11
Motion
1984/85:2874
Staffan Burenstam Linder m. fl.
Riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120)
Förslag till lag om vissa torvfyndigheter
Regeringen har lagt fram ett förslag till ny torvbrytningslagstiftning. Sedan
1974 har brytning av torvfyndigheter för energiändamål innefattats i
minerallagens bestämmelser. Samtidigt som en exploatör har behövt inhämta
koncession i enlighet med minerallagen har han också varit tvungen att
erhålla täkttillstånd i enlighet med naturvårdslagstiftningen. Den sistnämnda
frågan har handlagts av länsstyrelserna. I propositionen föreslås nu, i stort
sett i enlighet med minerallagstiftningskommitténs betänkande, Lagstiftning
om torv för energiändamål (Ds I 1984:14), att länsstyrelsen skall bli
handläggande myndighet för den nya lagen om torvfyndigheter. Härigenom
vinns fördelen att samma myndighet handlägger såväl täkttillstånd enligt
naturvårdslagen som koncessionsförfarande för torvtäkt.
Motiven bakom 1974 års lagändring var dels att stärka ”samhällets” - dvs.
statens - kontroll över torvtäktverksamheten, dels att stimulera exploatering.
Resultatet blev att markägarens rätt att förfoga över sin egendom
allvarligt inskränktes.
På mineralområdet finns av hävd en separation mellan äganderätten till
marken som sådan och rätten att bryta mineraler. Denna separation är inte
unik för det svenska rättssystemet utan förekommer i de flesta länder. Det är
inte givet att vem som helst kan konstatera om en mineralfyndighet
förekommer på ett visst område. Oftast krävs ganska omfattande prospektering.
För att stimulera prospektering är det därför rationellt att införa ett system
där den som lokaliserat förekomsten av ett mineral, genom inmutning eller
koncessionsförfarande kan försäkra sig företräde vid framtida brytning.
Dessa förhållanden gäller inte torvmossar. Även om omfattningen och
kvaliteten av ett torvlager inte utan vidare låter sig avgöras är dock sällan
förekomsten av torvlager något som markägaren kan vara okunnig om. Det
finns därför inget rationellt skäl att acceptera att äganderätten inskränks.
Före 1974 fanns det heller inga krav på koncessionsförfarande vid torvbrytning.
I Finland, som också har mycket stora torvtillgångar, finns ingen
motsvarighet till det svenska koncessionsförfarandet.
Koncessionsförfarandet har i en del fall missbrukats. Kommuner och
andra har i vissa fall utnyttjat koncessionsförfarandet för att förhindra andra
att bryta torv, trots att de själva inte har några omedelbara planer på att
uppta brytning. Ett system där man skiljer koncessionsinnehav från ägande
Mot. 1984/85:2874
12
rätt ger också upphov till andra konflikter. En väsentlig sådan kan gälla
markägarens rätt till ersättning för det intrång som han lider och för de
minskade intäkter som uppstår då han måste avstå från att bruka marken för
t. ex. skogsbruk eller betesdrift. Det förekommer också att markägaren inte
får någon ersättning för bruten torv. De bestämmelser om återställning av
täktområdet som finns i den nuvarande lagstiftningen, och som återfinns i
regeringens förslag till ny lagstiftning, garanterar inte heller att marken
återställs så att den kan användas för tidigare ändamål.
Vi anser att den enskilde markägarens rättigheter måste återställas. Om
markägaren åter får full förfoganderätt över sina torvfyndigheter kan
ersättningsfrågorna lösas genom förhandlingar mellan likaberättigade parter.
Ersättningarna kommer därmed att reflektera de inblandade parternas
preferenser och ekonomiska kalkyler. Torvbrytning som är mer lönsam än
annan verksamhet hindras inte. Erfarenheterna från Finland talar också för
att torvbrytning i tillräcklig omfattning kommer till stånd trots att man inte
har koncessionsförfarande.
Många av våra torvmossar är intressanta från naturvårdssynpunkt. Myrar
och liknande våtmarker är av stor betydelse för flora och fauna. Därför måste
möjligheten att bryta torv inskränkas i de fall värdefulla naturmiljöer skulle
hotas. Vi föreslår därför att den nuvarande prövningen i enlighet med
naturvårdslagen 18 § bibehålls samtidigt som koncessionsförfarandet avskaffas.
Om markägaren inte själv vill utnyttja sina torvfyndigheter har han
naturligtvis möjlighet att överlåta denna rätt till andra. Nuvarande koncessioner
bör gälla tills de utlöper. I speciella situationer, främst med hänsyn till
större kapitalinvesteringar i brytningsanläggningar, bör möjlighet finnas till
förlängning av koncessioner för viss ytterligare tid därefter. Däremot bör
inga nya brytningskoncessioner eller undersökningskoncessioner beviljas.
Regeringen bör snarast utarbeta förslag till övergångsbestämmelser och
erforderliga förändringar som krävs i andra lagar.
Hemställan
Med stöd av ovanstående hemställs
1. att riksdagen beslutar att koncessionsförfarandet vid torvtäkt skall
slopas fr. o. m. den 1 januari 1986,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar
och övergångsbestämmelser i enlighet med vad som i
motionen anförts,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om vissa torvfyndigheter,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av
gruvlagen (1974:342),
Mot. 1984/85:2874
13
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822),
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
vattenlagen (1983:291).
Stockholm den 12 mars 1985
STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)
STEN SVENSSON (m)
PER-RICHARD MOLÉN (m)
LARS G. AHLSTRÖM (m)
MARGARETHA AF UGGLAS (m)
OVE ERIKSSON (m)
SONJA REMBO (m)
ERIK HOVHAMMAR (m)
PER WESTERBERG (m)
NIC GRÖNVALL (m)
PER UNCKEL (m)
KARL BJÖRZÉN (m)