Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:2915
Thorbjörn Fälldin m. fl.

Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)

En familj boende i en av Stockholms eller Göteborgs förorter förtvivlar
över att goda inkomster inte räcker till för att skapa en hygglig levnadsstandard
åt föräldrar och två tonårsbarn. Man har en familjeinkomst brutto på
180 000 kr. om året från en heltids- och en halvtidstjänst. Barnen går i
högstadiet resp. gymnasieskolan. Familjen bor i en stor lägenhet och betalar
3 400 kr. i månaden i hyra.

Av de ca 9 000 kr./mån. man disponerar efter skatt går ca 6 500 kr. åt till
mat och hyra. 1 000 kr. går genomsnittligt åt till bilen. 500 kr. används för
barnens och egna fritidsaktiviteter. Barnbidrag/studiebidrag täcker hela
familjens klädkonto. Övriga kostnader såsom telefon, TV-licens, tidningar,
försäkringar, bussbiljetter m. m. kostar nästan 1 000 kr./månad. Ingen i
familjen röker.

Den här familjens problem är också att restider till och från arbete
omöjliggör en positiv samvaro i familjen före kl. 18.00 på kvällen, och då
måste barnen ägna all tid åt studier. Den här familjen känner konstant oro
inför att barnen skall dras in i drogmissbruk och satsar därför stora resurser
på fritidsaktiviteter med positivt inslag. Ishockey och ridning kostar mycket
men är en försäkring inför framtiden.

Den här familjen njuter av storstadens möjligheter och intensitet. Men den
känner också ett starkt behov av att i ett par perioder per år koppla av i en
annan och lugnare miljö. Deras liv, och familjesammanhållning, förutsätter
en veckas skidsemester under februarilovet och någon veckas skärgårdsvistelse
under sommaren. Man ser detta vara skönt också från miljösynpunkt.

Situationen innebär att varje extra kostnad för semester, fjällvistelse eller
annat faller utanför vad man har råd med. Familjen känner sig springa runt i
ett ekorrhjul där man har svårt att hinna i fatt.

Den här familjens problem är inte bara den aktuella bilden för dagen. De
känner också oro och bekymmer inför barnens möjligheter till ett eget
boende och arbete.

En annan familj bor i ett litet samhälle i ett skogslän. Det är ett väl rustat
samhälle med låg- och mellanstadieskola, affär, post m. m. Högstadieeleverna
får resa tre mil till grannsamhället. Gymnasieskolan ligger så långt bort att
eleverna tvingas till inackordering.

Den här familjen har också två barn, 15 och 19 år gamla. Mor och far tjänar
tillsammans 100 000 kr. om året, fördelat på 80 000 kr. från heltidsarbete i en
mindre fabrik och 20 000 kr. från några hemsamarittimmar i veckan. Äldste
sonen har inkomst från ungdomslagsplats. Den yngste går i nian och räknar

Mot. 1984/85:2915

med att fortsätta i gymnasieskolan.

Föräldrarna får ut 6 900 kr. efter skatt. Då har de jämkat för resekostnader
och ränteutgifter på 1 500 kr./mån. för huset och en gammal upprustningsskuld
på detta. För ungdomslagsplatsen får sonen ut 1 800 kr. i månaden,
vilka i sin helhet går till fritidsaktiviteter, kläder och den egna bilen.
Ungdomslagsinkomsten är i detta avseende helt skild från den övriga
familjeekonomin.

Familjen klarar sitt matkonto på 2 500 kr./mån. tack vare omfattande
heminsatser. Arbetsresorna och övriga bilkostnader går till 1 500 kr./månad.
Räntor och uppvärmning av huset kostar 2 300 kr./mån. Tidningar, TV,
telefon, försäkringar m. m. kostar 500 kr./mån. Hela familjen får klara sina
kläder på ett barnbidrag.

Också denna familj ser det vara näst intill omöjligt att få ekonomin att gå
runt. Hur det skall bli med ett barn i gymnasiet vågar man inte tänka på.
Barnens framtidsutsikter tycker man borde vara bättre. Det vore bra om de
kunde få arbete i regionen. Man skulle också vilja ha en möjlighet att någon
gång unna sig själva litet extra, men det förutsätter att hemsamarittimmarna
kan utökas till minst en halvtidstjänst.

För båda dessa familjer gäller att de känner sig pressade av den situation de
lever i. De gör det trots att båda familjerna i sina resp. miljöer har en god
social och ekonomisk situation. En aktiv regionalpolitik skulle kunna lösa en
del av de avgörande problemen.

o Tempot och närheten i storstaden skulle kunna bli bättre om det yttre
trycket minskade. Det gäller köer i trafik- och vårdapparat. Det gäller
möjlighet till en mer harmonisk utveckling med ökad närhet mellan
bostäder och arbetsplatser. Familjen skulle få mer tid för varandra och för
att värja sig för sociala och ekonomiska hot.
o Glesbygdsfamiljen skulle få möjlighet att långtidsplanera en framtid där
kontakten mellan familjemedlemmarna kan upprätthållas också sedan
barnen bildat egna familjer,
o Trycket på storstadens bostadsmarknad skulle minska,
o Miljöproblemen i storstaden skulle kunna minskas genom insatser från
areella näringar i glesbygd. Etanol som drivmedel är ett sådant exempel.

För Sverige skulle gälla att kostnaderna för sociala insatser skulle minska
och att produktionsresurser togs bättre till vara i alla delar av landet.

Regionalpolitik kan aktivt bidra till att lösa landets ekonomiska, sociala
och miljömässiga problem. Den kan ge avgörande bidrag till att lösa problem
för familjer såväl i storstad som i glesbygd.

Regionalpolitiska mål

Alla människor har rätt till arbete, god miljö och en bra service. Det är
regionalpolitikens uppgift att ge möjligheter till detta. Regionalpolitiken
skall vara ett instrument för decentralisering. Regionalpolitiken skall bryta

Mot. 1984/85:2915

den koncentrationsutveckling som präglar centrala delar av samhällets
organisation.

Koncentrationsutvecklingen innebär påfrestningar för såväl storstäder
som glesbygd. I storstäderna har befolkningskoncentrationen medfört
påfrestningar när det gäller social- och kulturmiljö, kommunikationsproblem
och obalans på bostadsmarknaden m. m. För glesbygden har befolkningsunderlaget
kraftigt minskat, vilket dragit bort underlaget för offentlig
och privat service, medfört en uttunnad arbetsmarknad och försämrat
utnyttjande av gjorda samhällsinvesteringar.

I den regionalpolitiska propositionen föreslås inga förändringar av regionalpolitikens
mål. Centerpartiet anser det vara bra att regionalpolitiken
också fortsättningsvis skall trygga tillgången till arbete, service och en god
miljö i hela landet.

För att tillgodose detta mål måste emellertid en ny helhetssyn på
samhällsutvecklingen bryta igenom. Utan detta förblir regionalpolitiken den
”rännil” som försöker motverka den stora koncentrationsströmmen. Särskilt
tydligt syns detta inför den nya tekniken, eletronikens och bioteknikens
snabba genombrott i koncentrationsområdena.

Regeringen har dåligt förmått utnyttja de senaste årens högkonjunktur för
att på ett varaktigt sätt skapa en bättre regional balans. Flyttningsrörelserna
har brutto aldrig varit större än nu, vilket speglar den osäkerhet som finns i
många regioner om de egna utvecklingsmöjligheterna.

Enligt centerpartiet måste varje region ges förutsättningar till utveckling
och ha full tillgång till samhällets resurser på olika områden och all den
moderna teknik som utvecklas. Sker inte detta läggs grunden för en ny
koncentrationsvåg, med mer förödande sociala och ekonomiska konsekvenser
än 1950- och 1960-talens utveckling.

Riksdagen bör därför uttala att politiken på samtliga samhällsområden bör
utformas så att storstädernas andel av befolkningen långsiktigt hålls oförändrad.
Det innebär bl. a. att de gemensamma samhällsresurserna för vård,
omsorg och service fördelas så att människor i alla delar av landet på ett
rättvist sätt har tillgång till den gemensamma kakan utifrån de skilda
förutsättningar som råder.

Den närmast slentrianmässiga lokaliseringen av ny såväl statlig som
enskild verksamhet till koncentrationsområdena illustreras väl av de förslag
som nu finns att lokalisera den nya AMU-organisationens centrala ledning
till Stockholm. Regering och riksdag bör enligt vår mening noga pröva denna
fråga från regionalpolitiska utgångspunkter. Härvid vill vi erinra om
riksdagens tidigare och otvetydiga uttalande när det gäller lokaliseringen av
nya statliga myndigheter.

Centerpartiet vill också varna för en återgång till 1960-talspolitiken med
ortsgruppering som ett styrningsinstrument för koncentration inom länen.
Av och till i propositionen försvinner man bort från ett regionalt betraktelse

Rättelse: S. 10, rad 5 nedifrån Står: 66 milj. kr. Rättat till: 100 milj. kr.

rad 4 nedifrån Står: i budgetpropositionen Tillkommer: anvisade till de
regionala utvecklingsfonderna m. m.

Mot. 1984/85:2915

sätt och talar om stödjepunkter i länen. Sådant tänkande motverkar
strävanden till inomregional balans.

Den nya tekniken

Den nya teknik som nu bryter igenom rymmer i sig utomordentliga
förutsättningar för decentralisering och en bättre regional balans. Samtidigt
fungerar den som den ”sockerbit” till vilken kreativa människor och nya
aktiviteter dras. Därför är den koncentration av teknikutvecklingen till
Storstockholms norra delar, till Göteborg, Lund-Malmöregionen och Uppsala,
som nu sker, så allvarlig från regionalpolitiska utgångspunkter.

I propositionen föreslås tre viktiga insatser vad gäller teknikutvecklingen.
Där föreslås en tjugomiljonerssatsning på bioteknik i Umeå, en åttamiljonerssatsning
på elektronik i Luleå och en femmiljonerssatsning på geofysik
och rymdteknik i Kiruna. Nödvändigheten av teknisk utveckling och
forskning inom de pressade regionerna måste understrykas.

Enligt centerpartiets mening måste redan nu markeras att de fyraårsprogram
som nu föreslås också skall ha en fortsättning. Det är inte möjligt att
efter fyra år inordna verksamheten i de ordinarie anslagen utan att dessa i
motsvarande mån räknas upp.

Det är viktigt att den relativa begränsning som råder på de lokala
arbetsmarknaderna inte blir ett ytterligare hinder när det gäller att få tillgång
till den nya tekniken. Generellt, men kanske särskilt på teknikersidan, gäller
att arbetsmarknadsregler m. m. måste anpassas så att det framstår realistiskt
för kvalificerade personer att söka sig till stödområdet. I de flesta fall är det
fråga om maka/makes möjligheter till arbete. Fortsatt uppmärksamhet måste
visas denna fråga genom en utredning om arbetsmarknads- och andra regler
som kan verka hindrande.

I en centermotion (1984/85:1516) under allmänna motionstiden diskuterades
bl. a. hur den nya tekniken mera allmänt skall stimuleras från regionala
utgångspunkter. Där begärdes att generella åtgärder skulle prövas. Det
gällde

- fortsatt möjlighet för småföretag att genom utbildning i datateknik
förbättra och bredda sina anställdas kompetens och kunskaper

- slopad arbetsgivaravgift de första fem åren för data-elektronikföretag inom
stödområdet

- också utanför stödområdet, dock inte storstadsregionerna, bör en reduktion,
halvering, av arbetsgivaravgifter kunna komma i fråga.

Datateknikens tillgänglighet som regionalpolitisk! instrument avgörs av
två faktorer: Tillgång till ledningar och kostnaderna för att utnyttja dessa.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor. Centerpartiet
vill redan nu klargöra att riksdagen enligt vår mening måste fatta beslut
innebärande ett direkt åläggande till televerket att i dessa frågor underordna

Mot. 1984/85:2915

sig regionalpolitiska mål. Exempelvis bör en enhetstaxa för hela landet
tillämpas för datakommunikationstjänster. Från regionalpolitiska utgångspunkter
kan det finnas skäl att i vissa regioner tillämpa nolltaxa.

I propositionen föreslås att särskilda medel ställs till regeringens förfogande
från anslaget Regionala utvecklingsinsatser. Dessutom skall olika teknikspridningsprojekt
beaktas vid fördelningen av länsanslaget. Centerpartiet
anser att om nämnda anslag ges en tillräcklig storlek synes det vara fel att
regeringen ur en relativt sett mindre ram förbehåller sig själv vissa resurser.

Den allmänna kompetensnivån har stor betydelse för att tekniska landvinningar
skall vinna genomslag ute i företagen. Ofta är det här inte avgörande
att ha tillgång till högskoleutbildade tekniker och civilingenjörer. Enligt vår
mening bör, som ett inslag i regionalpolitiken, prövas möjligheten att
vidareutbilda tekniker och ingenjörer från gymnasieskolan med en ett- eller
tvåårig påbyggnadskurs.

Den regionalpolitiska utredningen föreslog att 30 milj. kr. avsätts under en
treårsperiod för att stimulera produktutveckling och vidareförädling hos
sågverks- och träförädlingsföretagen i stödområdena. Regeringen biträder
inte detta förslag utan anser att de medel som ingår i SIND:s branschprogram
får räcka.

Det är naturligtvis i skogslänens och landets intresse att bättre än som nu
sker kunna utnyttja de värdefulla råvarutillgångarna och därmed åstadkomma
ökad sysselsättning och högre produktvärden.

Större delen av de sågade trävarorna levereras i oförädlat skick trots att de
är utomordentligt väl lämpade för vidareförädling. Då råvarubasen redan är
tillvaratagen kan en expansion inom träsektorn endast åstadkommas genom
en högre vidareförädling och ett bättre råvaruutnyttjande. Kommersiella
möjligheter till vidareförädling finns på många områden. Träindustrins
arbetsplatser är som regel ganska små och ofta lokaliserade till orter där
möjligheterna till alternativ sysselsättning är låga och där effekterna av
nedläggningar således kan vara förödande.

I regeringens proposition 1984/85:115 om regional utveckling och utjämning
säger departementschefen först att han delar utredningens uppfattning
att det finns stora möjligheter till utveckling i inlandet genom sådana
åtgärder. Omedelbart därefter hävdar han att han inte anser att ytterligare
medel behöver anvisas utöver den som redan i dag ingår i SIND:s
branschprogram.

Det finns i dag inget uttalat regionalt hänsynstagande i SIND:s fördelning
av resurser ur branschprogrammen. Eftersom medlen dessutom sedan länge
är uppbundna finns heller inget utrymme att med regionalpolitiska argument
påverka SIND till omfördelning.

Industriministern hänvisar därefter till de regionala resurserna. Dessa är
mycket begränsade, och i den regionalpolitiska propositionen har de i
mycket hög grad reserverats för speciella ändamål. Den frihet och det ansvar
för användningen som tidigare lämnades till länsstyrelserna har därmed

Mot. 1984/85:2915

starkt beskurits. Det är helt uppenbart att regionala resurser inte kan avsättas
i motsvarande omfattning. Redan i dag bidrar länsstyrelserna i inte obetydlig
omfattning till att stödja teknikutveckling vid enskilda träföretag.

Träteknik-Centrum har mot denna bakgrund, efter samråd med företrädare
för länsstyrelserna och utvecklingsfonderna i Norrbottens/Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län, Skellefteå kommun samt SIND utarbetat
ett förslag till program för samordnade insatser till att främja utvecklingen
inom den trämekaniska industrin i de fyra nordliga länen. Finansiellt
förutsätter programmet att staten under en treårsperiod bidrar med fyra
miljoner och att resten finansieras av länen, SIND och STU.

Vid enskilda företag pågår också en omfattande teknikutveckling. Med ett
ökat samhällsengagemang skulle en regionalpolitisk! välgrundad satsning på
vidareförädling kunna påskyndas och branschprogrammen kunna bli ett
aktivt regionalpolitisk! instrument.

Enligt vår mening bör riksdagen - i likhet med vad regionalpolitiska
utredningen föreslagit - anvisa 30 milj. kr. under en treårsperiod för att
stimulera produktutveckling hos sågverks- och träförädlingsföretagen i
stödområdena.

Regeringen är inte beredd biträda förslaget att låta utreda förutsättningen
för en superdator i Umeå. Om inte en sådan utredning genomförs är risken
stor att en superdator slentrianmässigt förläggs till ett koncentrationsområde
utan att andra möjligheter prövats tillräckligt ingående.

Utvecklingsfondernas roll

De mindre företagens utveckling och nyföretagandet har avgörande
betydelse i en utvecklad regionalpolitik. Centerpartiet har mot den bakgrunden
till riksdagen väckt motioner med krav om generella insatser såsom
nedsättning av arbetsgivaravgifterna och andra skattepolitiska åtgärder samt
insatser för att minska byråkrati och krångel. Vi har också väckt förslag om
att tillföra utvecklingsfonderna utvecklingskapital.

Regeringen anser att det bör ankomma på länsstyrelserna att ur länsanslaget
tillföra utvecklingsfonderna ytterligare medel. En sådan ordning skulle
enligt vår mening innebära en oklarhet beträffande det ansvar huvudmännen
för fonderna, staten genom SIND och landstingen, har. Det är naturligt att
länsstyrelsen och fonderna bedriver sin verksamhet i nära samverkan, men
fondernas medelstilldelning bör ske som hittills.

Centerpartiet har redan föreslagit resurser motsvarande utredningens
förslag till utvecklingskapital. I motion 1984/85:1516 föreslås 100 milj. kr.
utöver vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen anvisade till de
regionala utvecklingsfonderna m. m. Vi vidhåller denna bedömning men
hävdar att för nyföretagare och administrationsbidrag bör anvisas 30 milj. kr.
dessutom för budgetåret 1985/86 i huvudsak enligt utredningens treårsprogram.

Mot. 1984/85:2915

Stödberättigad verksamhet och stödets omfattning

Centerpartiet tillstyrker regeringens förslag om viss utökning när det gäller
stödberättigad verksamhet, men menar att företag inom trädgårdsnäringen
inte bör undantas. I detta sammanhang vill vi betona att bedömningen av vad
som skall vara stödberättigat ibland kan vara svår att göra. Avgörande måste
vara att verksamheten långsiktigt främjar arbetsmarknadens struktur och
utveckling i regionen. Det bör vara möjligt att med en generös tillämpning
tillgodose exempelvis företag på mjukvarusidan inom dataområdet.

Propositionens förändring av gränserna för maximalt lokaliseringsbidrag
innebär en anpassning till nu gällande praxis. Vi tillstyrker detta liksom
länsstyrelsernas möjlighet att ta beslut i något större projekt.

När det gäller lokaliseringslånens utformning anser vi det vara rimligt att
dessa direkt hanteras genom bankerna och således lyfts bort som budgetpost.
Staten skall trygga lånen genom kreditgarantier. Som budgetpost bör
1 000 000 kr. föras upp för täckande av eventuella förluster på dessa lån.

Sysselsättningsstöd/sänkta arbetsgivaravgifter

Centerpartiet anser att det nuvarande systemet med 10 % sänkta arbetsgivaravgifter
bör utvidgas till att gälla hela stödområde A. Det finns ingen
avgörande skillnad mellan Norrbottenskommunerna och kommunerna i
Västerbotten och Jämtland inom stödområde A och stödområde B i
Norrbottens län. Enligt regionalpolitiska utredningen innebär detta en ökad
kostnad om 195 milj. kr., vilket med 170 milj. kr. finansieras genom
omfördelning av det nuvarande bidraget till arbetsgivaravgifter i stödområdena
B och C i Norrbottens län. Den närmare utformningen härvidlag
redovisas i en särskild centermotion där också frågor i anslutning till
malmfältsutredningen behandlas.

Våra förslag i denna del innebär sammanfattningsvis dels en utökning av
systemet med nedsatta arbetsgivaravgifter, dels en omfördelning av Norrbottenstödet
från kustområdet till inlandskommunerna.

Enligt vår mening är det nödvändigt att särskilt förstärka utvecklingsmöjligheterna
på arbetsmarknaden i hela Kiruna kommun med undantag för
centralorten. Den s. k. frizonsmodellen för Svappavaara bör tillämpas där.

Med den utvidgning av systemet med nedsatta arbetsgivaravgifter vi
föreslår är det enligt vår mening motiverat att det särskilda sysselsättningsstödet
utformas i enlighet med den regionalpolitiska utredningens förslag.
Det innebär att stödet per ny årsarbetskraft utgår med i:

stödområde A 160 000 kr.
stödområde B 120 000 kr.
stödområde C 60 000 kr.

Det finns skäl understryka att en sådan utformning i förhållande till

Mot. 1984/85:2915

propositionen innebär ett förstärkt stöd i Värmlands och Gävleborgs län,
vilka efter Norrbotten har de svåraste arbetslöshetsproblemen.

Regionala utvecklingsinsatser - länsanslaget

Formellt föreslår regeringen en uppräkning av länsanslaget med ca 90 milj.
kr. för nästa budgetår. Av denna ökning skall 31 milj. kr. ligga kvar som en
central pott till regeringens disposition. Länsstyrelserna skall vidare ur
anslaget medverka till att finansiera utvecklingsfondernas verksamhet. Med
hänsyn härtill och till inflationsutvecklingen innebär regeringens förslag
ingen reell uppräkning av länsanslaget.

Det råder allmän enighet om att länsanslaget utgör ett av de mest effektiva
operativa instrumenten i regionalpolitiken. Här finns en resurs som visat sig
snabbt ge konkreta och varaktiga sysselsättningstillskott i de mest utsatta
glesbygdsregionerna. Stöd kan bl. a. utgå som lokaliseringsbidrag/investeringsbidrag,
glesbygdsstöd eller för olika former av projektverksamhet.
Vidare bestrids genom anslaget kostnader för intensifierade kommunala
sysselsättningsinsatser (IKS).

Inom glesbygdsstödet bör högsta belopp för avskrivningslån höjas till
300 000 kr. (regeringen föreslår 260 000 kr.) och för uthyrningsstugor till
50 000 kr. (regeringen föreslår 39 000 kr.).

Även högsta stödbelopp till IKS bör enligt vår mening höjas till 50 000 kr.
Enligt vår mening är det angeläget att IKS-verksamheten på ett mera
offensivt och långsiktigt sätt kan användas som ett regionalpolitisk! instrument.
Detta förutsätter emellertid att kravet om en inriktning enbart på den
äldre arbetskraften slopas.

Anslaget Regionala utvecklingsinsatser skall enligt vår mening ses som ett
konstruktivt alternativ till arbetsmarknadspolitiska insatser i traditionell
mening. Med tanke på de stora positiva möjligheterna inom anslagets ram
och de förslag vi ovan presenterat anser vi att en höjning av anslaget med ca
200 milj. kr. är motiverad.

Bergslagslänen har speciella regionala problem av en karaktär som
erfordrar särskilda insatser. Bergslagsdelegationens resurser och möjligheter
är helt otillräckliga. Enligt vår mening är det angeläget att Bergslagslänens
situation särskilt beaktas vid fördelning av länsanslaget och att man vid
utnyttjande av dessa resurser särskilt beaktar möjligheten till samordning
med övriga resurser som ställs till regionens förfogande.

Utan anknytning till detta anslag, men med stor sysselsättningspolitisk
betydelse, vill vi i detta sammanhang påminna om det särskilda prisstödet till
det norrländska jordbruket. Vi har reserverat medel för detta ändamål
utöver vad som ovan föreslagits.

Mot. 1984/85:2915

Lokaliseringssamrådet

Regeringen aviserar i propositionen en översyn av lokaliseringssamrådet,
dvs. det samråd i lokaliseringsfrågor som sker med ca 150 av de större
företagen. Även från centerpartiets utgångspunkter är en sådan översyn
motiverad. Det måste emellertid understrykas att översynens syfte måste
vara att fördjupa och effektivisera samrådet, inte att avveckla det. En
fördjupning skulle bl. a. kunna innebära att man i samrådet särskilt beaktar
den privata tjänstesektorns snabba tillväxt. Det bör också innebära att man
på ett kraftfullt sätt använder den s. k. offertprincipen för att åstadkomma
angelägna lokaliseringar.

Transportstödet

Till de avgörande faktorerna för näringslivets utveckling i Norrland hör
transportstödet. Den förstärkning av transportstödet som nu föreslås och
utvidgningen till att också gälla persontransporter är positiv. Vi vill
emellertid peka på några omständigheter och möjligheter i detta sammanhang
för att förbättra och förstärka transportstödet.

När det gäller sjötransportstödet anser vi det vara möjligt att de nya
reglerna träder i kraft redan den 1 juli 1985, samt avser samma produktområden
som landtransportstödet. Stödet till skärgårdstransporter måste, för att
transportutvecklingen där skall ha en långsiktig ekonomisk bas, utgå
permanent. Denna gräns bör slopas. När det gäller person transportstödet vill

Anslagsfrågor budgetåret 1985/86 (milj. kr.)

Anslag prop.		Centerpartiet
Visst regionalpolitisk! stöd	86	86
Lokaliseringsbidrag	362	362
Lokaliseringslån	300	1 (- 299)'
Länsanslaget	488	600 (+ 112)
Nedsatta socialavgifter	360	430 (+ 70)
Sysselsättningsstöd	120	140 (+ 20)
ERU	4,3	Utanför regional
		pol. ramar
Mat.- nät.- fakulteterna	+ 20	+ 20
Tekniska fakulteten	+ 8	+ 8
Enstaka kurser	+ 1	+ 1
Kiruna geofysiska	+ 4	+ 4
Utvecklingsfonderna		+ 30 (+ 30)
Träteknik		10 (+ 10)
Ökade kostnader enligt motionen		2422

1 - 299 är en bokföringsmässig förbättring av budgeten. Vi beaktar inte detta inom den
regionalpolitiska ramen.

21 centerns budgetalternativ finns 350 milj. kr. reserverade för regionalpolitiska
ändamål utöver regeringsförslaget.

Mot. 1984/85:2915

vi understryka att stödet inte bara skall gälla anställda vid företag utan också
kunna utgå till småföretagare och egenföretagare. Det måste i detta
sammanhang betonas att stödets syfte är att särskilt underlätta persontransporter
i små företag.

När det gäller administrationen av transportstödet anser vi det vara
lämpligt att länsstyrelsen eller regionala utvecklingsfonden åläggs denna
uppgift för att en god regional förankring skall finnas vid prövningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs*

1. att riksdagen beslutar uttala att politiken på alla samhällsområden
utformas så att storstädernas andel av befolkningen långsiktigt
hålls oförändrad,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om
arbetsmarknadspolitiska och andra regler som verkar hindrande
vid rekrytering av kvalificerad arbetskraft till stödområdet,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om att televerket i sin utvecklingsverksamhet
underordnar sig regionalpolitiska mål,

4.att riksdagen beslutar att anslaget Regionala utvecklingsinsatser
m. m. i sin helhet fördelas till resp. länsstyrelse utan reservation av
medel för regeringens disposition,

5. att riksdagen beslutar att till nytt anslag, Produktutveckling inom
det trätekniska området, för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag
om 10 000 000 kr. i enlighet med det anförda,

6. att riksdagen beslutar att till de regionala utvecklingsfonderna
m. m. anvisa ett reservationsanslag om 130 000 000 kr. i enlighet
med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om omfattningen av den regionalpolitisk!
stödberättigade verksamheten,

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om bankernas roll vid lokaliseringslån och att till
Lokaliseringslån anvisa ett förslagsanslag om 1 000 000 kr.,

9. att riksdagen beslutar att den 10-procentiga nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna skall gälla hela stödområde A och stödområde
B i Norrbottens län och omfördela det särskilda bidraget till
socialavgifter i Norrbotten enligt vad som anförts samt att till
Ersättning för nedsättning av socialavgifter anvisa ett förslagsanslag
av 420 000 000 kr.,

10. att riksdagen beslutar att till Sysselsättningsstöd, med den utformning
av stödet som angivits i motionen, anvisa ett förslagsanslag av
140 000 000 kr.,

Mot. 1984/85:2915

11. att riksdagen beslutar att den s. k. frizonsmodellen för Svappavaara
utvidgas till att gälla hela Kiruna kommun med undantag för
centralorten,

12. att riksdagen beslutar att högsta belopp för avskrivningslån inom
glesbygdsstödet höjs till 300 000 kr. och för uthyrningsstugor till
50 000 kr.,

13. att riksdagen beslutar att kravet om äldre arbetskraft slopas för
intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (1KS) samt att
högsta stödbelopp höjs till 50 000 kr.,

14. att riksdagen beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser anvisa
ett reservationsanslag om 600 000 000 kr. att ställas till länsstyrelsernas
förfogande att användas i enlighet med vad som anförts i
motionen,

15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om lokaliseringssamrådets framtida inriktning,

16. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om den långsiktiga omfattningen av teknikutvecklingen
i Kiruna, Luleå och Umeå.

Stockholm den 20 mars 1985
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

OLOF JOHANSSON (c) KARIN SÖDER (c)

RUNE GUSTAVSSON (c) BERTIL JONASSON (c)

ANDERS DAHLGREN (c) KARL BOO (c)

TAGE SUNDKVIST (c)
NILS G. ÅSLING (c)
ARNE FRANSSON (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)
GUNNAR BJÖRK (c)

EINAR LARSSON (c)
GUNNEL JONÄNG (c)

KJELL A. MATTSSON (c)
BERTIL FISKESJÖ (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)

i Gävle

* Se även motion 1984/85:2916.