10

Motion

1984/85:2835

Bengt Kindbom m. fl.

Konsumenttjänstlag (prop. 1984/85:110)

Centerpartiet har under en följd av år på olika sätt markerat betydelsen av
konsumentinformation och konsumentupplysning som tillsammans med en
klar och enkel lagstiftning kan ge kunskaper och möjligheter för enskilda att
ta till vara sin rätt.

Det nu presenterade förslaget till konsumenttjänstlag ger anledning att
summariskt belysa rättsläget inom området.

I dag regleras konsumenträtten av följande lagar:

Köplagen från 1905, konsumentköplagen vilken senast ändrades 1977,
marknadsföringslagen, konsumentkreditlagen, avtalslagen, lagen mot oskäliga
avtalsvillkor samt hemförsäljningslagen.

Nu föreslår regeringen att området konsumenträtt skall kompletteras med
ytterligare ett lagarbete - konsumenttjänstlagen.

I motion 1984/85:288 angående beredning av lagstiftningsärenden anför
centern:

Målsättningen måste vara att de lagar som riksdagen antar skall vara klart
utformade och tillämpbara på ett enkelt sätt. Besluten skall vara begripliga
för allmänheten och de myndigheter som har att tillämpa dem skall inte
behöva tveka om deras egentliga innebörd.

Denna vår uppfattning gäller naturligtvis ett rättsområde som köprätten.

Ett gott konsumentskydd kräver enligt vår mening att lagarna utformas så
att enskilda konsumenter klart inser dels lagens tillämpningsområden, dels
de möjligheter som lagen ger konsumenten för att stärka dennes ställning.
Lagen får inte leda till en ökad byråkrati, framför allt av det skälet att detta
alltid motverkar konsumentens behov av entydiga lagregler.

Föreliggande lagförslag omfattar ett område som hittills varit oreglerat.
Ingen av de tidigare uppräknade lagarna omfattar köp av tjänst. Analog
lagtillämpning av bl. a. konsumentköplag, avtalslag osv. har utnyttjats för de
fall som varit föremål för prövning. Det är mot den bakgrunden i sig inte
orimligt att förhållandet mellan konsument och näringsidkare vad avser köp
av tjänst regleras på ett likartat sätt som köp av lös egendom.

Generellt gäller för konsumenträtten att konsumenten skall garanteras ett
rimligt skydd samtidigt som näringsidkaren inte på ett otillbörligt sätt
begränsas i sin verksamhet så att lagstiftningen hämmar den sunda konkurrensen
eller leder till en fördyring för den enskilde konsumenten. Det finns
enligt vår mening anledning hysa farhågor för att enmans- och fåmansföretag
ur konkurrenssynpunkt hamnar i ett ofördelaktigt läge i förhållande till
större företag. Likaså menar vi att förslaget till konsumenttjänstlag mycket

Mot. 1984/85:2835

11

väl kan tänkas leda till kostnadsfördyringar som kommer att belasta
konsumenterna. Dessa fördyringar måste då vägas mot detta skydd för
konsumenten som lagen rymmer. Såvitt vi kan bedöma har vare sig utredning
eller departementets överväganden omfattat detta. Vissa remissinstanser har
kortfattat pekat på det. Regeringen har uppenbarligen inte funnit anledning
att närmare pröva i vilken omfattning lagförslaget kommer att ge dessa för
den enskilde konsumenten ofördelaktiga effekter.

Utformning av lagtexten

Statsrådets ambitioner vad gäller lagtextens utformning har varit att
samtidigt som lagreglerna utformas så att de lämnar "så klara besked som
möjligt”, tillåta nyanseringar så att "särskilda hänsyn kan tas i varje särskilt
fall” genom att reglerna utformas flexibelt, vilket innebär att de utformas i så
allmänna ordalag att "deras närmare innebörd måste fyllas ut och konkretiseras
genom motivuttalanden och vägledande avgöranden i rättspraxis”.

Detta innebär, vilket f. ö. ett flertal remissinstanser påpekat, att lagtexten,
trots statsrådets goda ambitioner, inte ger tillräcklig vägledning eller stöd
vare sig för konsument eller näringsidkare.

För en enskild näringsidkare kan detta medföra en ambition att gardera
sig, inte minst mot skadeståndsanspråk, så att konsumentens intressen
motarbetas genom att näringsidkare avstår från tjänsteuppdrag eller genom
att priset på tjänsten sätts så att idkaren får ett ekonomiskt utrymme som inte
är motiverat av ett sunt vinstintresse.

Konsumenttjänstlagens tillämpningsområden

Lagen omfattar enligt förslaget endast underhåll och reparationer av fast
egendom samt lösa saker liksom förvaring av lös egendom. Tillverkning av
lösa saker betraktas som en konsumenttjänst endast i det fall konsumenten
tillhandahåller material för tillverkningen i viss omfattning. Lagen omfattar
endast tjänsteköp mellan konsument och privat näringsidkare. Den alltmer
omfattande offentliga tjänsteverksamhet som riktas mot enskilda undantas.
Orsakerna till detta synes oss inte klarlagda. Enligt föredragande statsråd
anses den offentliga verksamheten a priori bedrivas så att konsumentintresset
tillvaratas. Vi finner inte statsrådets argumentation övertygande. Tvärtom
har inte minst massmedias bevakning visat på samma behov av lagskydd
för enskilda vare sig tjänstesäljaren är en offentlig myndighet, kommunalägt
bolag eller privat näringsidkare.

Likheterna mellan köp av lös egendom eller köp av tjänst är betydande.
Inte sällan är ett avtal att betrakta som både ett köpeavtal och ett avtal om
köp av tjänst. Enligt lagförslaget kommer konsumenten i fortsättningen att
för vissa avtal om köp och tjänst kunna åberopa konsumentköplagen medan
andra avtal faller inom konsumenttjänstlagens tillämpningsområden.

Mot. 1984/85:2835

12

I detta sammanhang är det angeläget att exemplifiera svårigheterna för
köpare att avgöra i vilket fall konsumenttjänstlagen är tillämplig i fråga om
tvist.

Reparationer och underhåll av fastigheter faller inom konsumenttjänstlagen.
Nybyggnation omfattas däremot inte. Det är vanligt att äldre fastigheter
i samband med omfattande reparationer och underhåll byggs till. Tillbyggnaden
är en nybyggnation medan underhållet av fastigheten faller inom
konsumenttjänstlagen.

Tjänsteköp i samband med nybyggnation kan därutöver delas upp i två
kategorier. I det fall byggnationen utförs av en huvudentreprenör vilken till
sig knyter s. k. underentreprenörer omfattas nybyggnationen inte av föreliggande
lagförslag. Om byggnationen däremot utförs av en huvudentreprenör
men vissa arbeten utförs av sidoentreprenörer omfattas sidoentreprenörernas
arbete av lagförslaget medan däremot huvudentreprenörens arbete
regleras som tidigare.

Om en enskild köper viss lös egendom, exempelvis värmepanna, av en
näringsidkare som förutom att han tillhandahåller pannan dessutom står för
de fasta installationerna av denna, är konsumenttjänstlagen inte tillämplig.
Om pannan däremot köps av en näringsidkare medan en annan svarar för
installation och/eller service av denna omfattas installationen av konsumenttjänstlagens
regler medan köpet av pannan regleras i konsumentköplagen.

Att skräddarsy en kappa hos en damskräddare, vilket vanligen innebär att
kunden själv tillhandahåller tyget, omfattas av konsumenttjänstlagens regler
medan däremot en herrskräddares verksamhet torde falla utom lagens
tillämpningsområde.

Enskilda konsumenter förväntas således ha ingående kännedom om skilda
entreprenadformer, skilda avtalsformer och i vilken utsträckning de omfattas
av viss lagstiftning. Detta är inte att på ett effektivt sätt skapa förutsättningar
för konsumenter att ta till vara sin rätt.

Det kan enligt vår mening inte stärka konsumentskyddet att utgå från olika
lagar för likartad verksamhet.

Samordning av lagstiftningen inom köprättens område

Vi vill ytterligare än en gång understryka att konsumentskyddet fordrar en
överskådlig och enkel lagutformning. Det nuvarande förhållandet, då
konsumentskyddet regleras i åtta olika lagar, är inte acceptabelt. Dessutom
löses tvister inom köprätt och konsumenträtt i sinsemellan skilda processuella
former.

Enskilda konsumenter kan, enligt vår mening, inte utan kvalificerad
rådgivning och hjälp överblicka rättsläget och ta till vara sin rätt.

Lagstiftning som rör konsumenträtt och köprätt bör därför samordnas och
sammanföras och det processuella förfarandet i ökad omfattning kanaliseras
till en domstolsorganisation.

Mot. 1984/85:2835

13

Detta samordningsarbete kan med fördel ingå i utredningsarbetet kring en
ny köprätt. I avvaktan på detta bör förslaget om konsumenttjänstlag lika väl
som ett eventuellt förslag om ny konsumentköplag vila. Riksdagen bör få
möjligheter att i ett sammanhang ta ställning till en mer heltäckande
lagstiftning för området köprätt och konsumenträtt.

Analog rättstillämpning

Enligt uppgifter i bl. a. konsumenttjänstutredningen s.99 beräknas ca
30% av den privata konsumtionen hänföras till köp av tjänst. Eftersom
lagförslagets tillämpningsområde är synnerligen snävt och begränsat innebär
det att över hälften av de privata tjänsteköpen även framgent föreslås stå
utanför reglering av lag. Det är inte orimligt att analog lagtillämpning för de
områden som inte faller inom tillämpningsområdet kommer att utvecklas.
Även detta är enligt vår mening inte acceptabelt. Samordningen av
lagstiftningen som vi förordar bör även ta sikte på att omfatta transporter,
undervisning, personliga tjänster, liksom de tjänster som tillhandahålls av
offentlig myndighet eller därmed jämställd till enskilda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1.att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en
samordnad lagstiftning inom områdena för köp- och konsumenträtten,

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:110 om konsumenttjänstlagen.

Stockholm den 8 februari 1985

BENGT KINDBOM (c)

KEJLL A. MATTSSON (c)
KERSTI JOHANSSON (c)
SVEN-ERIK NORDIN (c)
ANDERS SVÄRD (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)
ELLA JOHNSSON (c)

SIGVARD PERSSON (c)
MARIANNE KARLSSON (c)

BERTIL FISKESJÖ (c)