12

Motion
1984/85:2921
Stig Olsson m. fl.

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

I den regionalpolitiska kommitténs betänkande konstaterades att behovet
av insatser för mellanregional utjämning är minst lika omfattande i dag som
för ett tjugotal år sedan. Kommittén föreslog likafullt en reducering av
lokaliseringsbidraget med 10-20 % av investeringsbeloppet. I stödområde C
- där lokaliseringsbidraget föreslogs utgå med 20 % - skulle därför endast en
marginell skillnad råda jämfört med vad som gäller utanför stödområdet.
Som viss kompensation för sänkt lokaliseringsbidrag föreslog kommittén en
reducering av arbetsgivaravgifterna i stödområde A i Västerbottens och
Jämtlands kommuner.

Propositionen följer betänkandet vad gäller reduceringen av lokaliseringsbidraget,
men följer däremot inte betänkandet vad gäller reducering av
sociala avgifter. En viss uppräkning görs av sysselsättningsstödet, men detta
svarar inte mot sänkningen av lokaliseringsbidraget. Det bör också noteras
att sysselsättningsstödet varit oförändrat sedan 1979 i nominella belopp
varför nu föreslagen uppräkning inte svarar mot penningvärdesförsämringen.

Lokaliseringsbidraget har som en uppgift att kompensera för de risker som
råder vid investeringar i stödområdet. I stödområdet har i många fall
alternativvärdet på befintliga byggnader och lokaler en mycket låg nivå.
Lokaliseringsbidraget är därför en förutsättning för att kunna genomföra
investeringar. Den riskkapitalförsörjning som under senare år utvecklats
genom regionala investmentbolag och OTC-marknaden påverkar i ytterst
marginell utsträckning den regionala utvecklingen. I huvudsak inriktas
denna riskkapitalsektor mot i hög grad utvecklingsbara företag, företag som i
sin potential har goda möjligheter till sedvanlig kapitalförsörjning. För den
del av näringslivet som är mindre lönsam - emellanåt en affärsmässigt
otillfredsställande lönsamhet - spelar de lokaliseringspolitiska stödmedlen
en helt avgörande roll.

Lokaliseringsbidraget är vidare kostnadskompenserande genom att infrastrukturen
är otillfredsställande utbyggd. Vad gäller såväl tillgång på
kvalificerad arbetskraft som industriell service uppstår betydande merkostnader
för företagen inom stödområdet. Härtill kommer högre anläggningskostnader
i form av högre krav på byggnader, längre transporter av
byggmaterial, fördyringar på grund av hårdare klimat m. m. Också detta
talar för att lokaliseringsbidraget bör bibehållas på oförändrad nivå.

Den starka förbättringen av industrins lönsamhet som kunnat noteras
under senare år gäller i genomsnitt inte för företagen inom stödområdet,

Mot. 1984/85:2921

13

framför allt inte de mindre och medelstora företagen. Dessa företag står i
många fall inför omfattande förändringar genom att de måste införa ny
teknik - investeringar i framför allt maskiner - för att kunna hävda sig i en
hård konkurrens med de större företagen. Solidi teten i företagen är
påfallande låg och ofta under 10 % av balansomslutningen.

Emellertid bör de bidragsbeviljande myndigheterna beakta att procentsatserna
anger högsta bidragsnivå i resp. stödområde. Detta innebär att
bidraget normalt bör ligga lägre. Myndigheterna bör därför tillämpa den
maximala nivån med restriktivitet.

Som inledningsvis nämndes konstaterar regionalpolitiska kommittén att
behovet av insatser för mellanregional utjämning i dag är lika omfattande
som för 20 år sedan. Detta styrks av en allt snabbare befolkningsminskning
och utflyttning från skogslänen. Under 1984 har samtliga de fyra nordligaste
länen minskat sin befolkning, vilket visar att målet om balanserad befolkningsutveckling
inte längre kan uppfyllas. Likaså sker en nedgång vad gäller
antalet sysselsatta, en ökning av antalet arbetslösa, lägre sysselsättningsgrad
m. m. En motsvarande ökning sker i storstäderna och i syd- och mellansvenska
län. En reducering av lokaliseringsbidraget innebär i denna situation att
ett väsentligt medel för regional utveckling och mellanregional utjämning
försvagas när behovet av nämnda medel framstår som än mer angeläget.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen anhåller att regeringen noggrant följer effekterna av de
lägre bidragsnivåerna och snarast vidtar eventuellt erforderliga
åtgärder i syfte att anpassa reglerna till en åsyftad positiv regionalpolitisk
utveckling.

Stockholm den 19 mars 1985

STIG OLSSON (s)

BENGT WIKLUND (s)

RUNE JONSSON (s)

BARBRO NILSSON (s)
i Örnsköldsvik

BO FORSLUND (s)
MARTIN SEGERSTEDT (s)

minab/gotab Stockholm 1985 82453