9

Motion
1984/85:2853
Arne Nygren

Livsmedelsforskning (prop. 1984/85:121)

På basis av en särskild utredning om vilka behov av forskning som
föreligger och vilka anpassningar som är önskvärda för att försörjningstryggheten
inom livsmedelsområdet skall kunna förbättras, har nu regeringen
förelagt riksdagen vissa förslag. Jag vill uppmärksamma ett norrländskt
perspektiv på dessa frågor.

Livsmedelsforskning definieras som all forskning som rör något led i
livsmedelskedjan från odling till konsumtion. På det sättet blir näringsforskningen
en del av livsmedelsforskningen. Näringsforskningen omfattar även
konsekvenserna av livsmedelsforskningen, dvs. begreppet kost och hälsa.
Såväl utredningen som föredragande statsråd har framhållit att forskningen
inom stora delar av näringsläran har varit av liten omfattning (prop.
1984/85:121 s.6). Med anledning härav anser föredraganden att det är
angeläget att forskningen kompletteras med sådana insatser som gäller
näringsforskning. Tyvärr tar inte propositionen upp de konkreta förslag som
utredningen presenterat för att åstadkomma en förbättring härvidlag.
Utredningens förslag innehöll förslag om en förstärkning av forskningsinsatserna
bl. a. vid Umeå universitet genom att där inrätta en professur i
näringsforskning, vilket framgår av den remissammanställning som är fogad
till propositionen (s. 34). I detta sammanhang bör det påpekas att sammanfattningen
av betänkandet i hithörande delar är missvisande (s. 48). Man får
av denna sammanfattning intryck av att näringsforskning saknas vid Umeå
universitet. Så är inte fallet. En aktiv närings- och livsmedelsforskning
bedrivs vid institutioner vid Umeå universitet samt vid andra enheter i
Umeåregionen. Vid universitetet finns en särskild enhet för näringsforskning.
Till denna har knutits en externt finansierad professur med en
förordnandetid på tre år. Universitetet har med egna medel inrättat ett
lektorat som handhar undervisningen vid enheten. Lektorn deltar även i
forskningsverksamheten. Kopplingen mellan näringsforskning/livsmedelsforskning
och den industriella produktionen av livsmedel är väsentlig och den
styr i stor utsträckning framtidens produktutveckling på området. Vid
enheten för näringsforskning i Umeå bedrivs redan i dag en viss produktutveckling
i samarbete med utvecklingsfonden, Uminova samt Norrlandsfonden.
I detta samarbete bearbetas områden där de specifikt norrländska
tillgångarna utnyttjas. Vi tror att en del av de produkter som här kan
framkomma kan nå en stor hemmamarknad men även en exportmarknad.
Regionens speciella klimat, med kort, intensiv växtperiod, ger vissa produkter
en speciell och hög kvalitet som nu vidareutvecklas.

Mot. 1984/85:2853

10

Livsmedel utgör i dag en betydande del av den privata konsumtionen i
landet. En uppgift från livsmedelsforskningsutredningen uppskattar konsumtionen
årligen till ca 70 miljarder kronor. Livsmedelsproduktionen
sysselsätter i dag ca en halv miljon människor och den blir därför av mycket
stor betydelse regionalpolitisk!. Förädlingsindustrin inom livsmedelsområdet
är närmast helt koncentrerad till landets syd- och mellanområden. Denna
trend kommer i framtiden att ytterligare förstärkas om närings- och
livsmedelsforskningen även i framtiden förläggs till denna landsdel. Orsaken
till att man så kategoriskt kan påstå detta är det nära samband som råder
mellan forskningskompetens inom området och livsmedelsindustrien produktion.

Livsmedelsproduktion vid avspärrning

En annan betydelsefull aspekt vid lokalisering av livsmedelsindustrin i
Sverige är dess sårbarhet i samband med avspärrning vid kris- eller
krigstillstånd. Riktigt bekymmersam blir situationen om några av de stora
nyckelindustrierna slås ut via sabotage eller direkta krigshandlingar. Försörjningskrisen
blir då ett faktum. Ett bra sätt att råda bot på detta problem är att
åstadkomma en spridning av livsmedelsindustrin i landet. Mindre företag
kan bli bärkraftiga om lokal kompetens finns tillgänglig för en produktutveckling,
produktion och marknadsföring.

År 1982 importerade vi livsmedel för 11,0 miljarder men exporterade bara
för 4,9 miljarder. Vi borde i Sverige kunna producera en del av de livsmedel
som vi i dag tvingas importera.

Livsmedelsindustrin i norra Sverige

I relation till andra delar av landet är livsmedelsproduktionen, livsmedelsforskningen
och näringsforskningen eftersatta i Norrland. Trots tillgång på
förstklassiga och i många fall unika råvaror är livsmedelsindustrin dåligt
utvecklad. Sista decenniet har produktionen starkt koncentrerats till stora
och medelstora företag i mellersta och södra Sverige. Koncentrationen har
inneburit att sysselsättningen inom livsmedelsindustrin och tillgången på
färskvaror (matbröd och vissa charkuterivaror) tillverkade i Norrland
minskat. För att råda bot på detta måste de norrländska råvarorna i större
utsträckning förädlas i den egna regionen. En utredning, Livsmedelsproduktion
i Västerbotten 1981, utförd av landstingets näringslivsnämnd i länet,
visade t. ex. att endast var tredje limpa som konsumerades i Västerbotten
också producerades där. Mjukt bröd, ägg, grönsaker och bär samt fisk är
produkter som i långt större utsträckning än för närvarande borde produceras
i Norrland, visade den utredningen.

Ett utökat samarbete mellan producenter och näringsforskare beträffande

Mot. 1984/85:2853

11

nya behandlings- och distributionsmetoder för bl. a. fisk skulle säkert
medföra ett uppsving för den norrländska fiskindustrin.

Livsmedelsforskningen i Norrland

Mot bakgrund av ovanstående är det av vital betydelse för Umeå att få
fasta resurser förlagda till universitetet för livsmedels- och näringsforskning.
Det är också av stor vikt, som jag framhållit tidigare, för en utveckling av
livsmedelsproduktionen i Norrland.

Resurserna vid universitetet bör förstärkas genom att vid enheten för
näringsforskning vid Umeå universitet inrättas en tjänst som professor
(L 24/26) i tillämpad näringsforskning, knuten till medicinska fakulteten.
Finansieringen av denna tjänst bör bekostas inom ramen för de medel som nu
föreslås förläggas till SJFR (rådsorganet för skogs- och jordbruksforskning).
Härigenom uppnås även en bättre balans mellan högskolans basorganisation
och externt finansierad verksamhet, något som varit en målsättning för
regeringens forskningspolitiska strävanden.

Professur i vattenbruk

I propositionen föreslås även att den nu efter Hans Ackefors ledigblivna
personliga professuren vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) skall inrättas
och ledigkungöras som en ordinarie professur i vattenbruk, särskilt fiskodlingens
biologi och teknik.

I en under allmänna motionstiden avlämnad motion har jag föreslagit att
docenten Lars-Ove Eriksson borde tilldelas motsvarande tjänst. Detta
förslag aktualiserade jag i vetskap om att Ackefors sannolikt inte ansåg sig ha
möjlighet att åta sig professuren.

Med hänsyn till att regeringen nu föreslår inrättandet av denna tjänst i
vattenbruk, vill jag föreslå att riksdagen som sin mening ger till känna att
lokaliseringen av tjänsten får bli beroende av vid vilken forskningsenhet
innehavaren önskar förlägga sin forskningsverksamhet. En riksprofessur av
detta slag bör behandlas som en forskningsrådsprofessur som på motsvarande
sätt placeras vid ett lärosäte först i samband med utnämningen. Självfallet
skall innehavaren, oavsett placering i landet, ha ansvaret för samordningen
av verksamheten på ifrågavarande områden mellan SLU (Sveriges lantbruksuniversitet)
och SVA (statens veterinärmedicinska anstalt).

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställer jag

att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande

1. inrättandet av en tjänst som professor i tillämpad näringsforskning,

Mot. 1984/85:2853

12

2. placeringen av professuren i vattenbruk, särskilt fiskodlingens
biologi och teknik,

3. behovet av en bättre regional balans i produktutvecklingsarbetet
m. m.

Stockholm den 11 mars 1985

ARNE NYGREN (s)