3

Motion
1984/85:2880
Martin Olsson m. fl.

Åtgärder mot våldsskildringar i videogram m. m. (prop. 1984/85:116)

Vårt samhälle vilar på uppfattningen att alla människors lika värde och
rättigheter skall garanteras. Vi slår vakt om åsiktsfrihet, religionsfrihet,
yttrandefrihet och tryckfrihet.

Ett fritt samhälle är ett samhälle där alla är trygga - ett samhälle som
skyddar från förnedring och förtryck. Ett samhälle som är berett att gripa in
och skydda var och en som riskerar att utsättas för våld, övergrepp eller
diskriminering.

Frihet är alltså inte rätt att utan varje hänsynstagande till andra människors
intressen handla. Det är bl. a. mot den bakgrunden som vi sedan länge
accepterat förhandsgranskning av biograffilm. Likaså råder en bred enighet i
landet om de särskilda reglerna för visning av biograffilm för barn och
ungdom upp till 15 år.

Vi har alltså balanserat rätten att skyddas från förnedring och förtryck mot
rätten att uttrycka en åsikt eller uppfattning.

Videomarknaden har under den senaste tioårsperioden expanderat starkt.
Tekniken utnyttjas främst för undervisning, information och förströelse.
Möjligheter att sprida bl. a. kvalitetsfilmer till allmänheten har ökat.

Principiellt medför alltså videotekniken att människors möjligheter att få
kunskap, information och förströelse vidgats. När videotekniken används så
utgör den ett värdefullt tillskott i det informationssystem som vi byggt upp i
landet.

Men all teknik kan dessutom utnyttjas på ett destruktivt sätt. Detta gäller
även videotekniken. Vi anser att vissa delar av videogramutbudet inte har
som syfte att informera eller sprida kunskap. Inte heller är syftet att roa eller
förströ.

Enligt videovåldslagen (1981:485) gäller inte samma regler för videogram
som för biograffilm. Förhandsgranskning av videogram förekommer alltså
inte.

Föreliggande proposition innehåller förslag som innebär att videogram
som avses visas offentligt, liksom biograffilm, skall förhandsgranskas.
Däremot avses inte lagen tillämpas på de videogram som uthyrs eller försäljs
till allmänheten.

Bakgrunden till de skilda reglerna för videogram tycks bottna i en tanke att
endast de videogram som skall visas offentligt når en bredare allmänhet.

Enligt vår mening torde samma avsikt gälla varje videogram som bjuds ut
till försäljning eller förhyrning. Vare sig videogrammet producerats för
offentliga visningar eller inte. Det torde vara helt klart att både producent,

Mot. 1984/85:2880

4

importör, grossist och detaljist har ambitioner att sprida sina alster till en så
stor grupp människor som möjligt. Detta gäller både de videogram som
framställs i undervisande, informerande och/eller underhållande syfte som
de framställda i spekulativt kommersiellt syfte.

Ett annat skäl för regeringen att inte redan i dag föreslå förhandsgranskning
av videogram i syfte att stävja extremvåld m. m. tycks vara svårigheterna
att kontrollera och övervaka att ogranskade videogram inte förekommer. I
andra sammanhang har riksdagen utnyttjat möjligheten att öka det sociala
trycket mot våld. Vi tänker här bl. a. på lagen mot aga av barn.

Det finns såvitt vi vet i dag ingen opinion för fri aga mot barn. Snarare har
lagen inneburit att allmänhetens och enskilda föräldrars avståndstagande
mot aga förstärkts.

Det är lika angeläget att riksdagen klart tar avstånd från andra former av
påverkan som direkt eller indirekt uppmanar till våld, förtryck, rasism eller
andra övergrepp. Ett stort antal videogram har helt klart denna inriktning. Vi
anser att riksdagen bör få möjligheter pröva formerna för förhandsgranskning
av alla videogram.

Det är ett känt fenomen att våld föder våld. Det är likaså belagt att den som
ofta konfronteras med våldsskildringar av olika slag trubbas av. Toleransen
för våldsinslag ökar. Detta är allvarligt främst vad gäller barn och ungdom.

Många videogram eller spelfilmer präglas av en grundfilosofi där människoförakt
med sexuella övergrepp och sadism mot barn och vuxna dominerar.
Det står helt klart att vissa videogram uppmanar till förnedring av främst
barn och kvinnor.

Uttalande från s. k. porrkungar eller enskilda videogramproducenter att
deras alster inte avspeglar egna värderingar i något avseende förtjänar inte
tilltro. Den som i spekulativt ekonomiskt vinningssyfte producerar och aktivt
söker utöka marknaden för extremvåld sätter den egna näringsfriheten före
andra människors rätt till frihet från förtryck.

Syftet är att tjäna pengar, stora pengar, oavsett vilka effekter det saluförda
har på olika grupper eller enskilda.

Dagens politiska debatt domineras av honnörsord som självbestämmande,
personlig frihet osv. Vi tar fasta på det och hävdar att barns personliga
frihetsutveckling kräver respekt för den växande individens utvecklingsmöjligheter.
Alla barn och ungdomar har rätt till en miljö fri från olika former av
övergrepp. Barn har rätt till ett samhälle som inte tolererar att andra barn
eller vuxna utnyttjas eller förnedras som sker i dag i de videogram som
innehåller extrema våldsscener, ofta kopplade med pornografiska inslag.

Det är anmärkningsvärt att en grupp vuxna hävdar att rätten att utnyttja
andra människor för att tillfredsställa en grupp vuxna människors s. k.
frihetskrav står över rätten till skydd för främst barn och ungdomar. I detta
sammanhang vill vi påpeka att förutsättningen för att våra barn och
ungdomar skall kunna fullfölja vårt arbete för att skapa ett samhälle som

Mot. 1984/85:2880

5

utgår från jämlikhetstanken är att den förnedrande kvinnosyn som kommer
till uttryck i olika alster aktivt motarbetas.

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Vi tillåter oss därför som
lagstiftande församling att skydda och stärka svaga och utsatta grupper av
människor även om detta inskränker på de starkares frihet i enskilda fall.
Detta accepteras av ett folkflertal. Skälen för dessa insatser är uppfattningen
att vi totalt sett får ett friare samhälle för alla när vi gemensamt tar ansvar och
respekterar också den svagares rätt och frihet.

Under de sista åren har bl. a. olika intresseorganisationer sökt påverka
främst videogrossisterna till en självsanering av branschen. Detta har inte
lyckats. Uppenbarligen saknas instrument för att komma till rätta med
t. o. m. det allra grövsta extremvåldet.

Riksdagen har också genom riktade stöd sökt främja kvalitetsfilmens
konkurrenskraft. Inte heller detta har mer än marginellt påverkat utbudet.

Under åren har behovet av åtgärder mot extremvåldet aktualiserats i
riksdagen. Ett flertal motioner från olika partier är exempel på detta. Dessa
motionskrav stöds av en växande opinion mot våldet och för samhällsingripanden.

Trots denna klart uttalade vilja, vilken för övrigt väl överensstämmer med
det socialdemokratiska kongressbeslut beträffande videovåldet på hösten
1984, stannar regeringen för en marginell insats. Propositionen hänvisar i
övrigt endast till den utredning som vid ett senare tillfälle avses tillsättas och
vars huvudsakliga uppgift är att utreda frågan om förhandsgranskning av
filmer och videogram.

Vi vill med skärpa framhålla att denna utredning bör tillsättas omgående.

Det är också angeläget att utredningens arbete bedrivs skyndsamt.
Inriktningen skall vara att utreda formerna för förhandsgranskning av film,
videogram och material som förmedlas via exempelvis kabel-TV.

Vi utgår från att utredningen kommer att närmare studera de former av
förhandsgranskning av exempelvis videogram som i dag gäller bl. a. i
Australien och England. Där har lagstiftaren tagit fasta på den forskning som
klart visar att exponering för extremvåld och våldspornografi leder till
attitydförändringar och slutligen okar benägenheten för våld i verkligheten.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag till lag om
förhandsgranskning av videofilm m. m. skyndsamt föreläggs riksdagen.

Mot. 1984/85:2880

Stockholm den 13 mars 1985

MARTIN OLSSON (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)

KARIN ISRAELSSON (c)

INGER JOSEFSSON (c)

KERSTI JOHANSSON (c)

ULLA EKELUND (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)

LARZ JOHANSSON (c)

INGVAR KARLSSON (c)
i Bengtsfors

ELLA JOHNSSON (c)
SIGVARD PERSSON (c)
MARIANNE KARLSSON (c)
BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
JAN HYTTRING (c)

BERTIL JONASSON (c)
STINA GUSTAVSSON (c)