Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:2865

Lars Werner m. fl.

Riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120)

Allmänt

Propositionen ger inte några bestämda anvisningar eller något underlag för
beslut om hur Sveriges energipolitik skall utvecklas fram till sekelskiftet och
åren närmast därefter. De stora och viktiga frågorna, om när och hur
kärnkraften skall avvecklas, om fortsatt, bestämt skydd för de fyra outbyggda
älvarna och hur de inhemska, alternativa, helst förnybara energikällorna
skall byggas ut, lämnas obesvarade.

Energiministern och hennes rådgivare förlitar sig i stor utsträckning på
marknadskrafterna och överlämnar i många fall initiativet till nysatsningar på
skilda energiområden till det privata näringslivet eller till statliga Vattenfall,
vilket i dessa sammanhang är lika förödande för en planmässig, nationell
energipolitik.

De fakta som framläggs i propositionens texter är i de flesta fall korrekta
och utgör en god sammanfattning av de erfarenheter, som det senaste
decenniets energidebatt, forskning och praktiska tillämpningar har gett inom
energiområdet i vårt land. Sveriges position i dessa sammanhang är unik och
borde, rätt tillämpad, ge stora möjligheter både till industriell utveckling och
förbättrad miljö, med utsikter till export av både komponenter och
kunnande inom bägge dessa områden. Detta förnämliga underlag utnyttjas
emellertid inte till att lägga de förslag som är nödvändiga, om man, som det
sägs i propositionen, skall avveckla kärnkraften, minska oljeberoendet och
släppa fram de inhemska energikällorna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i ett flertal motioner under allmänna
motionstiden utvecklat sin syn på hur energipolitiken i Sverige bör styras och
utformas under de närmaste åren för att de här ovan nämnda målen skall
uppnås. Generellt innebär vpk:s förslag en mer långtgående styrning och
planlagda, medvetna satsningar på hur skilda energipolitiska åtgärder skall
genomföras. Det har utformats i motioner om energihushållning, ett statligt
vindkraftprogram, avveckling av kärnkraften. Vattenfalls roll i energipolitiken
m. m. Stora områden som berörs i den här framlagda propositionen är
därmed intäckta och kommer därför inte att här tas upp på nytt. Frågorna om
vattenkraften och Vattenfalls anslag som framläggs i propositionen behandlas
av vpk i särskilda motioner.

Mot. 1984/85:2865

Kärnkraften

Det stora problemet i det svenska energisystemet är kärnkraften. Detta
framgår med all önskvärd tydlighet på åtskilliga ställen i propositionen.
Eftersom Sverige har fått ett kärnkraftprogram bortom allt förnuft förhindras
och försvåras omläggningen till ett bättre, billigare och mera inhemskt
energisystem. Överskottet på elström, som kommer att öka ytterligare närde
två sista stora reaktorerna nu tas i drift, hindrar utvecklingen för inhemska
bränslen och vindkraft, bidrar till att mottryckskraften inte byggs ut, utan
tvärtom skrotas på sina håll, och fördröjer införandet av en ren och
miljövänlig energikälla som naturgasen.

Den viktigaste och mest angelägna åtgärden för att förbättra den svenska
energiproduktionen och konsumtionen är därför att snarast möjligt minska
produktionen av kärnkraftsbaserad el. Det är också den bästa framtidsinvesteringen
inom energiområdet, då det direkt minskar mängden av radioaktivt
avfall och därmed kostnaderna för hantering och slutförvaring. Som vpk
föreslagit i den tidigare nämnda motionen om kärnkraftsavveckling är en
avställning av den havererade Ringhals 2 en åtgärd, som är både ekonomiskt
och energipolitiskt välmotiverad. För att få balans mellan produktion och
konsumtion av elström och ge utrymme för en utbyggnad av andra
elproduktionsanläggningar, som kommer att behövas när kärnkraften slutgiltigt
skall avvecklas, bör en plan för avvecklingen av övriga reaktorer
snarast utarbetas. Det finns ingen som helst anledning att, på det sätt som
sker i propositionen, skjuta detta viktiga ställningstagande framför sig in i en
oviss framtid. Elproduktion i andra anläggningar som ersättning för kärnkraft,
i den mån den behöver ersättas, måste förberedas nu så att den kan
startas inom några få år och ytterligare reaktorer därmed kan stängas.

När det gäller avfallshanteringen ger propositionens framställning mycket
övrigt att önska. Krav på en fylligare redovisning finns i vpk:s motion om
avveckling från allmänna motionstiden. Utöver detta måste det påpekas att
propositionens redovisning av sambandet kärnkraft-kärnvapen är helt
otillfredsställande och inte på något sätt berör huvudfrågan, nämligen att alla
civila kärnenergiprogram ger möjlighet till produktion av vapenplutonium
om man så önskar. IAEA:s kontrollsystem är värdelöst därför att det endast
omfattar civila reaktorer och anläggningar. Men ingen kan hindra en stat att
överföra en eller flera av sina reaktorer från ett civilt kärnenergiprogram till
ett militärt vapenproduktionsprogram. Därmed upphör IAEA:s kontrollrättigheter
och vederbörande stat kan producera så mycket vapenplutonium
eller andra klyvbara ämnen för militära ändamål som den önskar. Så har
skett i USA och förmodligen också på andra håll. Varje export av svensk
kärnkraftsteknologi kan därför bidra till spridningen av kärnvapen. Vpk har
utvecklat detta närmare i sin motion om nedrustning till årets riksdag.

En annan aspekt av avfallsfrågan är propåer om att Sverige skall ta emot
utländskt avfall, bl. a. från Västtyskland, för slutförvaring. Detta berörs inte i
propositionen, men hänger samman med ansträngningarna att bli löst från

Mot. 1984/85:2865

det olycksaliga Cogéma-avtalet, som regeringen brottas med. Det hör därför
i högsta grad ihop med det svenska kärnkraftsprogrammet och är ytterligare
ett bevis på sambandet kärnkraft-kärnvapen och de långtgående följder som
den svenska kärnkraftsproduktionen för med sig. Det kan aldrig accepteras
att Sverige, för att bli löst från sina åtaganden med Cogéma, går med på att bli
avfallsstation för andra länders radioaktiva avfall. Det är ett önsketänkande
från IAEA och dess chef Hans Blix sida som Sveriges riksdag redan nu
bestämt måste säga nej till.

När det gäller myndighetsorganisationen på avfallsområdet inom Sverige
stödjer vpk propositionens förslag. Bibehållandet och förstärkningen av
statens kärnbränslenämnd, tidigare NAK, med uppgift att övervaka avfallshantering
och andra frågor är riktig. När det gäller finansieringen av
avfallsfrågorna har vpk tidigare framfört kritik mot avgifternas storlek,
återlåningssystemet och säkerhet för återlån genom inteckningar i reaktoranläggningar.
Denna kritik kvarstår men vpk avvaktar de förslag om reglering
av återlån och förvaltning som aviseras i propositionen.

I likhet med tidigare säger vpk nej till anslaget under E 6. Ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Det har utförligt motiverats och
ingenting har inträffat som försvagat dessa motiv. Kärnkraftsbolagen har fått
tillräckligt med statliga subventioner både direkt genom forskningsanslag
och indirekt genom att staten själv varit en av de främsta marknadsförarna
för kärnkraften. När det gäller en stor ägare av kärnkraft som Vattenfall, har
också en betydande överföring skett från billig vattenkraftsproduktion till
dyr kärnkraftsproduktion.

Ny elproduktion

Det är tillfredsställande att regeringen och dess energiminister nu äntligen
erkänner att vindkraften är en energikälla att räkna med. Därmed har vpk:s
förslag om en stor satsning på vindkraft som en av de alternativa energiproduktionerna
fått ökad aktualitet. Det förutsätter emellertid att staten tar
ansvaret för utbyggnaden så som vpk föreslagit i sin motion i januari. Att lita
till kraftverksföretagen ger inte tillräckligt resultat även om regeringen tar
upp förhandlingar med dem i detta syfte. I detta sammanhang kan det vara av
intresse att uppmärksamma ett uttalande av den nye generaldirektören för
Vattenfall, Carl-Erik Nyquist. Han har angående vindkraften deklarerat:
”Den har hittills inte visat bra driftsresultat och i större skala skulle den leda
till miljökonflikter.” Det är en uppfattning som går stick i stäv mot den som
regeringen framför i sin proposition. Det behövs således uppenbarligen en
bestämd styrning av Vattenfall och framför allt av privata kraftproducenter
om det skall bli något av med utbyggnaden av vindkraften i Sverige.

Den andra viktiga elproduktionskällan vid sidan om vattenkraft och
kärnkraft som en lång tid fått stå tillbaka är mottrycksproduktionen.
Redovisningen som lämnas i propositionen är skrämmande. Det är inte nog

Mot. 1984/85:2865

med att någon ny mottryckskraft inte byggs ut. Den redan befintliga används
i mycket ringa omfattning och en skrotning av sådana anläggningar har
påbörjats.

Denna utveckling måste stoppas. Inte heller här kan man lita till privata
initiativ och organisationer. Det blir enbart ett lönsamhetstänkande utan att
det tas hänsyn till det nationella perspektivet.

Riksdagen bör besluta att all rivning av mottrycksanläggningar som
fortfarande är fullt användbara förbjuds och att produktion i befintliga
anläggningar hålls i gång på bekostnad av en minskad kärnkraftsproduktion.

För att vindkraft och mottryck skall kunna byggas ut i den takt som är
nödvändig behövs ökade anslag. De 55 miljoner till vindkraften som statens
energiverk föreslagit är helt otillräckliga. Det är därför tillfredsställande att
energiministern avsatt ett särkilt anslag E 22 för omställningsåtgärder inom
energisystemet. En ökning av detta anslag med ytterligare 100 milj. kr. till
sammanlagt 400 miljoner är enligt vpk:s mening väl motiverad. Det kommer
också väl till pass för att stödja introduktion av inhemska bränslen och
naturgas, som kommenteras nedan. Vpk föreslår också en kraftigare satsning
på energiforskning i enlighet med de förslag som partiet framförde i samband
med forskningspropositionen 1984.

Alla planer på kolkondensverk borde efter de redovisningar som lämnats i
den nu föreliggande propositionen kunna avskrivas. Riksdagen bör göra ett
uttalande med denna innebörd.

Bränslen och värmeförsörjning

Den minskade användningen av olja i det svenska energisystemet är en av
de mest positiva förändringarna under senare år. Det har framför allt skett
genom en ökad hushållning och användning av andra energiformer. I den
mån denna ökade användning utgjorts av inhemska bränslen är det
fortfarande positivt. Också den blygsamma introduktionen av naturgas, som
enligt propositionen helt riktigt också kan spela en viktig roll i värmeförsörjningen,
måste ses som en framgång. Den allt mindre roll som kolet ser ut att
få är också att hälsa med tillfredsställelse.

Det som däremot oroar är den ständigt ökande användningen av billig el i
värmeförsörjningen. Vpk kan inte dela den optimism som kommer till
uttryck i propositionen i dessa sammanhang. En minskad oljeanvändning
genom en ökad elvärmeinstallation i både små och stora system är ingen
lösning för framtiden av Sveriges energiförsörjning. Redan nu räknar de som
vill behålla kärnkraften i Sverige i sina prognoser med en fortsatt hög
användning av el i värmesystemen. Det ger en oriktig och osann bild av det
framtida elbehovet och används för att bygga under kraven på fortsatt
kärnkraftsdrift och vattenkraftsutbyggnad.

Vpk återupprepar därför sin tidigare ståndpunkt att det är bättre att
vidmakthålla en fungerande oljeanvändning tills dess den direkt kan ersättas
med inhemska bränslen och/eller naturgas eller slopas genom förbättrad och

Mot. 1984/85:2865

utökad energihushållning, i stället för att bygga in ytterligare el i värmesystemen.
Detta bör uttalas av riksdagen.

Vpk har i sin energihushållningsmotion under allmänna motionstiden
angett hur ett minskat elberoende skulle kunna åstadkommas genom en
nationell hushållningsplan för energi. Partiet har också i en annan motion
föreslagit en snabbare naturgasintroduktion. Det i propositionen nya
anslaget E 22 för omställningsåtgärder bör enligt vpk:s mening också kunna
komma till användning för introduktionen av naturgas.

Vpk stöder i övrigt de tankegångar och förslag i propositionen, som
handlar om fjärrvärmeutbyggnad, blockcentraler, solvärme och värmepumpar.

Beträffande bränslen är en utveckling och ökande användning av de
inhemska tillgångarna ett förstahandsintresse. Också här utgör konkurrensen
från kärnkraftsel en direkt negativ påverkan. En aktivare politik från
regeringens sida, för att främja en snabbare utbyggnad av anläggningar för
inhemska bränslen och för att bygga upp en struktur för produktion och
transporter, hämmas således direkt av att samma regering samtidigt tillåter
en överproduktion av el i kränkraftverken. Vpk anser att användningen av
trädbränslen inkl. energiskog och energigrödor måste ges ökat stöd. Det bör
ske genom den ökning av anslaget för omställning av energisystemet som vpk
föreslagit och genom ökade forskningsanslag, som föreslås nedan. När det
gäller användningen av avfall för energiändamål, vilket i de flesta fall är lika
med sopförbränning, har vpk i annat sammanhang bl. a. krävt skärpta
bestämmelser för rening innan ytterligare nya sådana anläggningar tas i bruk.
Det är framför allt larmrapporterna om dioxinutsläpp som väckt oro på
många håll. Förbränning av PVC-material m. m. vid för låga temperaturer
har gett upphov till okontrollerade utsläpp i en omfattning som vi ännu inte
vet något om. Över huvud taget innebär den ständigt ökande mängden av
olika kemiska produkter i soporna miljörisker som ännu inte kan överblickas.
Vpk förutsätter att de utredningar och åtgärder som aviseras i propositionen
kommer till stånd innan en ytterligare utbyggnad av avfallsförbränningen
sker.

Vpk har, under hela den tid som energidebatten om alternativ till
kärnkraften pågått, förespråkat en användning av de svenska torvtillgångarna.
När detta nu har blivit verklighet och allt större ekonomiska intressen
börjar göra sig gällande på området, är det viktigt att de negativa
konsekvenserna av en ökande torvbrytning inte blir för stora. Vpk välkomnar
därför den nya lagen för torvfyndigheter, men anser att den i vissa fall ger
för stort utrymme för exploateringsintressena i den form som föreslagits här.
Följande ändringar föreslås:

Mot. 1984/85:2865

Avsnitt2.4 Undersökning. Minerallagskommitténs förslag om att undersökningskoncession
för torvfyndigheter skall slopas bör kvarstå. Undersökningskoncessionen
gynnar enligt vpk:s mening i första hand stora och
väletablerade torvutvinningsföretag på kommunernas och mindre företags
bekostnad.

Avsnitt 2.5 Sammanförande av bearbetningskoncession och täkttillstånd.
Kravet på särskilt täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen bör bibehållas.
Vpk anser att varje inskränkning av naturvårdslagens tillämpning innebär en
risk för att natur- och miljövårdsintressen kommer i kläm. Naturvårdsverkets
och planverkets remissvar bör också väga tungt i sammanhanget.

Avsnitt 2.9 Frågan om kommunalt företräde. Minerallagskommitténs förslag
om kommunalt företräde i ett koncessionsärende bör gälla. Många kommuner
har redan förlorat rätten till utvinning av torvfyndigheter inom sina egna
gränser genom att koncessioner beviljats utifrån kommande torvutvinningsföretag.
Det är inte i samhällets intresse att t. ex. en glesbygdskommun i
Norrlands inland går miste om en torvutvinningskoncession därför att ett
stort privat bolag anses bättre lämpat att exploatera fyndigheten.

Om ovanstående förslag till ändringar i lagen om vissa torvfyndigheter
vinner bifall förutsätts att ny lagtext utarbetas i enlighet därmed.

Vpk har tidigare i stort sett godtagit de riktlinjer för den svenska
oljepolitiken, så som de kom till uttryck i proposition 1983/84:110 om vissa
oljefrågor. Det är bra att staten genom Svenska Petroleum AB har
möjligheter till direkta aktioner på oljemarknaden. Bolagets verksamhet bör
utvecklas och samarbetet med OK snarast komma till en lösning. Vpk stöder
tankegångarna i propositionen om att en rimlig raffinaderikapacitet måste
bibehållas i Sverige.

Oljeanvändningen inom transportsektorn har både energi- och miljöpolitiska
effekter. Vpk har i ett flertal motioner på trafik- och miljöpolitikens
område föreslagit åtgärder, som om de genomfördes skulle minska energiåtgången,
förbättra miljön och ge en bättre ekonomi. Förslagen omfattar bl. a.
överförande av tung trafik från landsväg till järnväg, en återuppbyggnad av
insjö- och kustsjöfart, förbättrad kollektivtrafik, avgasrening och alternativa
drivmedel. Fortsatta åtgärder också utöver vad som redovisas i propositionen
är nödvändiga för att förbättra energianvändningen inom transportsektorn
och minska miljöpåverkan. Ett konkret förslag är ökade anslag till
fortsatt energiforskning.

Energiforskning

I samband med regeringsförslaget om ett fjärde treårsprogram för
forskning och utveckling på energiområdet, proposition 1983/84:107, yrkade
vpk på en höjning av anslagen till den av energiforskningsnämnden
föreslagna medelnivån. Det innebar ett genomsnitt för vart och ett av de tre

Mot. 1984/85:2865

åren på ungefär 550 000 000 kr. Som det har visat sig genom redovisningarna
i den här föreliggande propositionen, finns det fortfarande ett stort behov av
stöd för att få fram alternativ energiproduktion, som t. ex. vindkraft. Också
på konsumtionssidan behövs ytterligare insatser för att få till stånd en
planmässig och effektiv energianvändning. Det kan gälla energihushållning i
byggnader och/eller förbättringar inom transportsystemet. En höjning av
anslaget till energiforskning upp till den ovannämnda medelnivån är därför
väl motiverad.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan framförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en plan för
avveckling av kärnkraften,

2. att riksdagen beslutar att radioaktivt avfall från andra stater inte
skall tas emot för slutförvaring i Sverige,

3. att riksdagen med ändring av proposition 1984/85:120 beslutar att
avslå förslaget till anslag under punkt E 6. Ersättning för försenad
idrifttagning av kärnreaktorer på 685 000 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar om ett förbud mot nedläggning av användbara
mottrycksanläggningar och att all mottryckskapacitet i Sverige
skall utnyttjas,

5. att riksdagen med ändring av proposition 1984/85:120 punkt E 22.
Vissa åtgärder för omställning av energisystemet beslutar om ett
med 100 000 000 kr. till 400 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag,

6. att riksdagen uttalar att någon utbyggnad av kolkondenskraft inte
skall förekomma i Sverige,

7. att riksdagen uttalar att en fortsatt oljeanvändning intill dess den
kan ersättas med inhemska bränslen eller naturgas är att föredra
framför att den temporärt ersätts med kärnkraftsel eller kol,

8. att riksdagen beslutar att med de ändringar som föreslås i
motionen anta regeringens förslag till Lag om vissa torvfyndigheter,

9. att riksdagen med ändring av proposition 1984/85:120 punkt E 12.
Energiforskning beslutar om ett med 145 000 000 kr. till
550 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag.

Stockholm den 12 mars 1985

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)
TORE CLAESON (vpk)

minab/gotab Stockholm 1985 82430