Mot. 1984/85
2837-2842
Motion
1984/85:2837
Allan Ekström
Ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m. m. (prop. 1984/85:107)
Innebörden av lagförslaget är att enskild fiskerättsägare fråntas sin
lagenliga rätt att ensam fiska i honom tillhörigt vattenområde.
Från konstitutionell synpunkt blir frågan, hur detta intrång i ägarens
ensamrätt skall bedömas. Enligt departementschefen är intrånget icke att
betrakta som expropriation eller annat sådant förfogande som avses i 2 kap.
18 § regeringsformen (s. 41-42). Därav drar departementschefen den slutsatsen,
att de enskilda som berörs av förslaget icke kan grunda rätt till
ersättning på den nämnda grundlagsregeln. Rätt till ersättning förutsätter med
departementschefens uttryckssätt - tvångsavhändelse; det räcker däremot
inte med rådighetsinskränkning. En annan sak är enligt departementschefen
att fiskerättsägare ändå kan vara berättigade till ersättning för det fall
att ”pågående utnyttjande av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras”
(s. 43).
För tolkningen av 2 kap. 18 § regeringsformen är Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna av rättsligt intresse, en konvention som Sverige
förpliktat sig att följa. Det förtjänar att nämnas att departementschefen i den
proposition varigenom Sverige ratificerade konventionen i nu aktuell del
konstaterade, att vårt grundlagsfästa egendomsskydd motsvarade den i
konventionen uppställda standarden. Detta konstaterande är i sig av
utomordentlig vikt: vårt egendomsskydd enligt grundlagen uppfyller samma
standard som konventionen.
Enligt artikel 1 i tilläggsprotokollet av år 1952 skall envar fysisk eller
juridisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkt (Every natural or legal
person is entitled to the peaceful enjoyment of his possessions). I Europadomstolens
dom den 23 september 1982 i Sporrong & Lönnroth-målet tolkas
artikel 1 sålunda, att den i själva verket garanterar äganderätten; p. 57 (By
recognising that everyone has the right to the peaceful enjoyment of his
possessions, Article 1 is in substance guaranteering the right of property).
Lagförslaget innebär att fiskerättsägaren - i jämförelse med situationen i
dag - går miste om möjligheten att disponera över sin äganderätt på så sätt att
han upplåter rätten att fiska på sitt vatten till utomstående mot ekonomisk
ersättning. Äganderätten blir i motsvarande mån begränsad; ett moment däri
utsläcks. Departementschefen söker nu undgå konsekvenserna av det
föreslagna intrånget i äganderätten genom att klassificera detta som rådighetsinskränkning.
Han hänvisar här till naturvårdslagstiftningen, där det
finns exempel på ”inskränkningar i en ägares rådighet”.
Som framgår av Europadomstolens dom innebär artikel 1 en reell garanti
1 Riksdagen 1984/85. 3sami. Nr2837-2842
Mot. 1984/85:2837
2
för äganderätten. Domstolen gör i domen härutöver ett uttalande som är av
särskilt intresse, nämligen att konventionen avser att garantera rättigheter
som är praktiskt och faktiskt möjliga att utnyttja; p. 63 (Since the Convention
is intended to guarantee rights that are ”practical and effective”, it
has .
Enligt vad som framgått är innebörden av lagförslaget just att den enskilde
vattenrättsägaren berövas en utnyttjbar rättighet, nämligen att upplåta
rätten att fiska mot vederlag. Den enskilde tvingas i stället att bjuda
allmänheten på motsvarande förmån.
Lagförslaget är förty - oavsett departementschefens hänvisning till rådighetsinskränkning
och den rättsliga bedömning som må ha gjorts därav
tidigare - att hänföra under artikel 1 och i samma mån under 2 kap. 18 §
regeringsformen.
Som propositionen icke bereder full ersättning åt alla fiskerättsägare för
det intrång i äganderätten som frisläppandet av fiskerätten utgör, står den i
strid med regeringsformen, tolkad på sätt nyss angivits, eller i allt med
Europakonventionen. Att propositionen kränker Europakonventionen
framgår också indirekt av lagrådets yttrande (s. 156).
Med hänvisning till det anförda hemställer jag
att riksdagen avslår proposition 1984/85:107 i dess helhet.
Stockholm den 1 februari 1985
ALLAN EKSTRÖM (m)