvet och utfästelser om miljardstöd står med undantag för
satsningarna i de speciella malmfältskommunerna i Norrbotten i bjärt
kontrast till viljan att lösa de mycket svåra regionalpolitiska problemen i

Mot. 1984/85:2932

Norrlandslänen. Någon påtaglig initiativkraft från regeringens sida har inte
kunnat noteras för att t. ex. lösa de svåra problem som människorna i Timrå
kommun för närvarande upplever på grund av nedläggningen av Gullfiber.

Det socialdemokratiska partiets beslut att tillsätta en egen utredning med
uppgift att skyndsamt framlägga förslag om miljardstöd till storstadsregionerna,
är även det ett talande bevis för den socialdemokratiska regeringens
bristande intresse för Norrlandsproblemen. Taktiska överväganden, var det
finns mest röster och mandat att vinna i den kommande valrörelsen, är
olustiga inslag i det politiska arbetet som socialdemokraterna bedriver.
Uppenbarligen konstaterar man inom det socialdemokratiska partiet, att det
är mera lönsamt att bedriva regionalpolitik på västkusten och i storstadsregionerna,
där möjligheterna till mandatvinster är större. Slutligen är det värt
att notera, att regeringens nyligen fattade beslut att generellt för hela landet
begränsa företagens möjligheter att använda sina investeringsfonder, kommer
att fördyra det norrländska näringslivets investeringar i nya maskiner
och ny teknik.

Socialdemokraternas förslag om nedläggning av sjöbefälsskolan i Härnösand
och hotet om nedläggningen av lärarhögskolan i samma stad är också
sorgliga inslag i en socialdemokratisk regionalpolitik.

Den nuvarande regionalpolitiken har i sina huvuddrag varit oförändrad
sedan mitten av 1960-talet. Godstransportstödet tillkom några år senare.

Allt flera samhällsorgan har kommit att engagera sig i regionalpolitisk!
arbete. Nya tjänster tillkommer på löpande band. De administrativa
kostnaderna för regionalpolitiken har ökat. Trots den anmärkningsvärt stora
ökningen av byråkratin på regionalpolitikens område, har inte regeringen
som huvudansvarig klart för sig konsekvenserna av förslagen i sin regionalpolitiska
proposition.

Industridepartementet har, som framgår av propositionen, ”inlett en
kartläggning av hur väl företagen känner till det industri- och regionalpolitiska
stödet, i vilken omfattning de utnyttjas och vad företagen anser om
stödens utformning i relation till företagens behov. Syftet med denna
undersökning är bl. a. att erhålla underlag för eventuell omprövning av
stödformerna.” Industriministerns bedömning, som delas av hela regeringen,
är avslöjande för regeringens brist på engagemang och vilja att forma en
regionalpolitik som är värd namnet. Att under tre år tala sig varm för
regionalpolitiken på möten, seminarier och konferenser, skapar förväntningar
och förhoppningar hos dem som bor i Norrlandslänen. Att sedan strax före
valet lägga fram regionalpolitiska förslag, som man inte vet om de tillgodoser
företagens behov, är ett skrämmande bevis på ekonomiskt lättsinne och
likgiltighet för de människor i det regionalpolitiska stödområdet som
ingenting hellre vill än att förbättra sin livssituation. Regeringens förslag är
också en besvikelse för alla de människor som gärna önskar flytta tillbaka till
Norrland.

Mot. 1984/85:2932

2. Utvecklingen i Norrlandslänen

Med undantag för några år på 1970-talet har sysselsättningen visat på en
klart ogynnsammare utveckling inom stödområdet. Industrisysselsättningen
inom stödområde A kommer enligt länsstyrelsernas prognoser att minska
dubbelt så fort som inom övriga delar av stödområdet. Prognoserna visar
också att sysselsättningen inom den offentliga sektorn inte längre kommer att
balansera den ständigt pågående minskningen av antalet arbetstillfällen inom
jord- och skogsbruk. Åldersfördelningen blir alltmer ogynnsam. På många
platser är andelen personer som är 65 år och äldre snart uppemot 30 %.
Underskottet på kvinnor - speciellt i fruktsam ålder - ökar. Det föds i
genomsnitt 68 barn när 100 personer dör. Det pågår en snabb utflyttning av
personer i arbetsför ålder. Inom jordbruket är uppemot två tredje delar av
jordbrukarna 60 år eller äldre.

Utvecklingen är med andra ord dyster. Kraftåtgärder, nya grepp, okonventionella
lösningar befriade från socialdemokratiska doktriner är nödvändiga.

3. Grunden för en annan regionalpolitik

Erfarenheten har visat att den bästa regionalpolitiken kunde bedrivas
under de år då svensk ekonomi präglades av tillväxt, då näringsliv och
enskilda personer inte var omgärdade av regleringar och belastade av den
mängd av skatter och avgifter som i dag är så karakteristiska för Sverige.

Ett positivt näringsklimat, där inte nya kontroller utan ökad frihet för
företagare är statsmakternas rättesnöre, skulle otvivelaktigt bidra till en
ökad industrialisering, inte bara i de expansiva regionerna utan även i
Norrlandslänen. Skattesystemet måste förändras från grunden. Det moderata
skatteförslaget om en sänkning av marginalskatten till 40 % kommer att öka
löntagarnas benägenhet att ta kommersiella risker. Det blir då inte längre så
svårt att få tillgång till det egna kapital som utgör grundförutsättningen för att
starta företag. Kapitalbeskattningen hämmar också näringslivets utveckling.

3.1 Kommunala och landstingskommunala insatser

Norrlandslänens med få undantag starka socialdemokratiska dominans i
kommuner och landsting utgör ett starkt hinder för en mera marknadsekonomiskt
präglad regionalpolitik. De kommuner och landsting i Norrland som
har ett starkt borgerligt inslag är utmärkta exempel på områden som präglas
av företagande och utveckling.

Den starka tilltron till den offentliga sektorns möjligheter och den i
grunden misstänksamma inställningen till privat företagande, som inte minst
har kommit till uttryck i de förbehållningslösa tillstyrkandena av förslagen
från kommissionen mot ekonomisk brottslighet från de flesta norrländska

Mot. 1984/85:2932

länsstyrelsernas, kommunernas och landstingens sida, bidrar inte till att
skapa ett gott företagsklimat.

Kommunal- och landstingsrådens bristande insikter i företagandets villkor
underlättar inte heller utvecklingen i Norrland.

De stora kommunerna och landstingen med miljardomslutningar i sina
budgeter ställer i dag stora krav på administrativa färdigheter hos de ledande
förtroendemännen. Krav på företagsledarutbildning hos de norrländska
kommunal- och landstingsråden är lika rimliga att ställa som krav på
utbildning av de norrländska företagarna.

Vidare finns det anledning att efterlysa initiativ från kommunal- och
landstingspolitiker för att överföra kommunala arbetsuppgifter till enskilda
företagare, eftersom det skapar ett företagsklimat och företagartraditioner,
som vi i dag saknar på alltför många platser i denna del av Sverige.
Effektivare förvaltning av kommunal verksamhet kan ge oss lägre kommunalskatter
och därmed en förbättrad konkurrenssituation för företagen och
ett större inkomstnetto hos löntagarna.

Många av våra regionalpolitiska problem kan vi själva avhjälpa om vi
beslutar oss för att ställa upp och utveckla marknadsekonomin i Norrland.
Att bara ropa på stöd är i längden en missriktad politik som bedövar
initiativkraft och uppslagsrikedom. Stöd skall endast vara hjälp till självhjälp.

3.2 Regionalpolitiska handikapp

De regionalpolitiska handikappen har under en lång tid varit de långa
avstånden och det strängare klimatet som med nuvarande regler för
ventilation etc. kräver högre kostnader för uppvärmning och industribyggnation.

Norrlandslänen har fram till nu kunnat erbjuda företagen den arbetskraft
de efterfrågar, men utflyttningen av personer i arbetsför ålder - speciellt
ungdomar - har brandskattat de norrländska arbetskraftstillgångarna.
Försämringen av servicen i de små samhällena, den vanligtvis högre
kommunalskatten i Norrlandskommunerna, de långa resorna till släkt och
vänner i andra delar av Sverige kompenseras inte av de många fördelar som
trots allt ett boende i Norrland kan erbjuda.

Skattesystemet diskriminerar företagen i Norrland när de skall söka
personer för nyckelbefattning. Möjligheterna att erbjuda bägge makarna
arbete på en plats är synnerligen begränsade. Skulle en person med lön på
200 000 kr. med en förvärvsarbetande maka med en lön på 150 000 kr. ta
anställning i en mindre Norrlandsort, så måste arbetsgivaren för att
kompensera inkomstbortfallet för den andra maken, för vilken inget arbete
kan erbjudas, betala en lön som ligger uppemot 600 000 kr. Företagen i
Norrland med konstaterat lägre lönsamhet har givetvis inte råd att betala
sådana löner, varför de tvingas anställa personer som inte är lika kvalificera

Mot. 1984/85:2932

de sorn de som kan knytas till företagen i de expansiva regionerna. På sikt
leder en sådan utveckling till sämre överlevnadschanser för företagen och
därmed också till förlust av arbetstillfällen.

Dagens regionalpolitik och den av regeringen föreslagna regionalpolitiken
är i ytterst begränsad utsträckning inriktad på att komma till rätta med de
primära regionalpolitiska handikappen. Avståndshandikappet är möjligen i
viss mån tillgodosett med befintligt godstransportstöd, men detta har under
årens lopp ständigt utsatts för förändringar och begränsningar, vilket lett till
att företagen inte på ett mera avgörande sätt tar hänsyn till transportstödet i
sina investeringskalkyler och lokaliseringsbeslut.

Det av regeringen föreslagna persontransportstödet kommer att ha en
ytterst begränsad regionalpolitisk effekt. Det finns bl. a. en uppenbar risk för
att Linjeflyg och SAS kommer att beakta rabatten i sin prissättning, vilket
kommer att leda till höjningar av befintliga biljettpriser. Det administrativa
arbetet som persontransportstödet kommer att ge upphov till gör det
samhällsekonomiskt olönsamt. Föreslagna medel - 24 milj. kr. - bör därför
komma bättre till användning i annat regionalpolitisk! arbete.

Andra former för kostnadssänkande åtgärder i Norrlandslänen - lägre
teletaxor, lägre bensin- och energiskatter - som skulle ha en positiv inverkan
på näringslivets utveckling lyser med sin frånvaro. Likaså saknas en analys av
den solidariska lönepolitikens negativa inverkan på löne- och kostnadsstrukturen
hos företagen i Norrlandslänen. Den regionalpolitiska utredningens
förslag att underlätta rekryteringen till kvalificerade tjänster har regeringen
avvisat, trots att detta, som tidigare nämnts, är ett av Norrlandslänens
allvarligaste handikapp. För att underlätta rekryteringen av kvalificerad
personal, hade det varit synnerligen välmotiverat och betydligt mera
angeläget att komma med ett förslag som löser detta allvarliga problem än
den passiva höjningen av exempelvis sysselsättningsstödet, som regeringen
föreslagit. Det finns i sammanhanget all anledning att fästa uppmärksamheten
på de medel regeringen själv under 1984 avsatte för att ge statliga
befattningshavare en högre lön än vad det statliga lönesystemet kan erbjuda.
Motivet för detta var att undvika att förlora duglig arbetskraft.

4. Sverige behöver Norrland

Betydande samhällskapital är investerat i Norrlandslänen. Stora kulturvärden
står på spel i den pågående befolkningsflyttningen. Turism- och
rekreationspolitiska liksom försvarspolitiska motiv ställer krav på nationell
uppslutning för att lösa Norrlandslänens problem. Naturtillgångar i form av
skog, mineral och vattenkraft i Norrland utgör så stora värden för det svenska
folkhushållet att det är en angelägenhet för alla att bidra till en lösning av
Norrlandsproblemen. Den hittillsvarande regionalpolitiken har inte haft
åsyftad verkan. Problemen återstår att lösa.

Den regionalpolitiska propositionen behandlar endast vissa delar av

Mot. 1984/85:2932

regionalpolitiken. Regeringens förslag på jordbrukets område har ännu inte
bekantgjorts. Det speciella stöd som utgår till Norrlandsjordbruket har stor
regionalpolitisk betydelse och borde ha presenterats samtidigt med övriga
förslag. Likaså borde regeringens förslag till åtgärder i Uddevallaregionen ha
kunnat beskrivas mera ingående, i synnerhet som de på ett påtagligt sätt
konkurrerar om tillgängliga medel för regionalpolitisk verksamhet. Regeringens
förslag på teleområdet, som bl. a. innefattar betydande investeringar
i data- och telekommunikation, borde också ha fogats in i sitt regionalpolitiska
sammanhang. Allt detta skulle ha bidragit till en rationellare och bättre
handläggning av regionalpolitiken. Besluten skulle därmed också kunnat bli
bättre.

5. Alternativ regionalpolitik

En levande landsbygd måste vara ett av de mera angelägna och eftersträvansvärda
målen för svensk regionalpolitik.

Den ogynnsamma åldersstrukturen inom jordbruket kräver snabba åtgärder.
En ny generation måste omedelbart ges ekonomiska förutsättningar att
ta över jordbruket. Moderata samlingspartiets förslag om sänkning av
skogsvårdsavgiften från 0,8 % till 0,3 % är ett steg i rätt riktning.

Knytningen mellan jord- och skogsbruk har alltid gett jordbrukets
arbetskraft en stabil bas för sin utkomst. Men med den jordbrukspolitik som
förts sedan slutet av 1960-talet har förutsättningarna successivt försämrats.
Skattesystemets förändringar har gjort att en normalbeskattad grundinkomst
från skogsbruket har övergått till att bli en högbeskattad marginalinkomst,
som inte ens mildras om skogskonton används.

Det behövs, förutom en annan skattepolitik, en ny jordbrukspolitik för
norrländskt jord- och skogsbruk. Prisregleringen på jordbruksfastigheter
hämmar utbudet och bör avskaffas. En avreglering som leder till en ökad
omsättning av skogsmark på den öppna marknaden och en uppmjukning av
reglerna för handel med skogsmark mellan fysiska personer är eftersträvansvärd.
Förvärvstillstånden för fysiska personer bör avskaffas. Den enskilda
individens förfogandefrihet skall garanteras av fri fastighetsmarknad. Denna
typ av åtgärder är alldeles speciellt angelägen av regionalpolitiska skäl.

I övrigt är det kommunalskatter och arbetsgivaravgifter som är betungande
för jordbrukare. Sänkta egenavgifter bör kunna vara en väg som skall
kunna leda fram till att en ny generation kan ta över jordbruket. Ungdomar
kan ånyo få sysselsättning i Norrland, bidra till en ökad familjebildning och
därmed på sikt till en stabilare och mera balanserad befolkningsutveckling.

Det norrländska jordbrukets produktion kan åstadkomma en bättre
balans mellan produktion och konsumtion av livsmedelsprodukter i Norrlandslänen.
Någon större och mera avgörande inverkan på det nuvarande
livsmedelsöverskottet i Sverige kan aldrig norrländskt jordbruk få. Det s. k.
Norrlandsstödet till jordbruket bör således utvidgas.

Mot. 1984/85:2932

5.1 Klimatberoende åtgärder

Merkostnaderna för uppvärmning, för uppförande av kontors- och
industrifastigheter bör kompenseras. Ett lägre elpris, förslagsvis ett slopande
av den av regeringen nyligen genomförda skattehöjningen med 3 öre per
kilowattimme kan vara en lämplig åtgärd.

5.2 Tillgång till ny teknik

De stora avstånden och det glesare företagsbeståndet i stödområdet
försvårar samutnyttjandet av dyra och tekniskt avancerade maskiner. Stöd
för täckande av merkostnader för lägre utnyttjandegrad av tillgängliga
maskiner och stöd för anskaffning av avancerad teknik är regionalpolitiskt
angeläget.

5.3 Åtgärder för att underlätta rekrytering till kvalificerade tjänster inom
stödområdet

Som tidigare nämnts har svårigheterna att till de enskilda företagen knyta
kvalificerad personal ökat i takt med att marginalskatterna höjts. Det är i dag
nödvändigt att bägge makarna arbetar om familjen skall ha en önskad
levnadsstandard och ej behöva komma i åtnjutande av bidrag. Detta är en
konsekvens av det svenska skattesystemet som alldeles speciellt drabbar de
mindre expansiva regionerna och som leder till större skillnader i lönsamhet
och konkurrenskraft hos företagen inom stödområdet och i de expansiva
regionerna.

En önskvärd regionalpolitisk åtgärd kanske vore att ge skatteenheterna
vid länsstyrelserna tillstånd att medge en sänkning av den kvalificerade
befattningshavarens statsskatt förslagsvis under en period av fem år. De av
regeringen beviljade förbättringarna av skattesituationen för utländska
forskare kan också det var en framkomlig väg för att lösa rekryteringsproblemen
i stödområdet.

En annan metod kan vara att tillämpa en itudelning av den förvärvsarbetande
makens inkomst. Härigenom kommer man också runt det bekymmersamma
marginalskatteproblemet.

6. Ett års uppskov med regionalpolitiska beslut

Den nuvarande regionalpolitiken, som av regeringen i huvudsak föreslås
bli prolongerad för en ny treårsperiod, leder inte till att de regionalpolitiska
målen uppfylls. Regeringen är inte - som tidigare påpekats - själv övertygad
om effekterna. I annat fall skulle inte industriministern ha föranstaltat om en
särskild studie av stödens effekter på företag och på regionala obalanser.

Alla regionalpolitiska åtgärder - på näringslivets och jordbrukets område
- bör sammanvägas. Detta har inte regeringen gjort. Väsentliga delar av

Mot. 1984/85:2932

regionalpolitiken - turism, satsningen i Uddevallaregionen och jordbrukspolitiken
- har ännu inte offentliggjorts.

Lokaliseringsbidragen kan i framtiden tänkas komma till användning för
att underlätta övergången till ny teknik nödvändig för företagens överlevnad.

Lokaliseringslånen kan med fördel ersättas av lån, beviljade av kreditinstituten.
Anslagen till övriga lokaliseringsstöd - offertstöd, lån till regionala
investmentbolag, investeringsbidrag, sysselsättningsstöd, nedsatta socialavgifter
med undantag för maimfältskommunerna - kan lämpligen ersättas av
ett utvidgat stöd för att underlätta generationsväxlingen inom jordbruket,
sänka energikostnaderna och underlätta rekryteringen av personer för
nyckelbefattningar i enlighet med vad som tidigare skisserats i motionen.

Regeringens regionalpolitiska förslag kan sålunda inte i sin nuvarande
form läggas till grund för ett riksdagsbeslut. En förnyad utredning bör
tillsättas som skyndsamt omprövar stödformernas effekter och utgör underlag
för en ny proposition om regionalpolitiken under våren 1986.

7. Hemställan

Med åberopande av det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen avvisar regeringens förslag till regionalpolitiska
åtgärder,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer våren 1986 med ett
nytt regionalpolitiskt förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts.

Stockholm den 20 mars 1985

PER-RICHARD MOLÉN (m)

ERIK OLSSON (m)

INGRID HEMMINGSSON (m)

TORE NILSSON (m)
PER PETERSSON (m)