3

Motion

1984/85:2902

Lars Werner m. fl.

Program mot luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127)

Program mot luftföroreningar, försurning och markförgiftning

Sammanfattning av vpk:s förslag:

Passivitet och uppgivenhet på miljöområdet är den farligaste fienden.
Tillräckligt många fakta finns i dag som belyser behovet av åtgärder för att
hejda försurningen och stoppa skogsdöd och markförgiftning. Allt fler
människor har insett att själva livet är hotat av miljöförstöringen. 1 dag - när
de stora bolagens egna ekonomiska värden står på spel - visar även
miljöförstörarna själva ett intresse för åtgärder.

Först om 20-30 år kan vi registrera effekterna av dagens utsläpp i
cancerstatistiken. Det finns redan i dag klart motiverade farhågor att
bilavgaser och i synnerhet dieselavgaser kan ge ett signifikant bidrag till
riskerna för cancer och genetiska skador, bl. a. missbildningar. Med tanke på
att Sverige är ett av världens biltätaste länder måste åtgärder sättas in på flera
områden som t. ex. en förändrad trafikpolitik, skärpta krav som minskar
såväl bilismen som bilismens nedsmutsning.

Problemen med en rad utsläppskällor och de skador dessa medför är nu så
akuta att ingen möda får sparas när det gäller att snabbt sätta in åtgärder.
Vpk anser att hårda krav måste ställas på industrin och transportsektorn ekonomiskt
starka maktgrupper i samhället som t. ex. bilindustrin skall inte
längre få hindra samhällets omtanke om människor och miljön.

Från dessa utgångspunkter är regeringens proposition klart otillfredsställande
och kan enligt vår mening inte ses som något sammanhängande och
tillräckligt långtgående program mot luftföroreningar och försurning.

Vpk:s målsättning och inriktning är att kväveoxidutsläppen liksom
svaveldioxidutsläppen måste minskas enligt ett konkret handlingsprogram så
att reduceringarna verkställs redan 1989. Detta finns inte med i regeringens
förslag. Enligt vpk kan en minskning åstadkommas som innebär att
kväveoxidutsläppen år 1989 ligger under 200 000 ton och svaveldioxidutsläppen
under 150 000 ton. Det senare innebär att man skulle hamna på 100 000
ton svaveldioxidutsläpp år 1995.

Vpk anser att regeringen före 1985 års utgång skall lägga fram ett konkret
handlingsprogram enligt de riktlinjer som ges i motionen.

1* Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 2900-2906

Mot. 1984/85:2902

4

Skador hittills och ekonomiska konsekvenser

Skogen betraktas som ”Sveriges styrka”, dvs. skogen är den i särklass
största källan till främmande valuta och betraktas som ryggraden i vår
ekonomi. Ungefär 300 000 svenskar får sin utkomst genom skogsbruk och
skogsindustri och alla de servicenäringar som hjälper till.

Skogsindustrin exporterade 1984 för 46 miljarder kronor. Lägger man till
detta leveranserna inom Sverige av skogsindustriprodukter kommer man
fram till att skogsindustrins samlade produktionsvärde uppgick till ca 60
miljarder kronor under föregående år. Den ianspråktagna skogsråvaran
motsvarar cirka ett års tillväxt av den svenska skogen, eller ca 3 % av
virkesförrådet.

Gjorda inventeringar av 1984 års skogsskador indikerar att dessa
motsvarar bortfall av skogstillväxt (barrförlust) och virkeskvalitet motsvarande
åtminstone ett års tillväxt av den svenska skogen. Skogsdöden i Sverige
har således redan lett till samhällsekonomiska förluster i storleksordningen
50 miljarder kronor.

Oersättliga kulturminnen löper risken att vittra sönder av samma
föroreningar som drabbar skogen. Samhället tycks helt sakna överblick, och
beräkningar av ekonomiska och kulturvärdeförluster saknas. Korrosionsskador
i övrigt har dock beräknats till ca 20 miljarder kronor/år.

Försurning av sjöar, åkermark och dricksvatten leder successivt till
enorma kostnader för samhället. Utöver dessa rent samhällsekonomiska
konsekvenser tillkommer självfallet de oskattbara naturvärdena och att
ekologiska system riskerar att slås ut.

Sammantaget förefaller det alltså klart motiverat att satsa flermiljardbelopp
på kampen mot försurningen.

Orsakssammanhang. Försurning och markförgiftning - varför?

Försurning betyder ökning av vätejonkoncentrationen, pH. Att mark och
vatten försuras beror främst på påverkan via nederbörden. De stora
utsläppen av svaveldioxider och kväveoxider omvandlas till svavelsyra och
salpetersyra i molnens regndroppar. Forskningsresultat, framför allt i
Västtyskland, visar att växtligheten skadas på en mängd sätt av de
luftföroreningar som industrisamhället hittills fört med sig. Det har visat sig
svårt att dra en skarp gräns mellan de växtskador som direkt kan härledas till
sänkning av pH och de skador som beror på luftföroreningar i övrigt. Ofta
samverkar olika ämnen i nedbrytandet av vegetationens naturliga processer.

Det som slutligen knäcker ett träd kan vara en torr sommar, en kraftig
storm eller angrepp av skadeinsekter. Dessa faktorer förorsakar normalt inte
så omfattande skador, speciellt inte väderleken. Däremot när träden redan
är stressade av luftföroreningar åstadkommer bl. a. vädret den droppe som

Mot. 1984/85:2902

5

får bägaren att rinna över, dvs. skogen dör.

Aven åkerjorden drabbas genom flera olika processer. Försurningen sker
genom atmosfäriskt nedfall av svavel- och kväveföreningar, bortförsel av
växtnäringsämnen med grödor, tillförsel av försurande gödselmedel samt
urlakning av baskatjoner. Kvävegödslingen svarar, genom dess direktförsurande
verkan på åkerjorden, i genomsnitt för inemot en tredjedel av den
totala försurningen i landet. Gödslingen svarar för dubbelt så stor andel av
försurningen av åkerjorden som det sura nedfallet. Till detta kommer en
försurande påverkan genom att utlakning och upptagning av växtnäringsämnen
ökar vid gödslingen.

Forskare i Västtyskland som har studerat mikroorganismerna i jorden
anser sig kunna påvisa att den belastning som utgörs av luftföroreningarna
från kraftverk och bilar inte bara påverkar träd och betongbyggnader utan
också det fruktbara markskikt som är en förutsättning för livsmedelsproduktionen.
Farhågorna om att jordskiktet håller på att dö är utgångspunkten för
diskussionen om att det nordtyska låglandet kan komma att utvecklas till
försurade ängar och andra områden, bl. a. i Niederbayern, till kemiska
öknar. I en rapport påvisas en minskning av mikroorganismerna i jorden.

”Eftersom i synnerhet från stora förbränningsanläggningar med höga
skorstenar skadliga ämnen av alla slag förs långväga omkring hotas
jordbruksmarken av störningar i den mikrobiologiska nedbrytningsprocessen”,
anser den aktuella professorsgrupp som skrivit rapporten. Jordbrukstjänstemän
i Västtyskland registrerar tecken på att den skogsdöd som efter
de senaste uppskattningarna har drabbat 50 % och mer av Tysklands
grönområden, bara är en del av än svårare allmänna vegetationsskador.
Hotet mot jordarna anses av mänga vara akut. Ordföranden i det västtyska
förbundet för naturskydd menar att det smygande förlopp som sedan år bara
visat sig svagt och nu börjar öka i hastighet kommer att sluta i rasande
takt.

Förhållandevis sent går det upp för politikerna i Västtyskland att det som
ekologer vid sidan av vatten och luft betraktat som ”det tredje naturmediet”
är de trettio centimeter, som vi alla lever av. Om jorden förutom
försurningsskador är nedsmittad med biocider (växt-, insektsgift och
fungicider m. m.) samt tungmetallstoff finns risken för att skadorna aldrig
kan upphävas, enbart lindras. I Västtyskland har de politiskt ansvariga med
dessa utgångspunkter anklagats för att förhålla sig till problemen som om
man levde i ett land med ”dubbla bottnar”.

Exempel från Västtyskland är intressanta för svenskt vidkommande, inte
minst därför att skogsdöden länge av många ansågs som ett problem som inte
var akut för vårt land. Jordbruksforskare från Berlin har beräknat att minst
7 % av förbundsrepublikens yta, vart femtonde hektar, är för lång tid
förstörd. Följande kan belysa dessa hotfulla farhågor:

• Omkring 0,7 miljoner ha i 50 till 100 m breda strängar kring starkt
trafikerade vägar är så starkt nedsmutsade med bly att toleransgränsen 100
mg/kg jord överskridits.

Mot. 1984/85:2902

6

• Omkring 1 miljon ha i 3 km breda bälten kring industriella skadeämneskällor
visar en kadmiumhalt som överskrider eller närmar sig (det enligt
vetenskapsmäns åsikt alltför milda) riktvärdet på 3 mg/kg jord.
Ansvariga i Västtyskland har fortlöpande tvingats utfärda varningar till
småodlare m. fl. för att äta vissa grönsaker. Förhållandet har föranletts av
bly- och kadmiumhalter som varit hälsovådliga. Redan 1981 utarbetade
tjänstemän vid hälsovårdsministeriet i Bonn, för internt bruk, en studie, som
föreslår att 600 000 ha förgiftade åkrar och 400 000 ha betesmark skulle
läggas i träda eller föreskrivas alternativ användning, t. ex. beskogas, besås
med växter för etanolproduktion eller för ullproduktion. Detta bör vara
alarmerande även för svenskt vidkommande och påskynda forskning för att
utröna markförgiftningens eventuella allvarliga hot mot livsmedelsproduktionen
i Sverige.

Hushållningsåtgärder och energibesparingar

Föreställningen att en ständig förbrukning av olika naturresurser ligger till
grund för en ökning av människors levnadsstandard är inte bara en falsk
föreställning utan kan dessutom bli ödesdiger för vår fortlevnad. Genom den
konventionella synen på tillväxt pågår ett enormt slöseri med resurser - också
när det gäller kol, olja och gas. Detta är kännetecknande för en kapitalistisk
marknadsekonomi och produktionsteknologi. Vpk delar inte den nuvarande
synen på tillväxt. Tillväxtens innehåll avgör enligt vår uppfattning kvaliteten
på människors liv och på miljön. Först när produktionen styrs av
människornas behov i stället för företagens profiter blir en långsiktig och
varsam hushållning med våra resurser möjlig.

Energibesparingar för att minska förbränningen av fossila bränslen borde
vara givna i en politik som syftar till att hejda skogsdöd och markförgiftning.
Genom bl. a. underlagsrapporter till energikommitténs betänkande vet vi att
det är fullt möjligt att bevara nuvarande levnadsstandard samtidigt som
Sveriges energiförbrukning drastiskt minskar. Vpk har i andra motioner som
berör energiområdet framställt krav med denna inriktning. Också på det
trafikpolitiska området har vi till årets riksdag förslag som skulle leda till
energibesparingar och bättre miljö om de genomfördes.

Utsläppen måste minskas resp. renas

Bilismen

Bilavgasernas påverkan på försurning, skogsdöd och människors hälsa är
uppenbar. Två tredjedelar av kväveoxidutsläppen kommer fran bilarna.
Dieselavgaser från lastbilar och bussar spelar här en dominerande roll. En
enda långtradare släpper t. ex. ut lika mycket kväveoxider som ett tjugotal
bensindrivna bilar. Vpk har tagit upp detta förhållande i andra motioner om

Mot. 1984/85:2902

7

en ny trafik- och transportpolitik och om järnvägspolitiken.

Åtgärder för att minska de skador som föranleds av privatbilismen är också
nödvändiga, varför vi här tar upp förslag som berör även detta område. Vissa
av våra förslag kommer att kräva skärpt övervakning bl. a. av hastigheterna
på vägarna. En utbyggnad bör enligt vår mening kunna ske genom en
omfördelning av polisens resurser till förmån för trafikövervakning.

Naturvårdsverket ger ett talande exempel på hastighetsgränsernas betydelse
för föroreningarna: en bil vars hastighet är 120 km/tim släpper ut
dubbelt så mycket kväveoxid som när den körs i 90 km/tim.

Vpk föreslår att:

• blyfri bensin introduceras på de hundra största orterna redan under

1985,

• katalytisk avgasrening enligt USA 83-kraven skall finnas i alla nya
bensinbilar fr. o. m. den 1 oktober 1986,

• de krav som gäller i Kalifornien i USA på utsläpp från dieselfordon införs
fr. o. m. 1987 års modeller,

• hastighetsgränsen sänks från 110 till 100 km/tim på vägar som i dag har 110
km/tim som högsta tillåtna hastighet.

Industrier och kraftvärmeverk

Riktade reningsåtgärder mot de 100 värsta svavelutsläppskällorna i
Sverige, dvs. alla som släpper ut över 400 ton svaveldioxid (= 200 ton svavel)
per år. De 15 värsta syndarna skall åtgärdas under 1985: Bolidens
Rönnskärsverken; Boliden Kemi, Helsingborg; Värtaverken, Stockholm;
Scanraff, Stenungsund; Svenska Rayon, Karlstad; Oxelösunds Järnverk;
MoDo Husums Bruk; SCA Munksunds bruk; Uppsala kraftvärmeverk;
Norrköpings kraftvärmeverk; SSAB Luleå; Örebro energiverk; Nynäs
raffinaderi; Shells raffinaderi, Göteborg; Iggesunds bruk, Hudiksvall. (Här
har utelämnats Västerås energiverk, Ferrolegeringar, Trollhättan, SCA
Ortviken samt Skoghallsverken då åtgärder redan vidtagits där.)

Högsta tillåtna svavelutsläpp från stora koleldningsanläggningar halveras
till 0,05 gS/MJ.

Sammanfattningsvis ansluter vi oss till de förslag som läggs fram i
generaldirektörernas aktionsplan, dvs. att alla åtgärder som kostar mindre
än 7 500 kr./ton avskild svaveldioxid genomförs. Dock vill vpk att dessa
åtgärder är genomförda senast 1989, för att om möjligt ha gett resultat innan
nästa akuta torrsommar inträffar. Sveriges S02-utsläpp skall då vara mindre
än 150 000 ton/år. Vpk vill också att regeringen uppdrar åt naturvårdsverket
att inventera och redovisa alla svavelreduktionsåtgärder i landet som kostar
mindre än 10 000 kr. per ton avskild svaveldioxid. En sådan redovisning bör
finnas före utgången av 1985. För att finansiera ovannämnda förslag föreslår
vpk följande: Avgift på utsläpp av svaveldioxid över 100 ton/år tas ut med
4 000 kr./ton svaveldioxid under tiden 1985-1989.

Mot. 1984/85:2902

8

Eldningsolja

Högsta tillåtna svavelhalt i tjock eldningsolja sänks från 1 % till 0,5 %.
Högsta tillåtna svavelhalt i villaolja sänks från 0,3 % till 0,15 %. Ovanstående
åtgärder skall införas fr. o. m. den 1 juli 1986 i Götaland och fr. o. m.
den 1 juli 1987 beträffande övriga Sverige.

Beskattning och avgifter

Gödslingen av åkermarken måste kraftigt minskas för att reducera utsläpp
av kväveföreningar till luft och vatten. Hur detta skall åstadkommas snabbast
möjligt har den s. k. aktionsgruppen inte studerat. Regeringspropositionen^
utlovar inte heller åtgärder på området.

Frågan om ett förändrat system för beskattning av bilismen i avsikt att
minska såväl bensin- som dieselförbrukning liksom avgifter på kväveoxidutsläppen
från uppvärmningsanläggningar kan vara avgörande för hur radikalt
Sverige skall kunna hejda försurning och skogsdöd och i tid stoppa
förstöringen av produktiv jordbruksmark. Vi föreslår därför att en utredning
tillsätts med uppgift att noga studera ett skatte- och avgiftssystem som kan
minska förbrukning enligt ovan, minska föroreningarna samt bidra till att
gödslingen av åkermark kraftigt minskas genom en nedtrappningsplan.

Vpk stöder följande tidigare identifierade åtgärder (s. 38, PM 1862):

a) Låg NOx-förbränning vid vissa befintliga tjockoljeanläggningar.

b) Låg NOx-förbränning och denitrifiering vid nya kolpulveranläggningar.

c) Låg NOx-förbränning vid nya gasanläggningar.

d) Låg NOx-förbränning vid nya torvanläggningar.

e) Låg NOx-förbränning och denitrifiering vid vissa befintliga kolpulveranläggningar.

Förslagen till åtgärder i regeringspropositionen har en alldeles för låg
ambitionsnivå när det gäller reduceringen av kväveoxidutsläppen. Med vpk:s
förslag kan den 30-procentiga reduktionen uppnås redan 1989, och 1995 kan
en 50-procentig reduktion av nuvarande utsläpp uppnås. Naturvårdsverket
m. fl. bör få i uppdrag att utarbeta ett konkret handlingsprogram för att
uppnå dessa mål.

Flygbränsle

Vpk anser att flygbränsle skall beskattas på samma sätt som bensin för
bilar. Det är också nödvändigt att kväveoxidutsläppen från flyg kartläggs och
redovisas.

Mot. 1984/85:2902

9

Insatser i övrigt

Skogs vårdsåtgärder

Regeringen betonar i propositionen vikten av en aktiv skogsvård som ett
medel i kampen mot skogsskadorna. Där sägs följande: ”En aktiv
information, rådgivning och utbildning på detta område och en förbättrad
tillämpning av skogsvårdslagstiftningens bestämmelser är viktig.”

Ovanstående är en uppfattning som vpk helt ställer sig bakom. Vi betvivlar
emellertid det allvarliga uppsåtet med tanke på att departmentschefen helt
nyligen avslog skogsstyrelsens begäran om anslag till just sådana åtgärder.
Vpk föreslår att regeringen återkommer med förslag om ytterligare resurser
till skogsvårdsstyrelserna.

Åtgärder beträffande jordbruksmark

Den s. k. aktionsgruppen, bestående av ett antal generaldirektörer, har
föreslagit olika åtgärder för att minska miljöeffekter av försurning och
växtnäringsläckage på jordbruksmark. Bl. a. mot denna bakgrund framstår
propositionens förslag till åtgärder som otillräckliga.

Det krävs ökade insatser för information och rådgivning - enligt
lantbruksstyrelsen behövs det till denna verksamhet totalt 20 tjänster. Vpk
vill här åter påminna om att riksdagen beslutat om avgifter på gödsel- och
bekämpningsmedel vilka skall användas till åtgärder på miljöområdet.
Betydligt större insatser än de propositionen föreslagit bör vara möjliga. Vi
anser därför att regeringen omgående bör återkomma till riksdagen med
förslag både vad gäller ytterligare åtgärder och ökade anslag på nämnda
område.

Gödslingens effekter har berörts tidigare i denna motion och vpk anser att
en nedtrappning i användningen av försurande gödselmedel bör fastläggas
genom en plan.

Satsningar på forsknings- och utvecklingsarbete, övervakning och inventering

Vpk anser att ytterligare medel måste anslås till forskning på olika områden
med anknytning till försurningen. En kartläggning av och ett åtgärdsprogram
som gäller försurningens skadeverkningar på vårt dricksvatten är ett av flera
mycket angelägna områden.

Vpk ser det som en förstarangsfråga för kartläggningen av skadeverkningar
av skog och mark att en heltäckande kartering av skogsmarkerna sker
snabbt. Vi anser att den inventering som nu sker via riksskogstaxeringen och
vars första etapp nu är avslutad tar alltför lång tid.

Riksdagen bör därför anslå medel till flygfotografering med infraröd film.
Fotografiska bilder med hjälp av denna metod ger en tydligare och mer

Mot. 1984/85:2902

10

pålitlig bild av skogsskadorna än andra metoder. Den nya metodens
överlägsenhet har belagts vid en kartläggning av skadorna vid Söderåsen i
Skåne. En liknande flygfotografering av övriga landet skulle snabbt kunna ge
en total skadebild och leda till att de värsta lokala föroreningskällorna kunde
bestämmas mer exakt. Vpk anser inte att det finns tid att vänta på att
kartläggningen färdigställs först om flera år. I ett sådant läge kan vi ställas
inför ett faktum att det är för sent att satsa på ytterligare åtgärder.

Kalkning

Många miljoner har satsats på kalkning av sjöar och vattendrag under de
senaste åren. Detta är ett uppehållande försvar men det är nödvändigt i
nuvarande läge. Det står helt klart att föreslaget anslag inte räcker för det
behov som finns. Samtidigt är det emellertid oklart vilka anspråk man i olika
delar av landet ställer på bidragsstorleken beträffande insatser. Vpk anser
därför att de nu föreslagna insatserna på 105 milj. kr. till kalkning av sjöar,
mark och grundvatten utökas så snart det visar sig att behoven i landet är
större än regeringen förväntat. Regeringen bör i så fall återkomma till
riksdagen med förslag om höjning av anslaget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett konkret
åtgärdsprogram för radikal minskning av svaveldioxid- och
kväveoxidutsläpp i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för
kartläggning av och forskning om markförgiftning och konsekvenser
för livsmedelsproduktionen i Sverige,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att restriktioner
införs vilka innebär att högsta tillåtna svavelhalt i tjock
eldningsolja sänks från 1 % till 0,5 % och i villaolja från 0,3 %
till 0,15 % samt att restriktionerna skall gälla fr. o. m. den 1 juli
1986 för Götaland och fr. o. m. den 1 juli 1987 för övriga
Sverige,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om konkreta förslag till
reningsåtgärder för de 100 värsta svavelutsläppskällorna av
vilka de 15 värsta åtgärdas redan under 1985 enligt förslag i
denna motion,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att
minska svavelutsläpp från stora koleldningsanläggningar enligt
förslag i denna motion,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder
att rening som kostar mindre än 7 500 kr./ton avskild svaveloxid

Mot. 1984/85:2902

11

genomförs senast 1989 samt att naturvårdsverket ges uppdraget
att inventera och redovisa åtgärder för svavelreduktion som
kostar mindre än 10 000 kr./ton före den 31 december 1985,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en avgift införs
på utsläpp av svaveldioxid fr. o. m. den 1 januari 1986
innebärande att utsläpp överstigande 100 ton/år betingar en
avgift av 4 000 kr./år,

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förbud
mot skogsgödsling,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om en plan för en
successiv minskning av försurande gödsling av jordbruksmark,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
flygbensin bör beskattas enligt samma regler som bilbensin
samt att flygets utsläpp av kväveoxid bör kartläggas,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ytterligare resurser till skogsvårdsstyrelserna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ytterligare åtgärder och anslag vad gäller
försurning och växtnäringsläckage på jordbruksmark,

13. att riksdagen beslutar anvisa ytterligare 10 000 000 kr. avseende
åtgärder enligt punkt 11,

14. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
ytterligare medel till forskningsinsatser och kompetensuppbyggnad
på försurningsområdet,

15. att riksdagen hos regeringen hemställer om en snabb kartläggning
av försurningsskador på skog i enlighet med vad som
anförs i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behov av ytterligare medel för kalkning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a) att blyfri bensin bör introduceras på de 100 största orterna
redan under 1985,

b) att katalytisk avgasrening enligt USA 83-kraven bör finnas i
alla nya bensindrivna bilar fr. o. m. den 1 oktober 1986,

c) att de krav som gäller i Kalifornien, USA, på utsläpp från
dieselfordon införs fr. o. m. 1987 års modeller.

Mot. 1984/85:2902

12

d) att hastighetsgränsen bör sänkas från 110 till 100 km/tim på
vägar som i dag har 110 km/tim som högsta tillåtna gräns.

Stockholm den 18 mars 1985
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)