Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion

1984/85:2929

Per-Ola Eriksson m. fl.

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

I den föreliggande propositionen behandlas bl. a. under avsnitt 4 särskilda
insatser i vissa regioner. I denna motion tas de delar upp som rör
utvecklingen i malmfältskommunerna i Norrbotten.

Förutsättningar i Norrbottens malmfältskommuner

Norrbotten har omfattande naturtillgångar i form av malm, skog, åkermark
och vattenkraft. Större delen av landets järnmalmstillgångar finns t. ex.
inom länet. Lule älv svarar för en stor del av landets vattenkraftsproduktion.

Den socialdemokratiska regeringspolitiken under efterkrigstiden medförde
emellertid att Norrbotten mer än något annat län drabbades av befolkningsutflyttning,
strukturförändringar och allt svårare sysselsättningsproblem.
Socialdemokratins bastiontänkande - vilket på nytt kommer till
uttryck i propositionens tankegångar om ”stödjepunkter” i olika landsdelarinnebar
att det inom länet ägde rum en koncentration till kustregionens
tätorter.

Enligt vår mening måste insatserna vara inriktade på att skapa balans inom
länet, mellan såväl kust och inland som mellan tätort och glesbygd.
Satsningar som skapar arbetstillfällen i glesbygd är därför mer nödvändiga
från regionens synpunkt än satsningar som är inriktade på kustbygdernas
befolkningscentrai.

Centerpartiet medverkade i regeringsställning till omfattande närings- och
regionalpolitiska insatser i syfte att försöka vända den av socialdemokratiska
koncentrationspolitiken initierade negativa utvecklingen för bl. a. Norrbotten.

Regimskiftet 1976 innebar att den politik började föras som tog sikte på att
förbättra läget i hela Norrbotten och inte enbart i några få kustregioner.
Mellan 1976 och 1982 erhöll Norrbotten statligt stöd i storleksordningen 17
miljarder i form av närings-, regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
m. m. Andra åtgärder som visat sig vara positiva för länet är bildandet av
SS AB som medfört en stärkt industri och förbättrad sysselsättningssituation i
länet. Vidare genomfördes rekonstruktioner av LKAB, sänkning av kostnaderna
för malmtransporter samt kraftfulla glesbygdsinsatser med inriktning
på jordbruks- och hantverksnäringar. Samhällets insatser för Norrbotten var
därmed avsevärt mer omfattande än till något annat län under denna period.

I proposition 1984/85:120 erinrar föredraganden om de insatser som den
nuvarande regeringen anser sig ha gjort genom det s. k. utvecklingsprogram

Mot. 1984/85:2929

12

met för Norrbotten. Detta förslag omfattade enligt föredraganden åtgärder
som beräknades till en kostnad av ca 4 miljarder för att ”långsiktigt främja
utvecklingen och sysselsättningen i länet och för att möta den akuta
sysselsättningskrisen som uppstått i Malmfälten”. Vi påtalade redan i
samband med att detta förslag lades att huvuddelen av de anvisade medlen
avsåg stöd till LKAB för täckande av förluster och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i syfte att underlätta den planerade minskningen av antalet anställda
inom LKAB. Kostnaderna för de sysselsättningsskapande och framtidsinriktade
delarna av dessa satsningar kunde uppskattas till maximalt 800-900
miljoner.

Sysselsättningsstöd och sankta socialavgifter

I anledning av såväl proposition 1982/83:120 angående utvecklingen i
Norrbotten som proposition 1983/84:38 om nedsättning av socialavgifter och
allmän löneavgift i Norrbottens län väcktes motioner med omfattande och
framtidsinriktade förslag i syfte att gynna Norrbottens utveckling och då i
synnerhet malmfältskommunerna. I dessa motioner underströks betydelsen
av en differentierad näringsstruktur och yrkades på kraftfulla satsningar i
avsikt att stödja småföretagsamheten. Vidare underströk vi den avgörande
betydelse jord- och skogsbruket har för framför allt inlandskommunerna.
Grundläggande för förslagen från vår sida var att insatserna i Norrbotten
måste utformas på ett sådant sätt att de gynnar de delar av länet som har det
sämst ställt.

Den nuvarande generella sänkningen av socialavgifterna i länets samtliga
kommuner innebär att kommunerna med de svåraste problemen missgynnas.
Kustkommunernas ”konkurrensläge” gentemot de fyra malmfältskommunerna
och övriga inlandskommuner förbättras kraftigt med en förstärkt
inomregional obalans som följd.

Enligt vår mening måste insatserna utgå från gällande stödområdesindelning
och läggas där de bäst behövs. I vår partimotion i anledning av den
regionalpolitiska propositionen yrkas bl. a. av detta skäl att en sänkning av
socialavgifterna med 10 % skall utvidgas till hela stödområde A. Det är
orimligt att systemet med sänkta socialavgifter kommer kustkommunerna till
del och inte de inlandskommuner i Västerbottens och Jämtlands län som
inplacerats i stödområde A. Vidare har i denna motion yrkats att sänkningen
därutöver omfattar de kommuner i Norrbotten som inplacerats i stödområde
B.

I partimotionen påtalas även nödvändigheten av att förstärka utvecklingsmöjligheterna
på arbetsmarknaden i hela Kiruna kommun med undantag för
centralorten. Den s. k. frizonsmodellen för Svappavaara bör tillämpas i hela
kommunen utom centralorten med hänsyn till vikten av att upprätthålla
service och befolkningsunderlag i kommunens ytterområden.

De förändringar som genomförts på den socialdemokratiska regeringens

Mot. 1984/85:2929

13

förslag har inneburit avsevärda försämringar för de fyra malmfältskommunerna
i förhållande till de regler som gällde fram t. o. m. 1983. Den tidigare
lagstiftningen innebar att nedsättning medgavs med 10 procentenheter för
arbetsgivare som bedriver verksamhet med fast driftställe inom de fyra
malmfältskommunerna. Berättigade till nedsättning var alla arbetsgivare
utom staten, kommuner och allmänna försäkringskassor. De nuvarande
reglerna innebär att nedsättningen begränsas till att gälla vissa specificerade
näringsgrenar såsom ovan redovisats. Detta innebär att lönsam verksamhet
inom t. ex. turistnäringen i kustkommunerna medges nedsättning medan
t. ex. jord- och skogsbrukare och trädgårdsnäringen i inlandet med de
svårigheter som där föreligger att bedriva näringsverksamhet inte omfattas
av nedsättningen. Detta är helt oacceptabelt. Enligt vår uppfattning bör i
stället nedsättning av socialavgifter medges arbetsgivare och egenföretagare
med verksamheter med fast driftställe i kommuner belägna inom stödområde
A och B i Norrbottens län.

Gällande regler innebär vidare att en reducering av socialavgifter för
tillkommande sysselsättning om 10 000 kr. per årsarbetare utgår, vilken
lämnas i form av ett bidrag till kostnaden för arbetsgivaravgifterna. Ett
motsvarande bidrag lämnas även för att täcka kostnaden för egenavgifter.

Enligt vår mening bör en sådan reducering av arbetsgivaravgifterna ske
med beaktande av problemens omfattning i olika områden. I kommuner
belägna i stödområde A och B bör nedsättningen vara 15 000 kr. och i
stödområde C 5 000 kr. De av oss förordade förändringarna i gällande regler
för nedsättningen av socialavgifter m. m. innebär en kraftig förstärkning av
konkurrenskraften hos företagen i Norrbottens inland. Med den geografiska
utformning förslagen fått finns ingen anledning att av kostnadsskäl undanta
någon kategori av företag från befrielsen utan den bör gälla samtliga privata,
kooperativa och statliga företag. Bortfallet av socialavgifter torde med vår
förordade inriktning bli avsevärt mindre eftersom företag lokaliserade i
kustkommunerna medges en något lägre nedsättning.

Malmfältsutredningen

Handfallenheten och kraftlösheten inför Norrbottens problem kommer på
nytt till uttryck i den föreliggande propositionen. En av de åtgärder som den
dåvarande centerledda regeringen gjorde var att tillsätta den s. k. Malmfältsutredningen
vars uppgift var att utarbeta ett utvecklingsprogram för malmfälten
och angränsande kommuner. Motivet för denna utredning var det
föreliggande behovet av långsiktiga näringspolitiska satsningar i malmfälten,
vilka samtidigt är ett nationellt intresse att få genomförda.

Utredningen överlämnade under våren 1984 sitt betänkande till regeringen.
Med tanke på den tid som förflutit så borde man ha kunnat förvänta sig en
seriös behandling och rejäl satsning på grundval av utredningens förslag. Av
detta har emellertid blivit intet. Här som på så många andra områden

Mot. 1984/85:2929

14

kommer den socialdemokratiska regeringens bristande handlingskraft till
klart uttryck. Följande jämförelse mellan utredningens förslag och propositionen
belyser klart detta förhållande:

Malmfältsutredningen föreslår att:

- Malmfältsdelegationen ges förlängd
tid och ett vidgat arbetsområde.

- LKAB:s framtid och roll i det
allmänna utvecklingsarbetet klargörs.

- Förslag till en stiftelse med syfte
att etablera och bedriva högre utbildning
och forskning inom rymdområdet
tas fram.

- En kriminalvårdsanstalt lokaliseras
till Kiruna.

Av Malmfältsdelegationens trettiotal förslag är det dessa fyra som
regeringen har en mera uttalad mening om. I övrigt är föredraganden allmänt
positiv eller föreslår ytterligare utredningsarbete.

Följande är exempel på förslag som skall utredas eller studeras vidare:

- Utredningens förslag att förhandlingar om järnsvampverk och produktion
av apatit och fosforsyra skall upptas av regeringen med berörda intressenter

- Utredningens förslag att utvärdera förhandlingarna med storföretagen om
verksamhet i Norrbotten

- Utredningens förslag att inrätta en enhet för vård och konservering av
museiförmål i Kiruna

- Utredningens förslag att utreda användningen av tomma lägenheter för
turiständamål

- Utredningens förslag att avdela personella resurser inom LKAB och
Boliden för att ta till vara och utveckla produktion och affärsidéer

- Utredningens förslag att ett program för samordnat utnyttjande av
verkstäder och utrustning i det lokala näringslivsarbetet

Utredningen har vidare föreslagit särskilda insatser på utbildningsområdet
och ökade resurser till Kirunas geofysiska institut. Vidare har föreslagits en
nolltaxa för datakommunikation till och från malmfälten. Rymdbolaget skall
ges ekonomiska möjligheter till investeringar i byggnader och maskiner och
ges resurser för att i ökad utsträckning kunna ta till vara produkt- och
affärsidéer. Utvecklingsenheter med anknytning till rymd- och dataverksam

Regeringen har bifallit utredningens
förslag i budgetpropositionen.

Regeringen anser att LKAB i fortsättningen
skall bedriva sin verksamhet
utan statligt stöd och bolaget får
på kommersiella grunder själv avgöra
om man skall delta i skilda projekt.

Regeringen bifaller förslaget och
kostnaderna bestrids av regionalpolitiska
medel.

Regeringen avstyrker detta förslag.

Mot. 1984/85:2929

15

heten bör etableras i Kiruna. En särskild samarbetsgrupp - Norrbotten
Mineral - föreslås bildas med uppgift att följa upp och utvärdera fyndigheter.
I övrigt finns förslag som decentralisering av den statliga verksamheten till
Norrbotten och malmfälten, stöd till utvecklingsfonderna, åtgärder för att få
fram riskkapital, glesbygdssatsningar m. m.

Regeringen ställer sig allmänt positiv till dessa förslag men anvisar tyvärr
inga särskilda resurser och förlitar sig på att andra organ genomför dessa
förslag eller svarar för fortsatt utredningsarbete.

Av ovan redovisade sammanställning över Malmfältsutredningens förslag
framgår att regeringens proposition huvudsakligen innebär att Malmfältsdelegationen
får ett fortsatt utredningsuppdrag eller ytterligare utredningar i
annan ordning. Föredraganden är allmänt positiv i till intet förpliktande
fraser till flertalet förslag men anvisar inga särskilda resurser utan anser att
medel för vissa föreslagna projekt bör tas från anslaget till särskilda
regionalpolitiska insatser, det s. k. Norrbottenanslaget.

Denna senfärdighet är ett ytterligare tecken på den bristande handlingskraft
som visas från den nuvarande regeringens sida. Här, liksom tidigare i
exempel i propositionerna på energi- och försurningsområdena, flödar de
vackra orden över. Avsaknaden av konkreta åtgärder är desto mer förvånande
då föredraganden framhåller att ”dagens situation i den svenska
ekonomin innebär att förutsättningarna för regionalpolitiken är väsentligt
bättre än för några år sedan” (prop. 1984/95:120, s. 9).

Det krävs enligt vår mening omedelbar handling för att åstadkomma en
positiv ekonomisk utveckling med ökade sysselsättningstillfällen som följd.
Ytterligare utredningsarbete är i flertalet fall inte nödvändigt. Malmfältsutredningen
har presenterat ett tillräckligt beslutsunderlag för konkreta
åtgärder i syfte att skapa en bättre utveckling i malmfältskommunerna.

Från centerpartiets sida vill vi framhålla betydelsen av att de förslag som
rör differentiering av näringslivet, glesbygdsinsatser, rymdbolaget, utvinning
av sällsynta jordartsmetaller, utbildningsinsatser, forskning och utveckling
på data- och elektronikområdet, järnsvampverk m. m. genomförs.

Enligt vår mening bör Malmfältsutredningens skilda förslag i huvudsak
följas upp. Vi kan acceptera att någon kriminalvårdsanstalt ej lokaliseras till
Kiruna. Någon driftledningscentral eller något underhållscentrum för en
naturgasledning från Nordnorge torde ej heller vara aktuella. Däremot
föreslår vi att Malmfältsutredningens förslag i syfte att främja utbildning,
forskning, näringsliv och ekonomisk utveckling i malmfältskommunerna i
huvudsak genomförs och att riksdagen hos regeringen begär förslag med
denna inriktning.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beträffande socialavgifter för verksamheter i Norrbottens
län beslutar att 15 000 kr. per årsarbetare lämnas i form av
bidrag till kostnader för arbetsgivaravgifter för nytillkommande
sysselsättning inom företag belägna i stödområde A och B och

Mot. 1984/85:2929

16

5 000 kr. inom stödområde C i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. att riksdagen beträffande socialavgifter för verksamheter i Norrbottens
län beslutar att bidrag lämnas till kostnader för egenavgifter
för företagare verksamma inom stödområde A och B i enlighet
med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
särskilda insatser i malmfältskommunerna i enlighet med vad som
förordas i motionen.

Stockholm den 20 mars 1985

P.-O. ERIKSSON (c)

TAGE SUNDKVIST (c)

ARNE FRANSSON (c)

INGVAR KARLSSON (c)
i Bengtsfors

GUNHILD BOLANDER (c)
IVAR FRANZÉN (c)

minab/gotab Stockholm 1985 82463