Motion

1984/85:2930
Per-Ola Eriksson

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

Regionalpolitiken - eller lokaliseringspolitiken som den först blev benämnd
- kan fira tjugoårsjubileum under 1985. Det var med utgångspunkt i
1964 års riksdagsbeslut som den första regionalpolitiska reformen trädde i
kraft vid halvårsskiftet 1965. Uppgiften var att skapa arbetstillfällen i
skogslänen, främst Norrlands inland, som kommit att bli hårdast drabbade av
strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket.

Det fåtal nya industrietableringar som kom till stånd genom de första
lokaliseringspolitiska insatserna förmådde inte att skapa arbete åt alla.
Därtill var insatserna för kraftlösa.

Några av landets större industriföretag t. ex. Volvo, Saab-Scania, ASEA
och Ericsson har medverkat till att sprida delar av sin tillverkning till
skogslänen genom etablering av filialer. Ett verksamt instrument för att
åstadkomma dessa filialetableringar har varit företagens investeringsfonder
vars frisläppande har villkorats.

Sedan början av 1970-talet har antalet filialetableringar varit få. Regionalpolitiken
har under de senaste åren alltmer kommit att inriktas på utveckling
av redan befintliga företag inom stödområdet. Vidare har ökade insatser
gjorts för produktutveckling, marknadsföring och utjämning av kostnaderna
för transporter.

Trots mängden av regionalpolitiska stödformer kvarstår problemen med
att utveckla näringslivet och företagsamheten i stödområdet, främst inom
stödområde A som utgörs av inlandskommunerna i övre Norrland.

Ett allvarligt hot mot en positiv företagsutveckling i stödområde A är
svårigheten att rekrytera kvalificerade företagsledare. Motsvarande problem
går även att finna inom offentlig sektor där det finns betydande svårigheter
att få kvalificerade administrativa tjänster tillsatta.

Det finns flera bidragande orsaker till svårigheten att rekrytera kvalificerad
företagsledare till stödområdet, särskilt till Norrlands inland. Kommunalskatten
i de norrländska kommunerna är väsentligt högre än i kommunerna
i Stockholmsregionen. Dessutom är möjligheterna till arbete för medföljande
maka/make mycket starkt begränsade på grund av den dåligt differentierade
arbetsmarknaden.

Effekten av detta blir att antingen avstår en tilltänkt företagsledare från att
flytta till ett arbete vid ett företag i en kommun i stödområdet eller så ställer
vederbörande mycket höga krav på ekonomisk kompensation. Och vanligtvis
har företagen i stödområdet inte råd att anställa den tilltänkta personen
med sådana höga krav på kompensation. I sin tur leder detta till att

1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr2930-2933

Mot. 1984/85:2930

2

näringslivet och företagen går miste om värdefull och nödvändig kompetens.
Svårigheterna att bedriva och utveckla företagsamheten ökar successivt. På
sikt ökar därmed också den regionala obalansen.

Situationen kan illustreras med följande exempel:

A och dennes maka/make bor i Stockholm. Båda förvärvsarbetar och har
betydande inkomster.

A inkomst 228 000 A:s maka/make inkomst 144 000

skatt 125 000 skatt 63 700

netto 103 000 netto 80 300

Familjen disponerar tillsammans 183 300 kr.

A erbjuds anställning som företagsledare vid ett företag i en högskattekommun
inom stödområdet, t. ex. Norrlands inland. Medföljande maka/
make erhåller dock inte genast något arbete. För att familjen skall kunna
disponera samma nettobelopp som vid bosättning i Stockholm behöver A en
mycket kraftig kompensation.

A flyttar till en kommun med en utdebitering på 33 kr. och makan/maken
saknar arbete.

inkomst 706 000
skatt 523 000

netto 183 000

Ytterst få, om ens något, företag förmår att anställa en företagsledare med
dessa kompensationskrav.

För att lösa detta problem borde det ges rätt till samtaxering så att
inkomsten fördelas på båda makarna. Den enskilde skulle då uppleva en
positiv skattemässig effekt och kanske lättare kunna ta en tjänst som
företagsledare vid ett företag inom stödområdet.

Jag är väl medveten om att detta synsätt strider mot nu gällande
lagstiftning på skatteområdet. Emellertid är problemet med rekrytering av
kvalificerade företagsledare till företag inom de norrländska inlandskommunerna
så besvärande att nya okonventionella lösningar måste prövas. Till att
börja med kan en försöksverksamhet bedrivas under en tioårsperiod för att
se effekterna av en sådan förändrad skattelagstiftning och vilken betydelse
det skulle få i regionalpolitiken.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försöksverksamhet med frivillig samtaxering
inom stödområde A som ett regionalpolitiskt instrument.

Stockholm den 20 januari 1985

P.-O. ERIKSSON (c)