Motion
1984/85:2879
Anders Björck m. fl.
Åtgärder mot våldsskildringar i videogram m. m. (prop. 1984/85:116)
I propositionen föreslås bl. a. vissa ändringar i lagen (1981:485) om förbud
mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag. Enligt förslaget skall
videogramgrossister kunna fällas till ansvar enligt lagen. Vidare skall
detaljister kunna undgå ansvar om biografbyrån har godkänt en kopia av det
videogram uthyrningen avsett.
Enligt propositionen har den s. k. videovåldslagen inte varit ett tillräckligt
effektivt medel för att förhindra spridning av videogram med extrema
våldsskildringar. Orsaken är att i huvudsak endast detaljister kan straffas.
Detta i sin tur har resulterat i att ett och samma videogram kan prövas i flera
domstolar och att alla exemplar av ifrågavarande videogram inte försvinner
från marknaden trots en fällande dom.
Vi delar den uppfattning som framförs i propositionen om videovåldslagens
brister. De ändringar som nu föreslås kommer dock enligt vår mening
endast att få marginell betydelse.
Då videovåldslagen tillkom förordade vi en ordning för utkrävande av
ansvar, vilken skulle överensstämma med vad som gäller för utgivning av
tryckta skrifter. Vårt förslag innebar bl. a. att en ansvarig videofilmutgivare
skulle utses, att ansvaret i andra hand skulle åvila den som sprider
videogrammet samt att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rättegången
i huvudsak skulle vara tillämpliga. Förslagets närmare innebörd
framgår av vår reservation till konstitutionsutskottets betänkande 1981/
82:38, vartill hänvisas.
Det bör i detta sammanhang framhållas att yttrandefrihetsutredningen i
betänkandet (SOU 1983:70) förordat ett system med ansvarig utgivare för
filmer och videogram. Departementschefen berör detta förslag i propositionen,
men gör gällande att frågan kräver mera ingående överväganden.
Vi anser denna inställning felaktig. Med den av oss förordade modellen
kan möjligheter skapas till effektiva ingripanden mot straffbar spridning av
videogram. Det finns därför inte någon anledning att avvakta med lagstiftning
i enlighet med vårt förslag.
Med hänvisning till vad~som i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:116 såvitt avser 5 a§ lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med
våldsinslag,
2. att riksdagen beslutar att 1 § och 5 § lagen (1981:485) om förbud
mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag skall ha
följande lydelse:
1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr2879-2883
Mot. 1984/85:2879
2
1 §
Filmer och videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur
får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas genom
saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom visning, om inte
spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang
samt omständigheterna i övrigt.
Utgivare av en film eller ett videogram som har utsetts enligt vad som
nedan sägs ansvarar för brott enligt första stycket. Utgivare utses av den som
här i riket har framställt filmen eller videogrammet eller om framställningen
har gjorts utomlands av den som låtit utlämna filmen eller videogrammet för
spridning inom riket. Utgivaren skall vara svensk medborgare och vara
bosatt här i riket. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara utgivare.
En uppgift om vem som är utgivare skall på ett betryggande sätt framgå av
filmen eller videogrammet. En film eller ett videogram som har en utgivare
får inte spridas utan utgivarens samtycke.
Saknar en film eller ett videogram utgivare vilar ansvaret för brott enligt
första stycket på den som sprider filmen eller videogrammet till allmänheten.
Detsamma gäller om utgivare finns men de villkor som anges i andra stycket
inte är uppfyllda.
Den som ansvarar för ett brott enligt andra eller tredje stycket, skall anses
ha haft kännedom om den brottsliga gärningen.
5 §
Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa mot 1 eller
2§, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Mål om brott mot 1 § upptas av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt
med hänsyn till utredningen, kostnader eller andra omständigheter, kan
sådant mål upptas även av annan tingsrätt som är behörig att pröva
tryckfrihetsmål. Beträffande rättegången i övrigt tillämpas 12 kap. och 14
kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen samt lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter.
De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka även i
mål som avses i detta stycke.
Allmänt åtal för brott mot 1 § väcks av justitiekanslern.
Stockholm den 13 mars E
ANDERS BJÖRCK (m)
OVE ERIKSSON (m)
BIRGER HAGÅRD (m)
HANS NYHAGE (m)
GUNNAR BIÖRCK (m)
i Värmdö
ALLAN EKSTRÖM (m)
ELISABETH FLEETWOOD (m)
SVEN MUNKE (m)