3

Motion
1984/85:2860
Gunhild Bolander

Riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120)

I Sverige har drivits ett ambitiöst statligt utvecklings- och forskningsprogram
för vindkraft, som vid en jämförelse framstår som ett av världens
största. Denna försöksverksamhet har för alla inblandade instanser, exempelvis
statens energiverk och Vattenfall, givit mycket positiva resultat.

Vindkraften har visat sig vara ett konkurrenskraftigt alternativ för
elproduktion trots att försöken bara pågått något år. Priset på el som kommer
från vindkraften ligger på samma nivå som el producerad i kolkondenskraftverk.
Det som talar för vindkraft är att man slipper försurande utsläpp, den
efterlämnar inget avfall och den är dessutom förnyelsebar.

Genom de beställningar som gjorts genom Vattenfall och Sydkraft av
prototyper till bl. a. Näsudden på Gotland har en betydande industriell
kompetens byggts upp i vårt land. Det är av stor vikt att denna kunskapsresurs
tas till vara och ges möjlighet att vidareutvecklas, och därför är det
nödvändigt att forskningsprogrammet får ekonomiska möjligheter för detta.

Inom Gotlands kommun pågår för närvarande ett arbete med generalplan
för Näsudden för att bereda väg för en gruppstation om fem aggregat. Denna
gruppstation betecknas av Vattenfall som andra generationens vindkraftverk.
I Vattenfalls regi pågår dessutom lokaliseringsstudieroch vindmätningar
för tredje generationens vindkraftverk, som är en gruppstation bestående
av tio aggregat. Dessa aggregat är i samma storleksordning som det aggregat
som nu finns i drift på Näsudden.

En viktig faktor i sammanhanget är de sysselsättningseffekter som en
fortsatt aggregattillverkning ger. En leverans från Boving-KMW Turbin AB
till Gotland skulle ge arbetstillfällen i två regioner som har en besvärlig
sysselsättningssituation. Gotland behöver dessutom en bas för teknologisk
forskning och utbildning, något som en vindkraftstation kan medverka till.

Det är därför med viss besvikelse det kan konstateras att energiministern i
proposition 1984/85:120, Riktlinjer för energipolitiken, med många, vackra
ord talar positivt om vindkraften men icke är beredd att satsa några statliga
medel på detta. Det måste vara rimligt att staten under en försöksperiod har
det huvudsakliga ekonomiska ansvaret. Om huvudansvaret läggs på kraftbolagen
finns det uppenbara risker för en lägre ambitionsnivå. Med tanke på de
positiva effekter jag nämnt tidigare bör regeringen här visa handlingskraft
och anvisa medel för det fortsatta vindforskningsprogrammet ur oljeersättningsfonden.

Mot. 1984/85:2860

4

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel till fortsatt utvecklingsarbete kring vindkraft.

Stockholm den 12 mars 1985

GUNHILD BOLANDER (c)