7
Motion
1984/85:2881
Tore Nilsson och Allan Åkerlind
Åtgärder mot våldsskildringar i videogram m. m. (prop. 1984/85:116)
Enligt propositionens förslag om vissa ändringar i lagen (1981:485) om
förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag skall inte bara
som nu detaljister utan också grossister göras straffrättsligt ansvariga för
innehållet i filmer och videogram som yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte
sprids genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom
annan visning än offentlig förevisning, vilken senare endast anses avse sådan
allmän sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster
eller en sådan offentlig tillställning som avses i allmänna ordningsstadgan
(1956:617). För grossisten möjliggörs att före spridningen låta
statens biografbyrå för godkännande granska filmen/videogrammet och, i
händelse av godkännande, förse kassetten med intyg om att ett exemplar
med samma innehåll har godkänts av biografbyrån. Detaljisten eller den som
eljest i förvärvssyfte sprider en film eller ett videogram, som har försetts med
intyg om att ett exemplar med samma innehåll har godkänts av biografbyrån,
skall inte dömas till ansvar för otillåten våldsskildring, för så vitt inte intyget
var oriktigt och han insett eller bort inse detta. För den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet lämnat oriktiga uppgifter i intyget finns också en straffbestämmelse.
De mest otillfredsställande konsekvenserna av denna möjlighet till frivillig
förhandsgranskning är att det kan förväntas att filmer och videogram med de
mest brutala skildringarna av extremvåld inte kommer att begäras förhandsgranskade
och att därför kassetter, som inte är försedda med intyg om
godkännande, kan antas bli attraktiva för den ofta ungdomliga kundkrets
som just söker komma över sådana skildringar. I stället för att begränsa det
svåraste våldsutbudet kan sålunda den föreslagna anordningen med frivillig
förhandsgranskning förväntas öka detta utbud och efterfrågan av sådana icke
granskade filmer och videogram.
Dessa olägenheter av den föreslagna förhandsgranskningen ger oss
anledning att redan nu, innan riksdagen slutligen tar ställning till yttrandefrihetsutredningens
betänkande Värna yttrandefriheten, föreslå införandet i
vår lagstiftning av den modell med selektiv förhandsgranskning, som det
enligt uppgift nu under våren kommer att framläggas förslag om i den finska
riksdagen på grundval av den finska videokommissionens betänkande
1984:39 Förhandsgranskning av videogram.
Grundprinciperna för en sådan selektiv förhandsgranskning i svensk
lagstiftning bör vara följande. Varje importör/producent/leverantör av
filmer och videogram, som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvs
Mot. 1984/85:2881
syfte skall spridas till vuxna över 15 år genom annan visning än offentlig
förevisning eller genom saluhållning eller annat tillhandahållande, skall vara
skyldig att dessförinnan till statens biografbyrå (förslagsvis namnändrad till
statens film- och videobyrå) inge en beskrivning av filmens/videogrammets
innehåll enligt byråns anvisningar jämte svar på vissa särskilda frågor om
förekomsten av våld etc. i filmen/videogrammet enligt ett av byrån upprättat
formulär. Oriktiga uppgifter i den till byrån ingivna beskrivningen kan
medföra straffansvar.
På grundval av den avgivna beskrivningen fattar byrån beslut om huruvida
det kan finnas skäl för byrån att granska filmen/videogrammet för att
konstatera, om det föreligger grund för att inte godkänna filmen/videogrammet
eller del därav enligt 3 § 1 mom. biografförordningen. Beslutar byrån att
infordra filmen/videogrammet för granskning får spridning inte ske förrän
byrån godkänt filmen/videogrammet. Fattar byrån beslut om att inte granska
filmen/videogrammet lämnar byrån skriftligt besked härom till den som
inlämnat beskrivningen. Det står då denne fritt att börja spridningen, varvid
kassetterna förses med någon kodbeteckning eller eventuellt märkning på
första bildrutan om att grossisten till byrån ingivit en beskrivning av
innehållet i filmen/videogrammet och fått byråns besked om att denna inte
funnit anledning granska filmen/videogrammet. Detaljisterna befrias härigenom
från den för dem nu och också enligt propositionen, såvitt gäller icke
frivilliga förhandsgranskade filmer/videogram, betungande och svåra och för
många av dem icke fullgörbara plikten att själva kontrollera om innehållet i
de av dem förda kassetterna utgör otillåten våldsskildring.
I 3 § 2 mom. biografförordningen föreskrivs att film eller del av film ej må
godkännas till förevisning för barn under sju men ej elva år, eller för barn,
som fyllt elva men ej femton år, i den mån den kan vålla barn i sådan
åldersgrupp psykisk skada. Även för spridning i förvärvssyfte till barn under
femton genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom annan
visning än offentlig förevisning bör obligatorisk förhandsgranskning införas
och samma grund för godkännande för olika åldersgrupper tillämpas av
byrån som anges i detta stadgande i biografförordningen.
I den finska videokommissionens betänkande befrias från granskning
programupptagningar av rörliga bilder som gjorts av statlig eller kommunal
myndighet eller av radiobolaget. Befriade från granskningsskyldighet är
även följande program på grund av sitt innehåll och användningssyfte,
nämligen program
1. som är gjort för undervisningsändamål, för yrkesutbildning, vuxenutbildning,
allmänbildande ändamål, vetenskaplig forskning, hobbyverksamhet
eller studier,
2. som är gjort uteslutande för demonstration av eller reklam för vara eller
tjänst,
3. som uteslutande eller huvudsakligen innehåller musik eller idrott,
Mot. 1984/85:2881
9
4. som uteslutande innehåller dokumentärt material eller aktualitets- eller
nyhetsstoff,
5. som innehåller främst för barn avsedda lek-, hobby- eller andra liknande
framföranden eller tecknade filmer,
6. som behandlar resor, natur eller med dessa jämförbara ämnen eller
7. med religiöst innehåll.
Liknande undantag kan göras i biografförordningen. Genom en sålunda
genomförd enhetlig reglering i biografförordningen av all spridning i
förvärvssyfte av filmer och videogram genom saluhållning eller annat
tillhandahållande eller genom visning kan videovåldslagen upphävas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar bifalla regeringens förslag om att utsträcka
den nuvarande förhandsgranskningen vid offentlig förevisning av
film till att omfatta också offentlig förevisning av videogram,
2. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad ovan anförts i
biografförordningen införa stadganden om selektiv förhandsgranskning
av filmer och videogram, som i yrkesmässig verksamhet
eller annars i förvärvssyfte skall spridas till personer över 15 år
genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom
annan visning än offentlig förevisning,
3. att riksdagen beslutar om införande av obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram som skall spridas till barn
under 15 år i enlighet med vad ovan anförts,
4. att riksdagen beslutar om att upphäva videovåldslagen.
Stockholm den 13 mars 1985
TORE NILSSON (m)
ALLAN ÅKERLIND (m)