Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:2870

Ingemar Eliasson m. fl.

Riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120)

Det finns i dag goda förutsättningar att bedriva en framgångsrik energipolitik.
Efter folkomröstningen lade riksdagen i stor enighet fast målen för den
framtida energipolitiken.

På den dåvarande regeringens förslag beslutade riksdagen 1981 att
oljeförbrukningen skulle minska med 12 miljoner ton fram till 1990. Detta
skulle ske med sparande samt att olja ersattes med andra energikällor. För att
stimulera och underlätta introduktionen av ny teknik inrättades oljeersättningsfonden.
Ett program för energihushållning drogs i gång.

Den politik som påbörjades med dessa åtgärder kan vi nu börja skönja
resultaten av. Sveriges oljeberoende i energiförsörjningen har pressats ned
från 70 % till 50 %.

Under andra halvan av 1970-talet och hittills under 1980-talet har det
bedrivits ett intensivt programarbete för forskning, utveckling och introduktion
av nya energikällor. Det gör att vi i dag har fått betydande kunskaper om
de s. k. alternativa energikällorna. Detta har gjort att några sådana kunnat
avföras, eftersom förutsättningarna för en introduktion i Sverige saknas. Det
gäller t. ex. vågkraft. Andra energikällor har förts fram till tekniska och
ekonomiska genombrott. Värmepumparna är i dag kommersiellt konkurrenskraftiga.
För några energikällor kvarstår en betydande osäkerhet. Det
gäller t. ex. solvärme och vindkraft.

Riksdagen beslöt efter folkomröstningen enhälligt att kärnkraften i
Sverige skall avvecklas. Orsaken till beslutet var främst de konsekvenser för
människor och miljö som ett reaktorhaveri kunde få och de svårigheter som
är förenade med förvaringen av det högaktiva avfall som bildas vid
användningen av uran.

Det finns i dag ingen anledning att ifrågasätta beslutet att avveckla
kärnkraften. Samhället - dvs. såväl den offentliga som den enskilda sektorn bör
inrikta sina ansträngningar på att förverkliga avvecklingen.

Den dåvarande mittenregeringen tillsatte 1981 års energikommitté med
uppdrag att bl. a. utreda förutsättningarna för kärnkraftens avveckling samt
föreslå åtgärder för att underlätta denna. Utredningen fann det inte möjligt
att föreslå en konkret plan för kärnkraftens avveckling. Utredningen har
dock i sitt arbete gjort en grundläggande genomgång av de förutsättningar,
problem och möjligheter som finns.

Det måste understrykas att problemen är betydande när det gäller att i dag
förutse de förhållanden som kommer att gälla i början av nästa sekel då
kärnkraften skall fasas ut. Bedömningarna när det gäller elproduktionsbeho

Mot. 1984/85:2870

vet går starkt i sär. Att ställa upp prognoser är dessutom en mycket vansklig
uppgift. De bedömningar som historiskt har gjorts av framtida utvecklingar
har kraftigt avvikit från det faktiska utfallet. I EK 81 visas att detta varit fallet
både för ekonomin och energianvändningen.

En första förutsättning för en konkret och realistisk planering är att man
någorlunda väl kan bedöma de omvärldsförutsättningar som kommer att
gälla under den tid planen skall genomföras. Några sådana förutsättningar
finns inte när det gäller kärnkraftsavvecklingen. Därför bör heller ingen plan
tas fram.

Däremot är det i hög grad motiverat att försöka formulera en strategi för
hur kärnkraftens avveckling bör gå till. Vi kan i det fallet ansluta oss till den
strategi som läggs fast i propositionen. Kärnkraften skall i första hand
ersättas genom en effektivare elanvändning, i andra hand genom övergång
till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m. m. samt i tredje hand genom
nya elproduktionsanläggningar, dock endast i den utsträckning detta behövs
för att komplettera de andra alternativen.

Effektivare elanvändning

Det finns stora möjligheter att nå fram till en effektivare elanvändning i
framtiden. Vi vill särskilt understryka det som står i propositionen, att
behovet att ersätta den bortfallande kärnkraften med ny elproduktionsteknik
väsentligt kan minskas om elanvändningen blir effektivare.

Möjligheterna att effektivisera elanvändningen behandlas i rapporterna
Energi - till vad och hur mycket samt Perspektiv på energi.

Enligt rapporternas författare är det möjligt att med i dag känd teknik samt
teknik som är under utveckling kraftigt minska elanvändningen utan att detta
drabbar produktion och välstånd. Det skulle kort sagt vara möjligt att bryta
sambandet produktionstillväxt och energiförbrukning. Ett välfärdssamhälle
skulle också kunna vara ett lågenergisamhälle.

Vi vet att man inom många industrigrenar de senaste åren kraftigt har
minskat energiåtgången per producerad enhet. Även hushållsmaskinerna
har blivit effektivare och förbrukar mindre energi än förr. Genom bl. a.
bättre isolering och sparande har energiåtgången per uppvärmd ytenhet i
bostäder och lokaler kunnat minskas.

Men stora möjligheter till ytterligare effektivitetsvinster finns onekligen.
Det är en av de viktigaste energipolitiska uppgifterna framöver att kartlägga
och ta till vara dessa möjligheter. EK 81 gjorde inte ”någon närmare analys
av vilka former av statliga åtgärder för att effektivisera elanvändningen som
är möjliga och lämpliga”. EK 81 föreslog ”med hänsyn till frågans vikt inför
kärnkraftsavvecklingen” en särskild utredning om ökad eleffektivitet.

Vi anser att den föreslagna utredningen bör tillsättas. Den bör som EK 81
föreslog framför allt inrikta sig på att studera åtgärder i syfte att påskynda
ökningen av eleffektiviteten inom hushållssektorn och inom offentlig service.

Mot. 1984/85:2870

När det gäller utvecklingen av eleffektiviteten inom industrin är den enligt
EK 81 i stort sett tillfredsställande. Vi instämmer i detta när det gäller den
elintensiva delen av industrin - framför allt processindustrin, men anser att
det borde finnas mer att göra när det gäller andra delar-1, ex. verkstadsindustrin.
Därför anser vi, att den ovan föreslagna utredningen bör studera vilka
möjligheter som finns att påskynda utvecklingen även inom denna sektor.

Fjärrvärme

På kort sikt bör den goda tillgången på el användas i uppvärmningen för att
ersätta olja. Detta kan ske och sker i hög grad i fjärrvärmesystemet genom
s. k. avkopplingsbara elpannor. Detta innebär att det vid tidpunkten för
kärnkraftsavvecklingen är möjligt att ersätta elenergin med annan energi
utan alltför stora ingrepp.

Fjärrvärmen har stor strategisk betydelse inför kärnkraftsutvecklingen
även i ett annat avseende. I tillräckligt stora system kan man till rimlig
ekonomi producera elenergi med hjälp av s. k. mottryckskraft.

Mot den bakgrunden anser vi liksom föredraganden, att det är angeläget
att kommunerna bygger ut fjärrvärmen. Det är också välmotiverat att vidta
åtgärder för att anpassa fjärrvärmenäten till lägre temperaturer samt få till
stånd sammankopplingar för att öka kraftvärmeunderlagen.

Vi vill dock understryka, att framtida utbyggnader endast bör ske till
områden med ett tillräckligt värmeunderlag för att ge systemet god ekonomi.
Det är inte rimligt att tvångsansluta konsumenter i fjärrvärmeområden, om
de kan ordna uppvärmningen billigare på annat sätt. Blir någon form av
individuell uppvärmning i ett område billigare för konsumenten - då skall
inte heller fjärrvärmen byggas ut till detta område. Mot denna bakgrund
anser vi det inte heller rimligt att en enskild konsument skall kunna
förhindras att installera t. ex. en värmepump, om denne bor inom ett
fj ärrvärmeområde.

Med en fri konkurrens mellan olika värmesystem ökar sannolikheten för
att kommunerna gör rimliga lönsamhetsbedömningar vid beslut om utbyggnad
av fjärrvärmenäten. För att en rimlig bedömning skall kunna göras
mellan olika alternativ krävs att kommunerna tillämpar en taxesättning där
abonnentens kostnader för fjärrvärme kan jämföras med kostnaden för
alternativa uppvärmningssätt.

ELAK-krav

Direktverkande elvärme tillåts i dag endast i speciellt energisnåla byggnader.
Detta regleras av de s. k. ELAK-kraven.

Vi anser inte att det för närvarande finns skäl för en omprövning av de
kraven. Det skulle, som också framhålls i propositionen, bl. a. kunna leda till
en ökad förekomst av fukt- och mögelskador.

Mot. 1984/85:2870

Vi anser det inte nu motiverat att frångå de s. k. ELAK-kraven och övergå
till att via olika planinstrument styra användningen av direktverkande
elvärme.

Genomförs en sådan förändring innebär det att en rad beslut flyttas från
enskilda konsumenter till myndigheter. Skall en sådan omfördelning av
beslutsbefogenheter göras måste motiven vara mycket starka. Några sådana
motiv redovisas inte i propositionen. De generellt verkande ELAK-kraven
bör behållas.

Vattenkraft

Folkpartiet avvisar varje förslag till utbyggnad av någon av de stora
oreglerade Norrlandsälvarna. I propositionen föreslås förstudier av en
utbyggnad av någon eller några av de stora älvarna. Syftet är att klarlägga
vattenkraftens framtida roll. Vi avvisar förslaget till förstudier. Vår inställning
är att älvarna skall bevaras. Då behövs heller inga förstudier.

Huvuddelen av den svenska utbyggnadsvärda vattenkraften är reglerad.
Vattenkraften svarar för en väsentlig del av vår elproduktion. Det har också
tills nu varit en rimlig avvägning att bygga ut vattenkraften. Men någon gång
måste det sättas stopp. De sista orörda älvarna måste sparas för rekreation
och för att kommande generationer också skall få uppleva orörd natur. Detta
var också motiveringen när riksdagen 1977 fattade beslut om den fysiska
riksplaneringen och där undantog de fyra huvudälvarna och vissa andra
vattendrag i Svealand och Norrland från framtida utbyggnad. Vi anser att
dessa motiv i dag är väl så starka som de var 1977 och avvisar bestämt en
omprövning. Däremot är det möjligt att utan alltför grova ingrepp i miljön
genomföra några mindre vattenkraftsprojekt för att komma upp till det av
riksdagen tidigare beräknade bidraget från vattenkraft (66 TWh) till det
svenska energisystemet. Riksdagen fattade också våren 1984 beslut om en
plan för fortsatt vattenkraftsutbyggnad.

I propositionen föreslås nu en komplettering av planen. Vi ställer oss
bakom denna komplettering, men menar att i och med att det visat sig möjligt
att ta fram dessa kompletterande projekt har det också skapats utrymme för
att ompröva några av de projekt riksdagens majoritet tidigare beslutat skall
ingå i planen. Detta gäller Klippen, Fliseryd och Sikfors. För dessa projekt
blir miljöingreppen så stora att de bör undantas från utbyggnad. Detsamma
bör enligt vår uppfattning gälla Ammeråns överledning.

Vindkraft

Enligt rapporter som redovisas i propositionen kan man dra slutsatsen att
vindkraftens produktionskostnader i framtiden kan bli konkurrenskraftiga i
förhållande till andra nya elproduktionsanläggningar - t. ex. kolkondens.

Mot. 1984/85:2870

Det svenska elproduktionssystemet ger också möjligheter till en relativt
omfattande utbyggnad av vindkraften. Det finns regleringskapacitet så att
vindkraft på sammanlagt ca 10 TWh kan kopplas in.

Detta motiverar en fortsatt satsning på vindkraften. Vi instämmer med vad
som anförs i propositionen att ansvaret för den fortsatta utvecklingen av
vindkraften i första hand bör läggas på kraftföretagen. Därmed kommer
vindkraftens lönsamhet att prövas på sedvanligt sätt. Vi utesluter inte att det
kan komma att finnas behov av ett visst kompletterande statligt stöd för den
fortsatta utvecklingen av vindkraft i Sverige. Vi anser emellertid att
regeringen i så fall bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Transporter - drivmedel

Konkurrenssituationen på den svenska bensinmarknaden är mycket hård.
Detta beror huvudsakligen på en överetablering på marknaden. I en sådan
marknadssituation är det inte onaturligt att kampen om marknadsandelarna
blir skarp. Det är heller inte onaturligt att priset används som främsta
konkurrensvapen. Det tjänar främst konsumenterna på. Detta är inte en
marknadssituation då det är påkallat med statliga interventioner eller hot om
interventioner.

När det gäller drivmedelssituationens utveckling på sikt är det rimligt anta
att det fortfarande i början på nästa sekel är bensin och dieselolja som
huvudsakligen används. Det är knappast troligt att vi före sekelskiftet får
uppleva förändringar på energimarknaderna som motiverar en övergång till
s. k. alternativa drivmedel. Tvärtom så kommer produktionskapaciteten i
Västeuropa för lättare petroleumprodukter att byggas ut de närmaste åren.
Flera anläggningar för katalytisk krackning planeras. Det innebär att
överkapaciteten på raffinaderisidan i Västeuropa blir än tydligare de
närmaste åren.

Folkpartiet framhöll i samband med den forskningspolitiska propositionens
behandling våren 1984, att regeringens satsning på forskning och
utveckling av alternativa drivmedel mot den bakgrunden förefaller omotiverad.
Vi vill återigen understryka detta och i likhet med EK 81 hävda, att det är
sannolikt att bensin och dieselolja kommer att vara de dominerande och
billigaste fordonsbränslena även i början av nästa århundrade.

Det är dock nödvändigt att vidta effektiva åtgärder för att minska
bilismens negativa påverkan på vår miljö. På senare år har kväveoxidernas
roll, när det gäller försurningen, uppmärksammats alltmer. En stor del av
kväveoxidutsläppen kommer via bilarnas avgaser. Dessa utsläpp kan nedbringas
med s. k. katalytisk rening.

Katalytisk rening förutsätter emellertid blyfri bensin för att fungera.
Därför är det angeläget att blyfri bensin, av detta och andra hälso- och
miljöskäl, snarast införs i Sverige och övriga Västeuropa. Frågan om

Mot. 1984/85:2870

katalytisk rening och blyfri bensin kommer att behandlas av riksdagen med
anledning av regeringens ”försurningsproposition".

Tar man bort blyet i bensin minskar oktantalet. Blyet måste därför ersättas
med andra komponenter. Låginblandning av etanol har framförts som ett
alternativ. Det finns dock flera andra möjliga tillsatser. Energiverket har i en
studie kommit till slutsatsen att etanol knappast kan ersätta blyet. Av
tillgängliga alternativ har etanol det lägsta tekniska och ekonomiska värdet
som oktantalshöjare, enligt verket.

Det torde alltså inte föreligga några energipolitiska skäl att införa en
låginblandning av etanol i bensinen. De miljöproblem som man kommer åt
med en sådan inblandning kan troligen lösas med andra tillsatser, som
dessutom har tekniska och ekonomiska fördelar. Vi vill dock inte utesluta att
det i ett annat perspektiv, där hänsyn tas till bl. a. jordbrukspolitiken, man
kan komma till en annan slutsats. Det kan därför finnas skäl att tillsätta den
utredning om låginblandning av motoralkoholer som aviseras i propositionen.

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet

Under anslaget E 22 föreslås att 300 milj. kr. avsätts för vissa åtgärder för
omställning av energisystemet. Det underlag regeringen redovisar som motiv
för detta anslag är synnerligen bristfälligt.

För de åtgärder som sammanförts under detta anslag borde ett bättre
beräkningsunderlag ha kunnat redovisas. Vi anser därför att regeringen bör
återkomma till riksdagen med preciserade förslag. Detta gäller särskilt t. ex.
stödet till vindkraft och kommunernas fjärrvärmeutbyggnad.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om effektivare elanvändning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om framtida fjärrvärmeutbyggnad,

3. att riksdagen uttalar sig för att de generella s. k. ELAK-kraven bör
vara normgivande även i fortsättningen för nybyggnation med
direktverkande elvärme,

4. att riksdagen uttalar att förstudier för utbyggnad av någon av de
fyra oreglerade norrländska huvudälvarna inte bör ske,

5. att riksdagen beslutar undanta Klippen, Fliseryd, Sikfors och
Ammerån från framtida vattenkraftsutbyggnad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående vindkraft,

Mot. 1984/85:2870

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om konkurrenssituationen på den svenska bensinmarknaden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om alternativa drivmedel samt låginblandning av
motoralkoholer,

9. att riksdagen avslår förslaget om reservationsanslag på
300milj. kr. till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
för budgetåret 1985/86.

Stockholm den 12 mars 1985
INGEMAR ELIASSON (fp)

KERSTIN EKMAN (fp) HUGO BERGDAHL (fp)

CHRISTER EIREFELT (fp)

minab/gotab Stockholm 1985 82439