Motion
1984/85:2895
Barbro Nilsson i Örnsköldsvik m. fl.
Program mot luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127)
Propositionen om program mot luftföroreningar och försurning (prop.
1984/85:127) innehåller viktiga markeringar. T. ex. (s. 4): ”En gynnsam
ekonomisk utveckling får inte köpas till priset av rovdrift med naturresurser
eller allvarliga risker för människors hälsa”, ” har luftförorenings- och
försurningsproblemen snabbt utvecklats till ett stort och allmänt miljöproblem
med effekter på mark- och vegetation, yt- och grundvatten samt med
risker för människors hälsa”.
I Västernorrlands län har minskningen av svavelutsläppen gått snabbare
än riksgenomsnittet: 1975 beräknas utsläppen av svaveldioxid ha legat på
50 000 å 60 000 ton per år; 1980 hade de halverats till 25 000 å 30 000 ton;
1983 beräknas de ligga under 15 000 ton per år. Vi har under senare år ansett
Västernorrland vara det Norrlandslän som har den mest utbredda vattenförsurningen
(en jämförbar situation torde återfinnas först nere i Bergslagen västra
Dalarna och därefter i ett brett band från Värmland mot sydost ner
mot Småland och Blekinge). På basis av 1981 års allmänna sjöundersökning
har närmare 50 % av Västernorrlands län bedömts vara försurat eller
försumingshotat, varav 15 å 16 % av ytan klart försurad. Senare års
fiskundersökningar i länets sjöar har hittills gett ca 60 svartlistade sjöar på
grund av hög kvicksilverhalt och man beräknar att cirka varannan sjö borde
svartlistas i den halva av länet som är försumingsdrabbad.
Den undersökning av 500 sjöar som har utförts under vintern i år är hittills
bara preliminärt utvärderad på karta. Det är därför med reservation för viss
osäkerhet som vi nu bedömer att försurningstendensen fortsätter; det
område som innehåller försurade/försurningshotade sjöar har ökat något och
torde omfatta mer än 50 % av länets yta. En snöundersökning från vintern
1984 har nyligen redovisats (meteorologiska institutionen, Stockholms
universitet). Den utvisar pH-värden i snö vid Norrlandskusten på ca 4,2
(Västernorrlands och Gävleborgs län har lägsta värdena). De kurvor som
utvisar samma pH-värde går i huvudsak parallellt med Norrlandskusten, och
pH-värdena stiger västerut mot fjällkedjan till 4,8 nära norska gränsen.
Kurvornas karaktär tyder på att det sura nedfallet i helt dominerande grad
kommer genom långväga transporter söder och sydost ifrån. (Meteorologiska
studier kan ändå utvisa att de ursprungliga källorna ligger mer västerut.)
pH-gradienten från kust till fjäll styrks av mätningar av sulfat- och
ammoniumjoner i snön. De låga pH-värdena i kombination med stora
snömängder ger förklaring till den kraftiga surstöt i våra vatten som vi vet
kommer varje år vid snösmältningen. - Beträffande svartlistningen av sjöar
Mot. 1984/85
2895-2899
1 Riksdagen 1984185.3sami. Nr 2895-2899
Mot. 1984/85:2895
2
vet vi att den har samband med försurningen.
Vi bedömer alltså att försurningsläget är oförändrat allvarligt i länet. Vi
har en svårvittrad och sur berggrund vilket delvis torde medverka till den
utveckling vi ser och som torde innebära att väsentliga biologiska skador
redan har uppstått i länets vattensystem.
Förslagen i propositionen vad gäller fortsatt minskning av svavel- och
kväveutsläpp i Sverige förefaller realistiska med sikte på år 1995. Inte minst
med hänsyn till tätortsmiljöerna är målet att snarast få till stånd en allmän
rening av bilavgaser ytterst angeläget. Tidsprogrammet kan vi svårligen
ifrågasätta från vår utsiktspunkt. En fortsatt uppräkning av kalkningsanslaget
liksom av anslag till forskning, kartering och inventering av försurningsförhållanden
ligger också helt i linje med vårt synsätt. Vi vill från länet mer än
tidigare betona de långväga föroreningarnas betydelse för utvecklingen. Det
ger oss anledning att misstänka att skogsskador med aknytning till luftföroreningarna
kan förekomma även i Norrland. I länet planeras en förutsättningslös
skogsskadekontroll påbörjas sommaren 1985.
Det är bra att jordbruksministern har markerat en knytning mellan
försurningen och vissa driftsfrågor i jord- och skogsbruket, likaså att han
konstaterat att mark- och grundvattenförsurningen redan är en realitet i
Sydsverige. I vårt län har vi ännu för dåligt underlag för att dra säkra
slutsatser i samma riktning, men vi är mycket intresserade av att se närmare
på eventuella effekter inom de nämnda områdena i vårt regionala perspektiv.
Det är därför utmärkt att jordbruksministern betonar vikten av förstärkt
forskning, kartering och inventering i samband med försurningen (s. 74-76).
Det är samtidigt litet oroande att det i propositionen ganska genomgående
talas endast om mellersta och södra Sveriges problem. Vi har i Västernorrlands
län konkret intresse av följande punkter:
1. En ökning - inom ramen för tillgängliga resurser - av kalkningsanslaget
till länet från 5,4 till 9 milj. kr. 1985 (varav en ökande andel underhållskalkning).
2. Att som Norrlandslän få bli ett av de fyra län (s. 66) där intensifierad
markkartering på jordbruksmark planeras ske med sikte på frågeställningar
kring försurning/gödsling/kalkning.
3. Att av kalkningsanslaget och i samverkan med naturvårdsverket
komplettera PMK-nätet (det rikstäckande, men glesa programmet för
miljökontroll) med observationer i länet avseende t. ex. försurningseffekter i
skogsmark, grundvattenförsurning, nederbördsanalyser och skogsskador. Flera
kommuner är intresserade av samma frågeställningar, och länsstyrelsens
roll kan till viss del bedömas bli av samordnande karaktär.
Mot. 1984/85:2895
3
Vi hemställer
att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
angelägna åtgärder för fortsatt framgångsrikt miljövårdsarbete i
Västernorrlands län.
Stockholm den 18 mars 1985
BARBRO NILSSON (s)
i Örnsköldsvik
BENGT WIKLUND (s)
STIG OLSSON (s)
RUNE JONSSON (s)
BO FORSLUND (s)
SVEN LUNDBERG (s)
1* Riksdagen 1984/85.3sami Nr2895-2899