Mot. 1984/85:2894
Motion
1984/85:2894
Thorbjörn Fälldin m. fl.
Program mot luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127)
Aldrig tidigare har väl marken varit så jämnad - politiskt och opinionsmässigt
- för omedelbara, effektiva åtgärder mot de försurande och skogsdödande
svavel- och kväveutsläppen. Äntligen har Europa vaknat. Och äntligen
börjar allt fler beslutsfattare och vanliga medborgare att inse vidden av
luftföroreningshotet mot vår miljö och vår hälsa. T. o.m. ekonomer har
börjat förorda åtgärder, eftersom förstörd skog och omfattande rostskador
kostar samhällsekonomin stora summor. I Sverige uppskattas materialförstöringen
till 0,5-1 miljard kronor/år. Försurningen och de gränsöverskridande
luftföroreningarna är i dag en av de största politiska frågorna i hela
Europa. Politiker överallt vet att människor i gemen är oroade över den
döende skogen, det förgiftade grundvattnet, de döende sjöarna, de skadade
växterna, de kort- och långsiktiga hälsoriskerna, de sönderfrätta byggnaderna
och kulturminnena.
Den nu lagda propositionen visar att regeringen saknar handlingskraft.
Det är svårt att förstå varför regeringen släpper ifrån sig initiativet och
handlingsfriheten i fråga om åtgärder mot försurningen. I stället för att nu ta
de nödvändiga besluten väljer regeringen nya utredningar. Det heter t. ex. i
regeringens proposition att ”möjligheterna att ytterligare reducera avgasutsläppen
beaktas inom ramen för trafikplaneringen. Riktlinjer för luftkvalitet
utarbetas.” När det gäller konkreta åtgärder säger man angående blyfri
bensin att ”sådan bensin avses bli tillgänglig”. Mot bakgrund av de klara
beslut man fattat i Västtyskland, Schweiz och Österrike är den svenska
regeringen kraftlös och handfallen.
Det krävs konkreta beslut och åtgärder för att rädda miljön och återställa
balansen i vårt ekosystem. Det går inte att avfärda kraven på bättre miljö
med att vi inte har råd. Det vi verkligen inte har råd med är att låta
miljöförödelsen fortgå.
Förslagen i propositionen innebär inte att försurningen stoppas. Centerpartiet
anser att regeringen borde ha lagt fram en avvecklingsplan för
försurningen. Vi vill här ge förslag på åtgärder utifrån denna målsättning.
Bakgrund
Industriverksamhet, eldning med olja och kol samt motorfordonstrafik är
de helt dominerande orsakerna till försurningen. Mer än 90 % av det svavel
som faller ned över Europa kommer från mänsklig aktivitet.
Det svavel som finns i de fossila bränslena och kvävet i all förbränningsluft
1 Riksdagen 1984/85.3 sami. Nr2894
Mot. 1984/85:2894
2
bildar försurande ämnen som kan transporteras långa sträckor genom luften
för att sedan falla till marken, t. ex. med nederbörden.
Det är inte stort mer än 20 år sedan man började ana vidden av
försurningsproblemet. Till skillnad från andra miljöproblem som tidigare har
uppmärksammats har försurningen ett smygande och till en början närmast
omärkligt förlopp. Därför fick försurningen pågå i stort sett utan att
uppmärksammas ända fram till 1960-talets slut.
Men gradvis har även de som i det längsta förnekat miljöproblemen insett
att försurningen är ett av de svåraste miljöhoten hittills. Varenda kvadratmeter
av svenskt territorium är utsatt för svavelnedsläpp. Att fisken dött i
tusentals sura sjöar har vi vetat i åtskilliga år. Att dricksvattnet från källor
och brunnar kan innehålla hälsovådliga halter av giftiga metaller har man
nyligen kunnat konstatera. Att skog drabbas hårt av försurningen och
luftföroreningarna är en chockartad upptäckt inte minst för skogsnäringen.
Steg framåt och bakåt
I början av 1970-talet var utsläppen av svaveldioxid i Sverige ca 900 000 ton
per år. I dag ligger samma utsläpp på ca 300 000 ton per år. Alltså drygt en
minskning med två tredjedelar under de senaste åren. Av kväveoxidutsläpp
kommer ca två tredjedelar av de svenska utsläppen från motorfordon. Det är
realistiskt att tro att Sverige sedan regeringsskiftet mist sin tätposition i
miljöarbetet och därmed i bekämpningen av försurningen.
Centerpartiet i regeringsställning tog mycket allvarligt på försurningen. Vi
drev på arbetet med att få till stånd den internationella konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Den följdes upp av ett
internationellt arbete som kulminerade i Stockholmskonferensen om försurning
- Miljö -82. Vi tog fram förslag om skärpta utsläppskrav för koleldade
anläggningar i Sverige, skärpta bilavgaskrav, ett kalkningsprogram och
informationsresurser som möjliggjorde bl. a. miljöorganisationernas internationella
försurningssekretariat.
Kunskapen om försurningen har nu ytterligare ökat och omfattningen av
skadorna har visat sig vara mycket allvarligare än vad som tidigare förutsågs.
Det ger erfarenheter både i Sverige och internationellt vid handen.
Vilka gränser sätter naturen?
Vid den internationella försurningskonferensen Miljö -82 som arrangerades
i Stockholm enades forskare från ett stort antal länder om att formulera
ett gränsvärde för försurning av ytvatten. Detta värde är 0,5 g svavel per
kvadratmeter och år för att undvika storskalig försurning av känsliga sjöar
och vattendrag. Sådana känsliga områden har vi inte minst i Skandinavien.
Sjöförsurningen där och markförsurningen i Mellaneuropa visar att svavelutsläppen
i påverkansområdet behöver minskas med minst 80 %.
Mot. 1984/85:2894
3
Centerpartiet anser att målsättningen för arbetet med att begränsa de
försurande utsläppen måste vara att pressa ned dem till en nivå som naturen
långsiktigt kan ta emot utan att ta skada.
Internationella åtgärder
Av de svaveldioxidutsläpp som drabbar Sverige härrör ca 80 % från andra
länder. I Sverige bidrar vi i vår tur till försurning i främst Finland och
Sovjetunionen. Internationell samverkan och gemensamma åtgärder är helt
oundgängliga förutsättningar för att kunna komma till rätta med långväga
gränsöverskridande luftföroreningar.
Vi anser att målet för det internationella försurningsarbetet måste vara att
inom ECE-konventionen arbeta för att långsiktigt säkerställa en frisk miljö i
Europa. Detta kommer inte att uppnås med 30-procentiga minskningar av
svavel- och kväveoxidutsläpp. Som vi tidigare har nämnt krävs åtaganden om
80 % reduktion. Med dessa värden som utgångspunkt bör en internationell
plan upprättas med program för nedtrappning av i första hand svavel- och
kväveoxider samt hur situationen skall följas upp genom ett program för
övervakning av miljökvalitet.
För att nå framgång med detta krävs både politisk vilja och ekonomiska
resurser. Ett allvarligt problem är de länder i Europa som har en svag
ekonomi. För att få till stånd utsläppsreduktioner också i dessa länder krävs
gemensamma insatser. En tänkbar möjlighet är att bygga upp en fond genom
avgiftsuttag på fossila bränslen. Efter en prioritering bland befintliga fossilt
eldade anläggningar och med beaktande av ländernas ekonomiska förutsättningar
kan en fördelning göras av fonderade medel. Medlen bör utnyttjas för
åtgärder som syftar till minskade försurande utsläpp. Det kan ske genom
effektivare reningsmetoder, effektivare energianvändning och/eller övergång
till mindre försurande energislag. Investeringsstimulanser torde vara en
förutsättning för att det skall bli möjligt för ekonomiskt svaga länder att inom
rimlig tid satsa på bättre rening och mindre försurande utsläpp.
Det är också angeläget att kunskap sprids om bästa möjliga tillgängliga
reningsteknik. Genom tidigare internationella erfarenheter vet vi att det kan
initiera investeringar i miljöförbättrande teknik. Svenska företag ligger långt
framme på detta område. Den svenska regeringen borde driva på arbetet
med att sprida kunskap om bästa tillgängliga reningsteknik genom att ta
initiativ till internationella teknik- och industrimässor på miljöområdet.
Från svensk synpunkt är det särskilt angeläget att nära följa utvecklingen i
de länder som starkt bidrar till försurningen i Sverige i syfte att där få i gång
effektiva reningsåtgärder. Den svenska regeringen borde därför vidta
åtgärder vid svenska beskickningar för att skärpa miljöbevakningen och öka
kunskaperna om försurningsproblemen i länder av särskilt intresse ur svensk
synpunkt. I vissa fall bör särskild personal avdelas för att bevaka svenska
miljöintressen.
I propositionen sägs att Sverige skall följa utvecklingen på försurnings- och
1* Riksdagen 1984185.3sami Nr2894
Mot. 1984/85:2894
4
luftföroreningsområdet. Det sägs vidare att vi skall fortsätta intensifiera det
svenska agerandet i olika internationella organ. Den stora tilltro som
regeringen sätter till 30-procentklubben har tydligen hämmat regeringen så
att den inte förmått presentera ett enda nytt förslag till internationella
åtgärder.
Energipolitisk inriktning
För Sverige liksom för andra länder ligger lösningen på problemen med
försurningen i en långsiktig energi- och miljöpolitik. Centerpartiet har
nyligen i annat sammanhang framlagt förslag om energipolitikens inriktning.
Vi anser att en medveten politik för energihushållning och effektivare
energianvändning är den bästa garantin för både en positiv ekonomisk
utveckling och en bra miljö. Samhällets åtgärder måste också inriktas på att
stödja användning av inhemsk, förnybar och miljövänlig energi. Användning
av fossila bränslen skapar både försurning och koldioxidökning. Regeringens
kolprogram måste därför avvisas och svavelutsläppen från oljeanvändningen
måste begränsas.
De svenska svaveldioxidutsläppen från oljeanvändningen i Sverige beräknas
med nuvarande miljökrav bli ca 80 000 ton i mitten av 1990-talet.
Ytterligare ca 30 000 ton per år skulle kunna tas bort om ännu högre, fullt
rimliga krav skulle ställas på avsvavling av tjocka och tunna eldningsoljor och
dieselbrännoljor. Denna möjlighet har regeringen inte ansett att man
behöver använda sig av, trots att det vore ett sätt att snabbt minska
utsläppen.
Beträffande tjocka oljor gäller nu att de inte får ha högre svavelhalt än
1 %. Oljorna är en blandning av lågsvavlig olja från Nordsjön och
högsvavliga oljor från bl. a. Sovjetunionen. Man ”förorenar” sålunda
Nordsjöoljan med svavelrikare, något billigare oljor. I försurningspropositionen
ansluter sig regeringen till aktonsgruppens förslag att man skall utreda
om Sverige kan skaffa sig egen avsvavlingskapacitet för att göra lågsvavlig
olja (0,5 %) direkt från högsvavliga tjockoljor. Om Sverige har sådan
kapacitet blir vi mindre beroende av tillgången på naturligt lågsvavlig olja.
Att vi köper lågsvavlig Nordsjöolja har också givit Sverige outnyttjad
avsvavlingskapacitet för tunna eldningsoljor och dieselbrännoljor. Dessa
tunna oljor lyder nu under bestämmelser om högst 0,3 % svavelhalt, men
teknisk expertis har visat att det är fullt möjligt att ytterligare sänka
svavelhalten i dessa destillatoljor till ca 0,15 %. Den outnyttjade kapaciteten
skulle kunna användas och resultatet skulle kunna bli ytterligare ca 10 000
ton svaveldioxid mindre i utsläpp per år. Investeringarna är redan gjorda,
anläggningarna finns. Avsvavlingen skulle motsvara driftskostnaderna.
Vi efterlyser ett sådant förslag i regeringens proposition. Om Sverige
enbart skulle utnyttja lågsvavlig olja motsvarande Nordsjöoljan skulle detta
bespara våra marker och vatten ytterligare ca 20 000 ton svaveldioxid per år.
Trots att industrins utsläpp av svaveldioxid kraftigt har minskat under
Mot. 1984/85:2894
5
slutet av 1970-talet och början av 1980-talet så bidrar den med ca 30 % av de
totala utsläppen i Sverige. De största utsläppskällorna inom industri och
förbränningsanläggningar är Rönnskärsverken, Skellefteå, Värtans energiverk,
Stockholm, Boliden Kemi, Helsingborg, Scanraff, Lysekil, Västerås
energiverk, Oxelösunds järnverk, Modo Husums bruk, SVA Munksund,
Piteå, Uppsala energiverk, Norrköpings energiverk och Ferrolegeringar,
Trollhättan.
Vi anser att utöver de reningskrav som ställs på denna typ av anläggningar
bör det prövas om det genom att utnyttja ekonomiska styrmedel är möjligt
att stimulera en anpassning till den tekniska utvecklingen och övergång till
bästa möjliga reningsteknik. Centerpartiet anser därför att regeringen bör
utreda möjligheterna att införa en svavelavgift i syfte att begränsa svavelutsläppen
från de största utsläppskällorna i Sverige.
Kväveoxidutsläppen måste begränsas främst genom förbättrad förbränningsteknik
i förbränningsanläggningar.
Riksdagen beslutade våren 1984 om riktlinjer för svavelutsläppen för
koleldade anläggningar. Beslutet innebar att vissa nivåer för större resp.
mindre anläggningar angavs som riktlinjer vid tillämpningen av miljöskyddslagen.
Dessa riktlinjer är enligt vår mening otillräckliga. Vi anser att kolförbränning
utan rökgasavsvavling i såväl befintliga som eventuellt nytillkommande
anläggningar inte bör komma i fråga. Det bör således vara ett absolut krav att
varje koleldad anläggning skall förses med rökgasavsvavling och utnyttja
bästa möjliga teknik. Befintliga anläggningar bör kunna få dispens högst fem
år för att installera nödvändiga reningsanläggningar alternativt övergå till
annat fast bränsle. För samtliga anläggningar bör vidare maximalt tillåtas en
utsläppsnorm på 0,05 g svavellMJ. Denna utsläppsnorm för svavel vid
förbränning av kol bör lagfästas.
En sådan lagstiftning med ovan angiven innebörd är väsentlig om
trovärdighet skall kunna skapas i det internationella arbetet i syfte att få
andra länder att minska sina utsläpp av luftföroreningar.
Bilavgaser
Kväveoxidernas roll för försurning av mark och vatten väntas öka. I
sydligaste Sverige har man redan nått en kvävemättnad och där spelar
nedfallet av sura kväveföroreningar redan i dag stor roll för mark- och
vattenförsurningen. Även vid de s. k. surstötarna påverkar det sura kvävenedfallet
direkt sjöarna och vattendragen. Orsakerna till skogsskadorna är
komplexa och sambanden ofullständigt kända. Kväveoxiderna påverkar
skogsskadorna och om inget görs för att nedbringa kväveoxidhalterna
riskerar man att omintetgöra de positiva effekterna av minskningen av
svavelutsläppen.
Bilavgaserna innehåller försurande kväveoxider och det framstår i dag som
Mot. 1984/85:2894
6
en av de angelägnaste åtgärderna i försurningsarbetet att införa katalytisk
avgasrening för att motverka detta. Frågan om införande av blyfri bensin är
nära förknippad med införande av avgasreningskrav motsvarande dem som
bl. a. finns i de s. k. USA 83-kraven. Först därigenom uppnås den fulla
miljövårdseffekten. Att begränsa hälso- och miljöriskerna som skapas
genom blyspridning är angeläget och en av de viktigaste åtgärderna för att
förbättra miljön i tätorter. Bilavgaserna innehåller därutöver mutogena
ämnen som kan tas bort genom katalytisk rening.
Som vi tidigare har understrukit finns stor anledning att kritisera regeringens
proposition. Det gäller inte minst handfallenheten med bilavgasfrågan.
År 1983 kom bilavgaskommittén med förslag om blyfri bensin. Remissinstanserna
var överlag positiva till detta särskilt som en sådan utveckling redan
är i gång i flera länder i Europa, Västtyskland, Schweiz, Österrike m.fl.
Cancerkommittén tillstyrkte bilavgaskommitténs förslag år 1984.
Aktionsgruppen mot försurning (generaldirektörerna) menar att det är
väsentligt att minska kväveoxidutsläppen. Trafiksektorn svarar för 60 %.
Det kan man göra med skärpta avgaskrav - men då fordras blyfri bensin.
Förslagen kom 1984.
Regeringen gav i juni 1984 naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta förslag
till föreskrifter om blyfri bensin.
Trots ett gediget underlagsmaterial har regeringen inte kunnat komma
med konkreta förslag. Regeringen tänker tydligen göra hela frågan beroende
av händelseutvecklingen i EG. Av följande tabell kan man jämföra
handlingskraften i agerandet i länder som Österrike och Västtyskland med
den svenska regeringens. Schweiz införde för några år sedan Europas då
strängaste reningskrav. Sedan länge finns krav på katalytisk rening i USA
och Japan. Medan andra länder handlar, väntar Sverige.
På den internationella bilmässan i Genéve dominerade bilar med katalytisk
rening. Man konstaterade där att katalytisk rening var ett lika starkt
försäljningsargument som de energisnåla bilar som kom i mitten av
1970-talet. Svensk bilindustri och bilbranschen i stort är nu beredda på att
anpassa sig till den utveckling som nu definitivt är på gång i Europa, om man
bara får klara besked om vilka regler som skall gälla. Minst var tredje bil som
i dag tillverkas av Volvo och Saab har katalytisk rening, men dessa bilar säljs
på export.
Bilar med katalytisk avgasrening är i dag inte typgodkända i Sverige.
Naturvårdsverket har lämnat förslag på hur kungörelsen om hälso- och
miljöfarliga varor kan ändras så att reglerna för blyfri bensin kan förändras.
Vi bilägger här förslaget och föreslår att riksdagen beslutar ge regeringen i
uppdrag att förändra kungörelsen enligt förslaget.
Blyfri bensin tillhandahålles i ett nät av bensinstationer i Europa.
Petroleumindustrin måste få klara riktlinjer, liksom överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, för vilken bensin som skall krävas. En svensk etanolproduktion
måste komma i gång i större skala. En etanolinblandning skulle
Mot. 1984/85:2894
7
kunna ge förutom positiva miljöeffekter tillgång på inhemsk energi, sysselsättning
och ett effektivt utnyttjande av resurser från jordbruket. Vi har i
annat sammanhang föreslagit åtgärder för en svensk etanolproduktion.
Vi föreslår att riksdagen beslutar att anta följande handlingsprogram för
åtgärder mot bilavgaserna:
- Förändra omedelbart lagen om hälso- och miljöfarliga varor så att det blir
möjligt att typgodkänna bilar med katalytisk rening.
- Blyfri bensin skall finnas senast den 1 juli 1986 vid alla tankställen med fler
än en pump. Samtidigt införs en skatterabatt på blyfri bensin, som
finansieras av en höjning på blyhaltig bensin. Skatten på inhemsk
producerad etanol avskaffas.
Stimulanser för bilar som klarar de amerikanska avgasreningskraven efter
kompletterande åtgärder utreds.
- Katalytisk rening skall vara obligatorisk fr. o. m. 1987 års bilmodeller.
- Utvecklande av energiteknik och trafiklösningar som begränsar utsläpp av
bilavgaser.
- Krav på att rening av avgaser från tunga dieselfordon, motsvarande
kraven, blir obligatorisk från 1988 års modeller samt på utredning av
kostnader och effekter vid införande av Kalifornienkraven för tunga
dieselfordon.
Skogsskador
Skogen är en av de naturresurser som mänskligheten behöver. Samtidigt är
det en av de resurser som hårdast brandskattas världen över. Skovling och
felaktiga metoder gör att skogarna försvinner från jordens yta. I Sverige har
vi lyckats sköta skogen på ett sådant sätt att vi i historisk tid aldrig haft så
mycket skog som vi har i dag.
Nu hotar luftföroreningarna och försurningen att brandskatta skogarna i
Nordamerika, Centraleuropa och Skandinavien. I början av 1970-talet
kunde man i Centraleuropa observera att silvergranen var skadad och dog.
Sedan 1980-talets början syns skadorna också på vanlig gran. Även tall, bok,
ek och andra lövträd skadas och dör. Till en början var det bara äldre träd
som drabbades, men skador finns nu även på mycket unga bestånd och
plantor. En sen bedömning av skador i Förbundsrepubliken Tyskland visar
på 50-procentiga skador. Även Österrike och Holland, men inte minst
öststater som Tjeckoslovakien och Östtyskland här omfattande skador och
skogsdöd.
I Sverige har översiktliga inventeringar gjorts av skogsskadorna. Skador
finns och det finns fog för att misstänka att kommande inventeringar kommer
att visa på en ökning. I en jämförelse med Centraleuropa är våra marker
överlag- mindre motståndskraftiga gentemot den sura nederbörden. Stora
värden står på spel.
Den svenska nationalinkomsten är mycket beroende av skogsbruket. Ca
300 000 svenskar får sin utkomst genom skogsbruk och skogsindustri. 1983
Sammanställning av bilavgaskrav
ÖSTERRIKE
VÄSTTYSKLAND
1 januari 1985:
Skatterabatt på ca 3 000 SEK till alla
bilar som redan klarar de amerikanska
avgasreningskraven.
1 april 1985:
Blyfri bensin skall finnas att köpa vid
vissa tankställen.
1 oktober 1985:
All blyad regularbensin skall vara
borta.
Blyfri bensin skall finnas vid alla
tankställen i landet.
Extraskatt införs på alla nya bilar
(> 1,5 1) som inte klarar de amerikanska
avgaskraven.
1 januari 1986:
Även dieseldrivna fordon omfattas.
1 oktober 1986:
Extraskatten införs också på alla nya
bilar < 1,5 1.
1 januari 1988:
Inga bilar som inte klarar de amerikanska
avgasreningskraven får längre
importeras till Österrike.
1 april 1985:
Lägre bensinskatt (14 öre/l) på blyfri
bensin.
1 juli 1985:
Frivillig certifiering möjlig för 1986
års bilmodeller.
Lägre skatt för bilar som klarar de
amerikanska avgasreningskraven.
(9 000 SEK)
1 juli 1985:
Skattefördelar även till bilägare som
bygger om sina nuvarande bilar så att
de får katalytisk avgasrening.
1 januari 1988:
Under förutsättning att EG godkänner
det:
De amerikanska avgasreningskraven
blir obligatoriska för bilar >2 1.
1 januari 1989:
Under förutsättning att EG godkänner
det:
De amerikanska avgasreningskraven
blir obligatoriska även för bilar < 2 1.
SVERIGE
Regeringens förslag
Sommaren 1985:
Blyfri bensin finns vid ett fåtal tankställen.
Sommaren 1986:
Blyfri bensin finns i ett rikstäckande
nät av tankställen, främst vid de stora
genomfartsvägarna.
Sommaren 1986:
Frivillig certifiering möjlig för 1987
års bilmodeller.
Sommaren 1987:
Blyfri bensin finns vid alla tankställen
med mer än en pump.
Förbud mot försäljning av blyad regularbensin
från 1 juli.
Hösten 1988:
Katalytisk avgasrening (de amerikanska
avgasreningskraven) obligatorisk
fr. o. m. 1989 års bilmodeller - under
förutsättning att EG kommer överens.
”Utgången av de inom EG nu
pågående diskussionerna om samordningen
av bestämmelserna blir
därför av avgörande betydelse.”
SVERIGE
Centerpartiets förslag
Omedelbart:
Förändra lagen om hälso- och miljöfarliga
varor så att det blir möjligt att
typgodkänna bilar med katalytisk rening.
Utredning om Kalifornienkrav på
tunga dieselbilar.
Stimulanser till bilar som klarar
USA-kraven efter kompletterande
åtgärder, utredning.
Juli 1986:
Blyfri bensin skall finnas på alla tankställen
med fler än en bensinpump.
Skatterabatt med 20 öre/l för blyfri
bensin.
Skatten på inhemsk etanol avskaffas.
Katalytisk rening obligatorisk från
1987 års modeller för personbilar.
1987:
Krav på tunga dieselfordon, i enlighet
med USA 83-kraven, från 1988
års modeller.
Mot. 1984/85:2894
9
bidrog skogsnäringen med 38 miljarder kronor i rena exportinkomster.
Skogen har värden som inte heller kan mätas i pengar. Människor sätter stort
värde på att ha tillgång till en frisk och grön skog och få plocka bär och svamp
ur dess skafferi. Vi har också ett ansvar att sköta skogen så att den blir minst
lika värdefull för kommande generationer som skall bruka den.
Västtysklands förlust i skogstillväxt beräknas i år bli flera miljarder
kronor. Ekonomer inom förbundsregeringen har beräknat att landets förlust
som en följd av skogsskadorna hittills uppgått till tiotals miljarder kronor.
Inom ett par år väntas sågindustrin få brist på sågbart timmer.
Oron sprider sig också bland svenska skogsbrukare och skogsindustriarbetare
att detta också skall drabba den svenska skogsnäringen.
Effekterna på skogsbruket kan bli omfattande som en följd av försurningen.
Det är angeläget att regeringen mot denna bakgrund tar initiativ till en
bedömning av hur detta kommer att påverka virkesmarknaden.
Försurningen i skogs- och jordbruket
Försurningens effekter på skogs- och jordbruksmark är bristfälligt kartlagda.
För att kompensera försurningen har jordbrukarna sedan länge kalkat på
odlingsmarkan. Kalkningsbehovet, som ökar i takt med tillförseln av sura
ämnen till marken, har inte helt tillgodosetts. Vid markkarteringar noteras
många gånger sjunkande pH-värden.
Luftföroreningarna gör att behovet av kalkningsinsatser ökar i särskilt
utsatta områden. Vi delar aktionsgruppens bedömning av kalkningsbehovet,
men anser att det i särskilt utsatta områden också bör ges stöd för kalkning av
jordbruksmark. Vi anser också att det bör finnas en långsiktighet i
kalkningsverksamheten och regeringen bör därför återinföra kalkningsprogrammet
som sträcker sig över en treårsperiod.
Jordbrukets roll i försurningsproblemet är omdiskuterad. Samtidigt bör
man konstatera att jordbruket kan minska försurningen genom en lämplig
användning av gödselmedel och tillräcklig kalkning. Man bör därför upphöra
med användning av det starkt försurande gödselmedlet ammoniumsulfat.
Man bör vidare uppmana gödseltillverkare att deklarera behovet av kompensationskalk
vid användning av t. ex. sammansatta gödselmedel, samt utöka
lantbruksrådgivningens insatser för kompensationskalkning.
Skogsgödslingen bidrar genom tillförsel av försurande gödselmedel till
effekter på skogsmarken. Skogsbruket är inte på samma sätt beroende av
gödsling och därför anser vi att försurande gödselmedel i skogsbruket kan
förbjudas.
Den lövträdsinblandning som i någon mån bidrar till att dämpa försurningens
effekter bör bibehållas. Vi har tidigare föreslagit att skogsvårdsavgiften
skall avskaffas och att de bidrag som finansieras av denna avgift tas bort.
Bland dessa återfinns det s. k. 5:3-bidraget som i vissa fall har lett till att
lövträd har fått ge plats för barrskog. Vi anser att försurningsproblemet
ytterligare är skäl för att ta bort detta bidrag.
Mot. 1984/85:2894
10
Inventering och forskning
I arbetet med att upptäcka och identifiera olika miljöproblem och
miljöskador har man sedan länge använt satellitfotografering. Den har i
många sammanhang visat sig vara framgångsrik.
Också infraröd fotografering från vanliga flygplan har visat sig komma till
användning i miljöarbetet. I Förbundsrepubliken Tyskland använder man
infraröd fotografering för att upptäcka och bedöma omfattningen av de
aktuella skogsskadorna.
Genom utnyttjande av flygfotografering med denna teknik kan man i tid
upptäcka förekomst och omfattning av skador som är svåra att upptäcka och
överblicka från marken.
I Förbundsrepubliken har man också på mycket kort tid byggt upp ett nät
av avancerade mätstationer som på olika sätt kan bedöma och analysera de
föroreningar som drabbar skogarna.
I Sverige används den moderna tekniken långsammare och i mindre
omfattning. Infraröd flygbildsfotografering kan bli ett värdefullt hjälpmedel i
in venteringsarbetet.
Vi anser det också angeläget att försöken med provytor och mätstationer
byggs ut för att kontinuerligt kunna följa förändringar av försurningssituationen.
Vi vet i dag tillräckligt om försurningen för att sätta in kraftfulla åtgärder
för att begränsa försurningens orsaker. Vi måste minska utsläppen av ämnen
som förvärrar försurningen eller på annat sätt är skadliga. Detta måste göras
omedelbart. Samtidigt måste också forskningen byggas ut för att vi skall få
klarhet i orsaken till skogsdöden och vad vi kan göra för att förbättra
situationen nu och framöver. Samtidigt är det emellertid nödvändigt att vi
genom forskning ökar kunskaperna så att kommande åtgärder kan sättas in
på ett alltmer underbyggt och effektivt sätt. Det är fråga om forskning såväl
när det gäller försurningens orsaker och effekter som när det gäller åtgärder
för att minska konsekvenserna av försurningen.
Rent allmänt kan sägas att de fysikaliska, kemiska och biologiska
effekterna av luftföroreningarna är så komplicerade att det inte är tillräckligt
att studera de uppkomna skadorna och vad de beror på. Skall vi kunna
förutsäga och förebygga skador måste vi analysera de bakomliggande
orsakerna och processerna mer i detalj. Forskningen måste utöver att den
skall utökas totalt också breddas. Man måste analysera de kunskaper som
redan finns och då särskilt beakta de kunskapsluckor som finns. En utökad
experimentell verksamhet, långsiktig bevakning och ett utökat internationellt
forskningsutbyte är önskvärt. Skadebilden är så mångsidig att det
dessutom är nödvändigt med tvärvetenskapliga projekt.
Vi anser liksom regeringen att det är mycket angeläget att insatser görs för
att vi skall komma till rätta med luftföroreningarna och deras effekter,
däribland skogsskadorna. Men vi är inte övertygade om att de förslag som
Mot. 1984/85:2894
11
lagts är tillräckliga. Vi anser inte heller att fördelningen av de föreslagna
medlen är optimal.
För en tillfredsställande förståelse på lång sikt menar vi att det behövs en
samlad långsiktig forskningsinsats. Forskningen måste omfatta inte bara
mätningar av olika former av luftföroreningar utan också en experimentell
verksamhet som behandlar luftföroreningarnas samspel med de naturgivna
faktorerna som väder (klimat), mark och växternas biologiska egenskaper.
Skogens förändrade näringshushållning måste beaktas liksom också förekomsten
av giftiga metaller i marken.
Grundläggande blir att beakta de faktorer som påverkar trädens vitalitet,
dvs. förmåga att kunna motstå luftföroreningar och extrema vädersituationer.
En sådan långsiktig kunskap är också nödvändig för att kunna
bedöma samspelet i naturen mellan yttre påverkan, svavelutsläppen m. m.
samt naturens toleransförmåga och anpassningsmekanismer.
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har utarbetat ett samlat program för
forskning om luftföroreningars effekter på skog. I programmet beaktas även
hotet mot jordbruksgrödorna. SLU har också vid omfördelning av egna
resurser givit ämnesområdet hög prioritet.
Mot bakgrund av att kortsiktiga insatser inte ger en tillräcklig bas för att
belysa orsakssammanhangen för skogsskador finnér vi det nödvändigt att
utnyttja de resurser som redan finns i form av specialister, försök och
apparatur vid SLU för långsiktig skogsforskning och till denna anknuten
åtgärdsforskning (kalkning och gödsling). Vi vill framhålla att den kompetens
inom främst områdena växtfysiologi, växtnäringslära, markbiologi,
marklära och skogsproduktion liksom också entomologi och patologi som
finns vid SLU är nödvändiga element i skogsskadeforskningen. Det är därför
angeläget att resurser tillförs dessa ämnesområden för att en ytterligare
forskning skall komma till stånd. Endast med en sådan helhetssyn finns
möjlighet att svara mot de krav som ställs på omedelbara insatser och
långsiktig kompetensuppbyggnad enligt Aktionsplanen mot luftföroreningar
och försurning och SLU:s långsiktiga forskningsprogram.
I den forskningspolitiska propositionen (prop. 1983/84:107) skrivs i
avsnitt 4, Samspelet mellan sektorsforskning och grundläggande forskning
inom högskolan, bl. a. följande (s. 14).
Men formerna för sektorsforskningen måste utvecklas så att vi i tillräcklig
omfattning får till stånd långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad. En
ytterst angelägen forskningspolitisk uppgift i dag är därför att stärka såväl
den långsiktiga riktade kunskapsuppbyggnaden inom sektorerna som den
grundläggande forskning som finansieras via fakultetsanslag och anslag till
grundforskningsråd.
Som framgår av SLU:s forskningsprogram är i dag 83 % av den forskning
som universitetet bedriver inom luftföroreningsområdet finansierad av
externa medel, i första hand från statens naturvårdsverk, SNV. En ökad
finansiering av sådan grundläggande forskning vid SLU över SNV:s anslag
Mot. 1984/85:2894
12
kommer att medföra att den redan i dag alltför stora andelen externfinansiering
inom detta område ytterligare ökar.
Eftersatta forskningsområden är bl. a. försurningens effekter på människors
hälsa och effekter på mark och grödor, för att nämna några. I dag
kanaliseras det mesta av forskningsanslagen för försurning via naturvårdsverket.
Vi anser att forskningsmedlen bör, i likhet med vad Sveriges
lantbruksuniversitet föreslagit, i större utsträckning fördelas direkt till
institutioner och forskningsorgan.
Vi anser mot denna bakgrund att anslaget till försurningsforskning skall
uppräknas med 10 milj. kr.
Informationsinsatser
Att sprida kunskap om försurningen är en av de angelägnaste insatserna
för att nå framgång. Som ett led i strävandena att påverka andra länder att
minska luftföroreningarna, har naturvårdsverket och en rad frivilliga organisationer
genom informationsinsatser medverkat till ett ökat intresse utomlands
för upplysningar om luftföroreningar och dess skadeverkningar.
Utländska förfrågningar i stort antal kommer från enskilda, massmedia och
organisationer. Det är exempel på unikt miljösamarbete som delvis genom
okonventionella metoder effektivt har nått ut med sitt budskap.
Den centerledda regeringen införde ett särskilt anslag för denna verksamhet.
Efterfrågan har dock lett till att resurserna nu inte räcker till.
Naturvårdsverket och organisationerna har ansökt om ytterligare medel.
Regeringen har dock inte föreslagit någon ökning av anslaget, trots att
behovet är stort. Vi föreslår mot denna bakgrund att 4 milj. kr. anslås för
informationsinsatser om försurning i enlighet med vad som ovan anförts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att målsättning för försurningsarbetet skall
vara att begränsa de försurande utsläppen till en nivå som naturen
långsiktigt kan tåla utan att skadas i enlighet med de gränsvärden
som fastställdes vid den internationella försurningskonferensen
Miljö -82,
2. att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att ta initiativ till en
internationell luftvårdsfond,
3. att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att ta initiativ till
internationella teknik- och industrimässor om miljöförbättrande
teknik,
4. att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att vid svenska
beskickningar förstärka bevakningen av miljöfrågorna i berörda
länder,
Mot. 1984/85:2894
13
5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken,
6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om skärpta
miljökrav för eldning av kol i enlighet med vad som förordas i
motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om uttag av
svavelavgift i syfte att begränsa svavelutsläppen från de största
utsläppskällorna i Sverige,
8. att riksdagen beslutar att målsättningen bör vara att halvera
kväveoxidutsläppen under en tioårsperiod, i enlighet med motionen,
9. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utnyttjande av lågsvavlig olja och avsvavlingskapacitet,
10. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts om
förändring av förordningen om hälso- och miljöfarliga varor i
enlighet med bifogat förslag för att möjliggöra typgodkännande av
bilar med katalytisk rening,
11. att riksdagen beslutar att blyfri bensin skall finnas tillgänglig vid
alla tankställen med fler än en pump senast från den 1 juli 1986,
12. att riksdagen beslutar att sänkning av bensinskatten på blyfri
bensin skall införas från den 1 juli 1986, med 20 öre/liter, vilket
skall finansieras med en höjning av skatten på blyhaltig bensin,
13. att riksdagen beslutar att skattefrihet på inhemskt producerad
etanol skall införas,
14. att riksdagen beslutar att krav på katalytisk rening skall gälla för
bilar fr. o. m. 1987 års bilmodeller,
15. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
stimulanser för bilar som efter kompletterande åtgärder klarar de
amerikanska avgasreningskraven,
16. att riksdagen beslutar att krav på rening av avgaser från tunga
dieselfordon, motsvarande de s. k. USA 83-kraven, införs från
1988 års modeller,
17. att riksdagen hos regeringen begär utredning om kostnader och
effekter vid införande av Kalifornienkrav på tunga dieselfordon,
18. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om utvecklande av energiteknik och trafiklösningar som minskar
utsläpp av bilavgaser i tätorter,
19. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av det s. k. 5:3-bidraget för
skogsplantering,
20. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skogsskadornas
inverkan på virkesmarknaden,
21. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om förbud mot försurande gödselmedel i skogsbruket,
Mot. 1984/85:2894
14
22. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om åtgärder för att minska användningen av försurande gödselmedel
i jordbruket,
23. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av kalkningsåtgärder,
24. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om inriktningen av inventeringsinsatser och forskning angående
försurning,
25. att riksdagen beslutar uppräkna anslaget för miljöforskning med 10
milj. kr. i enlighet med motionen,
26. att riksdagen beslutar anslå 4 milj. kr. för informationsinsatser,
anslaget Åtgärder mot försurningen,
27. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i övrigt
anförts i motionen om arbetet mot försurningen.
Stockholm den 15 mars 1985
THORBJÖRN FALLDIN (c)
OLOF JOHANSSON (c)
ANDERS DAHLGREN (c)
NILS G. ÅSLING (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)
KARIN SÖDER (c)
KARL BOO (c)
GUNNEL JONÄNG (c)
GUNNAR BJÖRK (c)
KJELL A. MATTSSON (c)
BRITTA HAMMARBACKEN (c)
TAGE SUNDKVIST (c)
ARNE FRANSSON (c)
BERTIL FISKESJÖ (c)
BERTIL JONASSON (c)
EINAR LARSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
i Gävle
Mot. 1984/85:2894
15
Bilaga 1
Förslag till ändrad lydelse av 45 a-h §§ i kungörelsen om hälso- och
miljöfarliga varor (SFS 1973:334)
Med stöd av 5, 6 och 7 §§ lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga
varor föreskriver regeringen att 45 a-h §§ kungörelse (1973:344) om hälsooch
miljöfarliga varor skall ha nedanstående lydelse.
45 a §
Bensin som är avsedd för motordrift kallas i denna förordning för
motorbensin.
Motorbensin skall anses blyfri om dess innehåll av blyföreningar, beräknat
som bly, ej överstiger 0,01 gram per liter bensin vid 15°C.
46 b §
Motorbensin, som ej är blyfri eller innehåller mer än 5,0 volymprocent
bensen vid 15°C får ej tillverkas, importeras eller försäljas yrkesmässigt för
bruk inom landet.
45 c §
Till blyfri motorbensin får ej sättas fosforinnehållande ämnen. Till
motorbensin får ej heller i övrigt sättas ämnen som negativt påverkar
funktionen hos utsläppsbegränsande anordningar hos fordon.
45 d §
Distributionssystem för motorbensin samt tankställen för motorfordon
skall vara så anordnade, att motorbensin som försäljs som blyfri ej innehåller
mer bly än vad som anges i 45 a §, andra stycket.
Närmare föreskrifter i dessa avseenden får meddelas av produktkontrollnämnden.
Sådana föreskrifter får innehålla krav på tillstånd för yrkesmässig
försäljning av motorbensin.
45 e §
Produktkontrollnämnden får förordna om avsteg eller för särskilt fall
medge undantag från bestämmelserna i 45 b-d §§.
Medges undantag får en sådan avgift som avses i 10 § lagen (1972:329) om
hälso- och miljöfarliga varor tas ut. Avgiften tas ut enligt taxa som fastställs
av produktkontrollnämnden efter samråd med riksrevisionsverket och
statens pris- och kartellnämnd.
Kan avgiftens storlek inte beräknas på ett tillförlitligt sätt i samband med
att undantag medges, får preliminär avgift tas ut. Sådan avgift skall avräknas
mot den avgift som slutligt fastställs.
Aot. 1984/85:289^
16
Frågor om avgift prövas av produktkontrollnämnden.
När beslut om undantag avser längre tid eller när särskilda skäl annars
föreligger får betalningen av avgiften delas upp på flera terminer.
Om avgiftsbelopp inte betalas inom föreskriven tid, får beloppet tas ut
genom utmätning.
45 f §
Produktkontrollnämnden får meddela de ytterligare föreskrifter rörande
motorbensin, vilka behövs från hälso- och miljösynpunkt.
45 g §
Statens naturvårdsverk får meddela föreskrifter om metoder för kontroll
av motorbensin.
45 h §
Har motorbensin försålts i uppenbar strid mot bestämmelserna i 45 b § och
det kan antas att försäljningen har medfört risk för skador på utsläppsbegränsande
anordning hos fordon, får statens naturvårdsverk ålägga den för
försäljningen ansvarige att utan dröjsmål och på egen bekostnad informera
allmänheten om förhållandet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
Övergångsbestämmelser
Utan hinder av vad som stadgas i 45 b § gäller dock följande:
1. Motorbensin vars researchoktantal och motoroktantal uppgår till minst
98 respektive 87 får, trots att den ej är blyfri, tillverkas och importeras till och
med den 31 december 1999 under förutsättning att blyhalten ej överstiger
0,15 gram per liter bensin vid 15°C.
2. Försäljning av motorbensin som inte är blyfri får ske till och med den 30
juni 1987. Därefter får försäljning tills vidare ske om det vid samma
tankställe på likvärdiga eller bättre villkor samtidigt tillhandahålles blyfri
motorbensin med research- och motoroktantal på minst 93 respektive 83.
3. Överlåtelse av motorbensin som inte är blyfri får ske tills vidare vid
tankställen enbart avsedda för militära fordon.
Mot. 1984/85:2894
17
4. Tillverkning, import och försäljning av motorbensin, som endast är
avsedd för drift av kolvmotor i luftfartyg, får ske tills vidare om blyhalten i
sådan bensin ej överstiger 0,8 gram bly per liter vid 15°C.
Bestämmelserna medför att hänvisningen till 45 d respektive 45 g §§ i 62 §
andra och tredje styckena kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor i
stället bör avse 45 e §.
minab/gotab Stockholm 1985 82448