4
Motion
1984/85:2846
Per-Olof Strindberg
Effektivare delgivning (prop. 1984/85:109)
Propositionen innehåller ett flertal förslag som syftar till att effektivisera
delgivningsverksamheten i mål och ärenden hos domstolar och andra
myndigheter. Det är uppenbart att förbättrade möjligheter till delgivning
krävs. En effektivisering av verksamheten kan emellertid komma i konflikt
med den enskildes integritet. Såsom närmare utvecklas nedan riskerar vissa
av förslagen att få sådana följder att jag inte kan biträda dem.
Parternas uppgiftsskyldighet
I propositionen föreslås bl. a. att en part skall vara skyldig att i sin första
inlaga i rättegången uppge motpartens personnummer. F. n. stadgas i
33 kap. 1 § rättegångsbalken endast att en part bör lämna sådan uppgift. I
likhet med flera remissinstanser är jag kritisk till förslaget. Jag menar att det
finns en uppenbar risk för att felaktiga personnummer kan komma att
uppges. Detta kan leda till att fel personer blir kontaktade i målet, vilket kan
resultera i stora svårigheter för de berörda.
Nyligen har en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallats för att
utreda användningen av personnummer i samhället. Även mot den bakgrunden
menar jag att det är olämpligt att utöka nuvarande skyldighet att lämna
uppgift om personnummer. Det finns all anledning att avvakta resultatet av
kommitténs arbete innan ifrågavarande förslag behandlas.
Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. samt arbetsgivare
Enligt förslaget skall fastighetsägare, innehavare av tomträtt, arrendatorer
och innehavare av bostadslägenhet samt arbetsgivare vara skyldiga att lämna
stämningsman vissa upplysningar om den som söks för delgivning.
I propositionen framhålls att stämningsmän ibland kan ha problem med att
få upplysningar från fastighetsägare och arbetsgivare om en eftersökt person
bor i fastigheten resp. arbetar på arbetsplatsen. Det är troligt att sådana
svårigheter kan förekomma i delgivningsverksamheten. Jag menar dock att
detta inte utgör tillräckligt skäl för att ålägga utomstående enskilda personer
en skyldighet att biträda en stämningsman i hans arbetsuppgifter.
Det är uppenbart att förhållandet mellan exempelvis en anställd och en
arbetsgivare kan påverkas mycket ogynnsamt om den eftersökte uppfattar
att arbetsgivaren medverkat vid delgivningen. Det kan inte heller uteslutas
att den upplysningsskyldige i efterhand kan bli trakasserad av den eftersökte.
Mot. 1984/85:2846
5
Enligt förslaget skall en arbetsgivare vara skyldig att upplysa även om
andra förhållanden som rör anställningen och som kan underlätta delgivningen.
Riksåklagaren har i sitt remissvar över förslaget varnat för att detta kan
leda till att för delgivningen oväsentliga men för den eftersöktes personliga
integritet viktiga uppgifter lämnas ut. Även denna synpunkt förtjänar
beaktande och talar mot förslaget.
Jag menar att lagstiftaren i största möjliga utsträckning skall undvika att
ålägga enskilda att i det offentligas intresse utföra handlingar riktade mot
andra enskilda. Självfallet finner jag denna inställning än mer befogad om en
enskilds underlåtenhet att handla medför straff. Ett förbehållslöst godtagande
av principen om den enskildes plikt att på det offentligas vägnar agera mot
andra enskilda leder på sikt till ett samhälle i vilket medborgarna övervakar
varandra. Jag kan på grund av de anförda skälen inte acceptera propositionen
i denna del.
Husrannsakan
Regeringen föreslår att husrannsakan skall få tillgripas för att delge
stämning i brottmål, om fängelse är stadgat för brottet. I motiven åberopas
att husrannsakan enligt gällande lag kan användas exempelvis då det är fråga
om att hämta en person till förhör under förundersökning eller till förhandling
i domstol. Regeringen gör gällande att det mot den bakgrunden kan
accepteras att införa rätt till husrannsakan även för delgivningsändamål. Som
ytterligare skäl åberopas att detta delgivningsförfarande endast skall kunna
ske då fråga är om ”brott av allvarligare slag”, dvs. sådant brott för vilket
fängelse är stadgat.
Jag ställer mig avvisande till detta förslag. Hämtning - som kan innebära
husrannsakan - till förhör eller förhandling förutsätter att den som skall
hämtas underlåtit att följa en tidigare kallelse. Vad särskilt gäller hämtning i
domstolsverksamhet föregås ett hämtningsbeslut normalt sett av att berörd
person kallas ånyo vid äventyr av vite. Husrannsakan kan således bli aktuellt
endast då vederbörande trotsat tidigare kallelser. Enligt förslaget kommer
dock delgivning med användning av husrannsakan kunna ske utan att den
eftersökte tidigare medvetet har undanhållit sig delgivning.
Beträffande förutsättningen att fängelse skall vara stadgat för brottet
menar jag att detta krav är mindre betydelsefullt. Fängelse är stadgat för så
vanliga brott som snatteri, begrägligt beteende och skadegörelse. Det är
därför tydligt att husrannsakan för delgivningsändamål kommer kunna ske
för flertalet brottsbalksbrott.
Husrannsakan är en för den enskilde mycket ingripande åtgärd, som
innebär en svår integritetskränkning. Jag anser inte att delgivning av
stämning i brottmål har sådan betydelse att husrannsakan skall få tillgripas.
Jag kan därför inte biträda förslaget i denna del.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Mot. 1984/85:2846
6
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer jag
1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:109 såvitt avser att part i
första inlaga i rättegång skall vara skyldig att uppge motparts
personnummer,
2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att fastighetsägare
m. fl. skall vara skyldiga att lämna vissa upplysningar om den som
söks för delgivning,
3. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att husrannsakan
skall få ske för att söka efter den som skall delges en stämning i
brottmål.
Stockholm den 14 februari 1985
PER-OLOF STRINDBERG (m)
minab/gotab Stockholm 1985 82039