Motion
1984/85:2871
Marianne Karlsson

Riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120)

I riktlinjerna för den svenska energipolitiken anges att energisystemen
skall vara grundade på varaktiga, förnybara och inhemska energikällor.
Detta utgör en mycket klart uttalad prioritering. Betydligt vagare har man
uttryckt energianvändning och ökad energihushållning genom att bara ange
att det skall främjas.

Det är ofrånkomligt att en energipolitisk satsning innehåller många
motstridiga intressen sorn också kan utlösa konflikter, vilka måste vägas
samman.

Olika oljeproducenter har exempelvis underbjudit varandra i kampen om
marknadsandelar. Andra energislag än olja har samtidigt subventionerats för
att locka till ökad konsumtion. Detta har i sin tur medfört att ytterligare
intressenter vill införa förbud mot användande av el eller alternativa
uppvärmningssystem inom områden där man politiskt bestämt att ett visst
värmesystem skall användas. Det kan exempelvis vara fjärrvärme, spillvärme
eller gasvärme för att nämna några.

Vad det rör sig om är att kommunerna som huvudmän för den lokala
energiförsörjningen inte vill äventyra lönsamheten i de kommunala energiproduktionssatsningarna.
I raka ordalag: man har satt den fria konkurrensen
om energiförsörjningen ur spel i hopp om att öka lönsamheten i de
energiinvesteringar som man politiskt har fattat beslut om. Denna möjlighet
har vanligen inte företag i fri konkurrens.

Det finns hos de olika energiproducenterna ett klart intresse av att bli så
marknadstäckande som möjligt och även att få ut så höga energipriser som
marknaden tål samtidigt som man gärna ser att konsumenterna förbrukar
mer energi. För dem är hushållning ett hot mot bättre lönsamhet.

De ökade intäkterna från energibeskattningen har också motiverat
samhället att hålla energikonsumtionen på en hög nivå. Dessa ger samhället
ökade intäkter för att genomföra nya politiska mål. Vem vill egentligen att vi
sparar energi även om detta är nationalekonomiskt försvarbart.

På senare tid har de omfattande energisparbidrag och lånemöjligheter som
stått till konsumenternas förfogande successivt avvecklats. Motivet har inte
varit att detta skulle leda till en försämrad energihushållning utan det var att
bidragen ofta snedvred konkurrensen och valet av de effektivaste energisparåtgärderna.

Att reglera investeringarna för energisparandet genom lån och bidrag i
kombination med andra ofta motstridiga intressen gav en mycket splittrad
bild, vilket ledde in energipolitiken på villospår och i mindre effektiva banor.

Mot. 1984/85

2871-2875

1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr2871-2875

Met. 1984/85:2871 2

Svårigheten till ett rationellt handlande har t. o. m. lockat oss politiker till
att söka delegera energipolitiska beslut och utvärdera effekten av dessa.

Exempelvis gavs Vattenfall uppdraget att utvärdera och stödja viss
forskning och utveckling inom alternativ energiteknik. Bl. a. ledde detta till
att värmepumpar vilka i energikrisens inledningsskede mer eller mindre
avfärdades som ointressanta och olönsamma omvärderades för att senare
prioriteras som ett lönande uppvärmningsalternativ för bostäder.

Bostadsstyrelsen beviljade efter denna omvärdering stora bidrag och lån
till de fastighetsägare sorn installerade värmepump som värmekälla. Räntan
på lånen var ”symbolisk” och lånetiden sträckte sig uppåt 30 år trots
medvetenheten om att den tekniska livslängden för utrustningen endast
varade 7-12 år utan omfattande reparationer eller förnyelse.

I dag finns tusentals missnöjda husägare som i den bistra vinterkylan
kunnat konstatera att utlovade energisparkalkyler inte infriats. Enbart under
1984 räknar man med att ca 29 000 värmepumpar har installerats - de flesta
utan att någonsin kunna bli lönsamma för husägaren.

Motivet för denna värmepumpsdrive är att Vattenfall genom den intensiva
kampanjen för värmepumpar fick avsättning för en stor del av sitt elöverskott.

För WS-branschen innebar satsningen på värmepumpar att man kunde
ersätta den minskade sysselsättningen inom nyproduktionen med nya
arbetsuppgifter samtidigt som vi politiker intalade oss att vi aktivt bidrog till
att förbättra landets handelsbalans genom minskad oljeimport. Vad man inte
uppmärksammat är att värmepumparna också medförde en omfattande
import av teknisk utrustning, vilket överskred de kostnader man annars
skulle ha fått om olja importerats, sett ur det korta tidsperspektivet.

Ett betydande stöd för den i sig lyckade satsningen på värmepumpar
erhölls från energisparrådgivarna ute i kommunerna. Dessa rekommenderade
husägarna att installera värmepump, och säljarna fick på så sätt gratis
hjälp med att sälja sina produkter.

Vid småskaliga projekt har det visat sig att energisparrådgivarna utgör ett
viktigt led i företagens marknadsföring då kostnaderna med att sälja annars
tenderar att bli för höga.

Från Vattenfalls sida har man kunnat konstatera ett mycket sparsamt
intresse att stödja andra former till alternativ energi än de som leder till ökad
efterfrågan på el. Inga framgångar har heller uppnåtts i energisparande. De
flesta inser nog också varför.

I energikrisens inledningsskede gjordes mycket stora satsningar på att
förbättra husens isolering och täthet. Man rekommenderade t. o. m. husägarna
att minska ventilationen.

Detta har nu lett till att hus drabbats av kvarvarande fukt och växande
mögelproblem. För många husägare utgör detta i dag ett gissel och de hotas
av ekonomisk ruin. Andra kämpar med svåra sjukdomar och allergier. Fuktoch
mögelproblemen har utlöst att många tvingats lämna sina hem. Barnen

Mot. 1984/85:2871

3

mobbas i skolorna för att de luktar mögel och familjer har skilt sig när
problemen blivit för stora.

Samtliga riksdagspartier har uppmärksammat dessa problem som måste få
en snar lösning. Från allmänhetens sida kräver man att hus skall inlösas andra
vill få lån till åtgärder i husen. Detta skulle kosta samhället
miljardbelopp och låsa viktiga samhällsresurser, varför det är viktigt att finna
lösningar där husägarna själva kan fås att vidta nödvändiga åtgärder.

Målet är att de uppnådda energibesparingarna inte går förlorade. Därför
förordar i dag initierade tekniker att husen förses med ventilationssystem
som ger en förbättrad ventilation och förmår torka upp husen så att mögel
och rötskador förhindras. Dessutom bör husen förses med värmeåtervinning
så att ventialtionsvärme kan återvinnas och tillföras husets friskluft.

Det är angeläget att husägarna själva vidtar dessa åtgärder som är
samhällsekonomiskt lönsamma men som först på senare tid genom den
tekniska utvecklingen börjat bli ekonomiskt försvarbara för husägaren att
vidta.

Om landets ca 1,6 miljoner småhus förses med effektiv värmeåtervinning
beräknas den årliga energibesparingen få ett värde av ca 3-5 miljarder i
dagsvärde. Ännu större värden sparas genom att byggskador förebyggs eller
åtgärdas, och landets sjukhussalar kan tömmas på patienter som ådragit sig
svåra sjukdomar på grund av dålig luftmiljö.

I dag finns ventilationstekniska produkter utvecklade så att man kan
åtgärda undermåligt ventilerade hus. Men samhällets rådgivning måste
förstärkas då det inom landet saknas en installationskår som har kunskap i att
projektera och installera ventilationsanläggningar i befintliga hus. I dag
tvingas husägaren vända sig till särskilda projektorer som dimensionerar och
ritar in ventilationsanläggningar. Kostnaderna för detta varierar mycket
starkt och det förekommer att projekteringen nästan blir lika kostsam som
hela installationsarbetet.

För VVS-installatörer är det i dag ingen svårighet med att installera
vattenburna värmesystem, el, fastbränsle eller oljepannor med åtföljande
dimensionering av radiatorer. WS-installatören klarar också att installera
värmepumpar och annan komplicerad utrustning.

Men inom ventilationsområdet där Sverige är ”världsledande” saknas
fortfarande en kunnig installatörskår som klarar av att utföra en enklare
ventilationsinstallation med tillhörande dimensionering och intrimning. Här
finns ett förbisett utbildningsbehov där AMS bör få till uppgift att intensifiera
utbildningen av ventilationstekniker. Så länge som detta utbildningsbehov
inte är tillgodosett kommer problemen kring de fukt- och mögelskadade
husen att bestå, samtidigt som miljarder går förlorade i energi.

Effektiv energianvändning och energihushållning får inte bli något som
man talar om samtidigt som man söker öka energikonsumtionen för att
tillmötesgå energiproducenternas behov att få sälja mer energi.

1 * Riksdagen 1984185.3 sami. Nr2871-2875

Mot. 1984/85:2871

4

Regeringens proposition har med andra ord inte beaktat att det föreligger
ett omfattande behov av att prioritera energisparande. Positiva uttalanden
förekommer, men riktlinjer saknas. BFR har i rapporten Energi 85 föreslagit
en heltäckande energihushållningsplan som omfattar såväl traditionella
energisparåtgärder som introduktion av nya tekniska system.

Vad man inte uppmärksammat är att de tekniska system redan finns som är
så prisbilliga att de är ekonomiskt tillgängliga och lönsamma för husägarna
att installera.

Det är således fullt möjligt att öka sysselsättningen genom att se över hela
bebyggelsen med målet att hushålla med energi, om de teoretiska beräkningsmetoder
som i dag används för att projektera och dimensionera
ventilationsanläggningar förenklas och lärs ut till installatörerna själva.

Energipropositionen har inte beaktat att dess genomförande kräver
förenklingar och massproducerade lösningar till konkurrenskraftiga priser.
För detta krävs en yrkeskunnig installatörskår som kan sätta samman
ventilationsanläggningar i de enskilda husen.

Utvecklingen i ventilationsbranschen hotas av krav på att energisparrådgivarna
ute i kommunerna i ökad utsträckning skall finansiera sin verksamhet
genom avgifter. Detta fördyrar i så fall mindre ventilationsanläggningar så
mycket att de blir olönsamma för husägarna att genomföra. Energisparrådgivarna
tvingas då liksom ventilationsbranschens egna projektorer och rådgivare
att koncentrera sin verksamhet till större projekt vars lönsamhet bär
dessa kostnader. När det gäller små hus är det därför nödvändigt att utveckla
förenklade lösningar som kan utföras av ortens installatörer eller av
husägarna själva. För detta krävs en satsning på de effektivaste ventilationsoch
värmeåtervinningssystemen på marknaden från samhällets sida.

En stor del av det energisparande som uppnåtts i det befintliga bostadsbeståndet
har kunnat genomföras till följd av minskad ventilation. Detta har
resulterat i omfattande fukt- och mögelproblem med åtföljande byggskador
samt försämrad boendemiljö. En stor del av det uppnådda energisparresultatet
kommer att gå förlorat om ventilationen åter ökas i dessa hus för att
avhjälpa bristerna. Detta motiverar nu en kraftfull satsning på ökad
komfortventilation i kombination med effektiv återvinning av frånluftens
värmeinnehåll. På detta teknikområde är svensk industri i dag världsledande.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att riktlinjerna för den framtida energipolitiken
skall innebära en prioritering av effektiv energianvändning och
ökat energisparande framför energiproduktion för bostads- och
lokaluppvärmning,

2. att riksdagen beslutar att särskild hänsyn skall tas till olika
energisparåtgärders effekter på bostadsmiljön, sysselsättningen
och den industriella utvecklingen samt investeringarnas konkurrenskraft,

Mot. 1984/85:2871

5

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att fortbildningen
av ventilationsinstallatörer intensifieras i AMS regi, så att dessa
erhåller kompetens att klara projektering, installation, injustering
samt underhåll av standardiserade system för ventilation med
energiåtervinning,

4. att riksdagen beslutar att en ökad allmän satsning sker på att
informera allmänheten om betydelsen av god luftmiljö samt god
energiekonomi,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att Swebex
(Svensk bygg- och energiexport) får till uppdrag att intensifiera
utveckling och export av de effektivaste systemen för återvinning
av ventilationsvärme,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att kostnaderna för
energikonsumtionen och investeringar i energiproduktionsanläggningar
samt besparingar genom investeringar i energisparanläggningar
företrädesvis ges full genomslagskraft i konsumtionsledets
energikostnader.

Stockholm den 12 mars 1985

MARIANNE KARLSSON (c)