7

Motion

1984/85:2928

Sten-Ove Sundström m. fl.

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

I regeringens proposition Regional utveckling och utjämning (proposition
115) skapas nya och viktiga förutsättningar för regional balans i Sverige. För
ett län som Norrbotten, är det helt avgörande att det i landet bedrivs en
offensiv arbetsmarknads- och regionalpolitik. Grunden i en offensiv regionalpolitik
måste ligga i en solidarisk samhällssyn och på en vilja att ta hela
landets resurser i anspråk för utveckling.

Under den senare hälften av 1960-talet och under första hälften av
1970-talet bedrev socialdemokratin en regionalpolitik med många goda
resultat för de s. k. skogslänen. Den resulterade i såväl ekonomisk som
sysselsättningsmässig tillväxt. T. o. m. i Norrbottens län kunde vi uppleva hur
befolkningsströmmen vände från utflyttning till inflyttning. Utan att alla
problem var lösta, talades om ”goda år” i skogslänen.

Efter att de borgerliga partierna bildade regering 1976, vände utvecklingen
snabbt till det sämre. Sämre konjunktur i kombination med en passiv
arbetsmarknads- och regionalpolitik gjorde att arbetslösheten växte snabbt,
utflyttningen tilltog och den ekonomiska situationen förvärrades snabbt.

När socialdemokraterna åter bildade regering 1982, var situationen i
Norrbotten alarmerande. Basindustrierna LKAB, ASSI och SS AB som är
länets industriella ryggrad hade stora problem. Värst var situationen i
malmfälten. LKAB:s problem var så stora att företaget befann sig i en
överlevnadskris. Situationen i östra Norrbotten var, och är, fortfarande
mycket svår. Men även i en del inlandskommuner hade problembilden
stadigt förvärrats under åren 1976-1982.

Det socialdemokratiska partiet insåg tidigt att den situation som uppstått i
Norrbotten skulle komma att kräva insatser av extraordinärt slag. Dessa
åtgärder var nödvändiga för att stoppa ”blödningen” och vända utvecklingen
rätt igen. Detta har varit den socialdemokratiska målsättningen under
nuvarande period. Nu skall arbetet gå vidare för att med hjälp av de nya
möjligheter som uppstått genom regeringens insatser i ”Norrbottenspropositionen”,
olika arbetsmarknadspolitiska insatser och nu genom den regionalpolitiska
propositionen skapa ökade och bättre förutsättningar för ekonomisk
tillväxt och därmed fler arbetstillfällen i Norrbotten.

Samlade statliga insatser till Norrbotten sedan 1982 har skapat en ny
utvecklingsoptimism i Norrbotten. Den s. k. Norrbottenspropositionen var
en viktig och samlande strategi för länets framtid.

Mot. 1984/85:2928

8

Basnäringarna

Krisen inom basindustrierna har förbytts till vinster och offensiva investeringar.
LKAB, SS AB och ASSI går bra igen. Detta har inte varit möjligt utan
de ekonomiska rekonstruktioner regering och riksdag beslutade om 1983.

Nu är det viktigt att basnäringarna fortsätter sina ansträngningar på
kvalitetshöjande åtgärder så att vunna marknader kan behållas och nya
vinnas. Det är också viktigt att det ekonomiska konsolideringsarbetet kan
fortsätta. Soliditeten måste hållas på en hög nivå i dessa näringar. Därför är
det, utan att göra avkall på ägarnas (staten) rätt till utdelning, önskvärt att
såväl konsolideringsarbetet som behovet av ekonomiska buffertar i dessa
företag ges en hög prioritet.

Investeringsplanerna för nya anläggningar och verk inom gruv-, stål- och
skogsindustrin är viktiga för framtiden och måste fullföljas.

Små och medelstora företag

Det är ett känt faktum att industribilden i Norrbotten domineras av många
få stora företag. Men inom länet finns också många små företag. Den stora
bristen i industristrukturen ligger i avsaknaden av medelstora företag. De
senaste årens erfarenheter av en ensidig industristruktur avskräcker, varför
arbetet med en breddning av näringslivet måste ske med oförminskad styrka.

Det är viktigt att regeringen medverkar i arbetet att kunna utlokalisera och
stimulera fram medelstor industri till Norrbotten. Arbetet med de s. k.
JAS-företagen måste bedrivas med stor intensitet. Företagsetableringarna
SAAB-Scania och ASEA har gett lyckade resultat i Luleå och Piteå, genom
en positiv möjlighet att använda investeringsfonderna, och är en möjlighet
som borde prövas igen för att öka möjligheterna för etableringar till
Norrbotten.

Ny teknik och teknikspridning

Den nya tekniken har öppnat nya regionalpolitiska möjligheter. För de
utpräglade glesbygdskommunerna, som vanligtvis har svåra konkurrensnackdelar
i långa och dyra transporter, innebär den nya tekniken möjligheter
att kunna konkurrera om arbeten inom t. ex. administrativ produktion. Det
är därför viktigt att statliga verk och myndigheter visar en positiv syn på att
lägga ut arbetsuppgifter till glesbygden. Självfallet skall krav ställas på
rationell drift och konkurrenskraft även på verksamheter som etableras i
glesbygdskommuner. Men i en inledningsfas då kunskapen om den nya
teknikens tillämpningsmöjligheter behöver byggas upp, är det bra om staten
intar en aktiv roll i att hitta lämpliga kunder till företag som genom den nya
tekniken vill arbeta med administrativ produktion i glesbygd.

Mot. 1984/85:2928

9

Tekniska högskolan

Tekniska högskolan i Luleå är en viktig ”motor” för Norrbottens
utveckling. Högskolan profilerar sig allt mer kring datatekniken. Med det
nya förslaget i regeringens budgetproposition om att öka antalet platser till 90
på datatekniklinjen är det väsentligt att resurserna till denna linje förstärks.
Därför hälsar vi med tillfredsställelse det förslag som finns i ”proposition
1984/85:115 om regional utveckling ..som innebär att till datateknikutbildningen
satsas 8 milj. kr. under fyra år. Som ett led i att fortsätta och
intensifiera arbetet med att utveckla kunnandet inom data och elektronikområdena
i Norrbotten borde den i andra sammanhang omtalade teknikbyn
byggas vid högskolan i Luleå. Den skulle kunna betyda mycket i ett konkret
förverkligande om ”teknikspridning” i den regionalpolitiska propositionen.

Östra Norrbotten

Situationen i den östra länsdelen är den svåraste i dag i Norrbotten. Östra
Norrbotten omfattar Pajala, Övertorneå, Haparanda, Kalix, Överkalix
kommuner samt Karesuandoområdet. Vi vill i denna motion markera vikten
av att denna del av landet ges högsta prioritet i utarbetandet av arbetsmarknads-
och regionalpolitiska åtgärder.

Lokaliseringssamråd för industrin samt privata service- och tjänstesektorn

Det framgår av bl. a. länsplaneringens prognoser att sysselsättningstillväxten
under 1980-talet främst kommer att ske inom den privata service- och
tjänstesektorn. Riksdagen har tidigare (AU 1983/84:23) uttalat att det mot
bakgrund av den ojämna geografiska fördelningen av dessa verksamheter
och den risk för försämrad regional balans som en expansion enbart på
nuvarande lokaliseringsorter medför är angeläget att utveckla metoder som
påverkar dessa verksamheters lokalisering.

Vi noterar att regeringen har givit industriverket (SIND) i uppdrag att
utveckla metoder och medel för att påverka utbyggnaden och lokaliseringen
av företag och verksamheter inom den privata service- och tjänstesektorn till
stödområdena. Det är angeläget att styra delar av den ökande sysselsättningen
inom denna sektor till sysselsättningssvaga regioner.

Erfarenheterna av de lokaliseringar som skett de senaste åren till
Norrbotten av företag nom den privata service- och tjänstesektorn har visat
att utbildningsinsatser inom AMU:s ram varit ett mycket viktigt medel och
att det reguljära regionalpolitiska stödet inte passat in för verksemheten.
Offertstöd har fått tillgripas. Detta stöd har varit smidigt och flexibelt. Mot
denna bakgrund föreslår vi att samarbetsformerna mellan SIND och AMS
när det gäller lokaliseringssamrådet för denna sektor utformas så att behovet
att AMU i sammanhanget kan tillgodoses på ett smidigt sätt.

Mot. 1984/85:2928

10

Systemet med lokaliseringssamråd med industriföretagen skall bli föremål
för en översyn. Vi känner oro över att lokaliseringssamrådet för industrin
kommer att avvecklas som regionalpolitisk! medel. Vår uppfattning är att
industrisamrådet bör finnas kvar och få en mer regionalpolitisk inriktning.

Decentralisering av statlig verksamhet

Med tillfredsställelse noterar vi planerna på att lägga TV:s avgiftscentral
till malmfältsområdet. Det är ett mycket viktigt tillskott till sysselsättningen
med hänsyn bl. a. till kvinnornas svåra situation på arbetsmarknaden. I det
översynsarbete som aviseras i propositionen är det viktigt att den lokala
sakkunskapen har möjlighet att medverka.

Stödområdesindelning

I Norrbottens län är samtliga kommuner inplacerade inom något av
stödområdena A, B, och C. Endast tre av länets kommuner tillhör den
sistnämnda kategorin, nämligen Boden, Piteå och Luleå.

I propositionen föreslås att nuvarande stödområdesindelning skall vara
oförändrad. Regeringen framhåller också att regionalpolitiken bör inriktas
på att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets
olika delar och på att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö
oavsett var de bor i landet. Särskilda insatser bör göras för att främja
utvecklingen i glesbygden. Vi delar till fullo denna uppfattning.

Enligt vårt förmenande bör dock en översyn göras vad beträffar de
nämnda kommunerna i länet i fråga om en ändrad stödområdesindelning.
Vissa enskilda församlingar inom dessa kommuner är typiska glesbygder
med långa avstånd till kommunernas centra och begränsad tillgång till arbete
på de olika orterna.

Hemställan

Med vad som ovan framförts har vi angett några riktlinjer för det fortsatta
arbetet i att utveckla Norrbotten och mot bakgrund av detta hemställer vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den regionala utvecklingen i Norrbotten.

Stockholm den 20 mars 1985

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s)
KERSTIN NILSSON (s)
BRUNO POROMAA (s)

ÅKE SELBERG (s)
SÖREN HÄGGROTH (s)